En försmak av slutspel – en försmak av kärlek

Slutspelet är fyra matcher bort men igår fick vi en försmak av vad tidens sköte har att erbjuda.
Känslor, skills och speed läckert inpackat i ett paket – Skellefteå och Färjestad bjöd verkligen upp till dans. Men när en dans i dansen skulle ta vid klev en tredje part in som värsta sortens festförstörare.
Och jag som lärt mig att en inte ska ta en annans partner svängom.

Visst börjar vi vara rätt less den här grundserielunken?
Den prägel som funnits på matcherna sedan typ oktober och åsamkat mer trötta suckar än när Lilla huset på Prärien visats på svensk tv.
Därför var gårdagens match en härlig färgklick i den gråa lunkmassan och en teaser inför årets slutspel som har potential att bli det bästa på länge.
Färjestad, som inför inte hade vunnit mot Skellefteå på hela säsongen, kom verkligen till match med det rätta fokuset och en vägvinnande mentalitet.
De skulle bjuda Skellefteå på nada och gjorde inte heller det. Ja, om vi bortser från utvisningarna som Calof och Zackrisson förvaltade på bästa sätt,då.

Slutspelskänslan var som störst när domarparets visslor  hade ljudit och Färjestad i allmännhet men Tyrväinen i synnerhet bröstade upp sig.
Att det inte briserade i en full out tvåmanstango var faktiskt förvånande men det har faktiskt sina förklaringar. Den här gången i svart och vitt.
I Sverige är inte slagsmål tillåtna på samma sätt som i NHL där domarna backar undan och låter naturen ha sin gång.
Här ska domarna, enligt instruktioner och sitt egna regelverk, avsluta redan i förstadiet  och helst innan spelarna ens hunnit röra varandra.
Givetvis kan de inte beskyllas för att göra sitt jobb och det är inte där jag lägger min vikt heller. Det jag finner förjävligt är när de går mellan kombatanterna men istället för att hindra bråk gynnar en part.
Flera gånger har vi sett när domare tar grepp om spelare A som inte kan röra sig samtidigt som spelare B utnyttjar detta och får in ett par jabbar.
Sen visas spelarna ut med samma straffmängd, vilket också det är förjävligt.
I dessa fall bör även domaren bestraffas.

Igår fick vi bara förspelet och hur jäkla kul är det?
Det hann aldrig eskalera och framförallt Antti Tyrväinen versus Anton Lindholm hade varit en dans för rubrikerna.
Nog om det, att spelarna ska få jabba ur sig sina frustrationer har sina för- och nackdelar. Vi kan diskutera dem i evigheter.
Igår kompenserade spelet den uteblivna dansen och hur ska en inte börja längta till slutspelet när alla matcher har potential att bli till och med hetare än den igår?
Ett slutspel som kommer att vara lika med kärlek för oss med ishockey i blodet.
Skellefteå behöver bara ta tre poäng på de avslutande fyra omgångarna för att säkra seriesegern och kommer i kvartsfinalen med största sannolikhet ställas mot Brynäs IF, Örebro HK eller HV71.
How im longing for that!
Tack för mig, kära läsare.

Skellefteå utklassade Frölunda i skandalmatch

81 i sista perioden och 113 totala utvisningsminuter, 14 mål och ett par små bråk därimellan – matchen mellan Skellefteå AIKs och Frölunda HC i J20 Superelit Top 10 innehöll allt.
– Det kunde ha blivit ett par skador med tanke på hur de betedde sig, säger Skellefteås Marcus Pettersson.

Det började redan nere i Göteborg för ett par veckor sedan då mötet mellan lagen bjöd på heta känslor – då vann Frölunda med 3-1 i en match som innehöll fyra matchstraff efter slagsmål i slutminuterna.
De känslorna har sedan fått marinera – fram till idag då det var dags igen. Och som det urartade.
– De tappade humöret när det rann iväg men vi stod uppbra och visade att vi inte tolererade deras beteende.
Bara i den sista perioden föll 81 utvisningsminuter och det var gästande Frölunda som var de värsta syndarna med 71. Bland annat fick två av lagets matchstraff vid samma sekvens med tio minuter kvar då Jonathan Hansson startade bråket med en vårdslös tackling och Jacob Olsson sedan hoppade in från avbytarbåset för att delta i kurret.
50.25 var tiden då på klockan och av periodens 81 utvisningsminuter kom 69 där.
I bråket höll sig dock hemmalaget lugna och drabbades ”bara” av tre tvåminutare i storbråket samtidigt som Frölunda utöver matchstraffen dessutom fick en tia.
– Vi höll oss kyliga i stridens hetta och lät dem stå för det onödiga, säger Pettersson och fortsätter:
– Men man får inte bete sig hur som helst. De var en besvikelse med deras sätt att leta bråk och försök till att skada oss.

Matchen den vann Skellefteå AIK med 11-3 och grunden lades i den första perioden när Frölunda knappt tog sig ur egen zon och hemmalaget vann skotten med överlägsna 16-0 – målen med 4-0.
I den andra perioden kom således gästernas första skott och den inlånade målvakten från a-laget, Johan Backlund, fick en svår match – slutade på blyga 72,73 i räddningsprocent. Siffror som Marcus Petterson ser som missvisande och orättvisa:
– Han var grym och gjorde det bra i en svår match. Han imponerade i spelet med klubban och var som en extra back längst bak.
– ”Backe” förtjänade bättre räddningsprocent.
Extra imponerande i Skellefteås utklassningsseger är faktumet att det av elva mål fanns tio olika målskyttar.

Målskyttar: Linus Lindström 2, Jesper Landström, Philip Härgestam, Marcus Pettersson, Tim Söderlund, Isak Stenlund-Ädelgran, Lukas Zetterberg, Ludwig Stenlund, Filip Berglund, Khalid Ibrahim.

Super-Janne tillbaka efter 107 dagars skadehelvete

När Skellefteå för drygt tio år sedan frälste en hel guldstad och kvalade sig upp till SHL var Färjestad en dynasti i svensk ishockey.
Fem år senare påbörjades ett maktskifte och nu, ett helt decennium efter avancemanget, har svart och gult ritat om kartan totalt.
Och Färjestad? De har bara vunnit 4 av de 22 senaste matcherna mot västerbottningarna.

Vill ni läsa mer om Skellefteås statistik mot Färjestad de senaste åren rekommenderar jag er att läsa min förhandstext som ni hittar i tidningen.
Länk till detta får ni här.Kortfattat kan jag i alla fall sammanfatta det som så att Skellefteå har chansen att för andra gången på fyra säsonger gå rent mot klassikerklubben från Karlstad. Säsongen 2012/2013 vann Skellefteå samtliga matcher och inför idag har de alltså, som redan sagt, chansen att upprepa den bedriften.

Matchens stora snackis är annars att skarprättaren från Suomussalmi gör comeback efter 107 dagar av rehabilitering, fysträning och läktarstöttning.
Med fem omgångar kvar behöver betydelsen av den förstärkningen för Skellefteå inte motiveras. Laget värvade inte innan fönstret stängde men Janne, eller Super-Janne som han kallas här i norr, kan nästan klassas som ett nyförvärv.
På sina 17 matcher han hann med innan skadan blev det 19 poäng fördelade på 9 mål och 10 assist.
Idag går han in i en hyperintressant kedja med Andrew Calof och Axel Holmström.

Matchtips:  2-2.

Björklövens damlag – Umeås sista hockeyhopp

Har ikväll sett Björklövens miserabla säsong fått sitt definitiva slut när Asplöven återigen prickade av felen i Umeå-lagets bygge.
Nu packar de gröngula herrarna sina trunkar och laddar för golfsäsongen.
Det kommer inte att spelas allsvensk ishockey i Umeå förrän till hösten.
Men lugn, ni Umebor som läser detta och älskar hockey, det finns ett lag som imorgon börjar kvalet till Sveriges högsta liga.
Björklöven dam som siktar mot Riksserien.

Låt oss först skriva om detta Björklöven i Hockeyallsvenskan för herrar som sedan typ omgång fem varit en besvikelse. Jag satte stort hopp till detta gröngula lag inför säsongen och önskade att laget åtminstone skulle nå SHL-kval.
Där hade jag givetvis också knutit mina tummar. Hur underbart vore det inte med Löven i samma serie som Skellefteå? Får myspirr av bara tanken. Matcher som hade stannat klockan på rådhustorget och möjligheternas torg, for sure.
Ikväll hade de chansen att rädda sin säsong när Asplöven, som redan är klart för negativt kval för att hålla sig kvar i den näst högsta ligan, kom på besök.
Men chansen slängdes bort efter en kollektiv härdsmälta från tränarbänk till siste man i laguppställningen och Asplöven vann utan att egentligen förta sig.
Nu blåser det nya vindar runt björkarna i Umeå och det ska bli spännande att se hur landet ligger när nästa säsong inleds.
Jag hoppas att situationen i T3 Centers inre stillar sig och att de snart kan bli det lag som det någonstans ändå har potential att bli.
Och som sagt, Skellefteå AIK – Björklöven IF i SHL. WOW!

Elithockeybloggen är namnet på bloggen och som numera bosatt i Umeå kvalificerar sig därmed även Björklöven in i mina inlägg. Därför kommer resten av texten att handla om ett lag i Umeå som faktiskt kan vara några veckor bort från att få högsta status i svensk damishockey. Björklövens damlag.
Imorgon tar de emot Göteborg HC 1 klockan 14.00 och sen väntar tio omgångar mot helt nytt motstånd för laget som hittills i säsongen bara mött Clemensnäs HC samt Modo och Luleås andralag.
Tongångarna runt laget är positiva och laget har stora chanser att lyckas med det herrlaget inte klarat av. Att avsluta säsongen med att fira.
Nu lär inte ett eventuellt avancemang betyda samma scener utanför Rex här i Umeå då damishockeyn fortfarande inte når ut i de svenska hemmen.
Den största anledningen är att tacklingar inte är tillåtna på samma sätt som i herrarnas idrott, trots att det ändå handlar om samma idrott. Eller att de tjänar speciellt mycket på det. Där går det dock inte att jämföra de reklamintäkter som divisionerna drar in, så att diskutera huruvida vissa ska tjäna mer än andra är helt enkelt att inte inse fakta.
Däremot ÄR tacklingar tillåtna och matcherna betydligt mer fysiska än vad de målas ut att vara. Tvivlar ni fortfarande är det bara att gå till Teg imorgon och insupa härlig ishockey.
På söndag har jag blivit tilldelad att bevaka matchen mot Färjestad BK och när jag under herrarnas match ikväll tog tempen på lagledaren Malin Andersson var det med en härlig glöd i ögonen hon talade om förväntningarna i truppen inför vad som komma skall.
För kom ihåg, oavsett om det är SHL, Division 3 eller kval till Riksserien är passionen densamma – bara divisionen och miljonen som skiljer.

Mer läsning om damerna hittar ni HÄR. Där träffar ni fyra spelare som delar med sig av sina förväntningar, och berättar lite om varandras styrkor.

Skellefteås powerplay – det bästa på sjutton år

Skellefteå är seriens bästa lag i powerplay och gör mål på nästan var tredje utvisning motståndarlaget tar.
När den nionde raka segern mot Modo inkasserades var det också i spelet med fler man på isen som det avgjordes.
Nu kan de bli seriens bästa numerära överläge på över 17 år.
På elithockeybloggen kan ni nu läsa när Mattias Ritola berättar varför det går så bra som det gör – och vilka roller spelarna i lagets första formation har.

Kollar vi 17 år tillbaka har Linköpings HC haft det bästa numerära överläget sett till statistiken då de säsongen 2009/2010
slutade på 27,03 procent. Statistik längre tillbaka har jag inte hittat men chansen finns alltså att det sträcker sig ännu längre tillbaka.

Med fem omgångar kvar ligger Skellefteå på mäktiga 29,05 procent och med tanke på vad de just visat upp i Fjällräven Center skulle jag bli förvånad om laget inte bräcker Linköpings fina säsong.
Första formationen som laget ställer ut på isen är en god mix av samtliga delar som behövs för ett framgångsrikt
numerärt överläge och när de får fart på pucken kan få fyror, eller treor, stå emot.
Tim Heed – Patrik Zackrisson – Mattias Ritola – John Norman – Jimmie Ericsson/Erik Forssell har under säsongen visat sig effektivare och skickligare än den femma som laget ställde ut med Jocke Lindström i spetsen.

Skellefteås statistik i powerplay de fem senaste säongerna ser ut som följer:
11/12 – 21,78 procent.
12/13 – 22,28 procent.
13/14 – 24,54 procent.
14/15 – 18,72 procent.
Och så årets då, med fem omgångar kvar – 29,05 procent.
Nu måste ju som sagt de här fem första omgångarna spelas men att de ska tappa en procent per match känns orimligt.

En av de viktigaste spelarna och den som legat bakom det mesta sedan han gjorde premiär efter sin skada är Mattias Ritola.
– Jag tycker vi rör pucken bra och kletar inte med den för länge. Vi vinner tillbaka mycket andra puckar och till slut öppnar det upp sig och när vi väl tar skott går vi alla på attack mot mål.

Såhär säger Mattias om spelarnas och hans egen roll i lagets första formation (poäng i powerplay i parentes):
Tim Heed (6+7 = 13p)
Han är vårt största hot och har ett fruktansvärt skott.
Patrik Zackrisson (8+12 = 20p)
Otroligt spelskicklig, det är bara att visa sig så får man pucken på bladet.
John Norman (6+11 = 17p)
Han är den som är lurig av oss. Han kan attackera, slå passningar och styr spelet bakifrån där lagen kanske inte är med.
Erik Forssel (1+3 = 4p) och Jimmie Ericsson (1+8 = 9p)
Båda två är enormt bra framför mål och dessutom väldigt bra på att komma ut och möta oss.
Mattias Ritola (3+11 = 14p)
Jag står bara och försöker hitta de andra med passningar, haha.

Modos guld blev startskottet för förfallet

Drygt sju timmar kvar till att pucken touchar isen i Fjällräven Center.
Där ett Modo – som hade behövt två hela säsonger plus ytterligare sex matcher för att nå Skellefteås poängskörd – med den allra vassaste av knivar mot strupen behöver ta poäng för att inte riskera att hamna i negativt kval.
Ett kval jag inte tror att de överlever.

För många klubbar brukar ett guld betyda startskottet på ett par framgångsrika år med talangfulla spelare som ansluter för att utvecklas i bra miljöer, stjärnspelare som kommer för att få vara med och vinna något samt en status som ett av landets främsta lag.
För Modo innebar SM-guldet 2006/2007 något helt annat och om det var en omättbar hybris eller helt enkelt fel människor på fel positioner inom föreningen låter jag vara osagt.
Fakta är dock att Modo inför guldsäsongen hade gått till nio raka slutspel och i det tionde alltså gått hela vägen. Då var Örnsköldsvik ett hockeymekka i sin fulla skepnad som skickat flera av vår tids största NHL-stjärnor över Atlanten.
Om guldet gjorde dem lika guldsjuka som den oklädda mannen i plommonstop och monokel som huserar i det fiktiva Ankeborg? Ja det verkar attans och sju spikars som så.
För de nio efterföljande åren har vi sett en hel stads flaggskepp mista sin identitet och gå från ett färgstarkt lag i rött och grönt – till det lag de är idag, grått och åter grått.
De senaste nio säsongerna har Modo bara tagit sig till slutspel tre gånger, och aldrig längre än första rundan. Två säsonger har det krävts negativt kval för att hålla sig kvar.
Och någonstans bland alla dessa mörka år, Kalle Anka referenser och kulörer känner jag ändå att den här säsongen är den absolut största besvikelsen.
Peter Forsberg var besviken på Börje 1994.
Idag borde hela Örnsköldsviks befolkning vara besvikna på Modo.

Det mesta talar nu också för att laget kommer tvingas kvala även i år.
Ifjol klarade de sig kvar då de hade turen att få möta ett Vita Hästen som inte ens var nära att kunna matcha dem och egentligen rätt nöjda med sin säsong redan innan matcherna mot Modo.
Den här säsongen kommer verkligheten bli någon helt annan och oavsett om det blir AIK, Tingsryd, Leksand eller Karlskoga är jag tveksam på om Modo klarar sig.
Ett lag bestående av transatlanter uppvuxna och fostrade i en hockeymiljö där negativa kval och risker att åka ur inte funnits. Överlevnadsinstinkten alltså obefintlig.
Som att släppa ned första bästa karaktär ur ”Ung och bortskämd” i en dystopisk värld med två dagars förnödenheter och en kniv.
Krydda den dåliga förutsättningen med att lagets ledande spelare, de unga spelarna från juniorverksamheten (!), som alla ryktas vara på väg bort och knappast känner den där desperationen att hålla kvar Modo i SHL.
Nej jag är ytterst tveksam till att det spelas SHL-ishockey i arenan därpucken om sju timmar släpps.
Och med sitt poängsnitt i årets säsong på blyga 0,93 poäng per match skulle Modo behöva 110 matcher för att nå upp till Skellefteås nuvarande poängskörd.
Bara en sån sak, för nio år sedan var verkligheten en annan.
Men så går det när fel personer hamnar på fel positioner.
Men för alla hängivna Modo-supportrars skull hoppas jag att laget på något sätt kvalar sig kvar och till nästa år byter ut allt som borde avgå.
Modo behövs.

Tack för moi, ciao!

ROBIN LINDGREN

ROBIN LINDGREN

Skellefteås supersäsong – bättre än guldåren

Att Skellefteå AIK återigen regisserar för en supersäsong är ett faktum.
Ett annat är att laget tvingar rekordböckerna till ändringar efter ändringar.
Innan bläcket hinner torka kommer ett nytt.
Och årets upplaga är statistiskt sett den bästa någonsin i klubbens moderna historia.

När Modo under tisdagskvällen besegrades med odiskutabla 5-0 passade även laget på att kliva över tresiffrigt i poängkolumnen för fjärde året i rad. Den här säsongen är dock den bästa hittills då laget nått över 100 redan i omgång 46, fram till igår hade laget aldrig nått så högt tidigare än omgång 48.
Fortsätter vi sedan att grotta ned oss i statistik ser vi ännu en punkt där laget kan slå nytt eget rekord – poängsnitt.
Säsongen 12/13 spelade Skellefteå hem 114 poäng i SHL och blev överlägsna seriesegrare med ett poängsnitt på 2.07 poäng per match.
De två efterföljande åren tog Skellefteå 111 poäng vilket ger ett något lägre snitt, 2.01 poäng per match.
Just nu, med sina 102 poäng på 46 omgångar, snittar laget 2.21 poäng per match vilket också det är nytt rekord ifall det står sig.

Årets upplaga är på god väg att säkra en svartgul fjärde raka serieseger på lika många år och har dessutom chansen, med sex omgångar och arton poäng kvar, att slå det tidigare poängrekordet.
Detta finner jag extra imponerande då vissa aspekter vägs in.
Dels att de tidigare säsongerna har spelarna som bärgat de tresiffriga poängen varit Joakim Lindström, Pierre Eduard Bellemare, Oscar Möller, Oscar Lindberg med flera.
Dels för att laget då spelade i 55 omgångar och alltså hade tre matcher fler på sig att samla in poäng.
Nu är det givetvis för tidigt än att skriva att laget gör sin poängbästa säsong.
Men vi kan åtminstone konstatera att det är väldigt imponerande att de nått över tresiffrigt två omgångar tidigare än när de nämnda spelarna återfanns i laguppställningen.
Och att 2.21 poäng per match är ett snuskigt bra snitt.
Dessutom kan vi nog definitivt snart gratulera Skellefteå till ett nytt svenskt rekord – fyra raka seriesegrar. Med nio poängs marginal ser jag det som ett mirakel om miljonchecken delas ut i Scandinavium och inte Skellefteå Kraft Arena.
Rekord alltså. Det fick bli dagens ämne.

Avslutningsvis vill jag informera om att jag just nu har problem att hinna med att uppdatera bloggen i samma frekventa takt som tidigare då jag just nu har praktik på Västerbottens Kurirens sportsida och har häcken full med andra jobb.
Men givetvis ger jag er så mycket jag bara hinner med.
Och imorgon åker jag till Övik för att uppdatera er om vad som händer där nere.

ROBIN LINDGREN

ROBIN LINDGREN

Fördel Skellefteå 20-2.

De senaste 22 matcherna mellan Skellefteå och Modo i SHL har varit en svartgul historia och inför match ligger stor press på Modo att dels plocka livsviktiga poäng i bottenstriden – och dels att påbörja en försköning av läsningen i interna möten med Skellefteå.

Låt oss börja med en talande statistik – Modo Hockey har bara vunnit 2 av de 22 senaste matcherna mot Skellefteå i grundserien.
Men ska vi då lämna siffrornas värld och konstatera fakta.
Det som har varit, det har varit. Och klyschan att båda lagen står på noll när pucken släpps kommer väl till användning nu.
För Modo är visserligen ett desperat lag med ett prekärt läge. Men de är också ett lag som senast lagen möttes var minst lika bra som Skellefteå och hade inte Hanses bjudit på en stormatch då hade vi sett ett helt annat slutresultat.
För Skellefteå gäller det att vara påkopplade direkt och inte vika ned sig en tum i sin hemmaborg. Seriesegern står fortfarande på spel och vid seger ikväll, samtidigt som Frölunda förlorar, ser det rätt avgjort ut.
I Skellefteås lag saknas Jimmie Ericsson, Janne Pesonen och Sebastian Aho.
In istället för lagkaptenen kommer juniorlagets supertalang Linus Lindström och det ska bli spännande att se vad han kan leverera – för byten kommer han att få.

Matchtips 3-2.

Bryter Rögle den dystra trenden?

En match många inte alls finner speciellt sexig och de tre poängen förväntas nog enkelt spelas in.
Enkelt lär det dock inte bli då Rögle är på jakt efter att säkra kontraktet – av Skellefteå krävs en bra insats för att fylla på poängkonto och fortsätta hålla Frölunda på säkert avstånd.

Ängelholm är platsen – tre poäng belöningen. Motståndet Rögle BK och fastän det må vara ett av de osexigare lagen i SHL gäller det för Skellefteå att ladda för match på precis samma sätt som om det var Frölunda eller Luleå som stod på menyn.
Med åtta omgångar kvar börjar det dra ihop sig allt allt mer både i topp- och bottenstriden.
För Skellefteå är avståndet sex ned till Frölunda och håller laget den differensen är SHL avgjord innan sista omgången.
För Rögle är avståndet ned till Modo, som befinner sig on the wrong side of the line, tio poäng och för Rögle kan kontraktet säkras nästa vecka om allt faller sig väl.
Att säkra kontraktet är också något som lär motivera hemmaspelarna än mer inför dagens tillställning.
Det kan bli att åka av från start och Skellefteå måste se till att vara förberedda på en grönvit anstormning.

Om inte förutsättningarna i tabellen räcker för Rögle att motivera sig kan de dyka ned i statistikens djup och finna en motiverande men dyster läsning.
Sedan säsongen 2009/2010 har Skellefteå och Rögle mötts 13 gånger. Hur det slutat finner ni i min sammanställning längst ned i inlägget.

Yours truly kommer att ta en day off i skrivandet efter jag tryckt publicera på denna text. Inte för att matchen är tråkig, osexig eller ointressant – jag finner den faktiskt riktigt intressant och tror att den kan bli betydligt trevligare än vad som förväntas.
Och jag kommer att se den.
Men jag kommer att se den i goda vänners lag då jag över helgen är hemma i Skellefteå och hälsar på.
Ibland förtjänar en faktiskt att ta ledigt.
Sköt om er och ha en fortsatt trevlig lördagskväll.

Matchtips: 1-3.

SAMMANSTÄLLNING MATCHER SEDAN 2009/2010.
Skellefteå
har vunnit 11 av 13 matcher.
Skellefteå har tagit 33 av 39 poäng.
Senast
Rögle BK vann var den 4 februari 2010.
Den
totala målskillnaden på lagens senaste 13 möten är 44-16 i Skellefteås favör.

2009/2010
4-2 b
0-2 h
3-2 b3-2 h
1-2 b 2010-02-04
2012/2013
3-1 b
6-0 h
7-0 b
5-2 h
3-2 b
2015/2016
4-0 b
1-0 h
4-1 h

Nästa års lagbygge – en fråga redan nu

Säsongen är inte över och går allt efter planerna har Skellefteå fortsatt två månader kvar att spela. Ändå har mycket den senaste tiden handlat om kontraktsläget inför nästa säsong och vilka som lämnar.
Detta samtidigt som Skellefteå inte förlängt ett enda utgående spelarkontrakt trots att tolv (!) går ut efter säsongen.

LÄS OM KONTRAKTSLÄGET OCH RYKTEN HÄR.

Slå upp ordet antiklimax och finn läsning om våren 2014 i Skellefteå.
Laget hade just tagit sitt andra raka SM-guld och Skellefteås gator fylldes återigen med stolthet och glädje.
En glädje som blev till oro och förtvivlan när en sällsynt massflykt drabbade Skellefteå, allt på mindre än två månader.
Först var det Bud Holloway som tackade för sig och packade upp sina cowboyboots i Bern, Schweiz. Sist Viktor Arvidsson som tack vare succén belönades med en chans i Nashville Predators organisation.
Därimellan hade i tur och ordning Joakim Lindström, Jimmie Ericsson, Melker Karlsson, Pierre-Eduard Bellemare och Oscar Möller lämnat för Nordamerika och Ryssland.
Sällan har ett lag plockats isär lika snabbt som Skellefteå då och kvar efter sommaren stod ett i stort sett helt nytt lag. Totalt hade två målvakter, tre backar och åtta forwards lämnat guldstaden.

Idag står Skellefteå inför samma eventuella massflykt i siffror – statusen och nivån på spelarna som eventuellt inte förlänger sina kontrakt är inte riktigt i samma kvalitét som då men ändock handlar det om fem av Skellefteås mest framträdande forwards som kan lämna.
Våren 2014 lämnade totalt 13 spelare – i vår går 12 kontrakt ut.
Vad som ger mig mest huvudbry är varför ingenting har hänt.
Till exempel Martin Lundberg som är ärlig och säger att han inte ens hört något från Skellefteå – en spelare som gör sin livs bästa säsong och med sina 500 matcher i klubben en kultbärare redan vid 25 års ålder. En spelare som i mina ögon bör få ett långtidskontrakt i klubben innan det är för sent.
Vanligtvis brukar Skellefteå offentliggöra ett par kontraktsförlängningar den här tiden av året men nu verkar det vara nya tider.

I bloggtexten som ni hittar länkad till i denna text går jag igenom Skellefteås kontraktsläge, mina tankar om vilka som stannar eller sticker och vilka spelare jag fått uppgifter om som Skellefteå har ett intresse för. Där hittar ni bland annat en av SHLs bästa målskyttar, den tidigare poängkungen och backen som kan återvända efter fem år i NHL/AHL.