Matchtext: Skellefteås kultbärare sviker i mörkrets månader

Djurgårdens IF – Skellefteå AIK 2-1 (1-1, 1-0, 0-0)

0-1 (02.11) PP1 Andrew Calof (Niclas Burström, John Norman)
1-1 (18.15) EQ Matt Anderson (Philip Holm, Patrick Thoresen)
2-1 (35.02) PP1 Marcus Högström

Skott på mål: 23-34 (5-10, 15-12, 3-12)
Utvisningsminuter: 16-18 (4-2, 8-10, 4-6)

Matchens tre stjärnor:
*** Anton Lindholm – Tuff i närkampsspelet och i såna här fysiska matcher är den tunga backen ovärderlig för Skellefteå.
** Pär Lindholm – Ska rosas för sin insats ikväll, hundra procent matchen igenom. Ris för missen dock, såna lägen måste förvaltas.
* Markus Svensson – Förlorade målvaktsmatchen mot isens främsta aktör, Mantas Armalis, men stod ändå för en helgjuten insats och kan med gott samvete lämna Stockholm ikväll.

———————————————————————————————————-

Upp som en sol – ned som en pannkaka. Skellefteås vecka lades ikväll till handlingarna efter en ny nollpoängare och för Wallssons gäng är det tur att drygt en dag återstår till nästa vecka. Den här vill de nog helst glömma.

I SHLs andra omgång möttes Djurgården och Skellefteå i en match där västerbottningarna gjorde en stabil första period som borde ha renderat i en tvåmålsledning, minst. Till slut visade sig de uteblivna målen då bli matchavgörande då Djurgården segrade med 2-1 i en match där Skellefteå vann skotten med 32-24.

Känner ni igen det? För drygt tio minuter sedan förlorade Skellefteå mot Djurgården i en match där västerbottningarna dominerade den första perioden och borde ha haft en ledning med två mål. Det blev bara ett och de uteblivna målen blev även ikväll matchavgörande då Djurgården återigen segrade med 2-1. Helt identiska matchbilder då som nu alltså. Eller ja, Skellefteå vann skotten med 34-23 ikväll istället. Det var väl enda skillnaden.

I kvällens match borde Skellefteå ha lämnat isen med minst en poäng, de skapade lägen för att vinna men målskyttet verkar ha lämnat laget i ungefär den tid som de gick ombord planet till Davos. Adam Pettersson är till formen sett en av seriens absolut hetaste spelare och med normal utdelning för en spelare i den form som han just nu är så skulle Adam ha haft tio poäng de senaste matcherna. Det går dock något troll i tolvans klubba.

I Skellefteås lag var det mesta guld och gröna skogar fram till den här veckan. Och för att sätta stopp innan ni börjar ta mig för en negativ dyngspridare så ser det fortfarande väldigt bra, förluster kommer så är det bara. You win some, you lose some.
Men i laget har jag ändå hittat två spelare som de senaste veckorna visat en oroande formkurva både prestationsmässigt men kanske framförallt i statistikens djupa värld.
Kultbärarna och lagets kanske två mest rutinerade stöttepelare Erik Forssell och Jimmie Ericsson har i november och tidigt under december varit helt under isen.
Lagkapten Ericsson går nästan inte att känna igen, missar adress med sina pass och är inte ens den jobbiga jäveln framför mål han brukar vara.
Har tittat på spelarnas nio senaste matcher och så här har det sett ut:
Jimmie Ericsson – 9 matcher, 3 poäng (1+2), -3.
Erik Forssell – 9 matcher, 1 poäng (0+1), -6.

Är det mörkret som spökar eller är det något annat? Jag vet inte. Jag låter de siffrorna tala för sig själva istället och lämnar detta ämne.

Positivt i kvällens match håller jag ändå lagets förstaperiod då de körde över Djurgården till en början och passningsspelet där höll absolut högsta klass. Skellefteås spel utmynnade till ett Power play och där var man betydligt bättre än i Göteborg härom kvällen. Calof gjorde också mål, det mesta såg ut att gå lagets väg och känslan då var att det skulle bli en enkel historia till tre poäng.
Sen släppte laget på ödmjukheten och noggrannheten. I nästa Power play var spelet som bortblåst och det såg ut precis som mot Frölunda. Svåra passningar istället för enkla skott.

Avslutningsvis vill jag dela ut dubbla slängar av ris. Tyvärr till två parter jag inte vill kritisera men om jag inte skriver hur jag upplever förlorar jag min trovärdighet. Och kritik är något vi i Sverige är dåliga på att ge, ibland behövs det:

”Älska Skellefteå” är ett fantastiskt initiativ och det är gång på gång imponerande att se hur många som lockas till evenemanget. I början av matchen var också det gigantiska bortaföljet det där extra förrådet med energi som Skellefteås spelare mår bra av, klacken hördes också mest ut i tv-rutan. När saker och ting började gå laget emot hördes ingenting. När laget låg under var det mer knäpptyst än livat.
Medgångssupportrar? För god öl i baren? Rösten slut?
Jag vet inte. Men för mig är det givet att supportrar ska stötta sitt lag i medgång men framförallt motgång.
Domarna. Till att börja med vill jag bara säga att domarnas insats inte påverkade resultatet, inget lag premierades eller straffades extra. Men det kändes länge komiskt när de gång på gång tog dubbelutvisningar för lite härligt gruff men inte höjde på armen för spelförstörande moment. Kändes som att de aldrig fick koll på matchen.

Skellefteå har förlorat fem nollpoängare i år. Fyra av dessa mot Djurgården och Frölunda. Mardrömsmotstånd?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *