Uggla sammanfattar rond ett.

”Ja det tar fyra sekunder
innan klänningen faller på spiselhällen.
På fyra sekunder går det i mina brallor.
Där sprack den kvällen,
snabbt är man en slagen hjälte som vill se Rapport.
Älskling, fyra sekunder, underbart e kort. (Alldeles för kort)”

Allas vår Magnus Uggla, som i sommar skall uppträda på samma plats som Skellefteå firar sitt tredje raka SM-guld(?), sjunger om hur fyra sekunder är underbart men alldeles för kort. Och det är lite så jag känner angående den igår avslutade matchserien. Även om det är underbart för Skellefteå att avancera till nästa omgång efter bara fyra matcher så är det för mig alldeles för kort. Slutspelshockey är nästan en helt annan sport än hockeyn som spelas i grundserien, och jag vill njuta av sju bra matcher i tre långa omgångar. Nu blev det bara två hemmamatcher och två jobbtillfällen för mig och, som Uggla säger, så är det alldeles för kort.

Den snabba matchserien gör att Skellefteå nu måste vänta tio dagar till nästa match, vilket är en väldigt lång väntan. Men de här tio dagarna betyder att Skellefteå får optimal uppladdning och tränarna kan lägga ännu mer tid på att finslipa detaljer inför semifinalspelet. Stackars motståndare…
Finslipa detaljer? Ja det  kan man ändå säga att laget behöver, för det är väldigt mycket som inte har stämt mot Brynäs, bland annat så har man dragit på sig alldeles för mycket utvisningar och mot ett bättre lag med ett bättre numerärt överläge så kan det bli ödesdigert. Man har även släppt till alldeles för många frilägen efter slarviga uppspel samt halvdana individuella insatser i mittzonen.
Två punkter som man måste, och kommer, bli bättre på under de här tio dagarna av finslipning.

Men nu ska vi inte bara måla fan på väggen, det finns saker att ta med sig från kvartsfinalerna också. Lagets Power play har varit ruskigt effektivt, 50% hittills, och det som glädjer allra mest är att det inte bara är lagets första formation i spelformen som levererat. Av lagets fem PP-mål såhär långt så har förstaformationen gjort tre och andraformationen två. Om man skall gå långt så krävs det att inte bara en femma levererar utan det krävs fördelning av poäng på samtliga formationer och såhär långt så ser det ljust ut på den fronten.
Målvaktsspelet har också fungerat, ja jag vet inte om bra räcker för att försöka beskriva det. Markus Svensson har varit sensationellt bra och frågan är om han någonsin varit i bättre form?

******************************************************************************************

Spelarkritik från de fyra första matcherna i årets slutspel?
Andrew Calof, Axel Holmström och Kirill Kabanov. Där har ni de tre genomgående främsta spelarna i det offensiva ledet i mina ögon. Calof har varit bra i allmänhet såhär långt, men i de två första matcherna i synnerhet. Har tagit ännu ett kliv och spelar kanske sin livs hockey just nu. Axel har också vuxit och trots att grabben är född -96 så ser det ut som att han spelat slutspelshockey i ett decennium, snuskigt stark runt kassen och är kanske en av lagets smartaste spelare. Kabanov har också växlat upp efter en ganska tung period just före slutspelet. Är kreativ, jobbig att möta och bra över hela isen, känns som att det kan bli islossning poängmässigt ifall han får några enkla poäng i semifinalen.
Försvarsmässigt så har Anton Lindholm och Martin Sevc varit giganter. Slutspelshockey passar dem lika bra som grädde matchar jordgubbar, mums. När det i semifinalerna kommer att hetta till ännu mer så kommer dessa två försvarsgeneraler bara att bli ännu mer framstående och ge ännu mer energi till sitt lag.
”Mackan”, outstanding. Enough said.

På den negativa sidan så är det väl kanske Janne Pesonen som varit allra mest osynlig. Från att ha varit hela seriens bästa spelare sedan början av Januari så har finländaren varit osynlig i matchseriens alla tolv perioder, ja förutom det magiska målet i match två då. Har haft stora problem i passningsspelet och slagit bort flera enkla passningar t.o.m. Känns som att det ligger en hund begraven någonstans, en skada som hämmar? Något är det.

******************************************************************************************

Brynäs går nu till semester och får inte spela ishockey förrän om typ sex månader och laget går en intressant framtid till mötes, efter ”Bulans” ankomst till föreningen och laget så har man gjort en intressant resa och på bara någon månad gått från att spela en fantasilös och faktiskt ganska kass hockey till att spela riktigt bra.
Anton Rödin har skrivit på för ytterligare några år i Gävle och kommer såklart att vara spelaren man bygger laget runt. Rödin är en riktigt bra ishockeyspelare som kan hantera det mesta som en spelare ställs emot på isen. Men, det är såååå svårt för mig att unna honom något eller ge honom positiv kritik. Varför säger då ni? Ja jag hoppas det inte bara är jag som har retat mig på hur Rödin slänger sig i situation efter situation, kan få den allra harmlösaste klubb-petningen att se ut som ett yxhugg och har en imponerande förmåga att hinna få ögonkontakt med domaren innan han ens själv nått isen i sitt fall. Såna här hockeyspelare har jag oerhört svårt för och det är tråkigt att se en spelare dela ut så många tjuvnyp (minst tio hårda slashingar i vaderna när SAIK-spelare varit påväg bort från situationen) men sakna någon som helst förmåga att kunna ta en smäll. Nåja. Nu kanske ni tycker jag är hård, men så känner i alla fall jag.

Bill Sweatt ryktas enligt norran vara en man för Skellefteå AIKs lagbygge till nästa säsong, och ja.. Nog kan det finnas något i det, han har som bekant utnyttjat en klausul i sitt kontrakt med Brynäs och är en fri spelare inför nästa säsong och Sweatt känns som en perfekt byggsten i kommande års lagbygge. Återstår att se var detta landar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *