När en ny säsong tar vid så radar frågetecknen upp sig runt Skellefteå AIK, som har stora förväntningar ifrån sig från en hel bygd. Att fjolårets finalister förfogar över seriens yngsta och sett till storleken minsta backuppsättning har skapat orosmoln över guldstaden. Elithockeybloggen har träffat en av lagets unga backar som är redo att kliva upp i hierarkin:
– Jag tycker att vi har många bra backar i laget och är inte det minsta orolig över det, jag personligen vill vara en ledande back som Wallson och laget kan lita på varenda kväll, säger Sebastian Aho.
Året var 2011, och Sebastian Aho stod inför ett viktigt val i livet. Med siktet inställt på att bli en så bra ishockeyspelare som möjligt, och att kunna försörja sig på sporten så tvingades Sebastian att välja vart flytten skulle gå.
– Björklöven gick ju i konkurs det året och någonstans där så kände jag att för att kunna satsa fullt på hockeyn så skulle jag behöva flytta från Umeå. Jag sökte till flera lag, och besökte först faktiskt Luleå en dag men där kändes det inte rätt. Veckan efter så fick jag vara med när Skellefteås U-16 hade sin sommarhockeyskola och direkt så kände jag att det fanns någonting utöver det vanliga i Skellefteå, det syntes att spelarna hade fått en bra utbildning och att alla trivdes väldigt bra.
Så det blev ett enkelt val?
– Ja det måste jag säga. Skellefteå hade ju många unga backar uppe i SHL redan då (Adam Larsson, Tim Erixon, Petter Granberg m.fl). En stor faktor i mitt val var även att Axel bodde här i Skellefteå redan då.
Efter flytten så gick allting väldigt fort för den spelskickliga backen, som redan andra året i Skellefteå spelade till sig en ordinarie plats i föreningens J20-lag och dessutom belönades med ett uppträdande i SHL när man saknade några ordinarie backar. En gemensam nämnare för Sebastian under alla åren i Skellefteå har varit Hans Wallson som det första året var tränare i J18-laget, och året efter även i det J20-lag som Sebastian var en del av.
– ”Walle” har betytt väldigt mycket för mig sedan jag kom till Skellefteå, han har alltid varit med mig och när han flyttades upp till SHL-laget så var det även han som gav mig chansen och förtroendet där.
Tror du att du hade befunnit dig där du är idag ifall du inte 2011 hade flyttat till Skellefteå?
– Svårt att säga, jag kanske hade lyckats på något annat sätt men nej jag tror faktiskt inte det ändå. Jag har fått en sådan bra utbildning och hjälp här, ifall jag hade stannat eller dragit någon annanstans så hade jag nog inte varit där jag är idag.
”TYNGD ÄR LIKA MED FART”.
När spelare som Martin Sevc och Erik Andersson har lämnat Skellefteå, och unga backar från juniorlaget har tillkommit, så väntar en säsong där Sebastian har alla möjligheter att bli en av lagets ledande backar. Han har nu spelat i SHL två år och utvecklats för varje månad som gått, enligt han själv så står han inför en väldigt viktig säsong, men ödmjuk som Sebastian är så är han noga med att poängtera att ingenting kommer gratis, att hårt jobb varje dag krävs för att nå sina drömmar.
– Jag är redo att bli en ledande back som laget och tränarna kan lita på, men det är bara upp till mig själv att ta för mig och visa att jag kan spela på den nivå som krävs. Jag tränar hårt för att utveckla mig själv och självklart så jag vill spela 15-20 minuter per match, jag menar finns det något roligare jobb än att vara ishockeyspelare och få spela mycket?
Statistiskt sett så har du inte nått tvåsiffrigt i poäng under någon av dina säsonger i SHL, är det något som du tänker slå i år?
– Det ska jag göra, jag har inte tänkt på det så mycket men det är ju något som jag ska kunna göra ifall jag bara tror på mig själv och spelar mitt spel.
Skellefteås backuppsättning har varit ett återkommande diskussionsämne under försäsongen där resultaten hittills inte har imponerat, och framförallt när man blev utklassade mot Linköpings HC (0-6) så vädrade supportrarna sitt missnöje på sociala medier och efterlyste en ny back till laget.
– Jag tycker att vi har väldigt bra backar i laget, vi är definitivt inte det tyngsta eller äldsta laget men alla är ruggigt spelskickliga. Sen så glömmer många bort att vi har väldigt mycket rutin också, framförallt i ”Linkan” och Burström. Och med de många juniorerna som kommer upp så skapas en väldigt bra konkurrenssituation som kommer att gynna oss i längden som lag.
Storleken är någonting som ofta diskuteras när man läser och pratar om Sebastian Aho, många tror att med en större kroppshydda så skulle han ha varit draftad redan under förra sommaren. För de som läst på om ”Sebbe” eller följt honom under åren så är det ingen nyhet att han aldrig tillhört de största i lagen som han spelat för. Skellefteås tränare, Hans Wallson, pratar mycket om att fart är lika med tyngd, att kommer man in med hög fart i en situation så blir man direkt tyngre också. Detta tillsammans med ett hårt och noggrant jobb i försäsongsträningen har vänt Sebastians storlek till en fördel och med stor hjälp av Stefan Thomson så kommer detta jobb att fortlöpa i framtiden.
– Thomson jobbar hårt med mig för att jag ska få bättre tryck i benen, jag kommer ju aldrig att bli störst men så länge jag har bra tryck i buggarna, är stabil i bålen och har en bra kondition så kommer jag att kunna spela på den här nivån.
Förutom Wallson och Thomson, är det någon spelare i laget som du lärt dig mycket av under dina år i SHL?
– Ja jag har tittat mycket på ”Nisse” Burström, han är ju inte precis den tyngsta på isen men likt förbannat så vinner han varje närkamp mot spelare som är 20 kilo tyngre och 20 centimeter längre, han har sina knep och jag försöker lära mig av honom. Nisse är en väldigt bra förebild för oss yngre och tar sig tid att prata med oss när han ser något som behöver förbättras eller när vi kommer till honom med frågor.
EN LIVSLÅNG VÄNSKAP.
När Sebastian Aho valde Skellefteå så gjorde han det av en rad olika anledningar, en stor del till att valet föll på Skellefteå var att Axel Holmström redan fanns i staden. En vän som sedan ett ishockeyläger i Stockholm -2007 alltid funnits där för Sebastian.
– Vi var de enda två från Norra Sverige på lägret i Stockholm så det föll sig som naturligt att vi hängde med varandra då och vi blev riktigt goda vänner. När lägret var slut så tog jag bussen från Umeå till honom i Arvidsjaur och sedan dess så har vi som hållit ihop.
Under det första året i Skellefteå så bodde de grannar i samma trappuppgång, vilket givetvis medförde att de hängde med varandra från morgon till kväll. För en liten kille som just flyttat hemifrån för första gången så betyder en sådan här vänskap mer än vad ord ofta kan beskriva och under intervjun så tar Sebastian upp just Axel fler gånger än vad han kanske tänker på.
– Under en säsong så pratar vi väldigt mycket och är varandras bollplank om man kan säga så. Är det något jag är fundersam över, är arg på eller vad som helst så kan jag prata med Axel om detta, och vice versa. Det är skönt att ha en kompis som är i samma situation som en själv och vet vad man pratar om.
Ni pratar alltså mycket, fick du hålla nere honom på jorden när han gjorde succé under slutspelet i våras då?
– Haha nej. Axel är en jordnära människa som inte svävar iväg när någonting går bra från honom, så det var inga problem alls. Men visst pikade man honom lite när det gick bra, det gjorde man, säger Sebastian och skrattar.
Detta är väl också beviset, för de som inte förstår sig på hockeyns underbara, magiska och speciella värld, att idrotten är mer än bara just en idrott. Det skapas livslånga band som inte kan brytas, vänskaper som aldrig tar slut och minnen som inte ens demens kan radera. Nu låter det här som en kärlekshistoria, det är det inte. Men visst är det rätt häftigt att en kille från Umeå och en kille från Arvidsjaur blev vänner för åtta år sedan och nu spelar för samma lag i Sveriges högsta division. Och skulle Sebastian få chansen att välja ett lag i NHL att spela för, så vill han inte bryta det band som han och Axel har skapat:
– Skulle jag få välja ett lag så skulle det nog bli Detroit Red Wings, det är ett stort lag här hemma i Sverige med många supportrar, sen så har de dessutom många svenskar i laget.
Så du säger inte Detroit för att det är där Axel kommer att spela?
– Jo givetvis så är det också en anledning, vi har ju känt varandra ett bra tag nu, säger Sebastian och drar till med ännu ett skratt.
SEBASTIAN AHO OM…….
TIDEN EFTER FINALEN I VÅRAS: Det var inte alls så kul. Man var inte alls redo att det skulle sluta där och då, utan vi var inställda på att ta det till en sjunde match i Skellefteå. Det var en tuff kväll där när vi flög hem, och dagen efter var riktigt tuff den med. Man satt bara hemma och stirrade in i väggen, eftersom det tog slut så snabbt så visste man inte hur man skulle reagera. Men sen med tiden så började man kunna fundera mer på saken, och efter ett tag så kunde man börja fokusera på nästa säsong. Man fattade inte dagen efter när man vaknade att det var slut, man var inställd på den där sjunde avgörande. Jag är hellre med om känslan från året före.
JVM: Det vore grymt roligt att få spela JVM i Finland i år, kanske inte lika mycket hype runt om den här turneringen som i Kanada ifjol men den stora rinken kan nog gynna oss. Vi har ett bra lag med många som var med förra året. (Jag, Axel, Kempe, Lagesson, Nylander, Lindblom m.fl) spelat ihop länge. Förra året var ju hur häftigt som helst, 17000 i publiken i gruppspelet mot Danmark. Det var en känslomässig berg- och dalbana. Man njöt när det gick bra och sen när det gick lite sämre så var man lite deppad eftersom det är en sån stor grej.
ATT INTE BLIVIT DRAFTAD: Jag har väl egentligen inte tänkt på det så jättemycket, förra året så satt vi och kollade på draften men i år så kollade jag inte ens på det. Skulle jag få ett samtal så visst vore det kul, men jag ser det inte som en motgång. Jobbet för att komma dit är jag redo att göra.
KHL: Jag vill spela så högt upp som möjligt, om jag aldrig kommer till NHL så vore det ju kul att testa på KHL. Det verkar som en häftig liga, jag trivs ju hur bra som
helst här i Skellefteå men någon gång så kanske man vill röra på sig och testa något annat. Man ser ju upp till vissa spelare där i KHL.
CHL: Jag tycker det är roligt, man får resa runt och möta nya lag som man aldrig mött i arenor som man aldrig spelat i. Det är skönt att få några tävlingsmatcher även under försäsongen. Man försöker att ta det på lika mycket allvar som en SHL-match men när det är typ 2000 på läktaren så kanske man inte får lika mycket energi och så, men jag tror det kan bli stort framöver.
KOSTEN UNDER EN SÄSONG: Man får äta någon pizza en lat Söndag och sådär, Thomson har sagt att det är viktigt att man unnar sig ibland. Nu har tjejen dragit in mig i något sånt där nyttighetslöfte utan godis och chips så det har blivit lite sånt, men jag är väldigt svag för sånt där.
FÖREBILD UNDER UPPVÄXTEN: Brorsan när jag var yngre, han var tre år äldre så han var som min idol då. När jag blev äldre så började jag tycka om Drew Doughty, en skicklig back med puck och bra spelsinne.
VEM SOM KOMMER ATT STÅ FÖR ÅRETS GENOMBROTT I SKELLEFTEÅ AIK: Sebbe Ohlsson, han är rolig att titta på med sin fart och han är bra tränad. Han kan göra riktigt bra ifrån sig, hänga några baljor och få igång publiken.
ÅRETS POÄNGKUNG I SKELLEFTEÅ AIK: Jag tror på Axel. Jag tror att han kommer att fortsätta som han avslutade förra säsongen, och jag tvivlar inte på att han kan producera bra sett över en hel säsong.
FRÄMSTA UTMANARE I KAMPEN OM GULDET: Frölunda har en bra verksamhet som bygger på mycket ungt och så, Luleå ser ju starka ut och de har många bra spelare, Färjestad har ju spenderat lite och fått in bra spelare. Det finns många bra lag.
HUR SKELLEFTEÅ SKA SPELA MOT LULEÅS TYNGD: Dom kommer väl som alltid att satsa på våra kroppar, de är ju deras sätt att förstöra vårat spel. Men spelar vi vårat spel och flyttar puck snabbt samt spelar hårt på dem när de har puck och tvingar fram misstag så tror jag det kommer att gynna oss. Vi ska kunna vända deras storlek till våran fördel, få dem att åka sig trötta och tackla sarg.
