Mindre än ett dygn sedan första nedsläppet i Gävle är det nu dags för två av Sveriges hetaste lag att mötas igen. Igår drog Skellefteå, tack vare sin tyngd, det längsta strået.
Jag tycker starkt om konceptet med dessa så kallade back-to-back möten. I NHL har detta blivit till något som sticker ut från den 82 matcher långa vägen till slutspel.
Ifjol lyckades dock SHL förstöra charmen och tanken med dessa dubbelmöten när Skellefteå på fredagen kunde ställas mot Leksand och på lördagen mot ett nytt motstånd som inte spelade alls kvällen före.
Till denna säsongen har dock svenska hockeyligan korrigerat detta och nu ställs samma lag mot varandra – ett steg på rätt väg och minst sagt välkommet från många håll.
Igår kunde Skellefteås mäktiga svit ha nått sin slutstation men segertåget lyckades med sin tyngd och sitt starka självförtroende ändå plocka alla tre poäng mot ett bra Brynäs. Sedan sviten påbörjades för 16 matcher sedan var Gävle-laget igår det lag som närmast stoppat Skellefteå.
Ikväll är det då dags igen och undertecknads känsla inför denna drabbning är oviss. Brynäs kommer att vara fyllda av revanschlusta och har bevisligen kunskapen samt skickligheten för att mäta sig med Västerbottningarna.
Superkedjan med Mattias Ritola, Patrik Zackrisson och Andrew Calof stod igår för sin blekaste insats sedan Färjestad borta. Ikväll lär trion steppa upp och känslan är att det kan bli en del poäng från dem.
Brynäs i sin tur har som bekant också en väldigt stark kedja men en anmärkningsvärd detalj i det sammanhanget är att Anton Rödin har stora problem att göra poäng mot Skellefteå. Ifjol under grundserien kammade storstjärnan noll och denna säsongen har han endast mäktat med ett assistpoäng på lagens två sammandrabbningar,
För er som stannar hemma ikväll, och inte heller var på plats förra lördagen, länkar jag här till det nya introt som det snackats så mycket om:
I mitt tycke ett väldigt mäktigt intro som lyfter arenaupplevelsen några snäpp. Har dock läst på medier att många saknar det där lilla extra som får håren på armarna att stegra, att det var för mycket animerat och för lite repriser från historiska mål och ögonblick.
Där är jag beredd att hålla med till viss del, men överlag är det ett intro av högsta klass.
Men tänk om det ackomponjerades av en ice-projection?
