Skellefteå AIK bör inte vara nöjda över lagbygget – sex förluster på tolv matcher talar tydligt språk

Skellefteå AIK:s säsongsinledning kan liknas vid en berg-och-dalbana med betydligt fler dalar än berg. Laget känns trubbigare än på hela 2010-talet, och defensivt saknas tydliga riktlinjer – nu är det många som kräver förändringar i klubben.
Men att sparka Fredrik Öberg och Mikael Lindgren bör inte vara, och är inte, aktuellt – däremot håller jag med om att det krävs förändringar, men vilka?

Skellefteå AIK har tolv matcher in i säsongen förlorat fler matcher efter full tid än vad man vunnit och tabellsituationen är faktiskt allt annat än positiv för de senaste årens dynasti med stort D – i går kom en av säsongens hittills mest och bäst talande förluster.

Rögle BK har inte alls övertygat i säsongsupptakten och hade inför gårdagens möte förlorat åtta av sina elva spelade matcher. För att vara ett topplag i SHL så måste du kunna städa av såna matcher, och övertyga betydligt mer än vad Skellefteå AIK gjorde i går – precis som laget gjorde för två-tre år sedan då man mötte lag på samma nivå som Rögle BK anno 16/17 och vann trots en mindre bra kväll på jobbet.

Den offensiva spetsen, bredden och tyngden räckte då på halvfart mot lag på den södra delen av tabellen.

I dags dato har inte Skellefteå AIK en trupp i närheten av den de hade under de gyllene åren, att jämföra offensiv bredd då mot nu är som att jämföra ishockeyn 1966 kontra 2016 – och när man saknar alla dessa vitala delar så förlorar man med 3-2 borta mot Rögle BK trots skottövertag.

Men vi kan ju i alla fall jämföra årets mot fjolårets – och då har jag valt att plocka bort duon Möller/Lindström från årets trupp, och Zackrisson/Ritola från fjolårets för att göra jämförelsen jämn.

Kvar har vi Jesper Olofsson, Emil Pettersson, Henrik Hetta och Tim Söderlund som kan räknas som nya spelare i årets trupp, när detta jämförs med den tunga kvartett som lämnat (Martin Lundberg, Janne Pesonen, John Norman och Erik Forssell) är det inte svårt att se hur Skellefteå AIK gått back kraftigt på bara en sommar – ja, det krävs inte ens ett tränat hockeyöga för att se den nedgraderingen. Framförallt nu när Jesper Olofsson och Emil Pettersson varit helt borta ur matchbilden sedan premiärhelgen.

Vad är då lösningen? 

Jo den är enkel, det är dags att på allvar se över truppen och införskaffa de pusselbitar som saknas – för OJ vad det saknas i Skellefteå AIK Hockey 2016/2017.

Det finns ingen förstacenter, ingen stjärnytter som ger laget en vass andrakedja och ingen Martin Lundberg.

Pengarna, utrymmet och behovet finns.

Avslutningsvis, angående Mikael Lindgren och Fredrik Öbergs vara eller inte vara:

Det är klart att de båda ska vara kvar, varför?

Mikael Lindgren tog över ett redan, nära på, fullständigt lagbygge och att det då ser ut som det gör faller mer på Lasse Johanssons ansvar än Lindgrens.

Fredrik Öberg är färsk som SHL-tränare och har i mina ögon en del kvar att lära, givetvis. Men att laget inlett med fler förluster efter full tid än vinster ligger inte bara på hans axlar, att kicka honom skulle inte ge någon effekt då Skellefteå AIK:s lagbygge just nu inte är speciellt mycket bättre än vad de hittills visat.

5 kommentarer

Lämna ett svar till Per Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *