I mars skickade C-More ut en enkät till fyra spelare i varje SHL-lag som anonymt fick svara på 19 frågor. Nu har resultatet kommit och Skellefteå AIK toppar de flesta listorna. Spelarna verkar överens – guldet hamnar i Västerbotten.

Här kommer ett axplock från enkäten:

Vilka lag går till SM-final?
1. Skellefteå: 46%
2. Frölunda: 24%
3. Linköping: 16%
4. Luleå: 10%

Vilket lag tror du vinner SM-guld?
1. Skellefteå: 63%
2. Linköping: 18%
3. Frölunda: 16%
4. Luleå: 3%

Vilket lag ser du helst som vinnare av SM-guldet om ni inte vinner?
1. Linköping: 21%
2. Frölunda: 20%
3. Skellefteå: 20%
4. Djurgården: 18%

Vilket lag vill du inte se som vinnare av SM-guldet?
1. Luleå: 23%

Vilket lag är svårast att möta i SHL?
1. Skellefteå: 43%
2. Djurgården: 16%
3. Frölunda: 11%
4. Linköping: 9%

Vem är slutspelets bästa spelare?
1. Patrick Thoresen, DIF: 18%
2. Patrik Zackrisson, SAIK: 11%
3. John Norman, SAIK: 9%
4. Mattias Ritola, SAIK: 9%

Vem är slutspelets bästa målvakt?
1. Markus Svensson, SAIK: 50%
2. Lasse Johansson, FHC: 14%
3. Joel Lassinantti, LHF: 9%
4. Cristopher Nihlstorp, VLH: 7%

Vem är slutspelets bästa tränare?
1. Hans Wallson, SAIK: 25%
2. Dan Tangnes, LHC: 23%
3. Roger Rönnberg, FHC: 20%
4. Sam Hallam, VLH: 9%

Vilken spelare blir slutspelets MVP?
1. Patrik Zackrisson, SAIK: 20%
2. John Norman, SAIK: 9%
3. Ryan Lasch, FHC: 9%
4. Markus Svensson, SAIK: 9%

Inför match fick Skellefteå AIKs supportrar fira att kelgrisen Andrew Calof skrivit på nytt kontrakt – sen bjöds man på nästa säsongs första nyförvärv.
Filip Berglund är en man för Skellefteås backuppsättning nästa säsong. Så bra är han.

Matchen mot HV 71 i sig gav inte någon anledning att jubla därför kändes det dramaturgiskt välregisserat att hemmapubliken inför match fick jubla två gånger om.
Först när Jörgen Lindgren, SHLs vd, delade ut grundseriepokalen som förkunnade klubbens fjärde raka serieseger – sen när Lasse Johansson något oväntat steg ut på röda mattan och publikfavoriten Andrew Calof skrinnade fram och ackomponjerad av högt jubel satte bläck på ett nytt ettårskontrakt i svartgult.Hade faktiskt förväntat mig att kanadensaren skulle sticka vidare men kvällens nya kontrakt är givetvis välkommet för samtliga parter då Andrew nu är en gamechanger som på egen hand kan vända matcher för Skellefteå.
En sommar till under Thomsons hårda tyglar väntar nu och jag ser ingen gräns på hur bra han kan bli nästa säsong.

En annan talang som den senaste tiden presenterat sig kommer från Bergsbyns SK och heter Filip Berglund – en back som i mina ögon imponerat mer för varje match han fått. Det är svårt att inte jämföra backen med Adam Larsson sina första år i Skellefteå. Lugnet, blicken, storleken och skottet – ja Filip kan nästa år bli SHLs stora backsensation.

Kvällens sjukaste hittar vi annars i Växjö där det med två minuter kvar stod klart att vi skulle bjudas på en avslutning vi inte sett förut då det stod 3-3 mellan lagen och Luleå behövde tre poäng för att säkra tredjeplatsen och Växjö behövde tre poäng för att säkra slutspelsplats. Inget av lagen ville att matchen skulle gå till förlängning och det kändes som att båda lagen skulle ta ut målvakten, det blev bara Luleå HF då Sam Hallam höll sitt starka kort så pass länge att Fagervall tvingades använda sitt – och då avgjorde Växjö Lakers via Sakari Salminen i tom bur.
Ett resultat som innebar att Djurgårdens IF nu tvingas spela åttondelsfinal och i Stockholm-lagets omklädningsrum är det nog många som skulle vilja se Luleå-spelares huvuden på silverfat.
Fagervalls beslut att plocka ut målvakten lär nu diskuteras i ett par dagar och hånas från en hel del håll. I mina ögon vet jag inte vad han skulle gjort annars – väntat ut tiden till 60,00 och sett hur tredjeplatsen ändå förlorades?
Synd på Djurgården men det är inte här i omgång 52 de tappar sin kvartsfinalplats.

Slutspelet är nu också spikat, spelas så här:

Skellefteå AIK – Örebro HK/Brynäs IF/HV 71.
Frölunda HC – Djurgårdens IF/Örebro HK/HV 71
Linköpings HC – Växjö Lakers
Luleå HF – Färjestad BK

Wow. WOW!

I går Oscar Möller – i dag Henrik Hetta. Efter att det mesta de senaste veckorna handlat om spelare från befintliga truppen som ska ut har det i dagarna två skiftat över till att handla om spelare som ansluter. Och mer kommer det att bli.

Ingenting är klart förrän det presenteras på Skellefteå AIKs officiella hemsida men att Henrik Hetta nästa säsong spelar i just Skellefteå finner jag troligt med 99 procents säkerhet. En illa dold hemlighet som det snackats om länge och när den eminenta Johan Svensson, also known as Mrmadhawk, går ut med att det är klart.
Ja då är det klart.
Och Henrik Hetta i Skellefteå AIK ter sig på något sätt logiskt. En spelartyp och personlighet som känns formgjuten för lagbygget i Västerbotten. Det känns som att Strömsunds-fostrade centern kan bli nästa stora produkt ur Skellefteås fabrik.

Precis som Johan Svensson nämner i sin krönika, som ni också finner på hans blogg, går nog inte Hettas flyttlass norrut för miljoner i kronor. Nej, som många andra lär han ha uppmärksammat vad klubben gjort med spelare de senaste åren och hur de utvecklat talanger till stjärnor på löpande band – allt medans titel efter titel bärgats.

I match fyra mot Luleå HF var det han som 2013 öppnade målskyttet och året därpå gjorde han fem poäng i finalserien mot Färjestad BK.
Nu ser guldhjälten Oscar Möller ut att återvända till SHL och Skellefteå AIK.

När Norran i dag publicerade sin text där Arvid Marklund snackat med agenten Claes Elefalk dröjde det inte länge innan sociala medier svämmade över av svartgula supportrar i lyckorus. Och jag förstår er, att inte eventuellt utan med största sannolikhet få tillbaka en spelare av Möllers kaliber är ett superbesked. Ett ”nyförvärv” få lag kommer kunna matcha, ja förutom Skellefteå AIK själva då när Jocke Lindström i vår presenteras.

I intervjun berättar agent Elefalk att familjen Möller är inställda på att flytta tillbaka till Skellefteå och återuppta sitt liv i de norra delarna av Sverige.
Att NHL är det enda som möjligt kan hindra från detta och att KHL är ett avslutat kapitel som inte ens är aktuellt.
Jag finner det inte speciellt troligt att en NHL-organisation erbjuder Möller ett envägskontrakt innan den 15 juni och med största sannolikhet ingår han i Skellefteås trupp nästa säsong. Det vågar jag lova.
Dagens nyhet får en också att börja spekulera inför nästa säsong.
Mattias Ritola – Jocke Lindström – Oscar Möller i samma numerära överläge.
Stackars motstånd.

För ett par veckor sedan skrev jag ett inlägg där jag listade de senaste 17 årens bästa lag i powerplay – en lista Linköping HC toppade. 
Efter i morgon färgas dock tronen svart och gul då Skellefteå AIK anno 2015/2016 tvingar Tony Mårtensson, Jan Hlavac och Mange Johansson att abdikera. 

…… Inlägget hittar ni här. Där kan ni bland annat läsa Mattias Ritolas förklaring till framgångarna och spelarnas roller med en eller två man mer på isen.

Skellefteå AIK har just nu 29,94 procent i numerärt överläge då de gjort 47 mål på 157 försök så här långt i årets SHL och om de inte spelar över halva matchen med en man mer på isen i morgon utan att göra mål – då blir de det bästa laget i den kategorin.
Sägas bör att statistiken endast sträcker sig 17 säsonger tillbaka, men att jämföra dagens moderna ishockey med dåtidens känns ändå ovärdigt så på ett sätt kanske bra att statistiken inte sträcker sig längre tillbaka.

Med sina 29,94 procent har laget just nu 2,91 procent till godo på Linköping som säsongen 2009/2010 slutade på 27,03 – då med Tony Mårtensson och Mange Johansson som framspelare till Micke Håkansson och Janne Hlavac som avslutare.
Ett par snabba tryck på miniräknaren visar att Skellefteå måste bränna 17 raka numerära överlägen för att hamna under 27,03 procent och även den ostudieskuldsatte kan snabbt förstå att det inte händer.

Säsongen 2015/2016 har redan nu varit historisk på flera sätt, hur ska den sluta?

Fotnot: Även Frölunda HC har stora chanser att slå Linköpings rekord då de just nu har 27,44 procent – men de hamnar i skymundan för Skellefteås notering.

När flera nyckelspelare stannade hemma för att maximera sina kroppar inför slutspelet ställde Skellefteå AIK upp med tio juniorer borta mot ett desperat Örebro.
Och spelmässigt sett var det seriesegrande Skellefteå som var bäst men Örebros och Mustonens desperation till slut avgörande.

Finns egentligen inte speciellt mycket att säga om dagens match. Skellefteå ville inte, av förklarliga skäl, anstränga sig allt för mycket för att plocka poäng men gjorde ändå en helt okej insats. Många individuella misstag och nonchalanta aktioner som sista manmen i en viktigare match skulle vi garanterat inte se något sådant.
Det roligaste från dagens sextio är att klubbens juniorer gång på gång visar att de håller på SHL-nivå. I kväll var Filip Berglund den främsta junioren i mitt tycke – en back med ett moget spel som är lika kvick med händerna som i tanken.

I kväll var kedjorna och backparen något stökiga då flera spelare saknades men med en omgång kvar tänkte jag skriva hur Skellefteå AIK bör ställa upp i slutspelet, om jag fick bestämma.

Målvaktsfrågan: Markus Svensson given etta och kampen om andraspaden har bara på ett par dagar blivit helt öppen. Det är nästan att jag håller Backlund högre med tanke på den rutin och det lugn han har och Hanses saknar.

Backparen: Rätt tufft att sätta ihop dessa då samtliga åtta backar under säsongen visat att de förtjänar en plats. Men då tänker jag på att det nu är slutspel och där väger vissa egenskaper tyngre än andra och det blir så här efter jag vänt på stenarna.

Niclas Burström – Tim Heed
Anton Lindholm – Sebastian Aho
Alexander Urbom – Fredrik Lindgren
Arvid Lundberg

Kedjorna: Alltså. När du börjar meka med Skellefteås forwardsuppsättning dröjer det inte länge innan du på allvar greppar exakt hur gott ställt laget har det. Kedja tre kan lika gärna vara kedja ett och kedja två en förstakedja i vilket annat lag som helst, typ.
Skellefteå kommer inte bli roliga att möta när de för första gången under säsongen får gå på fullt manskap. Bredden lika imponerande som spetsen.

Janne Pesonen – Patrik Zackrisson –  Martin Lundberg
Mattias Ritola – Axel Holmström – John Norman
Andrew Calof – Pär Lindholm – Jimmie Ericsson
Adam Pettersson – Erik Forssell – Pontus Petterström
Sebastian Ohlsson

Powerplay ett
Tim Heed – Mattias Ritola
Janne Pesonen – Patrik Zackrisson – Jimmie Ericsson

Powerplay två
Niclas Burström – Andrew Calof
John Norman – Martin Lundberg – Axel Holmström

För de flesta lagen i SHL återstår det nu två omgångar innan grundserien läggs till handlingarna men redan nu kan vi konstatera att årets slutspelsträd kommer vara det starkaste och mest öppna på många år.
Skellefteå AIK har skrattat hela vägen fram till final de senaste åren men i år lär vi få se betydligt längre matchserier och mindre skratt.

Ännu ett spekulativt inlägg som på tisdag kan visa sig vara helt onödigt då tabellen kan vara helt olik vad den är i dag.
Men nu är det som så att jag ändå vill spekulera, men framförallt konstatera:
Årets slutspel är det bästa på många år och redan i den första rundan kommer en aspirerande guldkandidat att gå till tidig fairway – eller solstol för den delen.
Eftersom Malmö Redhawks och Rögle BK i går blev definitivt cementerade i ingenmansland samt att Brynäs IF, HV 71 och Örebro HKs chanser att nå plats sju känns orealistiska är det vid slutspelsstrecket som kampen kommer att leva fram till sista omgången.
Vill också passa på att hylla just Malmö och Rögle. Som nykomlingar har de gjort precis vad som förväntats av dem och hållit sig kvar, att komma upp och gå direkt till slutspel är att vara orealistiska med sin målsättning efter avancemang och lagen har spelat precis efter sina förmågor och plockat poäng i rätt matcher.
Det ska framförallt bli spännande att se vad Malmö ställer för lag på isen nästa säsong, tror att de kan bli ett ruskigt bra lag framöver och att Mueller är en potentiell poängkung om han får en hel säsong och bra omgivning från omgång ett.

Så här tror jag att den kampen slutar (inom parentes nuvarande tabellplacering).
(5) Växjö Lakers 84 poäng
Schema: Frölunda HC borta och Luleå HF hemma.
Prognos: Tror att de tar tre poäng i båda matcher och slutar på 90 poäng.

(6) Djurgårdens IF 83 poäng.
Schema: Luleå HF borta, Färjestads BK hemma.
Prognos: Tror att de förlorar borta mot Luleå och vinner hemma mot Färjestad. Slutar på 86 poäng.

(7) Färjestads BK 83 poäng.
Schema: Brynäs IF borta, Brynäs IF hemma, Djurgårdens IF borta.
Prognos: Tror att de vinner dubbelmötet mot Brynäs och tar alla sex poäng där för att sen förlora mot Djurgården. Slutar på 89 poäng.

Sen kommer kampen om tredjeplatsen att leva in i sista omgången och för Skellefteå blir det en rätt intressant följetong då de inte riskerar att möta laget som slutar trea i grundserien. Kampen står mellan Luleå HF och Linköpings HC – vilka de hellre vill slippa låter jag vara osagt men det finns Pros and Cons med bägge lagen.

(3) Luleå HF 89 poäng.
Schema: Djurgårdens IF hemma, Växjö Lakers borta.
Prognos: Tror att de vinner hemma och förlorar borta. Slutar på 92 poäng.

(4) Linköpings HC 88 poäng.
Schema:  HV 71 hemma, Malmö Redhawks hemma.
Prognos: Har lättast spelschema och två hemmamatcher – vinner båda. Slutar på 94 poäng.

————————————————————————————————————-

Stämmer då mina hypoteser kommer tabellen att se ut så här när omgång 52 är done (har inte skrivit lag 8-10 och deras återstående matcher men där får ni läsa mellan raderna hur jag tippar att deras sista två matcher slutar.

1. Skellefteå AIK
2. Frölunda HC
3. Linköpings HC
4. Luleå HF
5. Växjö Lakers
6. Färjestad BK
7. Djurgårdens IF
8. Örebro HK
9. Brynäs IF
10. HV 71
11. Malmö
12. Rögle
13. Modo
14. Karlskrona

Slutar tabellen såhär innebär det att Djurgården möter HV 71 och Örebro HK möter Brynäs IF i kvalspelet till slutspelet. Där tror jag att Djurgården och Brynäs drar de längsta stråen och ger oss dessa kvartsfinalmatcher:

Skellefteå AIK – Brynäs IF
Frölunda HC – Djurgårdens IF
Linköpings HC – Färjestads BK
Luleå HF – Växjö Lakers.

Frågar ni mig betyder dessa kvartsfinalmatcher att minst tre lag med stor potential att vinna guldet åker redan i kvartsfinalen och att semifinalerna som i år kommer spelas hade kunnat vara finaler i vilka andra säsonger de senaste fem åren – som sagt, kvaliteten på ligan i år är sjukt vass.

Skellefteå AIK har sedan comebacksäsongen i SHL 2006/2007 haft totalt tio målvakter som debuterat för klubben i högsta serien – ingen har ens varit i närheten av Johan Backlunds siffror i sin debutmatch.
31 räddade skott och noll insläppta mål.

Johan Backlund hade inför kvällens match redan gjort 87 matcher i Skellefteå AIK-tröjan men aldrig tidigare i landets högsta serie.
Nu är den första matchen för moderklubben i SHL gjord – och vilken match
31 räddningar, noll insläppta och ett par riktigt svettiga räddningar. Jag tänker inte minst på när han rånade poängkungen Patrick Thoresen på ett givet mål i slutet av tredje.Överlag tycker jag att Backe gjorde en riktigt bra match och en stabil insats där det lugn som tidigare gjort han så framgångsrik var påtagligt även i kväll. Mycket talar för att han blir en av två målvakter i laget nästa år och fortsätter han så här kommer Skellefteå AIK även nästa säsong ha ett komplett målvaktspar.

Sedan Skellefteå AIKs avancemang till SHL har totalt tio målvakter vaktat buren för laget och föga förvånande kvalar kvällens nolla in som etta på listan över målvakternas debutmatcher.
Elithockeybloggen har sammanställt alla tio målvakters debuter med siffror och så här ser det ut:
1/ Johan Backlund debut 3/3-16 mot Djurgårdens IF. 0 insläppta, 100,0%.
2/ Markus Svensson debut 20/9-12 mot HV 71. 1 insläppt, 96,43%.
3/ Stefan Steen debut 21/9-13 mot AIK . 1 insläppt, 94,12%.
4/ Henrik Karlsson debut 14/9-13 mot HV 71. 1 insläppt, 93,33%.
5/ Nicklas Dahlberg debut 22/1-07 mot Malmö. 2 insläppta, 89,47%.
6/ Andreas Hadelöv debut 18/9-06 mot Brynäs IF. 3 insläppta, 88,90%.
7/ Dave Stathos debut 5/10-06 mot Färjestad. 4 insläppta, 87,90%
8/ Erik Hanses debut 6/3-14 mot Modo. 4 insläppta, 87,10%.
9/ Joacim Eriksson, debut 18/9-10 mot Luleå. 5 insläppta, 86,10%.
10/ Jesper Eriksson, debut 12/2-15 mot Luleå. 5 insläppta, 77,27%.

Avslutningsvis vill jag bara inflika mina tankar om Alexander Urboms matchstraff:
Urbota dumt och att den hårdföra backen inte kan tygla sitt humör med så lite kvar av matchen och seriesegern redan klar är faktiskt under all kritik. Jag har försvarat Urbom tidigare under säsongen men väljer att inte göra det nu.
Crosscheckingen är inte alls snygg och något som inte ska finnas på en ishockeyplan och med den tidigare avstängningen för en liknande sekvens kommer straffet att bli långt. Jag tippar att backen får 5+2 och missar de tre första matcherna i slutspelet.
Onödigt att sätta sitt lag i en sådan sits att de måste klara sig utan en ändå så pass viktig back i säsongens viktigaste skede. Gissar att Robertsson och Wallson har ett rejält snack med backen redan i kväll.
Sen finns det de som på sociala medier kallar Alexander Urbom för en dålig back som aldrig gjort något bra i Skellefteå AIK-tröjan – lägg ned.
Att komma med ett sådan påstående är att visa sig okunnig inom ämnet ishockey.
Alexander Urbom är en riktigt bra back och har i många matcher visat detta. Den halvtaskiga starten i Skellefteå fick då ”haters” att direkt vända sig mot honom precis som flera gjorde mot #55 förra säsongen – lägg ned.
Onödiga utvisningar, visst. Men en back som jag tror kan visa sig ovärderlig i slutspelet. Sanna mina ord.

Efter en tråkig start i Skellefteå med skada på skada har trollkarlen från Borlänge kommit igång på allvar. Nu är han lagets främst spelare sett till poäng per match och formkurvan bara fortsätter att stiga – hur bra är egentligen Mattias Ritola?

Frågar du Hans Wallson har han svårt att hitta någon i ligan som besitter samma skills som Mattias Ritola och bland annat säger han i denna artikel att ”han gör saker som inte många andra klarar av”.
Ett bra exempel på det Wallson där säger är Mattias första mål av två senast i Karlskrona HK, som betydde 2-2,  då han får en passning där pucken går en decimeter över isen och i samma sekvens som han plockar ned den uppfattar luckan på bortre stolpen och smäller dit den.
Ett högklassigt mål som kanske inte fick den uppmärksamhet det egentligen förtjänade men tro mig – den sekvensen och den puckmottagningen -> quick-releasen är det få som klarar av. Bara att koordinera hjärna och handleder i den hastigheten och se luckan osar kvalitet. Målet kan ni se här.

Mattias är också den i Skellefteå AIK med högst poängsnitt den här säsongen – till och med super-Janne får kliva åt sidan där. Just nu ligger Borlänges eskamotör på 1,06 poäng i snitt per match och den senaste tiden har han varit tungan på vågen i de flesta matcher där vågskålen tippat fram och tillbaka.
Hur står han sig då mot tidigare års stjärnor?
Inte riktigt lika bra och de senaste tre åren ser vi att han har överglänsts då i tur och ordning Janne Pesonen snittade 1,3 poäng per match förra säsongen, Joakim Lindström 1,14 året före och Bud Holloway 1,29 säsongen 2012/2013.
Men att jämföra Ritolas statistik i år med de tre superstjärnornas fina säsonger är inte helt rättvist. Framförallt för att årets upplaga av SHL är den klart bästa på många år.
Till exempel tror jag inte att Bud Holloway hade gjort 71 poäng om han huserat på blå i år.

I slutspelet kommer Mattias Ritola vara essentiell för att Möjligheternas Torg ska bli mer folktätt än när Magnus Uggla eller Tomas Ledin ett par somrar gästat den sista helgen i juni. I Mattias slutspelsstatistik finner vi, för den pessimistiska, oroande läsning då han på 27 slutspelsmatcher i AHL och SHL endast mäktat med 13 poäng – ett mindre smickrande snitt på 0,48 poäng per match .
Ett snitt som i mina ögon knappt betyder något då flera faktorer vägs in. Dels att jag aldrig tar statistik i AHL speciellt allvarligt, en serie där flera spelare producerat sjuka siffror för att sedan visa total avsaknad av hockeykunskap i svensk ishockey.
Och tvärtom – spelare som inte alls visat upp bra poängsnitt men visat sig vara riktigt bra ishockeyspelare.
Siffrorna från slutspelet i SHL (6 poäng på 13 matcher) väger inte heller speciellt tungt då de kommer från tiden i Modo. Kedjekamraterna och laget då är inte i närheten av Skellefteås klass. Omgivningen går inte ens att jämföra.
Sen är Mattias Ritola en bättre ishockeyspelare nu än då.

Hur det än blir ingår Mattias även i nästa års trupp och blotta tanken av att se de handlederna och det spelsinnet bilda duo med allt som Joakim Lindström står för – ja det bör få hockeyälskare att dregla.
Om mungiporna ännu är torra efter den teasern – kolla igen på 2-2 målet från Karlskrona i tisdags och lägg märke till vad jag redan beskrivit.

Framgångssagor utan motstycke.
Åshöjden BK-kopior som charmat ett avlångt land från Treriksröset till Smygehuk. Samhällen mindre än en stadsdel i huvudstaden som tvingat kostymnissar till eget åsamkat håravfall.

Sen har vi Skellefteå AIK – laget som från konkurshot vandrade genom en oförlåtlig och mörk öken. Fram och tillbaka i vad som för svartgula hjärtan kändes som en evighet.
Där och då var det också lite gult och dominerande svart, beckjävlasvart.
Laget som sen bara behövde sex år, och två finalförluster, för att skriva ny svensk ishockeyhistoria – det bästa laget som någonsin funnits i svenska seriesystemet.
Inte Åshöjden BK, inte Vilda Väsby eller Sverige mot Tyskland i fotbolls-VM 58.
Skellefteå AIK.

När säsongen skulle börja hade fler lag än någonsin kraftsamlat och prestigevärvat för att framåt våren skicka sina respektive städer till ett par dagars dygnsfylla och glädjerus.
Växjö Lakers var laget med guldmedaljen i mun som alla ville komma åt – men Skellefteå AIK laget som alla ville slå, som med fem raka finaler och tre raka seriesegrar spelat sig själva till epitetet som den största dynasti i modern tid.
I Karlstad anslöt stjärnor på löpande band och dryga 20 milen norrut var fler miljoner i ruljans än när ”Pappa betalar-eliten” befäster Båstad och Visby som sitt.
Allt medans Skellefteå AIK lugnt fortsatte med sin metodiska och minituösa försäsongsträning. I laget en fortsatt tro på vad som tagit klubben till där de är i dag, finalförlusten i Småland sved men fick inte klubbens mantra att vackla.
Tidigt anslöt en trollkarl från Dalarna och när midsommarsnapsen skulle inhandlas nyheten om att den förlorade lagkaptenens återkomst från öst ett faktum. Det följdes upp med en snabbskrinnande chansvärvning från Orland Park, Illinois, och en hårdför gigant med rötterna i Söderbröder. Omsättningen var inte alls stor och namnen på tröjorna i stort sett samma som året innan samtidigt som symaskinerna i övriga delar av landet gick flitigare än John Normans buggar vid ett friläge.

Det har talats mycket om avsaknaden av spetskvalitét och puräkta snajpers i årets upplaga av Skellefteå AIK, även mannen med den ständiga kepsen som skriver denna text har belyst detta i ett par-tre texter. Men när grundserien nu snart summeras går det i statistiken ändå att slå hål på den tesen.
Efter Anton Rödin, som var seriens främsta kreatör och spelare fram till skadan, är det Skellefteås Janne Pesonen och Mattias Ritola som faktiskt går in i topp tre i den underskattade och mindre omtalade poängsnittsligan.
Mattias Ritola har sedan sin debut trollat in 32 poäng på 30 matcher vilket ger ett snitt på 1,06 poäng per match – med betydligt färre matcher än övriga på topp 25 listan i poängligan är han bara två poäng från att även kvala in där.
En spelare som kommer att bli oerhört viktig i mars och eventuellt april.
Där allt som under 52 omgångar varit kan tappa sitt värde.

För nu väntar ett slutspel där seriesegern snabbt kan glömmas och tappa dess tillfälliga betydelse om laget knockas ut – men i det långa loppet eliminerar inte det faktumet att Skellefteå fyra år i rad varit det bästa laget över lång tid och dessutom det lag som ändå vunnit flest titlar. En modern dynasti i klass med – nej jag hittar faktiskt ingen liknelse att damma av men detta är ett historiskt rekord som kommer att cementeras i svensk ishockeys historia för en lång tid framöver.
Och årets slutspel kommer utan tvekan bli något utöver det vanliga med sjuka matchups redan i första ronden och som vi alla vet kan allting hända i ett slutspel.
Skellefteå AIKs kommande två månader kanske inte alls blir vad alla förväntat sig och månaderna blir till ett par ynka veckor – så bra är lagen i slutspelet faktiskt.
Men sen igen – det här är Skellefteå AIK.
Och sedan gammalt, fyra år gammalt åtminstone, har de lärt Sverige att aldrig tvivla.

ROBIN LINDGREN