En fråga som många ställer sig.

Frågor är ett lustigt ting.
De kan ställas i tid och otid.
De kan vara helt otajmade, eller väldigt vältajmade.
De kan orsaka stora problem, eller lösa dem…

En fråga som många i Skellefteå ställde sig i Fredags var givetvis:
”Varför gick man inte för att avgöra matchen i straffläggningen?”

Svaret på det har jag inte, men när jag frågade Wallsson angående valet av straffskyttar så förklarade han det som så att spelarna i fråga behöver förtroende för att växa och vad kan boosta en ung spelares förtroende mer än att få avgöra ett länsderby i en straffläggning? Givetvis så ville många se att man satte in mer rutinerade straffskyttar och på allvar visade att den här matchen betydde något även för spelarna och ledarna. Nu blev det inte så, Löven vann som bekant derbyt och rider just nu på en våg av självförtroende som kan ta dem långt i vinter.

En annan fråga, som ställts mer frekvent och har betydligt viktigare innehåll än en förlorad träningsmatch, är vart ersättarna för de flyktade spelarna finns? Många anser att laget fortfarande saknar ersättare för vissa av de spelare som lämnat. Och ska vi gå in på just denna fråga så är min personliga åsikt som följer:

Oskar Sundqvist -> Jimmie Ericsson
Daniel Widing -> Terry Broadhurst
Rob Schremp -> Mattias Ritola
Nick Sörensen -> Elias Edström/Sebastian Ohlsson
Kirill Kabanov -> ?
Erik Andersson -> Jacob Andersson/Anton Öhman/Andreas Söderberg
Martin Sevc -> ?

Som jag ser det så har man faktiskt gått plus på många ersättare, där jag ser både Jimmie, Terry och Ritola som uppgraderingar på vad man hade ifjol. Däremot så saknar man den där riktiga ersättaren för den högerskjutande Kirill Kabanov, och för den hårdföre Martin Sevc. Visst, Anton Lindholm är redo att axla tjeckens roll ifjol och kanske t.o.m var bättre än Sevc under slutet av förra säsongen. Men vem är då där och täcker upp Lindholms roll som han hade ifjol? Ser ni vart jag går med detta, ja det tror jag att ni gör. Om Lindholm nu kliver upp och tar den roll som Sevc hade ifjol som ledande back i det fysiska och defensiva spelet så skapas det ett tomrum på den plats som just nämnde Anton fyllde ifjol. Ett tomrum som inte någon av juniorerna är redo att fylla i år, inget illa menat.

Och just Kirills plats i laget är också något som verkligen saknas i årets upplaga, den där rightaren som på förhand är värvad för att producera mål. Och, nu kanske detta uppfattas som lite märkligt, men jag håller ändå årets Skellefteå AIK högre än fjolårets. Men man måste ändå komma ihåg att det inte räckte till ifjol, och inför årets säsong så har man exakt samma backuppsättning, minus Martin Sevc och Erik Andersson. Juniorer kan bära en långt, det har burit Skellefteå AIK långt. Men hur långt kan de bära Skellefteå i år? Ännu en fråga.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *