Arvidsson och Klingberg matchhjältar

Det blev förlängning även i kväll men den här gången vann Skellefteå AIK som segrare. AIK tog tag i taktpinnen inledningsvis och man var det bättre laget. Detta till trots så var det LHC som tog ledningen, något turligt. Mattias Bäckman sköt för styrning och styrning blev det. Pucken gick via Erik Anderssons skridsko upp i krysset bakom Eriksson. Lite ironiskt med tanke på att Erik Andersson är inlånad från just Linköping.

2-0 kom genom Carl Söderberg i numerärt underläge (LHC:s femte mål i numerärt underläge i årets slutspel) och även detta mål kom lite dråpligt för Skellefteå AIK. Söderberg försökte spela över till Hjalmarsson men Erik Andersson bryter passningen. Pucken studsade då tillbaka till Carl Söderberg som utökade ledningen från bakom mål via ändan på Eriksson. Ironin slår till igen.

Oscar Lindberg reducerade senare i samma powerplay, också det lite smått lyckosamt. Lindberg skjuter först i stolpen men får via sargen tillbaka stolpreturen och nästa gång så satte han den rätt upp i nättaket.

Det skulle bli en riktig kämpaseger för AIK som trummade på och trummade på. Man kom ut hejdlöst bra i andra perioden och det krävdes att LHC skulle få ett powerplay innan de också kunde etablera lite spel. AIK gjorde mål efter att Christian Engstrand spelat pucken i rundeln från bakom eget mål och Martin Lundberg blev inknuffad i linköpingskeepern. Bud fångade upp pucken och spelade in till Möller som satte dit den i tom kasse. Det dömdes dock bort av domaren och jag hade velat ha en förklaring av domarteamet varför? LHC:s Daniel Grillfors trycker in Lundberg i Engstrand och jag förstår inte hur det ogiltigförklaras då, utan att någon blir utvisad.

Domarna var inte bra idag heller och idag kändes det som att det var till fördel för LHC. Det spelförande laget är ju vanligtvis det lag som får spela mest i powerplay men det är många gånger som man hade kunnat döma utvisning på de blå-vita.

Trots detta så bara tuggade och tuggade man i Skellefteå AIK. Man fick vänta länge på kvitteringen och för dem med nerver som mina så var det svettigt. 19:28 in i tredje så hade AIK tagit ut Eriksson och Viktor Arvidsson fångade upp en misslyckad rensning av Johannes Salomonsson. Arvidsson skottfintade först en gång och väntade tills Engstrand var skymd och slog sedan till. Oerhört högklassigt agerat av Arvidsson som tog Skellefteå AIK till förlängning.

John Klingberg var bra hela matchen så det var inte mer än rättvist att han sedan fick avgöra förlängningen med tjusigt förarbete från Joakim Lindström som spelade fram till avgörandet. Bra krigat av AIK som trots en del tuffa domslut (eller uteblivna domslut) och ett par oturliga mål emot sig ångade på och vann.

ooo

Jimmie Ericsson åkte på en smäll i den andra perioden som jag missade men den ledde i alla fall till att han missade återstoden av matchen. Förhoppningsvis ingenting som kommer att resultera i en längre frånvaro. En annan som lär vara lite öm är Bud Holloway som var hårt ansatt matchen igenom och han fick bland annat en ordentlig crosschecking av Magnus Johansson (utan åtgärd) som skickade in Bud i sargen med huvudet före.

En härlig seger att fira påsken med!
Glad påsk på er!

Stora förändringar i Skellefteå AIK:s laguppställning

Märkte just att laget är klart och det har skett en hel del förändringar. Såhär ser det ut:
Målvakt: Joacim Eriksson, Markus Svensson
Förstafemman: Fredrik, Lindgren, Niclas Burström – Jimmie Ericsson (C), Erik Forssell, Pontus Petterström
Andrafemman: Martin Sevc, John Klingberg – Melker Karlsson, Oscar Lindberg, Joakim Lindström
Tredjefemman: Erik Andersson, Petter Granberg – Oscar Möller, Pierre-Edouard Bellemare, Bud Holloway
Fjädekedjan: Adam Pettersson, Martin Lundberg, Petter Emanuelsson
Sjunde back: Tomas Skogs
Extraforward: Viktor Arvidsson
Johan Forsberg och Johan Alm spelar alltså inte i kväll. Pierre-Edouard Bellemare är ju som bekant tillbaka och han går in i tredjekedjan mellan Möller och Holloway.

Första passet viktigast i kväll

Så var det påskafton och om mindre än två timmar drar den andra semifinalmatchen mellan Linköping och Skellefteå AIK igång. Att mycket kretsade kring domarna i torsdags, då AIK förlorade, går inte att sticka under stolen med. Däremot så går det inte att säga att man förlorade på grund av domarna som enligt mig var lika dåliga åt båda hållen.

Första perioden styrde AIK fullständigt och man borde, i mitt tycke, ha tagit chansen genom att göra fler mål. Engstrand gjorde en skaplig match men han fick också väl enkla skott. AIK måste spela effektivare i kväll då man säkerligen inte kommer få utrymme för lika mycket anfallsspel på bortaplan. Lämnar man för små marginaler så som i torsdags så är det lätt hänt att det väger över för motståndarna.

Linköpings 1-2-mål kom på en snabb spelvändning där Martin Sevc gick bort sig vilket skapade ett två-mot-ett-läge där Mattias Weinhandl flippade över pucken till Partick Zackrisson som dunkade in reduceringen. Dessa spelvändningar får man inte bjuda på i onödan för de brukar kosta sig.

ooo

Skellefteå AIK bör främst fokusera på sitt eget spel i kväll och jag tror att tredje- och fjärdekedja kommer att vara viktiga. De nöter ner motståndet genom hård forechecking och mycket energi och framförallt tredjekedjans spel med puck är en fröjd att beskåda och de producerar också en hel del poäng.

Förstakedjan med Ericsson, Petterström och Lindström imponerade inte senast så de måste höja sig.

Nyckeln som ska öppna upp för ett spelförande Skellefteå AIK är första passet när man återerövrat puck i egen zon. Det slarvades mycket med det senast och ifall slarvet fortsätter i kväll kommer ett hårt forecheckande Linköping att trycka fast AIK i egen zon.

Nu laddar vi för revansch!

Dråplig förlust i första semifinalen

Det blev alltså förlust i den första semifinalen. AIK tappade 2-0-ledning med en period kvar av ordinarie matchtid. Även om jag tycker att man slarvade mycket i tredje perioden och gav Linköping en del gratis, så är det ingen tvekan om vad som kommer vara kvällens snackis i Skellefteå…

…Domarna. De var dåliga, matchen igenom i stort sett. Vad man kunde trösta sig med var dock att de var ungefär lika dåliga åt båda håll. Friade på situationer som borde varit utvisning och vice versa.

De var lika dåliga åt båda håll ända fram till Sebastian Karlssons kvitteringsmål. Bud Holloway ska plocka ner en lobb från Daniel Rahimi men får aldrig chansen då Robin Figren sätter en knytnäve/klubbskaft i ansiktet på Bud som slutar spela och tar sig för ansiktet. Thomas ”Kuben” Andersson sätter pipan mot läpparna men blåser aldrig. Två sekunder senare står det 2-2.

Roger Melin sade på presskonferensen:

-Det är ju i spel fyra mot fem och det är väl rätt tufft att få en till utvisning på det sättet om de nu skulle tagit en utvisning. Så jag förstår varför han valde att fria. Om du förstår vad jag menar?

Ja, Roger. Vi förstår vad du menar men är det inte precis där som bristerna i den svenska domarkåren sitter? Man kompenserar för mycket. Det spelar ingen roll om man så spelar i tre mot fem. Är det utvisning så är det. I det här fallet så skilde det på fem mot tre för AIK eller ett baklängesmål. Just Linköping har dessutom tidigare under slutspelet haft samma sorts domslut med sig. I en match mot HV71 så spelade LHC fyra mot fem. En LHC-spelare slår av klubban på en HV-spelare och vänder sedan spelet snabbt. Då var det Lee Goren som dundrade in ett slagskott. Varför är det inte utvisning?
Åt andra hållet fanns det en liknande situation idag när Arlbrandt blir fälld i power play men utan åtgärd. Det är i alla fall ruskigt tråkigt när felaktiga domslut blir så avgörande.
ooo
Bud Holloway åkte ut på 2+10 för checking to the head och den är väl riktigt i sig. Holloway sätter ut armbågen en aning mot Hjalmarsson som sträcker sig efter pucken och kommer på så vis in med huvudet lågt. Hjalmarsson ser Holloway komma så någon avstängning lär det inte bli av det.
Nu har jag gnällt färdigt på domarna. 0-1 i matcher och AIK bör ta tillbaka hemmafördelen på lördag ifall man vill gå till final. Blir tufft!

I kväll börjar slutspelet…

…eller det är i alla fall så det känns. Efter det långa uppehållet för Skellefteå AIK har man nästan hunnit glömma den där kvartsfinalserien mot Brynäs. Det kanske är lika bra i och med att motståndet i semifinalen kommer att vara betydligt tuffare. Trots att Brynäs stred med näbbar och klor för att förlänga matchserien om bäst av sju.

Linköpings HC känns något mer obehagliga. De har – jämfört med Brynäs – ett betydligt vassare anfall och ett ruskigt mycket starkare försvar! Jämfört med Brynäs alltså som då också hade ett ruskigt instabilt försvar. Efter LHC:s 6-0-förlust i Kinnarps skulle man få spela resten av kvartsfinalen utan sin skyttekung Carl Söderberg och såväl experter som noviser var inte sena med att räkna ut dem och det talades om 4-0 i matcher till HV71.

Det är här det blir obehagligt. Roger Melin, som varit mig en personlig favorit ända sedan förra varvet i Linköping – mitt minnesspann sträcker sig inte så långt som till 1999 då han tog guld med Brynäs (jag var 6 år) – har bevisat än en gång hur han kan samla ett lag som ligger illa till. Det var som att LHC, utan Carl Söderberg, växte ihop som ett lag och det var som att spelarna var mer ödmjuka mot sig själva och verkligen gick in för att göra jobbet hela vägen – inte förlita sig på att skyttekungen skulle sänka HV71. Det blev istället 4-1 i matcher till LHC och i kväll, när pucken släpps i Skellefteå Kraft Arena, kommer Carl Söderberg åter att finnas med. Jag vill förtydliga med att säga att jag inte tror att konungens återkomst kommer påverka Linköping negativt. Söderberg har nog också tagit sig en funderare under sin frånvaro och han är nog oerhört tacksam att hans lagkamrater klev fram och förlängde hans säsong. Han kommer att vara på tå tillsammans med sina kamrater Johansson, Arlbrandt, Hjalmarsson med flera. Vad gäller Melin så kommer han att göra vad han kan för att ”ställa till det ordentligt” för Skellefteå AIK för att citera lagkapten Jimmie Ericsson.

ooo

Läget i Skellefteå då? Jo, Pierre-Edouard Bellemare var tillbaka i det vita träningsstället idag men han ska, enligt lagläkare Karin Rundblad, inte spela match i kväll. Kanske kommer vi att överraskas. Kanske inte. I övrigt finns alla spelare att tillgå vilket kommer leda till att en spelare (back skulle jag tro) kommer sitta på läktaren i kväll. Det är ett knepigt val och jag skulle tro att man kommer vila lite olika backar från match till match efter vad man anser lämpligt.

Att Bert Robertsson är laddad är ingen hemlighet. Klockare är nog även han på tårna, fast utan att riktigt visa det. Vad gäller Hans Wallson så är jag övertygad om att även han är taggad – men om man ställer head coach mot head coach: Wallson vs. Melin, så drar nog Linköping det längre strået. Det är så vitt jag vet Wallsons första elitserieslutspel som tränare – något man inte kan säga om Melin. Som tur är har Skellefteå under de senaste åren samlat på sig erfarenhet efter varje år som gått sedan man återtog en plats i elitserien och det finns andra än Wallson som har ett finger med i spelet. Robertsson och Klockare har båda varit med ett par år och vet vad som gäller. Även GM, Lasse Johansson har börjat få sig en del erfarenhet av slutspel. Förhoppningsvis kan det, kombinerat med årets laguppställning, väga upp mot Melins listighet.

Det spritter i benen på spelarna efter den långa matchledigheten och det börjar dra ihop sig. Jag har tippat, som många andra, 4-2 i matcher till AIK men så var det ju också många som höll HV71 som förhandsfavoriten i kvarten mot LHC. Man vet aldrig vad som händer. Det enda jag vet är att i kväll är det dags och jag är laddad för semifinal.

Robertsson: ”Som att vänta på julafton!”

Dagens träning blev en timma lång och alla spelare fanns på is. Formationerna såg ut som vanligt och Bellemare var fortfarande rödklädd (ej tacklingsbar). Man övade en hel del powerplay och även spel fem mot fem. Powerplayformationerna såg ut såhär:

Andersson – Holloway, Möller, Ericsson, Lindström

Klingberg – Arvidsson, Karlsson, Lindberg, Emanuelsson

Det var bra fart på dagens träning och det märks att det drar ihop sig till semifinal. I en tre mot en-övning så fick Robertsson ryta lite på några spelare. ”FRAMFÖR MÅL!” ropade han när en forward försvann in bakom kassen istället för att stanna framför mål och vara med på eventuell retur.

ooo

Det är alltid lika inspirerande att intervjua just Robertsson. Han har den där glimten i ögat som säger: ”Det här är det roligaste jag vet!” och det råder heller ingen tvivel om att han brinner för det han gör.

Jag vet att många av spelarna är ivriga på att komma igång med matchandet igen. Hur känns det för dig?

-Det är samma sak. Det är som att man väntar på julafton. En massa förberedelser och en massa förväntningar och så kommer ju dagen till slut. Det är en härlig känsla!

I lördags blev det klart att ni möter LHC i semifinalen. Har ni hunnit scouta motståndet?

-Vi har lärt känna dem under säsongen så klart. Roger Melin var en coach vi mötte i slutspelet förra året (då i Gnaget). Vi vet ungefär vad de går för så det är klart att vi känner motståndarna. Scoutat vissa detaljer, absolut – men vi fokuserar ju mest av allt på vårat eget spel. Det som tog oss igenom kvartsfinalen och dessutom har tagit oss till en serieseger. Vi har ett fysiskt starkt lag och spelar en hockey med riktigt bra fart. Vi tror på det vi gör helt enkelt!

Alla spelare på is idag och jag vet att ni inte uttalar er om när exakt Bellemare är tillbaka men han är ju onekligen pigg. Är det ett färdigställande av skyddet man väntar på?

-Han ska clearas av medicin-teamet först och främst. Skyddet har en del i det absolut, för att se till att han inte slår upp samma skada igen. Det är en kombination av dom två grejerna. Det finns en rehab-tid som är satt ett visst datum på och det är det vi förhåller oss till först och främst.

Kommer ni att köra på fyra hela femmor eller kommer ni att gå på sju backar och en extraforward istället?

-Vi kommer att disponera laget som vi tycker är bäst för dagen och just nu så har vi ju en plan såklart för första matchen och sen får vi se vad som händer utöver serien, avslutar Robertsson.

Klockare menade på att det blir just sju backar och en extraforward men att det än så länge är oklart vem som får sitta på läktaren.

Petterström: ”Det får se ut hur det vill, bara vi vinner!”

För snart sju år sedan så var Pontus Petterström en av de spelare som tog upp Skellefteå AIK till elitserien. Två elitseriesäsonger senare lämnade han det svart-gula laget för att pröva lyckan i Linköpings HC.

När Skellefteå AIK, i kvartsfinalen 2009, firade Koskenkorvas avgörande mål som ändade säsongen för LHC stod Petterström på andra sidan.

-Jag tycker att vi gav dem den matchen så det sved ordentligt, sade ”Ponta” efter dagens träning.

Även när AIK mötte LHC i kvarten 2011 så spelade Petterström för Linköping.

-Även det året var det sju tighta matcher men Skellefteå var nog det bättre laget då så de vann rättvist den gången, menar Petteström.

I år är det tredje gången på fem år som Skellefteå AIK och Linköpings HC möts i slutspelet, men den här gången är Pontus Petterström tillbaka i den svart-gula uniformen.

-Det är ju en hel del spelare som jag känner igen och det ska bli fantastiskt kul att få spela match igen. Vi har ju haft ett ordentligt uppehåll nu och det är ju matcherna som är det roliga, inte träningen, tycker ”Ponta”.

Hade du hellre spelat några matcher till?

-Nja, det vet jag väl inte. Vi har ju några med lite skavanker så det är ju bra för dem med lite matchledigt.

Har du någon ”inside information” om LHC att dela med dig av till laget?

-Nej, de har ju bytt tränare sedan jag var där så att de kör nog lite annars. Sedan är det ju klart att man känner ju några av killarna och vet hur de tänker så det kan ju vara en fördel.

Vad har du för förväntningar på årets matchserie mot Linköping?

-Det kommer bli tuffa matcher och det är långt ifrån omöjligt att det går till en sjunde avgörande. Om det sedan blir fyra, fem, sex eller sju matcher kvittar. Det får se ut hur det vill, bara vi vinner!

ooo

När Petterström spelade i Skellefteå AIK förra vändan var han främst en energispelare. Han jobbade oerhört hårt både offensivt och defensivt men då och då blixtrade det till och man kunde skymta den spelskicklighet som då maskerades något av hans intensitet.

Efter sina fyra säsonger i Linköpingströjan har han återvänt till Skellefteå AIK som en ny spelare. En väldigt spelskicklig forward som – med ett ruskigt skott, kombinerat med energin, farten och det hårda jobbet från förr – har tagit en plats i AIK:s förstafemma. Petterström stod för 11 mål och 11 assist i årets grundserie och hade en plus/minus-statistik på +17. På fyra slutspelsmatcher mot Brynäs har han gjort 1 mål och 3 assist och ligger +5. Han är särskilt viktig i numerära underlägen och är enligt mig kanske elitseriens bästa box play-spelare.

Petterström visar så gott som alltid vägen – om det är genom att täcka skott, göra mål eller bara att ta det där extra skäret hemåt för att hinna ifatt sin markering – och är en otroligt viktig pjäs i Skellefteå AIK:s slutspelsframgångar. ”Det får se ut hur det vill, bara vi vinner!”

Bellemares störtbåge

Två dagar kvar tills semifinalerna drar igång. Skellefteå AIK var på is i en knapp timma och det var mycket fokus på snabba spelvändningar och hård backchecking. Formationerna såg ut såhär:

Svarta:

Burström, Granberg – Ericsson, Petterström, Lindström

Skogs, Andersson – Emanuelsson, Lindberg, Karlsson, Sundqvist

Svensson och Steen i mål

Vita:

Klingberg, Sevc – Möller, Forssell, Holloway, Bellemare (röd)

Lindgren, Alm – Forsberg, Lundberg, Pettersson, Arvidsson

Eriksson i mål

ooo

Positivt att Johan Forsberg är tillbaka och kör för fullt. Han verkar inte alls bekymras av smällen han fick i sista matchen mot Brynäs.

Bellemare var den som såg absolut piggast ut och han testade det omtalade skyddet idag och såg ut såhär:

Bellemares skydd

 

-Det är bara en prototyp än så länge, sade kiropraktor, Rolf Nilsson.

Jag törs spekulera till den grad att Bellemare verkar vara på väg tillbaka. Får man bara ordning på en störtbåge som man kan lita på så är nog en come back inte så långt borta!

Glädjevrålet i Cloetta Center

I lördags blev det klart att Skellefteå AIK ställs mot Linköpings HC i årets semifinal. Sedan västerbottningarna gjorde sitt återtåg till elitserien säsongen 05/06 har de ställs mot östgötarna i två slutspel – båda tidigare gånger i kvartsfinal och båda gångerna har matchserierna om bäst av sju gått till en sjunde avgörande match.

Båda dessa gånger har Skellefteå AIK stått som segrare och tagit sig till semifinal. Senast var säsongen 10/11 men det som dyker upp när jag bläddrar igenom minnesarkiven i huvudet är den rekordlånga matchen 08/09 i Cloetta Center. Det var just den sjunde och avgörande matchen men trots att Linköping hade övertaget spelmässigt så stod det 2-2 efter full tid och en förlängning väntade. Det blev en rekordlång förlängning och avgörandet kom inte förrän i början av den sjätte perioden efter att Christian Söderström stulit pucken på offensiv blå och spelat fram Kimmo Koskenkorva som tryckte upp pucken i krysset.

Underdogsen Skellefteå AIK hade slagit ut serietvåan Linköpings HC och tagit sig till semifinal – men av firandet att bedöma såg det närmast ut som ett SM-guld. Kimmo Koskenkorva slängde sig på knä och utstötte ett vrål av lycka som ekade ända hem till Skellefteå innan han fullständigt begravdes under sina jublande lagkamrater.

Semifinalen som följde blev en kort historia och man slogs, på knock out, ut av Färjestad BK efter 4-0 i matcher. Färjestad skulle också bli svenska mästare det året men mitt starkaste minne är trots detta Koskenkorvas glädjevrål och vad det innebar. Skellefteå AIK hade efter 16 säsonger i Allsvenskan åter etablerat sig i elitserien, på riktigt!

Sedan tv-puckshögen som bildades efter segern mot LHC har man som minst tagit sig till semifinal och under dessa år har man byggt och finslipat det mästerverk till hockeylag som i år varit det klart bästa i elitserien. Det hockeylag som för femte året i rad står inför en semifinal i kampen om Le Mat-bucklan och SM-guldet.

ooo

I årets semifinal ställs man alltså mot LHC och det kommer att bli tufft. Östgötarna har i år stått för ett av de bästa motstånden och de lär ska ha en ruskigt bra känsla i laget efter att ha varit i stort sett uträknade efter en match spelad mot HV71 där man förlorade med 6-0 och fick sin stjärna Carl Söderberg avstängd. Efter det trodde nog ingen förutom Roger Melin och hans spelare på en semifinal för Linköping men oj, så fel man kan ha. Linköping tog fyra raka segrar och vad som sett ut som en säker semifinal för HV71 hade fullständigt blåsts bort och kvar fanns bara tomhet för Jönköpingslaget.

Carl Söderbergs avstänging tog i och med LHC:s fjärde seger slut och han kommer att finnas med på torsdag då de gästar Skellefteå AIK. Båda lagen bör vara ordentligt utvilade så vi närmar oss förhoppningsvis en fartfylld och intensiv matchserie mellan två, såväl offensivt som defensivt, skickliga lag. Jag tippar 4-2 i matcher till Skellefteå AIK.

Dröm- eller mardrömsscenario?

Så sakteliga drar det ihop sig till semifinal. Tre lag är klara: Skellefteå AIK, Färjestad BK och Linköpings HC – men än så länge är det inte skrivet i sten vilka lag som kommer mötas.

Det mesta pekar mot att Luleå HF kniper den fjärde semifinalplatsen och i så fall får de möta FBK medan LHC tar sig an guldfavoriterna, Skellefteå AIK.

Än är det dock inte helt klart. Ifall Frölunda vinner i kväll, hemma mot Luleå, så har de båda lagen vunnit tre hemmamatcher var och det är långt ifrån omöjligt att Frölunda vinner den sjunde och avgörande matchen i Coop Arena. Man kan ju alltid hoppas!

Jag hoppas verkligen att Frölunda mäktar med denna bedrift. Delvis för att jag ser ett uttröttat Frölunda som en lättare semi-motståndare än LHC – men också för att jag är lite ”rädd” för Luleå. Det är säkert inte många som håller med mig, men jag har en känsla av att Luleå kan slå ut FBK i semin och ifall Skellefteå AIK går vinnande ur semin så ställs man mot sina ärkerivaler (i elitserien) i finalen.

Många tänker säkert: ”Vilken final det skulle bli!” eller ”Tänk att få besegra Lule-packet i finalen!” och visst är det så. Det skulle bjudas på oerhört mycket känslor. Kanske för mycket känslor. Båda lagen har varsitt SM-guld historiskt och det är det hetaste norrlandsderbyt elitserien har att bjuda på just nu. Men AIK har haft det lite kämpigt mot norrbottningarna i år och samtidigt som drömscenariot vore att hissa Le Mat-bucklan inför ett besegrat Luleå så är det inte långt till mardrömmen där rollerna är ombytta och Luleå är de som firar.

Detta är dock bara en magkänsla och inget mer. Jag har nog dåliga nerver för sånt här. Först och främst ska ju den sista kvartsfinalen spelas och den kan avgöras i kväll. Först efter ett avgörande där kan man helt lyfta blicken mot semifinal och därifrån är det ändå långt till finalen. Kom igen, Frölunda!