Krönika: ”Det finns inte längre några ursäkter, Skellefteå AIK”

Fart, finess, tyngd, defensiv smartness och effektivitet – just nu saknar Skellefteå AIK allt som personifierar ett topplag, och allt som laget haft de senaste säsongerna där framgångarna hänfört en hel hockeynation. 

Fyra raka förluster, Marcus Pettersson-långt från toppstriden och ett målskytte där krutet är blötare än fötterna en solig dag i mars.

Och det finns inte längre några ursäkter – inga alls. I kväll var Oscar Möller tillbaka och trots den långa frånvaron gjorde han ett direkt avtryck då han var en av de hetaste svartgula (vilket kanske säger allt om laget just nu).

På skadelistan finns nu ”bara” fyra ordinarie, att den kvartetten ska göra sån skillnad är en utopi. Verkligheten för Skellefteå just nu en dystopi.

Förlustraddan innehåller heller inte några av de tippade topplagen, det är inte Frölunda HC och Linköpings HC man mött. Det är i tur och ordning HV 71, Djurgårdens IF, Brynäs IF och Färjestad  BK. Noll poäng.

Motstånd man tidigare år haft så lätt med, avfärdat på samma sätt som er krönikör avfärdar inkastare längs gatorna i Rhodos och Alanya. Snabbt, utan konstigheter och kanske lite för hårt.

Ärligt, det ser inte bra ut. Det ser faktiskt till och med förjävligt ut.

Som när man i kväll släpper till fem-sex frilägen – där minst hälften kommer i ett eget powerplay.

Nej, Skellefteå AIK saknar allt just nu.

Fart? Skellefteå har just nu ett lag där flera småväxta juniorer med, vanligtvis, fantastisk skridskoåkning – ändå har samtliga motstånd i år hittills haft snabbare, och effektivare skridskoåkning.

Finess? Skellefteå har visserligen skjutit fler skott än motstånden i de senaste matcherna – ändock ser det så trubbigt, ändå känns det så ofarligt när man anfaller. De där periodlånga anfallen för en-två säsonger sedan när man sköljde över vilket motstånd som helst, var har ni gömt er?

Tyngd? Skellefteås lag saknar, i stort sett, någon som helst tyngd. De kilon Johan Alm har att bidra med har vi inte sett skymten av och egentligen är det bara Pär Lindholm som haft något som helst fysiskt spel den här säsongen.

Defensiv smartness? Skellefteå gjorde under sin storhetstid sig kända för att lösa situationer i egen zon på ett sätt hockey-Sverige inte hade sett. Well, nu har alla sett det och dubbel-reverse-lösningarna har motståndarna medicin för.

Effektivitet? Skellefteå snittar inte ens ett mål per match i sina senaste fyra matcher, detta trots att man skjutit nog med skott för att göra minst fem mål.

Skellefteå AIK är nu på allvar inblandade i bottenstriden och kan redan på lördag placera sig som tabelljumbo för första gången på år jag inte ens har i skallen.

Efter sju omgångar är man tio poäng efter Karlskrona HK och upp till Malmö Redhawks i serietopp skiljer det 16 poäng (okej, skåningarna har två matcher fler spelade men ändå.).

Två poäng från jumboplacering. Två poäng.

Och som avslutande plädering, att förlora med dessa siffror på hemmaplan är inte okej någonstans – det var nära på fullsatt i kväll, till nästa match kan vi se den sämsta publiksiffran sedan Skellefteå blev ett SHL-lag igen.

1 kommentarer

  1. Nä, det ser inge bra ut. Hybris och oförmåga på en och samma gång. Men den stora frågan är väl ändå: varför skulle fötterna vara blöta en solig dag i mars?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>