Jocke fortsatt förfrusen i Petersburgs isfack

Den första månaden av det nya året är förbi och för Skellefteås flyktade superstjärna har det börjat precis som det förra året slutade – som en jojo mellan läktaren och isen. 
När säsongen nu börjar dra ihop sig och endast två veckor återstår till att fönstret stänger vore det konstigt om inte Jocke Lindström börjat fundera.

Låt oss vara ärliga: Jockes chanser att spela när grundserien börjar gå mot sitt slut och slutspelet därefter tar vid lär inte öka drastiskt bara sådär. Att han vid sex av elva tillfällen under 2016 suttit på läktaren kommer sig inte av en slump.
Att en så skicklig och fantastisk spelare ska behöva hamna så långt ned i SKA St Petersburgs hierarki är sorgligt – men KHL är en oförlåtlig liga och presterar du inte spelar det ingen roll vad som står under siffran på ryggen.
Och prestera är tyvärr något som Jocke inte gjort den här säsongen. De matcher han fått chansen har han inte varit den producerande dynamo han kan vara.

Givetvis ser han en eventuell återkomst till Skellefteå som ett misslyckande på kanske det sista försöket utomlands. Ändock anser undertecknad att han borde överväga att flytta tillbaka.
I Skellefteå skulle han få rollen som nummer ett – och han skulle leverera. Det är inte spekulation, det är fakta.
I mina ögon skulle Skellefteå må bra av ett tillskott i forwardsuppsättningen och i Jocke skulle man få seriens bästa.

********************************

Så här har Jockes 2016 sett ut:

♦ 29/1 SKA – Cherepovets 6-1
Spelade ej.
♦ 27/1 SKA – Minsk 2-3
Spelade ej.
♦ 25/1 SKA – CSKA 2-3
Istid 10:36 Poäng 0
♦ 21/1 SKA – Vladivostok 3-4
Spelade ej.
♦ 19/1 SKA – Novokuznetsk 4-0
Spelade ej.
♦ 17/1 SKA – Novosibirsk 6-2
Spelade ej.
♦ 15/1 SKA – Khabarovsk 1-2
Istid 13:02 Poäng 0
♦ 13/1 SKA – Bratislava 3-2
Istid 16:54 Poäng 0
♦ 11/1 SKA – Zagreb 5-3
Istid 15:01 Poäng 2 (0+2)
♦ 8/1 SKA – CSKA 2-4
Spelade ej.
♦ 6/1 SKA – Podolsk 4-2
Istid 8:41 Poäng 0
♦ 4/1 SKA – Dynamo 1-5
Spelade ej.

Calofs tackling blev ödesdiger

Skellefteå förlorade dagens match mot ett Malmö med fem raka förluster och åtta ordinarie på skadelistan. Ett oväntat, men ändå på något sätt väntat, resultat då det ofta är i matcher som dessa skrällar infaller.
Gästande Malmö stod för en heroisk insats där ingen föll ur ramen och alla såg varje byte som matchens sista byte i ett slutspel. Det lönar sig ofta, och så även idag.

Att Skellefteå förlorar hemma mot ett motstånd där i stort sett alla var allsvenska spelare ifjol, kan skrivas upp som en superflopp och ett gigantiskt hån mot sina supportrar. Det är det inte.
Visst, Skellefteås spelare var under isen och inte alls den offensiva dynamo de varit tidigare under veckan, men att i omgång 39 och som dominant i toppen av tabellen, är det inte lätt att möta ett lag som har eggen på strupen och offra allt för att vinna.

Dagens snackis blir ändå Andrew Calofs knätackling som skickade honom till tidig dusch och Malmö till fem minuters powerplay. Den var absolut inte snygg och fem minuter är ett odiskutabelt korrekt straff för kanadensaren. Men att det fanns uppsåt att skada? Glöm det.
Axel Holmström sammanfattar det rätt bra efter matchen:
- Kolla på Andrews statistik, det är hans typ tredje tackling i år. Han skulle aldrig vilja skada någon med mening.

Nu lär avstängning vänta för Calof. Det bör dock inte bli mer än kanske två matcher – men med ”Cirkus DN” kan det lika gärna bli tio.

Andrew själv var märkbart deppad över situationen efter matchen och ville ta på sig förlusten då han kände att han ”satte sitt lag i skiten” :
- Jag ser att han är på väg mot mig och ska försöka ta av honom pucken sen hinner jag inte med när han går i sidled. Min tanke är ju aldrig att skada utan att vinna tillbaka pucken.

********************************************************************************************

Bert Robertsson om tacklingen:
”Det är inget att snacka om, det är en bentackling. Sen tror jag inte att uppsåtet är att bentackla men han når inte motspelaren. Det är bra att domarna uppmärksammar det och vi efterlyser väl att det ska dömas konsekvent i såna situationer.”

Tunga avbräck i syd/nord-mötet

Det är två lag med tunga avbräck som i afton drabbar samman.
Skellefteå AIK med fyra ordinarie spelare borta – Malmö med sju (!).
Det mesta talar för att Skellefteå utökar sin segersvit.

Skellefteås frånvarolista har aldrig varit fri från namn sedan omgång 1. Serieledarna har där något som i slutspelet talar för dem ifall alla spelare då är hela, ett sparkapital kan vi väl rätt odiskutabelt säga.
De står sig dock rätt bra i perspektiv till kvällens motståndare, Malmö Redhawks, som alltså saknar sju spelare varav sex får anses riktigt tunga. Eller vad sägs om Derek Meech, Erik Andersson, Peter Mueller, T.J Galiardi, Eric Himelfarb och Mattias Persson?
Gästerna ställer ändå upp med ett helt okej lag och med kniven mot strupen lär de göra allt för att avståndet på sex poäng ned till Modo inte krymper. Och rent historiskt sett vet vi alla att lag som har så mycket att spela för ofta kan ställa till med stora problem mot lag som sitter tryggt i toppen.

Lagen har drabbats samman två gånger tidigare under säsongen. Skellefteå har vunnit båda efter full tid efter bland annat en mäktig upphämtning i den sista perioden nere i Malmö då 3-0 vändes till 3-4 på drygt 13 minuter.
Skellefteå ställer upp med ett nästan identiskt lag från senast i Jönköping. Några små förändringar ser vi dock, bland annat att Erik Hanses kliver in mellan stolparna och att Terry Broadhurst placeras som 13 forward.

Undertecknad tror en målsnål tillställning där Skellefteå vinner med 2-1 / 3-1. Filip Berglund gör sitt första poäng i SHL-karriären och Holmström hänger en kasse.

Svensson matchhjälte i svängig match – Löven fortsätter att vara en gåta

Skellefteå tog tre oväntat enkla poäng i Jönköping i en match där defensiven ändå inte var helt solid och bjudningarna duggade tätt. Det var annars frilägenas afton där bägge lagen hade ovanligt många av den sorten.
Skellefteå vann med 2-5 tack vare ett bra och effektivt anfallsspel.

Det var Arlbrandts kväll och redan i de första minuterna var det nära att återvändaren skickade sin nya hemmapublik i extas, men en storspelande Markus Svensson förstörde festen och spelade rakt igenom så bra som han är känd för – även om HVs andra mål inte såg helt otagbart ut. Målvakten var en av isens bästa spelare, men det fanns fler som steppade upp efter några mindre bra matcher.
Men vi börjar från början. Skellefteå kom ut med en betydligt högre skärpa och bättre fokus än de tidigare tre-fyra matcherna totalt. Något som de också ”tog betalt för”, Wallssons favoritcitat, när först Adam Pettersson utnyttjade en försvarsmiss och sedan Calof sådär härligt kyligt visade att han bara fortsätter utvecklas, 1-0 och 2-0.
Resterande del av matchen fortsatte sedan att gå i typ samma regi – slarviga passningar från bägge lag – friläge för motsatt lag – oftast bra räddningar från Svensson och Pettersson-Wentzel. Skellefteå brukar vara det lag som straffas för matchbilden vi såg ikväll men inte nu. Inte med den effektivitet och finess spelarna utnyttjade sina lägen. Därför vinner Skellefteå rättvist.

Ska vi hitta något negativt att ta med oss från kvällens match blir det lagets spel när de får chansen i 5-mot-3.
Skellefteå är seriens bästa lag i PP och har otroligt många skickliga spelare som är gjutna för den spelformen. Med en man mer på isen syns också detta då passningarna sitter på bladet, passningarna går i högt tempo och rörelsen är fine.
När sedan motståndarlaget tabbar sig och drar på sig ännu en utvisning så kan de två syndarna i, ja för kvällen HV71, sitta i sitt mysiga utvisningsbås och pusta ut.
Det händer ingenting för Skellefteå i 5-mot-3. Passningarna är varken hårda eller precisa och de slutar nästan helt att åka skridskor. Ja jag vet att två mans numerärt överläge blir ett mer statiskt spel men i Skellefteås fall går det för långt.
Nu har jag kollat igenom Skellefteås matcher den här säsongen och de har faktiskt bara fått chansen i 5-mot-3 tre gånger – där har de 33%.
Så jag vill faktiskt vara sån och säga att statistiken motbevisar min tes – men att de senaste två chanserna i 5-mot-3 stärker den. Det har inte sett bra ut och något måste ändras i upplägget när de nästa gång får chansen.

2016-01-28 | HV71 borta – 5 mot 3 i 1:04. Inget mål.2016-01-21 | Linköping hemma – 5 mot 3 i 1:25. Inget mål.
2015-11-12 | Örebro hemma – 5 mot 3 i 0:37. Mål.


På annat håll: Björklöven hade efter en stark seger senast borta mot Västerås ikväll chansen att på riktigt närma sig laget ovanför strecken. Svaga men tappra, unga Timrå IK stod för motståndet och då gick det som det ofta gjort för Löven i de matcher som de på förhand ”bara ska vinna” – de förlorade.
Jag blir inte klok på detta lag, de har allt material för att vara ett topp-två lag och nästan överskott på offensiv spets. Visst, det ser sämre ut i det defensiva ledet men på allsvensk nivå är de ändå rätt gott ställt där. Vad är det då som är fel i föreningen som undertecknad så gärna vill ha upp i SHL (serien förtjänar Sveriges absolut hetaste och mest hatfyllda derby)?
För det första så blir inte en pizza god ifall någon ingrediens är rutten – nu är inte Löven en pizza men detta kan jämföras även utanför pizzaugnen. Löven har de senaste två veckorna blivit av med.
* VDn som sagt upp sig.
* Junioransvariga som sagt upp sig.
* Två juniortränare som slutat.
Och givetvis ligger det något mer i de historierna, fyra så betydelsefulla slutar inte på så kort tid ifall allting står rätt till i en förening. Vad som är ruttet vet jag inte, men något är det.
För det andra fortsätter Tommy Jonsson att bevisa att han inte är en tränare förmögen att styra ett sjunkande skepp. När han vann guld kom han in i en redan färdigupprustad och problemfri lyxyacht och kunde enkelt styra den vidare mot guld.
Nu går mycket emot Löven och trenden verkar inte vändas. Det gjorde den inte heller i Brynäs då det åren efter gick betydligt sämre då lagets viktigaste komponenter flytt – då fick han sparken.
Avslutningsvis vill jag, något ”O-Skellefteåiskt” säga att jag lider med Björklövens supportrar som förtjänar mer än detta. Det är tråkigt att se ett klassiskt lag sladda som de gör. Jag vet inte exakt varför jag skriver detta, kanske för att jag som sagt drömmer om de där riktiga derbymatcherna. Där ALLT kan hända.
Tack för mig.

Ett farligt HV – en ny målvakt (?)

Januaris största transferbomb slog ner härom dagen – den forna poängsprutan har skrivit på för HV71. En spelare som på egen hand kan vinna matcher och nu går in i en kedja med potential att bli hela seriens främsta.

Kvällens match blir en riktig utmaning för Skellefteå som kommer att behöva spela bättre än vad de gjort de senaste veckorna för att välta HV. Ett motstånd som det genom åren byggts upp en härlig rivalitet mot. Det började med Thörnbergs fula knätackling på Dimitrakos och har efter det följts upp med mängder av situationer där kanske Nilsson vs. Lundberg är den mest minnesvärda – en fight som fick rättsliga efterföljder.
Nu förväntar jag mig inte slagsmål ikväll men ändock en fysisk match med två lag som vägrar vika ned sig.
Bert talar i en intervju med Norran om att laget tänker lägga fokuset på domarna och motståndarlagens fulknep åt sidan och istället ge igen med att spela sitt spel. En bra väg att gå.

I Skellefteå är Jimmie tillbaka efter avstängningen och stukade Axel Holmström förpassas då till platsen som trettonde forward. När ska det lossna på riktigt för fjolårets stora kung?
I HV71 får vi se en riktigt intressant förstakedja med Arlbrandt-Christensen-Thörnberg. Där har Jönköpings-laget en riktigt vass trio som motståndarlagen lär hata att möta ifall de får stäm. Blir kul att se dem ikväll.

Dagens stora snackis är annars scoopet som min duktiga kamrat Emanuel Otterhall levererat på Expressen. Att Johan Backlund är klar för Skellefteå AIK resterande del av säsongen samt nästa. En storväxt målvakt som i mina ögon är en riktigt skicklig målvakt – blir spännande att först se om Skellefteå AIK bekräftar, och sen hur ”Backe” spelar.
Skellefteå har just nu ingen målvakt på kontrakt inför nästa säsong och givetvis skapar dagens nyhet en del funderingar över hur Skellefteå tänker med tre målvakter.
Svensson kommer inte flytta på sig innan denna säsong är över. Det lämnar oss med Erik Hanses, kommer han att köpa en roll som tredje målvakt?
För det första, nej. Hanses är en ung målvakt med flera säsonger framför sig och framförallt ett kontrakt till nästa år att spela om. Han lär vilja matchas även under februari/mars/april vilket öppnar för två lösningar:
* Skellefteå lånar ut Hanses till ett allsvenskt lag resterande del av säsongen.
* Skellefteå bryter kontraktet med Hanses.
Där är känslan att Skellefteå isåfall hellre lånar ut Hanses och det tycker undertecknad låter som en riktigt bra lösning både för klubben och för Erik själv.
Säg att han hamnar i ett allsvenskt lag som går in i ett kval, han är en lysande målvakt som skulle bli den kanske bästa i hela serien och kan få någon slags frälsarstatus ifall han tar ett lag långt i kvalet. Dessa tre klubbar känns mest troliga att han isåfall hamnar i:
Almtuna IS – En klubb han tidigare varit i som är på väg att knipa en kvalplats – där kan Hanses komma in och få en förstaspade. Känns kanske mest troligt.
Västerås HK - Har plockat in vitrysk målvakt som floppat totalt (86 i räddningsprocent på sina tre matcher) och kanske skickar Gurklaget iväg honom till förmån för det säkra kort som Hanses är.
Leksands IF - Skellefteå har någon slags relation till Leksand och det har även Hanses som fostrades i Dala-klubben. De är på väg mot kval och har haft problem med målvaktsspelet även om Tuohiima har ryckt upp sig på sistone.

Undertecknad unnar Hanses alla framgångar han kan få då det är en superhärlig person med ett riktigt stort hjärta. Han är dessutom en underskattad målvakt som fått oförtjänt mycket dåliga tecken på sociala medier, och även av mig vid något tillfälle.
OM Backlund bekräftas av Skellefteå så vore det bästa för Erik att hamna i något av dessa tre lag.

”Yngsta brorsan tror han har mest talang”

Ni har läst mina texter efter Skellefteås matcher nu i snart två säsonger där i stort sett alla spelare på ett eller annat sätt fått sina citat i skrift på denna sida.
Idag släpper jag fram ett helt nytt namn, eller nåja, ett helt nytt förnamn i alla fall.
Samuel Aho, back i Division 1 laget Vännäs HC och storebror till Skellefteås talangfulla back.

Likheterna var många, Samuel och Sebbe verkar vara typ exakt lika långa. Spelskickligheten och sinnet för att hitta sina medspelare var också rätt lika, även om Sebastian av förklarliga skäl är snäppet vassare i alla detaljer.
Efter match pratade jag också med Samuel om… :

*** Sebastian…
Tråkigt han var skadad i början av säsongen men sen gjorde han bra ifrån sig för Skellefteå och spelade riktigt bra. Hans största styrkor är att han är bra med puck och vågar hålla i den. Han har blivit bra skolad både i Skellefteå och av farsan. Han ger inte iväg pucken i onödan och vet vad han ska göra med den innan han får den. Sen är han jättefin på skridskorna.

*** Skadan före JVM…
Otroligt synd att han blev skadad då han skulle vara lagkapten och allt. Men jag är bara glad att det gick bra för han, det kunde ha blivit livsfarliga skador. Skönt att han mår bra nu. Han kom hem till oss i Umeå vid jul och det var skönt att få värna om honom och träffa honom. Att få se hans syn på saken, han såg den stora bilden och tänkte inte bara på hockeyn utan var glad för att han fortfarande hade livet och rösten i behåll.

*** ”Backfamiljen” där Samuel (22), Sebastian (19), Selma (17) och Selina (15) alla spelar backar men Simon (13) sticker ut och spelar forward…
Farsan var back, så det blev naturligt för oss. Jag och Sebbe var dessutom rätt bra på skridskorna när vi var unga så tränaren ville gärna ha oss där. Sen har tjejerna hängt på, men yngste brorsan spelar center och hävdar att han gör det för att han har mest talang. Han är jäkligt duktig men kanske behöver växa på sig lite, haha. 

[Mer om familjen Aho kan ni läsa HÄR]

Krönika: Kärleken för sporten saknar serietillhörighet

Ishockey för mig är känslor, passion och kärlek.
Ikväll fick jag en påminnelse om att detta inte bara finns i ishockeyns finrum. Att det i de lägre divisionerna bjuds på riktig hockey. Långt ifrån SHLs glamour – men med minst lika stora hjärtan.

Mitt intresse för hockey såg sin start när jag vid fyra-fem års ålder fick mina första skridskor. Efter det har jag i lite mer än 20 år själv spelat i länets bortglömda serier.
Det har inte varit media på matcherna, tv-sändningar eller tusen på läktaren.
Men tro mig när jag säger att när pucken släpptes, i ishallar och uterinkar som gud glömde, betydde inte det ett skit. Vi jobbade så hårt våra undertränade kroppar pallade, vi sköt så hårt vi kunde och i 60 effektiva minuter var vi redo att offra helgens krök för en vinst. Vi firade nästan varje seger som att vi hade vunnit något mycket större än en liten och för många obetydlig Division II eller III match. Var det helg så drack vi ofta ihop efter segrar, ja även efter förluster, lagsammanhållningen var allt. Och att vinna då så klart.

Nu har jag inte spelat på två år och istället bevakat Skellefteå AIKs matcher med stort intresse. Någonstans bland alla dessa matcher, krönikor, webbtexter och tidningstexter jag skrivit har jag dock förlorat mig själv. Förlorat den där äkta känslan för vad ishockey faktiskt betyder även för de som utövar den utanför C-Mores sändningar.
Fram till ikväll då jag skickades till Vännäs för att bevaka Umeå-derbyt mellan just Vännäs HC och Tegs SK. Två lag som jag nu slänger av mig hatten och tackar för denna livsläxa.
Jag bjöds på härlig hockey där spelare som inte tjänar ett skit på att spela visade att riktig hockey saknar serietillhörighet. Så jag råder er som också känner att ni förlorat er själva: gå till närmaste ishall, oavsett hur dess exteriör eller interiör ser ut, och kolla på ishockeyn. Anamma känslorna, passionen och kärleken för sporten.
Det, om något, får en att känna hopp i en annars så mörk och förlorad värld där dystra rubriker för var dag får en att tappa hoppet om mänskligheten allt mer.
Tack för mig, och tack Vännäs/Teg.

Bloggkrönika signerad Robin Lindgren

Bloggkrönika signerad Robin Lindgren

Läge att ge Norman vad han förtjänar – innan det är för sent

Att förena namnet John Norman med ordet succé har under årets säsong blivit till en garant – den snabbskrinnande anfallaren gör sin livs säsong och har på 33 matcher redan gjort fler poäng än de två tidigare säsongerna tillsammans. 13 poäng två år i rad vilket ger totalt 26 poäng bleknar i jämförelse med årets 30 poäng.
Igår var inget undantag, återigen klev John fram som matchhjälte och såg på egen hand till att blyga 1-1 mot bottenstridande Rögle blev till kassaskåpssäkra 4-1. Ett äkta hattrick, det första i seniorsammanhang.
Efter matchen talade han gott om sitt liv i Skellefteå, om hur han trivs i laget och med föreningen men även hur bra han och flickvännen trivs i staden. Två Stockholmare som anpassat sig väl till isbjörnarna och skotrarna i ”Norrland”.

För Lasse Johansson bör Norman ligga etta på listan över spelare som inför nästa säsong står utan kontrakt. Han har i Skellefteås katakomber och på ”Templets” isar utvecklats från att vara en grovjobbande defensiv pjäs till en mönsterbrytande offensiv stjärna. Kontraktet går ut i vår.
”I vanlig ordning diskuterar vi inte vårat lagbygge i media. Vi har full koll på våra spelare här och för diskussioner.”
Mer än så säger inte sportchef Johansson när jag efter match igår försökte få fram hur de ser på Normans framtid i klubben.
I min värld är det, som ni redan förstått, väldigt viktigt att skriva fast Norman för ett par år framöver redan nu. Han har höjt sitt värde men förtjänar också högre lön än vad han har nu.
Ifall det dröjer och han börjar känna en osäkerhet inför nästa säsong kan det vara för sent. Många klubbar lär vilja anställa forwarden till nästa år. Inte minst tidigare klubben Djurgården som via mrmadhawk och sin sportchef Joakim Eriksson idag gick ut och sa (läs mer HÄR):
”- Alla Djurgårdskillar som finns ute i landet är spelare som ingår inom den rekryteringsprofilen vi har, säger DIF-sportchefen.”

Som sagt, ge honom nytt kontrakt. I mina ögon en av SHLs mest kompletta forwards.

Vilken underbar kväll!

Äntligen! En SHL-kväll med fem omgångar är avklarad och ingenstans tvingas vi läsa om en huvudtackling som riskerar en hel familjs vardag eller en domarskandal av något slag.
Ikväll fick ishockeyn segra och det är precis såhär det ska vara.
Som Moraeus säger – underbart!

Undertecknad fick, i vanlig ordning, bevaka Skellefteå AIK som tog emot streckstridande Rögle BK. Gästerna bjöd på en härlig insats i 30 minuter och såg länge ut att ha full kontroll på ett tamt Skellefteå.
Ju längre matchen led desto mer började vi ana hur kvällen skulle sluta – med ett Skellefteå som rycker upp sig och bara behöver en period för att plocka tre poäng, som de så ofta också gör.
Men låt oss vara ärliga, det var inte speciellt snyggt eller starkt. Det hade lika gärna kunnat stå Frölunda i topp av tabellen men för alla som följt Skellefteå ter det sig ändå på något sätt logiskt att de vinner.

Utan John Norman vette gudarna om det hade blivit en trepoängare ikväll ska dock printas. Den vindsnabba och den här säsongen målfarliga anfallaren går mot sin livs säsong och är en av seriens absolut farligaste spelare att ge några meter till. Då smäller det. Det fick Volden ikväll erfara.
Norman är kontraktslös efter denna säsong och har verkligen satt sig i ett bekvämt läge för att höja sin inkomst. Värdet har ökats sedan han som rätt anonym skrev på, om vi säger så.
Givetvis otroligt roligt för en sån som Wingerli att få göra sitt första SHL-mål dessutom, alltid medryckande att se glädjen hos en ung spelare som gör sitt första mål, oavsett lag. Nu går han dessutom med i ett fint sällskap Lycksele-bor som gjort mål i SHL. Den senaste från inlandsstaden som sköt ett mål i SHL heter Melker Karlsson, då betydde det 6-1 i final tre mot Färjestad 2014. Bara en sån sak.

Mindre roligt för Skellefteå 
var dock kvällens publiksiffra. 3636 vilket betyder bottenrekord i Skellefteå Kraft Arena sedan den byggdes om. Wingerli med den historiska pucken.

 

Inför: Glöm inte att kolla tillbaka i historien

Skellefteå har förlorat tre av de fyra senaste matcherna men det som kanske oroat mest är hur laget uppträtt den senaste tiden.
Men att redan börja använda sig av ordet kris? Njae, calm your horses.
Ingen har väl glömt senaste guldsäsongen?

Alla lag har bra och dåliga perioder. En del har betydligt fler bra, en del fler dåliga.
Skellefteå har de senaste fem åren skämt bort sina anhängare med bra perioder, stundtals har det gått så lång tid utan förlust att folk glömt bort senaste förlusten.
Men med så många vinster kommer också förväntningarna, 2016 går Skellefteås publik till arenan eller slår sig ned i soffan och räknar med att lämna den med en seger.
När det då börjar gå emot dröjer det inte länge innan sociala medier svämmar över av texter med nyckelorden kris, Skellefteå AIK, inget guld och hjärta.

Finns det då någon anledning att börja ifrågasätta detta Skellefteå AIK?
Inte som jag ser det. Den senaste tiden har visserligen antytt att harmonin för tillfället är störd i truppen.  Jag talar till exempel om:
Zackrisson drar på sig matchavgörande utvisningar i rent vredesmod i slutet mot jumbon Karlskrona.
Spelarna riktar sitt fokus och sin frustration mot domarna, något som ofta innebär att laget lämnar isen utan poäng.

Säsongen 13/14 när Skellefteå tog sitt senaste guld, med det kanske bästa laget i SHL under modern tid, upplevde de all klass till trots en hel del motgångar under grundserien. Bland annat hade laget denna mindre smickrande sexmatchers-perioden:
Förlust vs. Örebro HK 2-3.
Förlust vs. Växjö Lakers 0-6.
Förlust vs. Luleå HF 1-2.
Förlust vs. MODO 1-2.
Vinst vs. Linköpings HC 4-2.
Förlust vs. HV71 2-4.
Ändå vann laget serien i imponerande stil och vann sedan guldet utan något som helst problem i tre snabba slutspelsserier. Fanns det även då röster som höjdes.
Orosmoln och kris? Ja.
Fanns det någon som helst anledning att då oroa sig? Uppenbarligen inte.
I stunder som dessa är det viktigt att inte glömma historian. Glöm inte att en dålig period i grundserien inte betyder ett dåligt slutspel. Förlustsviter i grundserien betyder noll när guldet delas ut.

Skellefteå AIK är två poäng från förstaplatsen i SHL trots att laget ännu inte varit komplett. Aldrig har Wallsson & co förfogat över en fullt skadefri trupp.
Laget har heller inte spelmässigt imponerat i någon större utsträckning. Visst, några matcher här och där har stuckit ut men undertecknad har sett alla matcher men ännu inte sett 60 hela minuter med bra spel. Laget ligger tvåa i tabellen med så mycket kvar att hämta – tvivlar någon än?
Sett det här i perspektiv till Frölunda HC som funnits i alla rubriker och hyllningskrönikor. Göteborgarna har stundtals lekt ishockey och imponerat med en totalhockey som varit högklassig över hela isen.
De ligger två poäng före Skellefteå.

Ikväll väntar Rögle BK. Ett lag som är bättre än vad tabellen visar, de har en hel hög med hedersamma uddamålsförluster i årets SHL och spelar en fartfylld ishockey med en tät defensiv.
För Skellefteå gäller det att glömma det som varit den senaste tiden och i dagens match rikta fullt fokus på sin insats, inte koncentrera sig på allt domaren gör eller inte gör. Då vinner Skellefteå AIK, men släpper de på någonting kan Rögle flyga hem med tre poäng. Det finns inga enkla poäng i SHL och det om något är en lärdom från lördagens bottennapp.