En hockeyfest, där hockeyn kom i andra hand.

Sedan urminnes tider så har matcherna mellan Skellefteå AIK och Björklöven varit något extra. Som liten grabb så var det dessa matcherna i gamla ”ladan” som man knappt fick gå och se just för de där två klackarna som gjorde allt för att besegra varandra i tävlingen om att skrika flest fula ord. Då var hatet större än vad det är nu, givetvis för att man inte stöter på varandra lika ofta. Bland spelarna.

Hatet bland supportrarna är lika stort nu som då, som Skellefteå-bo så har jag aldrig känt mig så ovälkommen någonstans som jag gjorde idag då jag kom till T3 Center och Löven-klacken långt innan matchstart skrek på hur mycket de hatade alla Skellefteå-bor.

Kvällens match då? Ja den blev en hockeyfest precis som den på förhand såg ut att bli. Men självklart så handlar det inte om att lagen bjöd på någon spelmässig propaganda.
Nej, det var stämningen i T3 Center som gav festen ikväll. En hemmaklack som var röststarkare än de flesta SHL-klackar, och en bortaklack som var stor och riktigt, riktigt laddad. Röststyrkan går inte att jämföra med Lövens dito av förklarliga skäl, men de ~500 som var här ska ha mycket beröm för deras bidrag till kvällens fest.

Men det spelades ju också en match på isen, mellan två lag som kämpade tappert men givetvis bjöd på en hel del vurpor, felpassningar och allmänt slarveri över hela isen. Den första perioden tillhörde hemmalaget som, anförda av sin hemmapublik, gick ut starkt och satte hård press på Skellefteå över hela planen. Man belönades också för den frejdiga starten med två vackra mål Skellefteå inte hängde med.
I den andra perioden så kom Skellefteå ut betydligt starkare och successivt så tog man även över matchbilden för att senare dominera den totalt. Reduceringen kom även här när ”Luleå-dödaren” styrde in 2-1.
I matchens sista tjugo minuter så var det bara ett lag på isen, när hemmalaget gick på knäna, och med lite bättre skärpa så hade det svartgula laget kunnat trycka in 3-4 kassar under de första tio minuterna. I slutet av perioden så gavs hemmalaget ett gyllene läge att avgöra när först Fredrik Lindgren visades ut, och när denne just avtjänat sitt straff så visades Arvid Lundberg ut för hög klubba. Fyra raka minuter i numerärt överläge och vid några tillfällen så osade det ett ledningsmål för Björklöven, men med ett skickligt boxplay så klarade Skellefteå av att försvara sig. 2-2 stod sig dock perioden ut.

Den efterföljande förlängningen blev mållös, efter att Skellefteå varit centimetrar från att avgöra med ett par giftiga chanser, och derbyt fick således avgöras på straffar.

I strafflägningen så lyckades endast Lucas Sandström sätta sin straff och allsvenska Björklöven vann således årets första, och enda, derby.

Matchens behållning på isen var helt klart Lövens 1-0 där bröderna Ekeståhl-Jonsson samarbetade, samt Patrik Zackrissons 2-2 mål där han mycket vackert pricksköt in pucken i krysset bakom en mycket duktig Kevin Lindskoug.

Avslutningsvis så vill jag skicka en vädjan till Björklöven. Snälla, snälla kvala er upp till SHL i vår. Ryser av bara tanken om dessa lag skulle mötas i tävlingssammanhang. Men stackars Luleå ifall det går igenom..