Matchtext: Skellefteå segrade i Växjö – och Säpo i Boliden

Växjö Lakers – Skellefteå AIK 2-5 (0-1, 1-1, 1-3)

0-1 (18.04) EQ Mattias Ritola (Patrik Zackrisson, Andrew Calof)
1-1 (24.16) EQ Robert Rosén (Tuomas Kiiskinen, Alexander Johansson)
1-2 (38.27) EQ Marcus Pettersson (Niclas Burström, Pontus Petterström)
2-2 (40.20) PP1 Linus Fröberg (Richard Gynge, Robert Rosén)
2-3 (46.34) EQ Andrew Calof (Patrik Zackrisson, Tim Heed)
2-4 (49.49) EQ Niclas Burström (Alexander Urbom, Pär Lindholm)
2-4 (55.25) EQ Axel Holmström (Sebastian Ohlsson, John Norman)

Skott på mål: 23-22 (9-4, 6-11, 8-7)
Utvisningsminuter: 6-6 (2-0, 2-4, 2-2)

Matchens tre stjärnor:

*** Niclas Burström – Sköt sitt fjärde mål på sju matcher och är på god väg att slå sitt tidigare målrekord – en back som alltid kommer till jobbet.
** Erik Hanses - Stabil när det behövdes och räddade en del riktigt bra Växjö-lägen. Målen kunde han inte göra något åt.
* Mattias Ritola- Att Ritola är så här bra, så här tidigt, är imponerande. Otroligt säker med puck och klassen skiner igenom vid i stort sett varje byte.

———————————————————————————————————-

Finalrepris – mot ett motstånd som laget haft svårt att slå de senaste åren – och med en hel förstakedja borta. Ändå lämnar Skellefteå isen ikväll med tre poäng efter en ytterst imponerande tremålsseger.

Skellefteå AIK fortsätter att gå igenom SHL likt ett ostoppbart svartgult tåg – efter 6-2 förlusten mot Frölunda där de senaste årens dominanter blev kraftigt ifrågasatta (även av mig) har laget visat tendenser som för tankarna tillbaka till guldåren.
Och än har Wallsson inte haft alla sina spelare till förfogande – hur bra kommer vara laget när alla är friska?

I kvällens match var det inte bara offensiven som imponerade – det var även den vägvinnande kombinationen av en klockren defensiv där samtliga bidrog tillsammans med ett betydligt mer beslutsamt spel i Växjös zon. Inget kladd med puck.
Pang, boom. Och laget hade gjort fem mål i Vida Arena.
Vackraste beviset på detta? Axel Holmströms högklassiga mål som vittnar om att måltorkan är över för fjolårets succéjunior.

Ungefär samtidigt som slutsignalen ljöd så nåddes vi också av den oroande och otäcka nyheten att två stridshelikoptrar landat på Skellefteå Airport och att SÄPO befann sig i gruvsamhället Boliden drygt 3 mil utanför Skellefteå. Och när det nu nått även oss – i lilla, oskyldiga och avlägsna Västerbotten – känner jag att en krönika angående terrorismen som jag skrev på skolan passar väl in:

Himlen är oskyldigt grå.

För sex dagar sedan fick det oförklarliga våldet ännu en gång segra – en hel värld lamslogs och kan nu inte känna säkerhet ens på de mest oskyldiga platser.
128 kvinnor, män, barn, vuxna stod då framför spegeln för en sista chans till justering innan baren, restaurangen, fotbollsmatchen eller konserten skulle besökas.
Vad de inte visste då var att de sekunderna vid spegeln skulle bli den sista gången de såg sig själva – den sista gången 128 familjer hade möjligheten att skriva ett sms och få svar på det av sina kära. Någon timma senare gick tusentals sms ut från oroliga och skräckslagna människor, 128 svarade aldrig på dessa – och kommer heller aldrig att kunna göra det.

Kampen mot terrorismen fortsätter för var dag som går och har så gjort sedan tvillingtornen i the big apple blev till en väckarklocka på det allra hemskaste vis. Men hur ska terrorismen kunna bekämpas när kriget inte går att kväva till en mindre yta – när Jihadister skickas ut mitt bland oss med en genväg till gud under jackan och bränner alla broar vi tillsammans byggt för att en dag nå trygghet?
Få citat, om något, passar här in bättre än Winston Churchills:

“”Ge aldrig upp – aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, i något stort eller litet, stort eller obetydligt, ge aldrig upp förutom till övertygelser av ära och förnuft. Ge aldrig vika för våld, ge aldrig vika för fiendens till synes överlägsna makt.”

I Umeå märker man tydligt att händelsen ett par hundra mil bort påverkat även oss. Regndroppar faller som tårarna gör och ett grått molntäcke blir till en talande bild över det rådande läget i världen.
Terrorismen har visat sig sakna gränser och logik, ena dagen kan en marknad i Nigeria jämnas till marken – nästa dag en redaktion i kärlekens stad fyllas av terroristers bly.
Det mest talande tecknet för att det påverkar även oss i Umeå ligger dock på Rådhustorget och blir allt våtare för var dag.
“Tricoloren”, eller Frankrikes flagga om ni så vill, vittnar om en hel värld som ställer sig bakom de som drabbats.
En hel värld fylld av kärlek, fylld av unison rädsla.
Alla med samma fråga.
Var sker nästa attack?

Bloggkrönika signerad Robin Lindgren

Bloggkrönika signerad Robin Lindgren

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>