Det handlar om hur hårt du kan bli slagen.

402,830 sekunder.
7013 minuter.
116 timmar.
4 dagar.

Tiden som passerat sedan Tuomas Kiiskinen sköt en hel stad till sorg, En sorg som på många sätt gått att se. I ansikten hos människor vars åldrar går från tonåren till övre medelåldern. Tid är ett begrepp som håller alla människor i sitt grep. Ibland kan tiden ses som en flygande fågel med två vingar starka, ibland som en skadeskjuten pelikan i en bur. Den kan vara din bästa vän när du vill läka dina sår, men samtidigt din värsta fiende.
Just nu så vill nog varenda svartgul sympatisör därute att tiden skall fånga in er och kasta fram tiden så att en ny säsong skall börja. Men det är tinget med tiden, ingen kan påverka den. Den är som sagt din bästa vän, men även din värsta fiende. Tiden tar slut för oss alla någon gång, och den kan passera så fort utan att man märker. I livet får man ingen ny chans, tiden går inte att pausa eller spela tillbaka. När den tar slut, så tar den slut.
I ishockeyn så får man en ny chans. Tiden för en säsong rinner ut, tårar blir till sömnlösa nätter. Men tiden startar sedan om på noll igen med en ny säsong med nya förhoppningar, nya drömmar och nya stjärnor.

Tiden tar dig till sitt sköte och bär dig ända fram till slutet, och någon gång så kommer den att lämna dina anhöriga i tårar. Likt vad Skellefteå AIK gör, säsong efter säsong.
Det svartgula laget från Västerbottens skogar tar varje liten anhängare till sitt sköte och bär dem fram till slutet och när säsongen är slut så lämnar Skellefteå AIK sina anhöriga i tårar. Smaken på tårarna vet man aldrig förrän tiden av säsongen tickat ut sitt sista tick, glädje eller sorg.
Så likt livet så kommer var säsong till slut. Den viktigaste frågan är om man lämnar det stående eller stannar på sina knän.

Skellefteå AIK lämnade sin säsong stående, med ryggen rak och huvudet högt. Det hoppas jag att ni alla såg. När säsongens viktigaste match skulle spelas så lyfte man sitt spel, höjde sin skicklighet men framförallt så åtog varje spelare identiteten av en krigare. Skulle man förlora så skulle man göra det med värdighet, och för det så ska laget ha all beröm som de förtjänar. Det må vara lätt att direkt efter en förlust förbise detta och rikta all sin fokus på individuella misstag, missade chanser och dåliga utvisningar. Men när det nu gått 402,830 sekunder eller 7013 minuter eller 116 timmar eller 4 dagar, välj vilket tids-begrepp ni vill, sedan den tunga förlusten så hoppas jag att alla kommit till insikt om att laget har stått för en fantastisk säsong. Skellefteå AIK har sett över hela säsongen varit Sveriges bästa lag, samtidigt som man varit mer ifrågasatta än någonsin förut. En bedrift bara det, att trots all medial negativitet göra en sån fantastisk insats. Match efter match.
Stundom så tänker jag väldigt mycket, och ofta i dessa stunder så känns årets säsong på något sätt som en större bedrift än de två tidigare säsongerna som slutat med ädlaste valör. Under årets säsong så hade man inte alls samma kraftiga krydda och spetsiga spets i truppen som de två tidigare säsongerna, man hade inte längre spelarna som ensamma kunde avgöra matcher. Man hade inte längre individualisterna som kunde vinna vilken duell som helst. Man hade ett lag, som visade att ensam är stark men tillsammans är starkast. Och när det krävdes som mest, så föll man tillsammans, men inte en jävel gjorde det med sina knän i marken.

Och kom ihåg, att det handlar inte om hur hårt du kan slå, det handlar om hur hårt du kan bli slagen och fortsätta röra dig framåt. Det är så du vinner.
Och finns det ärligt något lag som blev mer slaget under åren 2000-2010 än Skellefteå AIK? Misslyckanden år efter år i kvalserien följdes av slutspelsförluster vid varje vår. Men Skellefteå AIK visade att de kunde ta slagen och fortsätta.
Röra.
Sig.
Framåt.
Till fem raka finaler och två raka guld.

Glöm inte bort det mina svartgula vänner, och alla andra dessutom.
Skellefteå AIK kommer att komma tillbaka starkare nästa år.
Som så många gånger förut.

ROCKY

5 kommentarer

  1. Måste bara säga att du är en lysande skribent. ..ord som lyfter en till oanade höjder.
    Stilfullt. ..vackert…passionerat .
    Fortsätt ditt fina arbete.

    • Tack så väldigt mycket Ola! Värmer hjärtat att få sådana fina ord!

      Och ja, jag kan lova att jag kommer fortsätta. Jag har ju just börjat!

Lämna ett svar till ola Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *