Skellefteå tog tre oväntat enkla poäng i Jönköping i en match där defensiven ändå inte var helt solid och bjudningarna duggade tätt. Det var annars frilägenas afton där bägge lagen hade ovanligt många av den sorten.
Skellefteå vann med 2-5 tack vare ett bra och effektivt anfallsspel.
Det var Arlbrandts kväll och redan i de första minuterna var det nära att återvändaren skickade sin nya hemmapublik i extas, men en storspelande Markus Svensson förstörde festen och spelade rakt igenom så bra som han är känd för – även om HVs andra mål inte såg helt otagbart ut. Målvakten var en av isens bästa spelare, men det fanns fler som steppade upp efter några mindre bra matcher.
Men vi börjar från början. Skellefteå kom ut med en betydligt högre skärpa och bättre fokus än de tidigare tre-fyra matcherna totalt. Något som de också ”tog betalt för”, Wallssons favoritcitat, när först Adam Pettersson utnyttjade en försvarsmiss och sedan Calof sådär härligt kyligt visade att han bara fortsätter utvecklas, 1-0 och 2-0.
Resterande del av matchen fortsatte sedan att gå i typ samma regi – slarviga passningar från bägge lag – friläge för motsatt lag – oftast bra räddningar från Svensson och Pettersson-Wentzel. Skellefteå brukar vara det lag som straffas för matchbilden vi såg ikväll men inte nu. Inte med den effektivitet och finess spelarna utnyttjade sina lägen. Därför vinner Skellefteå rättvist.
Ska vi hitta något negativt att ta med oss från kvällens match blir det lagets spel när de får chansen i 5-mot-3.
Skellefteå är seriens bästa lag i PP och har otroligt många skickliga spelare som är gjutna för den spelformen. Med en man mer på isen syns också detta då passningarna sitter på bladet, passningarna går i högt tempo och rörelsen är fine.
När sedan motståndarlaget tabbar sig och drar på sig ännu en utvisning så kan de två syndarna i, ja för kvällen HV71, sitta i sitt mysiga utvisningsbås och pusta ut.
Det händer ingenting för Skellefteå i 5-mot-3. Passningarna är varken hårda eller precisa och de slutar nästan helt att åka skridskor. Ja jag vet att två mans numerärt överläge blir ett mer statiskt spel men i Skellefteås fall går det för långt.
Nu har jag kollat igenom Skellefteås matcher den här säsongen och de har faktiskt bara fått chansen i 5-mot-3 tre gånger – där har de 33%.
Så jag vill faktiskt vara sån och säga att statistiken motbevisar min tes – men att de senaste två chanserna i 5-mot-3 stärker den. Det har inte sett bra ut och något måste ändras i upplägget när de nästa gång får chansen.
2016-01-28 | HV71 borta – 5 mot 3 i 1:04. Inget mål.2016-01-21 | Linköping hemma – 5 mot 3 i 1:25. Inget mål.
2015-11-12 | Örebro hemma – 5 mot 3 i 0:37. Mål.
På annat håll: Björklöven hade efter en stark seger senast borta mot Västerås ikväll chansen att på riktigt närma sig laget ovanför strecken. Svaga men tappra, unga Timrå IK stod för motståndet och då gick det som det ofta gjort för Löven i de matcher som de på förhand ”bara ska vinna” – de förlorade.
Jag blir inte klok på detta lag, de har allt material för att vara ett topp-två lag och nästan överskott på offensiv spets. Visst, det ser sämre ut i det defensiva ledet men på allsvensk nivå är de ändå rätt gott ställt där. Vad är det då som är fel i föreningen som undertecknad så gärna vill ha upp i SHL (serien förtjänar Sveriges absolut hetaste och mest hatfyllda derby)?
För det första så blir inte en pizza god ifall någon ingrediens är rutten – nu är inte Löven en pizza men detta kan jämföras även utanför pizzaugnen. Löven har de senaste två veckorna blivit av med.
* VDn som sagt upp sig.
* Junioransvariga som sagt upp sig.
* Två juniortränare som slutat.
Och givetvis ligger det något mer i de historierna, fyra så betydelsefulla slutar inte på så kort tid ifall allting står rätt till i en förening. Vad som är ruttet vet jag inte, men något är det.
För det andra fortsätter Tommy Jonsson att bevisa att han inte är en tränare förmögen att styra ett sjunkande skepp. När han vann guld kom han in i en redan färdigupprustad och problemfri lyxyacht och kunde enkelt styra den vidare mot guld.
Nu går mycket emot Löven och trenden verkar inte vändas. Det gjorde den inte heller i Brynäs då det åren efter gick betydligt sämre då lagets viktigaste komponenter flytt – då fick han sparken.
Avslutningsvis vill jag, något ”O-Skellefteåiskt” säga att jag lider med Björklövens supportrar som förtjänar mer än detta. Det är tråkigt att se ett klassiskt lag sladda som de gör. Jag vet inte exakt varför jag skriver detta, kanske för att jag som sagt drömmer om de där riktiga derbymatcherna. Där ALLT kan hända.
Tack för mig.
