Jag jobbar för tillfället som lärarvikarie och det var inte direkt en högoddsare; vad som skulle vara snackisen i personalrummet.

I del 2 av dagens Norran finner man ett uppslag med en stor bild på Martin Lundbergs blodiga slagsmål – under rubriken: ”Här märks det ut revir inför slutspelet”. Något som inte var särskilt uppskattat hos mina kollegor. Många av dem var upprörda över hur man i media glorifierar detta våldsamma beteende. ”Om någon på stan hade slagits sådär hade polisen tagit dem!” var en av många upprörda kommentarer från skeptikerna.

Majoriteten av mina kära kollegor är föräldrar och jag har full förståelse för att de vill skydda sina barn från de våldsamma scener som utspelade sig på isen. Det är inte första gången den här debatten bubblar upp till ytan heller och jag är övertygad om att många skulle ta deras parti och till viss del håller även jag med – men inte fullt ut.

På kommentaren om huruvida det skulle vara ett polisiärt ärende svarade jag att den enda som skulle åkt dit på det, hade varit Marcus Nilson. Jag har av en polis, i ett annat sammanhang, fått förklarat för mig att reglerna kring nödvärn gäller som följer: Ifall man blir attackerad av någon på något sätt får man ”ge igen” lite hårdare för att sätta sig själv i säkerhet. Ifall någon inte är kapabel att försvara sig själv får utomstående person överta den attackerades nödvärn. Martin Lundberg klev imellan lagkamraten Niclas Burström och Marcus Nilsson (som tidigare pucklat på Joacim Eriksson). Sedan är det Marcus Nilsson som delar ut det första slaget och då är det, som Lundberg så delikat lade ut det, ”bara att börja veva”. 22-åringen delar sedan ut fem-sex välriktade slag, släpper herr Nilson och åker lugnt bort därifrån. Ska det få finnas slagsmål i hockeyn, så ska de utföras på samma exemplariska vis som Lundberg gjorde.

Som ung hockeyspelare skolas man in i ett tänkande som kanske inte är fullt så självklart för de utomstående som för de initierade. Man jobbar väldigt mycket med hur det går till att vara en del av ett fungerande lag. I den ”skolan” ingår det att man skyddar sina lagkamrater. Det är i grunden en fin tanke som stundtals förvrängs en aning. Dock inte i det här fallet!

Det våld som jag främst vill få bort från hockeyn är de farliga tacklingarna i ryggen och mot huvudet; när folk går ut för att skada. Eller vad säger ni?

Oj, oj, oj! Vilken match det blev! En match som bjöd på allt man kunnat hoppas på. Vackra hockeymål, blod, svett och en fantastisk kämpaglöd! Skellefteå AIK – som nu har ett sexpoängs försprång till tabelltvåan HV71 – visar, för jag vet inte vilken gång i ordningen, att de har en fantastiskt bred spelartrupp. AIK fick något av en mardrömsstart med ett mål insläppt redan i början av den andra spelminuten. Något som inte tycktes bekymra hemmalaget det minsta.

AIK:s tänkta ”poängkedjor” har det fortfarande lite trögt och i powerplay finns det mycket att förbättra. Så brukar det inte sägas om ett lag som på elva matcher har tagit 30 poäng av 33 möjliga. Det finns dock en väldigt enkel förklaring till detta. När stjärnorna får en svacka, kliver ”doldisarna” fram. Ikväll hette matchens stora hjälte Martin Lundberg, som i två av tre perioder ingick i fjärdeformationen, med Adam Pettersson och Johan Forsberg som kedjekamrater. 1-1 målet kom då Pettersson, som fått pucken av Lundberg, snyggt dribblar en HV-back och sedan lika tjusigt lägger in ett backhandpass till ”Foppa” som bara behöver stöta in pucken i kassen bakom Wesslau. Stämningen i arenan var fantastisk!

Lundberg fick i den andra perioden också göra 4-1-målet – och vilket mål det var sedan! Pettersson tar in pucken i anfallszon, droppar till Johan Forsberg som driver runt HV-back och till sist lyckas hitta Martin Lundberg snett-innåt-bakåt som nätar på direktskott. Hockeygodis!

HV71 försöker då i slutet på den andra perioden desperat ändra på matchbilden genom att spela grisigare och efter periodens slut åker Marcus Nilson på Jocke Eriksson. Något som inte tolereras av Martin Lundberg. Fighten var det ingen tvekan om vem som vann. Lundberg läxar upp Nilson med en rad högerkrokar och åker sedan lugnt och samlat av isen. Som ett slagsmål bör se ut.

AIK visar sedan prov på bra disciplin när man i tredje perioden helt enkelt stänger matchen genom att inte ge HV några onödiga chanser.

Jag kommer somna med ett belåtet leende på läpparna.
Godnatt!

..är en mening man ofta hör i hockeysammanhang, oavsett om det handlar om ett lag som vunnit eller förlorat sin senaste match. När jag tidigare ikväll pratade med Petter Granberg och frågade vad som snackats om i omklädningsrummet inför morgondagens seriefinal, var det precis det jag fick höra. Då tänker man förstås på AIK:s senaste match mot Växjö som, trots tre poäng, inte var en särskilt bra match från västerbottningarna.

Serieledarna Skellefteå AIK ställs alltså i morgondagens match mot HV71 med tre poängs skillnad i tabellen. Det blir en så kallad ”sexpoängare” där AIK har möjlighet att öka på sitt försprång till serietvåan, eller bli ikappsprungna.

Jag hoppas på en fartfylld och intensiv match vilket jag tycker att man kan förvänta sig av Sveriges två bästa hockeylag. Håller tummarna!

På återseende!

Ikväll blev det vinst, men inte mycket mer. Pontus Petterström – som i och med sitt 0-1 mål gjorde sin tolfte poäng på elva matcher – var ändå inte särskilt nöjd med matchen. Något som var fullt förståeligt.
AIK ledde med 0-2 efter ganska så bra första period med skapligt tempo – men det är inte så lätt att hålla uppe tempot mot dåligt motstånd (i det här fallet Växjö). Skellefteå började spela allt slarvigare och bjöd Växjö på gratischanser. Gång på gång.

Jag tror att problemet har sin grund i hur motståndet spelar. AIK får helt enkelt för mycket tid. Anders Forsberg pekade inför den tredje perioden på just detta och berättade att det hade pratats i omklädningsrummet om att själva sätta tempot i matchen – men föga till hjälp. Växjö öppnade avslutningsperioden intensivt och fick, redan efter tio sekunder, med sig ett flytmål. 1-2 och det var match igen. Hemmalaget höll taktpinnen i stort sett hela den tredje perioden men inget mer mål kom.

Överlag en alldeles för dålig match av AIK men Växjö räcker ändå inte hela vägen. På lördag kommer det bjudas på andra bullar då serietvåan HV71 kommer till Skellefteå Kraft Arena.

Ses!
/Leo Normark

Som ni kunde läsa i det senaste inlägget så kommer Johannes inte längre hålla i Elithockeybloggen, då han gett sig av för plugg i Uppsala. Innan jag presenterar mig själv vill jag passa på att önska honom lycka till med sina studier och tacka för hjälpen med att komma igång.

Jag heter Leo Normark, är 20 år och född i Skellefteå. Jag är uppvuxen på det relativt lugna området Norrböle och har därför alltid haft nära till Ishallen. Ishockey började jag med som sexåring och spelade i Skellefteå AIK upp till 13-årsåldern då try-outen gallrade ut de som inte var tillräckligt villiga att satsa eller inte hade nog med talang. Jag föll nog på båda punkterna men spelade vidare i SK Lejon tills jag fick nog av att spela hockey, två år senare.

Jag hoppas och tror att jag ska kunna hålla bloggen flytande och jag ska försöka uppdatera den så ofta som möjligt. Huvudfokus kommer att ligga på vad som händer i och runt om AIK men jag kommer då och då att lyfta blicken för att se vad som händer i hockeyvärlden i övrigt.

Vi går en intressant serieavslutning till mötes med Skellefteå i toppen – ett Skellefteå som enligt många gjorde sin bästa match för säsongen borta mot Brynäs häromsistens.
2-6 stod det när hesa Fredrik ljöd för tredje gången i Läkerol Arena på lördagkvällen. Detta trots en ganska bra match från hemmalagets sida. AIK var helt enkelt för bra.
När AIK spelar med det tempo och stundtals utsökta passningsspel som visades upp mot Brynäs finns det inget lag i elitserien som slår dem.

Som de flesta säkert vet har Skellefteå haft en tuff höst på skadefronten och med spelare som Möller, Bellemare, Forssell och Granberg borta, ges mindre etablerade spelare utrymme. Unga spelare som Viktor Arvidsson och Oscar Sundqvist har fått visa vad de går för och lyckats bra.
Pontus Petterström, som normalt får mycket speltid i boxplay och annars brukar vistas i en checking line, har fått alltmer speltid på slutet (även i powerplay) och tagit vara på minuterna väl. Med 10 poäng på 9 matcher är han en av elitseriens hetaste spelare just nu och det säger en del om den breda trupp Anders Forsberg har till sitt förfogande. Att ha så många bra spelare som slåss om platserna bådar gott inför årets slutspel, inte minst med tanke på eventuella skador som man lätt drabbas av i slutet av säsongen. Fast vi får hålla tummarna för att Skellefteå uppfyllt sin skadekvot för säsongen.

Tack och godnatt!
/Leo Normark