En fjärdedel av säsongen avklarad – dags för kvartssamtal med spelarna

Kvartssamtal

En fjärdedel av SHL har nu passerat och det är dags för terminens första kvartssamtal – Skellefteå AIK har på 14 matcher spelat in 19 poäng, ett facit så mycket sämre än tidigare år som också betyder att laget just nu står utanför ett direkt avancemang till vårens SM-slutspel.

Mycket har gått snett, eller inte alls, så här långt för de svartgula och tabellplaceringen talar således sanning – Skellefteå AIK är just nu inte ett bättre lag, och med lite drygt 75 procent kvar måste en rejäl förändring ske.

Men vad?

Om vi börjar med försvarsspelet så har det hittills varit allt för passivt, givmilt och alldeles för tunt – något som visat sig än tydligare när motstånden varit av de skickligare slagen. Framför mål, och vid sarghörnen, har duellerna förlorats vilket direkt, eller indirekt, föranlett reduceringar, kvitteringar eller större siffror att hämta ikapp.
Skellefteå ligger långt ifrån A i betyg här, och faktum är att tre förlorade A:n har en stor anledning till det. Anton Lindholm, Alexander Urbom och Arvid Lundberg var alla tre viktiga pjäser i den egna zonen, de vann majoriteten av kamperna framför mål och vid sarghörnen vilket gav Skellefteå betydligt snabbare zone-exits än vad vi sett i år. I och med tappen av samtliga dessa tre, samtidigt som bara Johan Alm tillkommit, har laget tappat oerhört i defensiv kraft och styrka.
Något som blivit plågsamt påtagligt.

I det offensiva spelet har det hackat minst lika mycket – slagkraften och bredden har i och med alla spelarförluster (Norman, Zackrisson, Pesonen, Ritola, Lundberg, Forssell) minskat kraftigt. En fjärdedel in på säsongen har Skellefteå ännu inte kunnat mönstra ens EN (!) på papperet riktigt vass förstakedja, och sanningen är den att i många matcher har motståndets försvar inte ens behövt förta sig för att freda sin målbur. Nu är Axel Holmström på ingång, Oscar Möller är ännu några veckor bort och Pär Lindholm två månader – men kanske, jag säger bara kanske, kan vi i januari få se en offensiv lagdel vara komplett och först då kan laget åtminstone bygga en hypervass kedja.

Där har ni två grundläggande, men ack så vitala, delar av ett lag som ännu inte fungerat för Skellefteå AIK – och som har en stor del till lagets negativa tabellplacering. Där finns givetvis mer delar som inte fungerat än så, och även delar som har fungerat:

* Special teams har, trots alla frånvarande stjärnspelare, fungerat väl hittills. I powerplay är man ligans näst främsta lag med 30,61 procent och i boxplay har man bara fyra lag ovanför sig.
Målvaktsspelet har fungerat, framförallt då Joni Ortio match efter annan hållit en löjlit hög nivå.

Men nu till kvartssamtalen, här följer samtliga spelare i Skellefteå AIK med en betygssättning och motivering till respektive betyg.

VG Väl godkänt

Joni Ortio
Egentligen borde det vara svårt för en NHL-målvakt med fler än ett par strömatcher från start i fjol (spelade 22 matcher för Calgary Flames) att överträffa förväntningarna i en liga som SHL – men finländaren har visat upp en oerhört hög nivå som stundtals räddat poäng eller hållit Skellefteå AIK kvar i matchen.
Sebastian Aho
Alla har vetat om Sebbes potential – något han själv också visat upp under delar av tidigare säsonger, men Sävar-sonens säsongsprolog är den klart främsta i hans karriär så här långt och fortsätter han i denna takt är han en allvarlig utmanare om en plats i Tre Kronor framåt våren.
Pär Lindholm
Pär gör nu sin tredje SHL-säsong i Skellefteå AIK och har sällan gjort en dålig match i den svartgula tröjan – ändock anser jag att Kusmarks dynamo är underskattad, kanske till och med en av SHL:s mest underskattade forwards. Har allt för att på sikt bli en ledande landslagscenter.
Joakim Lindström
Det är svårt att överträffa förväntningar för en sådan som Jocke – en spelare vars höga nivå vi alla vet når högre än någon annan spelare i SHL. Sättet nummer tio äger isen på kan få matcha, och i ett underpresterande svartgult lag har han varit en av få ljusglimtar.

G Godkänt

Gustaf Lindvall
Inledde med en fullständigt magnifik insats i premiären ”där uppe” i norr – har efter det haft tunga matcher där ett gäng billiga puckar sluppit in och inte visat upp tillräckligt för att kunna hota Ortio om förstaspaden.

Johan Alm
Hade det inte varit för den skada som Alm rehabiliterat under sommaren så hade det blivit ett icke godkänt betyg för den storväxta backen – men i och med att han gick miste om hela försäsongen, och comebackade i SHL utan matchträning, hamnar han här. Har dock betydligt mer att ge, något som också måste ske för att Skellefteå ska kunna gå långt i vår.
Niclas Burström
Nisses inledning på säsongen är kanske den sämsta vi sett Jörnspajken göra sedan han blev en ordinarie back i laget – har dock ryckt upp sig och den senaste tiden varit lagets ledande spelare.
Emil Djuse
Har visserligen inte fått det att lossna poängmässigt trots stort förtroende, men Djuse har ändå visat upp ett homogent och stabilt försvarsspel. Får massor av istid i boxplay och skött den uppgiften med bravur. Finns dock mer att ta av offensivt.
Henrik Hetta
Har haft otur att dra på sig en handskada, något som höll Jämten från spel ett par matcher – den kom också olägligt då det kändes som att Hetta var på väg att växla upp och finna sin roll i laget. Tar jobbet framför mål, vilket har föranlett ett par svartgula nätrassel.
Jesper Olofsson
Balanserar mellan detta betygt och det negativare – men Jesper hamnar ändå här då han vid ett par tillfällen visat sina snajperkvaliteter och skjutit ett gäng viktiga mål. Finns betydligt mer offensiv kapacitet att plocka fram, och det måste göras snart.
Sebastian Ohlsson
Har blandat energiinjicerande insatsater med 60 minuter vattentramp – under långa stunder (läs: hela matcher) har Åseles motsvarighet till duracellkaninen inte kommit någonvart. Vid ett gäng matcher har dock det hårda jobbet betalat av sig, och då blir det tydligt hur jobbig han är att möta.
Adam Pettersson
Det händer inte mycket runt Adam ute på isen, vilket defensivt sett är positivt – men offensivt sett negativt. Den förre supertalangen har dock haft vissa matcher där kapaciteten burstat ut och då har även poängutdelningen kommit.
Pontus Petterström
En spelare som är svår att placera någon annanstans – Ponta lämnar sällan isen till någons besvikselse, med andra ord så gör han alltid sitt jobb fullt ut. Det finns som ingenting annat läge hos den mycket uppskattade boxplayspecialisten.
Tim Söderlund
Skellefteås nya hackspett har så många likheter med den tidigare publikfavoriten som nu charmar Countrymusikens huvudstad (Nashville) – ännu är han dock inte ens nära Arvidssons poängproduktion, men Tim visar att han växer in i SHL-kostymen allt mer för var dag.
Andreas Wingerli
Har precis som kedjekamraten Ohlsson skiftat i sin påverkan på matchen, men sett till helheten är det svårt att ge Wingerli underkänt betyg.
Linus Lindström
Med ett moget tvåvägsspel och stort ansvar i egen zon har Linus kanske varit den junior som överraskat mest på mig – för att ta nästa steg krävs dock större mod i offensiv zon, och lite mer självklarhet i den egna. 

IG Icke godkänt

Filip Berglund
Jag hade oerhört höga förväntningar på ”the next Adam Larsson” – de har han inte alls motsvarat, och även om han inte precis överrösts av förtroende ännu så har han på sina byten heller inte visat något som rättfärdigar större förtroende. Sophomore slump? Ja, kanske.
Fredrik Lindgren
Linkan har, i ett stundtals sjukt svagt Skellefteå, inte alls nått upp till den nivå vi vant oss vid och kanske är det åldern som börjar ta ut sin rätt. Hur som helst så kan vi konstatera att misstagen i egen zon varit fler än förut.
Marcus Pettersson
Hade än en gång en lovande försäsong där mycket talade för att det sista steget nu skulle tas – det har dock inte kommit, och snart måste Marcus ta det steget. Det går inte att vänta på att det ska komma. Visar dock stundtals den oerhörda kapacitet som finns.
Andrew Calof
Två poäng på 14 matcher är klart under Callys standard – vad som hänt i poängproduktionen är en gåta, men faktum är att han i många matcher knappt synts till. Kommer lyftet efter uppehållet?
Jimmie Ericsson
Skadad, avstängd eller utvisad – kapten Ericsson har, förutom Luleå x2 och i viss mån Frölunda hemma, inte alls dragit det lass som en kapten måste göra. Ser seg, stundtals oinspirerad och trubbig ut. Sen är det aldrig okej att som lagkapten sätta laget i den sits som han satt Skellefteå i under bortamötet med Frölunda.
Emil Pettersson
Åtta poäng är väl ett helt okej facit ändå, men jag hade ändå förväntat mig så mycket mer av Emil än vad som hittills visats upp – faller ur matchbilden totalt allt för ofta, och har egentligen bara övertygat mot de svagare lagen. Här finns det dock betydligt mer ishockey att plocka fram, då han redan bevisat vilkan höga nivå han besitter. 

Bedöms ej

Oscar Möller, Kyle Cumiskey och Axel Holmström har deltagit för lite för att betygsättas.

1 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *