Brynäs IF – Skellefteå AIK 2-3 (0-1, 1-0, 1-1, 0-1)

0-1 (17.20) EQ Arvid Lundberg (John Norman, Niclas Burström)
1-1 (26.00) EQ Sondre Olden (Linus Ölund, Jörgen Sundqvist)
1-2 (48.48) PP1 Terry Broadhurst (Sebastian Aho)
2-2 (55.49) EQ Marc Zanetti (Anton Rödin, Oscar Lindblom)
2-3 (61.44) EQ Sebastian Ohlsson (Adam Pettersson)

Skott på mål: 27-40 (16-11, 5-13, 5-11, 1-5)
Utvisningsminuter: 6-2 (2-2, 0-0, 4-0, 0-0)

Matchens tre stjärnor:
*** Alexander Urbom – Fortsätter att visa en stadigt uppåtpekande formkurva. Glänser i det fysiska spelet, löser situationer med finess och sprider ett lugn när han är ute på isen. Är en uppgraderad version av Martin Sevc
** Erik Hanses – Sin andra start i SHL och Hanses fortsätter att imponera. Stark i spelet nära mål och läser av Brynäs giftiga lägen på ett mycket bra sätt. Matchvinnare i båda sina starter denna säsong, tystar tvivlarna.
* John Norman – Har visat upp ett fantastiskt spel i årets SHL. Idag inför ögonen på Pär Mårts, får vi se Norman i Tre Kronor? Jag tror det.

———————————————————————————————————-

Det mesta inför matchen handlade om Anton Rödin, som toppar SHLs poängliga och dessutom idag blev uttagen till Tre Kronor.
Brynässtjärnan, som ifjol inte gjort ett enda poäng mot Skellefteå i grundserien, blixtrade också till stundtals. Men överlag så var det andra spelare i Brynäs som klev fram, något som vittnar om att laget blir att räkna med i år.
I slutändan var det dock Skellefteå som vann rättvist efter en väl genomförd match där disciplinen och defensiven glänste. Ett oerhört styrkebesked från västerbottningarna som hänger på i toppstriden. Hur matchen såg ut? Läs nedan.

I de två första perioderna höll Skellefteå greppet om taktpinnen och var det klart bättre laget. De imponerade stort med sin disciplinerade offensiva forechecking som vid väldigt många sekvenser ledde till att Brynäs backar hamnade i tidsnöd. Ställningen 1-1 efter 40 spelminuter var något missvisande då Skellefteå bör ha haft med sig en ledning på ett/två mål inför avslutningen.

Den sista perioden blev en jämn historia där lagen skiftade offensiva byten med varandra. Skellefteå kopplade dock ett målmässigt grepp när Terry Broadhurst, i power play (ja de fortsätter att göra mål i numerärt överläge), snappade upp en målvaktsretur och placerade in pucken i öppet mål. Kvitteringen från Brynäs kom dock, när de efter en offensiv forcering lyckades hitta ett öppet mål där backen Zanetti höll sig framme.

I förlängningen klev junioren Sebastian Ohlsson fram, och avgjorde matchen med ett riktigt läckert mål. Med pucken från mittzonen avancerade Åseles stolthet in i mot mål, tog skydd av en täckande Brynäs-back och pricksköt pucken i krysset, otagbart för Felix Sandström.

Och morgondagens bloggkrönika, vad kommer den att handla om?
Ledtråd: En dynamisk forward från inlandet, född -97.

———————————————————————————————————-

Övriga resultat

Luleå HF vs. Rögle BK 4-3 efter förlängning
Ängelholmslaget chockade Coop Arena när de gick ifrån till 0-2 i andra perioden – efter en lyckad timeout från Fagervall kunde dock Luleå vända matchen innan perioden var slut. Rögle lyckades dock fixa fram en kvittering i sista perioden men lämnade ändå Norrbotten som ett slaget lag då Toni Rajala, i förlängningen, avgjorde.

Linköpings HC vs. Färjestads BK 4-3 efter förlängning
Tangnes Linköping, som i senaste matchen utklassades av Frölunda (7-1), var betydligt bättre i kvällens match när Färjestad gästade. Hemmalaget drog också det längsta strået och vann i förlängning.

Modo Hockey vs. Växjö Lakers 2-5
Problemen fortsätter i Örnsköldsvik – som idag dessutom värvade in sitt tionde transatlantiska nyförvärv för säsongen. Det mesta luktar illa om den klassiska klubben som fostrat så många av Sveriges NHL-stjärnor, nu verkar dock talangfabriken ha stannat av då spetsen och bredden hämtas från andra sidan atlanten.
Växjö reser hem från Norrlands-trippen med 5 av 6 poäng, och har påbörjat resan uppåt i tabellen.

Omgång tolv och Skellefteå reser söderut för att mäta sina krafter mot ett av seriens hittills bästa lag, Brynäs IF.
Ett lag som överraskat många och med sin spelglädje tagit sig upp till andraplatsen i tabellen.
Men spelglädjen är inte den största orsaken till succén – anledningen till Gävle-lagets framgångar stavas Anton Rödin.

Det sägs att ifall någon inte blir anmäld – eller om Rödin lämnat isen utan poäng.
Då har inte SHL spelats den kvällen.
Brynäs lagkapten Anton Rödin har dominerat SHL på ett sällsynt skådat sätt, efter 11 omgångar står forwarden noterad för 18 poäng. Ett poängsnitt som betyder att han landar på 85 poäng när säsongen är klar, om han fortsätter i samma tempo de vill säga.
Undertecknad har sett en del när Brynäs spelat och vad jag sett har fört tankarna tillbaka till tiden när Jocke Lindström härjade i de svenska arenorna.
Så bra är Anton Rödin, och njut av honom ikväll och resten av säsongen.
Nästa år finns han inte kvar i svensk ishockey.

Brynäs IF har också ett gediget lag bakom lagkaptenen, en bra mix av unga och hungriga lirare kryddat med äldre och rutinerade gnuggare. Backsidan får för kvällen anses hålla lägre klass än vanligt då härföraren Anssi Salmela saknas på grund av avstängning.
Se även upp för Rödins kedjekamrat, Greg Scott, som är tvåa i SHLs poängliga.

I Skellefteå ser vi en del förändringar sedan matchen och förlusten mot Växjö Lakers. John Norman byter omgivning och placeras i en kedja tillsammans med Adam Pettersson och Pär Lindholm.
Axel Holmström fortsätter att placeras i fjärdekedjan och snart måste islossningen för fjolårets utropstecken komma. Ikväll?
I målet finner vi Erik Hanses som återigen får chansen efter tre matcher som båsvakt. Senast han stod var borta mot Linköping där han storspelade och vann matchen åt Skellefteå.

Jag förväntar mig en offensiv och trevlig match mellan två lag som försöker att spela bra ishockey. Hemmalaget får ses som favoriter inför matchen, och med elva raka förluster mot Skellefteå lär det osa av revanschlusta från Gävle-laget. För Skellefteå gäller det att få stopp på Brynäs förstakedja, då är mycket vunnet.
Men jag ställer mig ändå frågan:
Hur ska dominanten Anton Rödin stoppas?

Kuriosa
* Skellefteå har elva raka vinster mot Brynäs, då de bland annat vann samtliga nio möten ifjol med en total målskillnad på 38-1.
* Sedan säsongen 2010/2011 har lagen mötts 39 gånger. Skellefteå har vunnit 26 av dessa möten.
* Med en total målskillnad på 138-95.

Matchtips
3-2 till Brynäs.

Skellefteå AIK – Växjö Lakers 3-4 (2-2, 1-0, 0-1, 0-1)

0-1 (4.37) EQ Calle Rosén (Eddie Larsson)
1-1 (6.53) PP1 Janne Pesonen (Tim Heed, Axel Holmström)
1-2 (14.47) PP1 Josh Hennessy (Joey Crabb)
2-2 (18.36) EQ John Norman (Sebastian Ohlsson)
3-2 (39.48) PP1 Martin Lundberg (Sebastian Aho, Terry Broadhurst)
3-3 (54.25) EQ Tuomas Kiiskinen (Richard Gynge)
3-4 (60.52) EQ Richard Gynge (Robert Rosén)

Skott på mål: 18-23 (5-4, 8-12, 4-5, 1-2)
Utvisningsminuter: 2-8 (2-2, 0-4, 0-2)

Matchens tre stjärnor:

*** Sebastian Ohlsson – Yrvädret från Åsele fortsätter att visa framfötterna i SHL. Är totalt orädd och börjar ta för sig mer i spelet med puck. Fantastisk framspelning till Normans 2-2 mål.

** John Norman – Tillbaka efter avstängning och visade direkt att han kommer bli en tillgång för laget nu, och i framtiden. Bildade en stekhet duo med Ohlsson. Vackert avslut vid målet.

* Adam Pettersson – Skapade massor på egen hand och kunde ha blivit målskytt vid ett par tillfällen – den där riktiga effektiviteten saknas dock.

———————————————————————————————————-

När publiken inte behagar att kliva upp från sina bekväma soffor så klarar inte heller Skellefteå AIK av att komma upp i normal intensitet.
När Växjö ikväll tog fjärde raka segern i Skellefteå Kraft Arena så gjorde man det mot ett motstånd som aldrig riktigt taggade till.

Matchen var inte något att skriva hem om, ett dåligt Växjö vann mot ett lika dåligt Skellefteå – två lag som kan betydligt bättre än vad de visade ikväll. 41 skott på mål totalt vittnar en del om hur matchen såg ut.
Vi hittar dock en del ljusglimtar i dagens match. Spelet i power play har börjat ge utdelning, och fortsätter Skellefteå att sätta 2-3 mål per match i den spelformen så kommer vinsterna att avlösa varandra. En nyckel till islossningen i spelformen är att det har börjat att tas allt fler avslut. Heed har ställt in siktet och skjuter på allt.
Det var också två lätta men ack så viktiga avslut som bakom kvällens mål i power play.

En annan positiv del att ta med sig från matchen är Normans återkomst efter den fem matcher långa avstängningen. Med sin frenesi, skicklighet och målfarlighet höll han ikväll nästan på egen hand att  vinna matchen åt Skellefteå. Jag säger nästan, för vid Normans sida finner vi nästa ljusglimt. Åseles egna Viktor Arvidsson, jag talar så klart om Sebastian Ohlsson. Han blev uttagen till juniorkronornas fyrnationers-camp i November, en fingervisning om att han är högst aktuell för JVM – fortsätter han såhär förtjänar han också att vara med där vid jul och nyår.

Det är lätt att dra för stora växlar av en sån här förlust. Hur kan Skellefteå uppträda så lojt som de gör en kväll som denna? Men jag tänker inte göra något sånt. Såna här matcher kommer varje säsong, och att de kommer redan i omgång 11 är på ett sätt bra. Det är inte nu matcher ska genomföras på felfritt sätt – det är ibland till och med bra att få bottennapp likt dessa, de väcker tankeställare som i längden kan vara oerhört nyttiga.

Vad som för mig är helt omöjligt att låta bli? Publiksiffrorna som fortsätter att problematisera hela den svenska hockeyligan. Ikväll när fjolårets finalister skulle mötas första gången för säsongen – i en så kallad ”galen hockeystad” – så kom det 4260 personer. För det första en siffra som är en försköning av sanningen, det var inte ens nära 4000.
En gåta som sätter en grimas lika gapande som en fågelholk på mitt inte allt för sköna tryne.
Hur kan en populär idrott som ishockey locka så lite folk som den gör?
* I Skellefteå, en stad som skryter om sitt stora intresse för det egna laget, var det inte ens fullsatt i derbyt mot Luleå.
* Nykomlingarna Rögle och Karlskrona fyller inte sina arenor. Framförallt KHK som endast rymmer 3500 i sin hemmaborg ska ha fullsatt varje match, men det har de inte.
* I Örnsköldsvik går ledningen ut och ber publiken att komma till matcherna med hotet om att Modo inte kommer finnas kvar annars.
* I Gävle, Luleå, Karlstad, Stockholm, Göteborg, Linköping etc etc etc så finns det liknande problem.

Till en början kunde jag köpa argumentet att det är för höga biljettpriser. Men för att ta kvällens match som ett talande exempel. Ståplats, där biljettpriserna är väldigt förmånliga och humana, gapade det stora hål där betongen lyste igenom. Det var alltså inte ens nära fullt på ståplats, och då faller ju hela argumentet.
Det verkar inte handla om priset, utan intresset. Och där har svensk ishockey ett problem av stora proportioner.

Avslutningsvis. Normans 2-2 mål? Wow. Det kan jag kolla på hur många gånger som helst.

———————————————————————————————————-
Övriga resultat

Frölunda HC vs. Linköpings HC 7-1

Seriesuveränen Frölunda fortsätter att gå igenom SHL som en ångvält – ikväll när kollegan från toppskiktet kom på besök gick man på rejäl knock och stod för en mäktig utklassning. 28 poäng efter 11 omgångar är imponerande.

Rögle BK vs. Malmö Redhawks 3-2

Skåne-derbyt blev en tät historia som efter två perioder stod oavgjord. I den sista perioden drog Rögle det längsta strået.
Örebro HK vs. Brynäs IF 6-4

Efter en målexplosion i slutet av matchen så kunde Örebro besegra ett av säsongens stora succélag. Örebro hakar på i toppen.
Djurgårdens IF vs. Modo Hockey 4-3

Ingenting stämmer i Örnsköldsvik just nu, avdankade stjärnor värvas in och förhoppningarna är att de ska rädda laget. Långsiktigt en fullständigt usel plan, och uppenbarligen även kortsiktigt. Laget är tillsammans med Karlskrona seriens sämsta lag.

Det är 180 dagar sedan Växjö Lakers förärade en plats i en fin men liten samling då de som sjuttonde lag någonsin fick titulera sig själva svenska mästare.
Då stod Skellefteå AIK, de senaste årens dominanter, på andra sidan isen – det gör de även ikväll när lagen drabbas samman för första gången på sex månader.

Läs även: Krönikan efter finalförlusten ”Tårar är ett bevis på styrka”

Ett halvt år har passerat sedan Axel Holmströms tårar definierade det faktum att Skellefteå AIK förlorat finalen – och chansen att plocka hem klubbens tredje raka guld. Den 23 april 2015 var en sorgens dag som för ett tag framöver såg till att ordet guldstaden inte längre hade någon betydelse.
Då – med pennan, i form av ett tangentbord och mina fingrar – försökte jag förvandla en hel stads känslor till skrift. Hur jag lyckades får ni själva avgöra i länken som ni hittar här ovanför.
Mitt huvudsakliga budskap att tårar är ett bevis på styrka, kändes som ett bra sammanfattat försök att emotionalisera den kvällen.

Ikväll, när vi bjuds på den första finalreprisen för i år, kommer vårens tårar att användas som styrka. I Skellefteås laguppställning ikväll hittar vi 18 spelare som allihopa tog del av fjolårens guldmiss.
18 spelare som ikväll kommer göra sitt yttersta för att ta en liten men ändå så betydelsefull revansch – en revansch som bara är ett delmål på väg mot slutstationen.
SM-guld.

Årets upplaga av Växjö Lakers får för stunden ses som en rejält nedgraderad version.  Den där vinnande bredden och spetsen saknas ännu – något som sportchef Evertsson dock lär se till att finna innan fönstret stänger.
Egentligen hittar vi bara en riktigt vass kedja, och det är den första med Tuomas Kiiskinen, Robert Rosén och Richard Gynge. En trio som tillsammans producerat 14 av lagets totalt 27 gjorda mål.

I Skellefteå är John Norman tillbaka – äntligen tänker många – då trettiosjuan var lagets bästa forward innan avstängningen. John går in i en intressant tredjekedja tillsammans med Sebastian Ohlsson och Axel Holmström.

Kuriosa
* Axel Holmström,som ifjol slog nytt poängrekord för juniorer i ett slutspel, har inte hittat nätet sedan finalserien. Upplagt för att den nollan spräcks ikväll?
* I Växjös mål hittar vi tidigare Skellefteå AIK-målvakten Stefan Steen.
* Växjö är ett av de lag som Skellefteå spelat jämnast mot sett över de senaste säsongerna. Sedan säsongen 11/12 har lagen drabbats samman vid 26 tillfällen, där Skellefteå vunnit 14 och Växjö 12.
* Den totala målskillnaden de senaste fyra säsongerna leds av Växjö, som gjort 55 mål på Skellefteå som i sin tur har gjort 54.
* Vid nio tillfällen (av 26 totalt) har slutresultatet skrivits till 2-1 eller 1-2.

Matchtips
3-2 till Skellefteå.

 Skellefteå AIK – Färjestad BK 3-1 (2-1, 1-0, 0-0)

0-1 (4.25) PP1 Mikael Johansson (Magnus Nygren, Johan Ryno)
1-1 (15.37) EQ Andrew Calof (Janne Pesonen, Patrik Zackrisson)
2-1 (15.57) PP1 Tim Heed (Terry Broadhurst, Patrik Zackrisson)
3-1 (25.56) PP1 Tim Heed (Patrik Zackrisson, Janne Pesonen)

Skott på mål: 35-31 (13-10, 16-8, 6-12)
Utvisningsminuter: 20-10 (14-2, 4-8, 2-0)

Matchens tre stjärnor:

*** Patrik Zackrisson – Magnifik matchen igenom med mängder av kloka beslut och snygga framspelningar. Börjar bli den första center som laget kanske saknat i inledningen av årets SHL
** Tim Heed – Fjolårets gigant på offensiv blå i numerärt överläge har kommit igång, och det rejält! Bombade ikväll två vackra mål i PP, ser dessutom mycket mer bekväm ut på isen.
* Andreas Wingerli – Junioren gör en väldigt bra match, vinner närkamper mot Tollefsen trots sin ringa vikt och längd. Bara målet som saknades!

———————————————————————————————————-
Två bra lag drabbades samman i ett känslofyllt och hett möte som bjöd på vackra mål och mängder av tuffa duster efter avblåsningar.

Det var dock Färjestad som öppnade matchen bäst, och gästerna fick utdelning för det då 0-1 kom under en Skellefteå-utvisning. Efter det vände Skellefteå på matchbilden och vände matchen inom loppet av 20 sekunder.
Den andra perioden är en av säsongens bästa 20 minuter och hemmalaget hade bud på ett gäng mål men pucken studsade retligt nära mållinjen vid flera tillfällen.

Skellefteås power play har fått det lyft som länge varit eftersökt. Passningarna har börjat hitta korrekta adresser, och när Heed ställt in siktet som han nu gjort då är lagets numerära överläge riktigt bra. De mål han gör är precis vad man vill ha av honom.

Gästande Färjestad visade i afton att laget blir att räkna med i vinter. De har en bra kombination av spets och bredd – något som i längden brukar bli lönsamt.

Tyvärr handlar det mesta efter matchen om ”ännu en huvudtackling”. Jag talar så klart om Tollefsens på Holmström. Där tycker jag att domarna gör rätt som friar, och det ska inte bli något i efterhand heller. Ishockey är en kontaktsport och fortsätter vi med de anmälningar som hittils har gjorts, då försvinner kampen ur sporten.
I citat-fältet hittar ni Holmströms egna ord om tacklingen, och där kommer ni att se att jag inte är ensam i min åsikt om det.

———————————————————————————————————-

– Vi börjar matchen dåligt,men efter tio minuter tar vi över och sen är det inget snack om saken. Otroligt skönt att vi även får utdelning i vårat numerära överläge
Zackrisson

– Otroligt skönt att vinna en sån här match där hela laget spelar bra, sen att Heed ställt in siktet är ett väldigt gott tecken.
Zackrisson igen

– Man kan vinna och förlora många matcher i den spelformen, och speciellt i såna här matcher är det skönt att det väger över till vår fördel när vi uttnytjar våra chanser.
Heed om lagets power play

– Personligen tycker jag väl att jag skapat chanser tidigare men inte fått in pucken i mål, det har hela tiden känts som en tidsfråga innan det skulle släppa.
Heed igen

– Otroligt skön, både för mig och för laget att vi äntligen får utdelning. Det kommer att stärka vårat självförtroende för framtiden.
Och igen

– Riktigt skönt att vinna mot ett lag som är högre än oss i tabellen.
Calof

– Jag behövde inte göra mycket annat än att bara stå där, men de är fantastiska att spela med. Du vill aldrig ta en utvisning i ett sånt läge när ditt lag leder med ett par mål. Ska definitivt tänka efter extra mycket i framtiden.
Calof om sitt mål, sina kedjekamrater och utvisningen i slutet.

-Jag får direkt en känsla att jag sätter mig själv i skiten och även i efterhand är känslan att jag får skylla mig själv.
Holmström om tacklingen från Tollefsen

-Jag tycker vi startar dåligt och jag ville väcka laget och mig själv. Jag ångrade mig direkt jag kände att jag touchade honom och det var klumpigt av mig.
Holmström igen, denna gång om tacklingen på Tollefsen som renderade i 2+10 minuter.

– Zackrisson har en otroligt hög lägstanivå, man förväntar sig att han ska vara bra varje match vilket han också är. Men idag var han extra bra. Wingerli och Ohlsson är otroliga yrväder som är jobbiga att möta även på träning. De ger laget energi i varje byte.
Holmström om sina medspelare

———————————————————————————————————-

Övriga resultat

Linköpings HC vs. Luleå HF 3-2
Luleå fortsätter att ha stora problem med att vinna flera matcher i sträck. Linköping etsar sig fast i toppen av tabellen.

HV 71 vs. Djurgården 4-3
Äntligen HV! Efter en rad förluster och jobbiga veckor fick Jönköpings-laget vinna. Men det här är på något sätt Jönköpings dag då fotbollslaget avancerade till allsvenskan.

Färjestads BK är tillbaka i toppen av SHL efter ett gäng år där laget inte alls levt upp till de massiva förväntningar som hela Värmland ställer på dem – låt oss vara ärliga, att de gick till final 13/14 var en tillfälligt prickad formtopp i kombination med en ovanligt svag serie.

Men nu är de som sagt tillbaka på allvar, med en rejält spetsad trupp där backsidan sticker ut lite extra. Färjestad är faktiskt det enda laget som inte förlorat efter full tid ännu – något som Skellefteå garanterat vill ändra på i dagens tillställning.
I gästernas laguppställning finns det i år ett flertal namn som bör hållas ett extra öga på. Milan Gulas, 11 poäng, är en av dessa. Sylvass i offensiv zon och ett ständigt hot tillsammans med radarpartnern Robbie Earl.
Joakim Nygård är en annan. Kanske inte så utmärkande i poängprotokollet men personer med insyn i Färjestad vittnar om att Nygård går en mäktig säsong till mötes.

I Skellefteå hittar vi samma spelare som i senaste matchen mot Rögle BK. Mest intressant här är kedjan med Zacke-Calof-Pesonen som verkar kommit igån, efter en rätt trög start.

Kollar vi bakåt i tiden, de senaste två säsongerna, har lagen mötts 14 gånger och där har Skellefteå vunnit 10 med en total målskillnad på 52-30. Ett kraftigt övertag för Skellefteå alltså, men som alla vet ligger det där i det förflutna. Nytt år, nya tag, nya lag.

Kuriosa
* De senaste fem säsongerna har lagen mötts vid 34 tillfällen. Skellefteå har ett litet övertag med sina 19 vinster, mot Färjestads 15.
* Även i den totala målstatistiken de senaste fem åren är det övertag för Skellefteå. 108-85.
* I Färjestad hittar vi en spelare med Skellefteå-anknytning. Det är Tomas Skogs, som var med i klubbens första guld på 2000-talet. Idag saknas han dock på grund av skada.
* Patrik Zackrisson är bäst i Skellefteå sett till plus/minus med sina +7.

Matchtips:
3-3 Heed eller Gulas avgör i sudden.

Ungdomen är för många den tid då den egna identiten söks – vad ska man bli för människa, vem är jag?
För mig var också fallet så och svaret fann jag på Tallbacka IP, i Bureå IF.
En plats och en förening som gjort mig till den jag är idag.
Där kärleken till ishockeyn föddes, och växte.

Låt oss för en stund vara tidsresenärer, vi färdas 14 år tillbaka i tiden.
Bureå IF är en klubb där egna produkter tränar stenhårt och går hela vägen från C-pojk, genom B och A, upp till juniorlaget och sedermera även till representationslaget.
Tallbacka IP en plats där lagen slåss om istider, men schemat är fullt till bredden från morgon till kväll. Den nyinvigda utomhusrinken -som kommunen sett till att rusta upp med ett aggregat vilket gör att lagen kan börja träna på hemmaplan tidigare på vintern – används av drygt 80 spelare varje kväll.
Allting frid och fröjd? Ja det låter ju faktiskt så, ett litet samhälle lyckas ställa upp med tio lag i Västerbottens seriespel, men njae.
Allting är inte frid och fröjd. Vi levde inte i den perfekta världen, varken då eller nu.

Med distans från de gyllene åren, börjar jag se mer sunt och logiskt på den tiden.
Med facit i hand inser jag hur blind man faktiskt var – förblindad av kärleken till sporten.
Hur sunt är det egentligen att tio lag skall sätta sig i bilar, för att tre kvällar i veckan köra 8 mil tur och retur till träning i Burträsks ishall. 24 mil i veckan, 10 lag.
240 mil i veckan.
Där det bara är spelarna i a-laget och i viss mån juniorlaget som innehar körkort som kan köra själva. Det engagemang och jobb från föräldrar som krävdes var enormt, för att inte prata om tiden.
Det sorgligaste i den här historian? Det har inte blivit bättre, 14 år senare.
Barnen och spelarna i Bureå IF måste fortfarande färdas dessa mil för att träna, innan isen på Tallbacka står färdig.
Enda skillnaden?
Fler än jag har insett hur osunt och ologiskt det är att vissa föreningar måste lägga ett tio tusen bitars pussel för att få ihop en träning – samtidigt som vissa får allting serverat på silverfat.
Bureå IF har säsongen 2015/2016 ett lag i seriespel – E T T  L A G?!

Med sina 18 spelare är föreningens U12 en raritet, en liten strimma av hopp att föreningen skall fortsätta andas.
Lagets ledare och eldsjäl, Per Fahlman, tar med mig in i dagens verklighet.
Inför säsongen hade de knappt spelare nog för att ställa ett lag på isen, men då kom räddningen i form av en hel femma nyförvärv.
Fem spelare som aldrig tidigare hade provat på idrotten, och var nya i samhället.
Khair, Matti, Naftali, Hamzo och Mahdi.
Hjärtligt välkomna till Bureå IF, och tack för att ni på ett sätt räddade föreningens enda kvarvarande lag.

Givetvis, och sorgligt nog, räckte inte den nya femmans intåg för att färga lagets himmel oskyldigt och ljuvligt blå – de mörka molnen lättades en aning men fortsatte att täcka det eviga taket.
Kommunen äger isytorna i Ursviken, Burträsk, Boliden, Bureå med flera, ändå är det fortfarande så förbaskat orättvisa fördelningar av träningstillfällen och tider.
Ett U9-lag i Clemensnäs har 50 procent mer istid än Bureås U12.
Och kommunen väljer att senarelägga starten av aggregatet på Tallbacka IP – för att det inte är en prioriterad fråga.
Hur kan vissa barn – som bara vill spela den sport de älskar – tvingas gå igenom allt detta. Samtidigt som vissa andra barn får ett sånt stöd från kommunen att de enda de behöver tänka på är just att spela den sport de älskar.
Ska det behöva vara så år 2015? (Skulle inte behövt varit så år 2005 heller)
Ska en pojke eller flicka bosatt i ett litet samhälle behöva avundas sin kompis som bor 15 kilometer norrut?
Ska föreningar i små samhällen motarbetas och nedprioriteras på det här sättet?
Tycker ni att jag är ute i fablernas värld, då hittar ni talande bevis om ni ögnar igenom serierna i Västerbotten 15/16.
Förut var föreningar som Bureå IF, Lövånger U/AIK, Nysätra IF, Byske, Kågedalens AIF, Bjurfors IF, MedleSK mer en regel än ett undantag i länets serier.
Nu är de mer ett undantag än en regel.
Och för att väcka ännu en tankeställare, varför tror ni att Burträsk HC och Bolidens FFI har flest lag av länets små samhällen?
Ledtråd. Vägg och tak.
Ett talande och bra exempel på hur de små klubbarna motarbetas.
Leds in i sina gravar med muskötens ände i nacken.

Avslutningsvis vill jag i denna dystra text lyfta ett lag som på satte sig på tvären mot kommunen, som visade att ett litet, litet lag kan ha minst lika mycket talang och skicklighet som jämnåriga 15 kilometer norrut.
Bureå IFs pojkar -88/-89/-90 är föreningens kanske bästa årgångar någonsin.
Länsserien med lag som Björklöven, Skellefteå AIK, Tegs SK, SK Lejon, Clemensnäs HC? Den vann de, trots att de var det enda laget utan tak och väggar runt sin isyta.
Klimpens cup med deltagande lag som MoDo, Skellefteå AIK, Sundsvall? Där förlorade de i final mot Kalix med 4-3.
Talande exempel på att talang inte sitter i märket på bröstet, det sitter i vad man har innanför bröstet. Och det bevisade Bureås gyllene gäng.

Jag har Bureå IF att tacka för det mesta i mitt liv, för det drömjobb som jag nu har.
När jag mådde som sämst, var föreningen och idrottsplatsen min flykt från verkligheten. Den har format mig, gjutit mig och stöpt mig.
Det må låta fabrikerat, men för alla er som någon gång befunnit er i en mörk del av världen.
Alla ni som inuti er funnit något så mörkt och så dystert att ingenting har känts bra.
Ni vet vad jag menar.
När man hittar lampan som leder en ur det förvirrande mörkret.

Tack Bureå IF för allt ni har gjort för mig.
Och shame on you, Skellefteå kommun, som leder länets charmigaste föreningar till graven.

Bloggkrönika signerad Robin Lindgren

Mikael Wikstrands säsong har varit turbulent, minst sagt.
Först klar för Färjestad BK – och hånad av Frölunda.
Sedan lämnade han NHL-klubben Ottawa Senators träningscamp – och fördömdes av klubbens General  Manager, Bill Murray:
”Jag berättade för honom att han kan åka tillbaka till Sverige och jobba i en matbutik, men att han inte kan spela hockey någon annanstans än i Ottawa Senators eller korpen”

Nu verkar dock mannen, med ett namn som för tankarna mot Ghostbusters och inte ishockey, vika ned sig i frågan. Säkra källor berättar att Wikstrand börjar närma sig spel i Färjestad BK, och att det möjligtvis kan bli officiellt redan nästa vecka.

Wikstrand är givetvis en jätteförstärkning för Karlstads-laget och han förstärker en redan stark backuppsättning. Att han spelar i morgondagens match i Skellefteå är dock inte aktuellt.

Dubbelt så många utvisningsminuter än speltid på isen – Jere Karalahti är en återfallsförbrytare som inte hör hemma i SHL. I kvällens match, sin första efter fem matchers avstängning, drog han på sig sitt andra matchstraff på lika många matcher.

Ingressen säger egentligen allting jag i denna text tänkt lyfta. Men för att göra det än mer tydligt följer här en genomgång av Jere Karalahtis säsong.

* Han missar de tre första matcherna av säsongen efter en checking to the head på Linköpings danske Nichlas Hardt. En situation som anmäls i efterhand och inte resulterade i en utvisning under matchen. Bestraffas med 4 matchers avstängning, där en omvandlas till böter.
* Spelare sin första match för årets säsong i omgång 4 borta mot Brynäs. Hinner med att spela 5 minuter och 10 sekunder innan han vårdslöst tacklar Gävlelagets center Petr Vrana. Tacklingen träffar så illa att Vrana bryter käken och missar flera veckor.
Karalahti döms till 6 matchers avstängning där 1 omvandlas till böter.
* Efter fem matcher på läktaren är han ”äntligen” tillbaka i ett krisande HV 71, när de möter serieledande Frölunda på bortaplan. Drar först på sig tre stycken tvåminutare.
Med ett fåtal minuter kvar av matchen sätter han upp klubban i ansiktet på Frölundas Ryan Lasch och crosscheckar honom. Får matchstraff.

Karalahtis säsong 2015/2016 i siffror:
Tid på isen: 28 minuter, 14 sekunder.
Utvisningsminuter: 56 minuter.

Jag förväntar mig inget annat än säsongens längsta straff, inte för att situationen som Jere visas ut för ikväll är värre än Jimmie Ericssons.
Nej crosscheckingen ikväll hade inte alls väckt samma medialt intresse ifall det hade varit någon annan.
Men med tanke på vad Karalahti gjort ute på isen de senaste matcherna, och den brist av respekt som han visat, så kommer DN med all säkerhet att ta i med hårdhandskarna denna gång. Han leder seriens utvisningsliga, med endast 28 minuters speltid.
10 matcher? Allt annat skulle komma som en chock för mig.

Och HV 71 då? Det lag som på förhand såg ut som ett av de absolut mest intressanta, fyllda av kvalitet, kvantitet och spets. Med en centerlinje kanske starkast i SHL.
De har nu sex inspelade poäng på nio matcher, S E X poäng?
Givetvis är skadeläget prekärt i Jönköpingslaget, men det försvarar ändå inte hur katastrofalt uselt laget sett ut i egen zon. Och när målvakterna dessutom behagar att smörja sina plockar med olja, och till synes klippa hål i dem, då har ni en perfekt kombination för nederlag.

Bloggkrönika signerad Robin Lindgren

Och hur mörkt det än ser ut i Sveriges Jerusalem, så är det ingenting emot hur mörka rubrikerna kommer att vara när Karalahti släpps fri ute på isen igen och terminerar en lovande spelares framtid.
Låt honom inte spela en match till, men betala hans lön (han är trots allt en helt vanlig människa utanför isen, precis som alla vi andra med familj och åtaganden).
Hjälp honom att hitta rätt i livet utanför isen, ge honom det stöd han behöver, den hjälp han behöver.
Det är inte bara det enda rätta man kan göra.
Gränsen är passerad allt för många gånger.
Det är vad man måste göra.

Rögle BK – Skellefteå AIK 0-4 (0-2, 0-2, 0-0)

0-1 (07.22) EQ Andrew Calof (Janne Pesonen, Patrik Zackrisson)
0-2 (10.38) EQ Janne Pesonen (Fredrik Lindgren, Andrew Calof)
0-3 (21.11) EQ Janne Pesonen (Andrew Calof, Tim Heed)
0-4 (34.21) PP1 Erik Forssell (Tim Heed, Axel Holmström)

Skott på mål: 29-20 (12-5, 3-7, 14-8)
Utvisningsminuter: 12-8 (2-4, 8-4, 2-0)

Matchens tre stjärnor:

*** Markus Svensson – Klev fram när Rögle hade en del giftiga lägen, fick äntligen hålla sin första nolla för säsongen.
** Janne Pesonen – 3 poäng, trots att finländaren spelmässigt inte imponerade så väldigt. Visar dock klass vid målen. Snittar en poäng per match så här långt.
* Andrew Calof – Sin andra raka match med fjolårets succékedja, något som verkar ha tänt kanadensaren som bjöd på en läcker framspelning till Pesonens andra.

———————————————————————————————————-

Skellefteå bärgade säsongens sjätte seger när nykomlingen Rögle BK relativt enkelt nollades – i en match där västerbottningarna gjorde vad som krävdes utan att imponera.
– Jag tycker att Skellefteå är ett av de bästa lagen vi mött, de spelar en modern ishockey som nog alla egentligen vill göra, sa Rögles tränare Anders Eldebrink till C-more efter matchen.

Och visst, Skellefteå blixtrade stundtals till ikväll och visade upp beskärda delar av sin offensiva kreativitet och arsenal.
Men inte bjöd laget på någon speciellt hejdundrande uppvisning ikväll? De kom till jobbet, stämplade in och såg till att göra vad som förväntades för passet, och stämplade sedan ut – utan att framtvinga ens en droppe svett utöver den förväntade.

Med det sagt menar jag inte att kritisera insatsen, att vinna med 0-4 på bortaplan mot en poängtörstig nykomling är inte helt lätt – men ändock något som bör göras utan problem nio kvällar av tio. Ikväll fick vi inte heller se det det där tionde undantaget. Anförda av en inspirerad Markus Svensson och en poängsugen ”förstakedja” avfärdades Rögle. Ett lag som lever mycket på sin frenesi och intensitet, not so much på deras skicklighet. Och när frenesin eller intensiteten inte finns, då är inte heller Ängelholmarna speciellt farligt för något lag. Att de kommer att få slåss med Karlskrona och Modo om tolfte platsen känns givet.

Juniorernas effekt på matchbilden då?
Utebliven måste jag nog tyvärr säga.
Det syntes att alla tre ville mycket – att visa upp sig när chansens ges att vara med på fyra kedjor är förståeligt. Men ikväll blev just viljan deras största nemesis, på den här nivån räcker det inte att jobba hårt och åka snabbt. Det gäller att fatta rätt beslut på kort tid, ta till vara på sina chanser och spela smart vid de kritiska blå linjerna.
Ikväll stannade juniorernas insatser hårt jobb och snabb skridskoåkning. Det blev tyvärr väldigt många felpassningar som föranledde en del potentiellt giftiga turn-overs för Rögle.
Men intentionerna syntes ändå, och på sikt tvivlar jag inte ens en sekund på att dessa pöjkar kommer att bli bra spelare i SHL.

PP-mål igen, för andra matchen i rad dessutom. Hörde jag ketchupeffekt?
———————————————————————————————————-

Övriga resultat

Frölunda HC vs. HV 71 4-2
Jönköpingarna, som är seriens kanske största krislag, öppnade otroligt starkt borta mot serieledarna. 0-1 kom tidigt i matchen, och det följdes upp av ett snabbt 0-2 mål som dock dömdes bort för hög klubba. Efter det åt sig Frölunda in i matchen och vann till slut fullt rättvist.