3-1 i den tredje perioden och det såg precis lika ”klart” ut som vad det gjorde för Växjö i Skellefteå förra matchen – då stod Skellefteå AIK för en uppväxling av sällan skådat slag. Nu stod inte Växjö Lakers för samma uppväxling men upphämtningen var i stort sett densamma och när Linus Fröberg sköt 4-3 i förlängningens 17:e spelminut kändes det, tyvärr med svartgula ögon sett, logiskt.
Varför vinner då Växjö Lakers den här matchen? Ja ska vi bryta ned det i så enkla fragment som möjligt kan vi börja med 44 skott(!). Smålänningarna får alltså 44 skott på mål och betydligt fler mot mål – Skellefteå AIK bara 18 – och det är en stor anledning.
Men ishockey är ju sällan så enkelt och går vi in i de betydligt svårare fragmenten som går att finna kan vi börja med försvarsspelet. I kväll var det i stort sett obefintligt och att hemmalaget sköt 44 skott var till stor del frukten av ett passivt Skellefteå-försvar som gjorde det lätt för de blåklädda att komma till avslut. Markeringsspelet var inte heller så där väloljat som vi är vana att se och tappet av både Gynge vid 3-3 (han ska inte få vandra in och ta det där avslutet så lätt) samt av Fröberg (som helt glömdes bort i slottet) är helt enkelt för dåligt.
Och nu talade vi alltså om fragment. Gynge skulle aldrig ha behövt blivit markerad där vid 3-3 målet. Med tolv sekunder kvar vinner Erik Forssell tekningen i den egna zonen och pucken går till Anton Lindholm. Där ska backen givetvis inte agera på det sätt han gjorde – ta pucken till sarghörnet och lås den där i de få sekunder som återstår. Så enkelt hade det varit och finalplatsen då ett faktum. Men förlusten går inte skylla på en enskild individs misstag, det är inte i de sekunderna matchen förloras.
Hade till exempel Skellefteå AIK inte varit så passiva i period tre hade de vunnit – och hade de klivit in i förlängningen med mer jävlar anamma hade inte Fröberg direktskjutit in 4-3. Fragment!
Sett över hela matchserien är nog också en match sju fullt rättvis då Växjö Lakers i ärlighetens namn varit det bättre laget sett över alla matchminuter som avverkats.
Det är Skellefteå AIK:s ohyggligt höga lägstanivå som har tagit dem till kvällens match sex och onsdagens sju – mer än i ett par perioder här och där har laget inte gjort en rakt igenom komplett insats och det krävs nu. När allt. Ställs. På. Sin. Spets.
Game seven – där män skiljs från pojkar.
Och då är det dags för Hans Wallson att vinna matchen i matchen mot Sam Hallam – den har sistnämnda vunnit hittills.
Och det är viktigt att komma ihåg att säsongen inte är körd, och trots att jag på twitter tippat att laget förlorar (och blivit kritiserad för det) så är inte säsongen körd.
Långt ifrån, som jag redan varit inne på är Skellefteå AIK inte nära sin toppform ännu och ändå har de 3-3 i matcher mot detta fantastiskt skickliga Växjö Lakers – att jag går ut och skriver att jag tror de förlorade finalplatsen i kväll betyder ingenting. Jag har dessutom sällan rätt.
Nu gäller det för Skellefteå AIK att knyta nävarna, älska läget och inte låta dessa hjärnspöken, som det så ofta talas om, komma in under skinnet på dem.
Det är trots allt en finalplats på spel – och säsongen är inte körd när de skrinnar in till ”Hey här e vi!”.
Däremot är säsongen körd om de spelar naivt som i kväll och inte vågar.
Älska läget Skellefteå AIK!
