Slutspelstider är för hockeyälskare vad julafton är för små barn eller Eurovision för kvinnor i 30årsåldern. Ja det går att dra liknelser i flera dagar om man så vill.
Men slutspelstiden, oj vad jag älskar den. Varje kväll så får man kolla på trevlig och bra ishockey, där varje centimeter ute på isen betyder något och fyrtiotvå spelare är redo att offra sina framtida barn för en seger.
Ikväll så spelades tre matcher och yours truly följde dem alla.
På TVn valde jag att se Växjö – Örebro som blev min huvudmatch.
På den stationära datorn hade jag igång ”E4-derbyt” mellan Linköpings HC och HV71.
Slutligen så fick den bärbara datorn äran att stå värd för direktkvalet till SHLs första match mellan Västerås och Rögle.
Växjö – Örebro; 1-0 i förlängning.
2-1 i matcher till Växjö.
En match som var uppdelad i tre perioder, duhh. Men nu syftar jag mer på att den första perioden var relativt jämn. Den andra perioden gick till Örebro och den tredje perioden till hemmalaget Växjö. Men trots mängder av chanser så lyckades inget av lagen att överlista målvakterna Hudacek i Örebro och Nihlstorp i Växjö. Det krävdes förlängning och en snöplig puck som via stolpen landade på Jeff Tambellinis klubblad och den meriterade transatlanten kunde relativt enkelt placera in avgörandet. Ett mål som dock aldrig skulle ha blivit mål ifall domaren inte hade bestämt sig för att fria en solklar utvisning för en Växjö-spelare när en Örebro-back blir rejält interferad.
Match i sig höll ändå rätt bra klass. Visst, avsluten var inte alls bra. Men det bjöds på en hel del tuffa tacklingar, snabba och härliga spelvändningar och bra lägen.
Linköpings HC – HV71; 2-3 full tid.
Linköping ser ut att vika ned sig igen, när det krävs som mest. Laget har de senaste åren alltid underpresterat i slutspelen och ikväll så funderade man hur Linköping kunde ha varit ett av de målgladaste lagen i grundserien. Stjärnspelarna, förutom Little, glänste med sin frånvaro och jag undrar om inte Melin var nära att ringa Hasse Aro i första periodpausen för att utfärda en efterlysning på Jeff Taffe.
Det är en sak att vara en stjärna och leverera poäng i plural i en grundserie. Det är en annan sak att leva upp till förväntningar och även leverera i ett slutspel. Något som Jeff Taffe verkligen inte lyckats med såhär långt.
Andreas Jämtin, Wow. Kanske bästa forward på isen ikväll tillsammans med Christensen, som är livsfarlig när han får chansen.
Rahimi? Ett rundningsmärke vid tredje målet och svagheterna som han och Junland har syns klart när spelare sätter upp farten. Stabbigare backar får man leta efter.
Västerås – Rögle BK; 3-4 full tid.
0-1 i matcher till Rögle BK.
Nejjjjj. Rögle kniper första matchen och har nu satt sig i en tidig pole-position i den här matchserien. Det var mentalt jobbigt för Västerås redan innan matchen och det här gjorde det bara än värre. De svartgul-klädda Västerås-laget var ikväll bättre än gästerna och bombarderade norrmannen Lars Volden med skott, men gästande Rögle var betydligt effektivare och livsfarliga i sina spelvändningar samt sitt Power play.
Varför jag skriver Nejjjjj? Har sagt det förut och säger det igen, sedan Skellefteå gick upp till SHL så har jag inte missat många matcher och med ett evigt brinnande hockeyintresse så har jag följt hela ligan nästan maniskt. Förutom Södertälje SK så har jag inte sett ett mer tråkigt spelande lag än vad Rögle BK har visat, BÅDA, sina sejourer i den högsta ligan de senaste åren. Ett lag som kommer upp och känner sig nöjda med bara det hör inte hemma i SHL i mina ögon, ett lag som kommer upp och vill vinna matcher på sarg ut hör definitivt inte hemma i SHL i mina ögon. Kolla på Växjö och Örebro, två lag som kommer upp och är långt ifrån nöjda. Två lag som satsar, för att bli ledande i Svensk ishockey.
Jordan Smotherman, oavsett hur den här matchserien går så bör han spela i SHL nästa år. Målskytt ut i fingertopparna och en fantastiskt bra ishockeyspelare.
