Ett skrivet kontrakts icke existentiella värde – är det så vi vill ha det?

En signatur på ett papper, ett flerårskontrakt som får fans att jubla – men hur mycket värt är egentligen ett skrivet kontrakt? Inte så mycket. Inte så mycket alls för att vara korrekt, kolla bara på Mattias Ritola som nu brutit sitt femte kontrakt på sex säsonger. Borlänge-sonen personifierar ett kontrakts icke-värde.
Är det så vi vill ha det?

FÖLJ @Elithockeybloggen på Facebook, Twitter och Instagram.

Det finns nästan (nästan!) ingenting som kan få en supporter att jubla likt när dess hjärtas lag presenterar en stjärnspelare som klar för klubben i flera år framöver. Ett kontrakt med till exempel Jocke Lindström eller Oscar Möller som cementerats i bläck och som för en supporter bör betyda att den får ta del av deras ishockeymagi för två, tre eller fyra år framöver.

Bör.

För vad vi har lärt oss de senaste säsongerna är att vad som presenteras i allt för många fall inte betyder ett skit.

Kolla på Mattias Ritola som kanske är det tydligaste exemplet på detta som går att finna – den 28 april 2015 presenterades han av Skellefteå AIK som klar för klubben de kommande två säsongerna. Ett tvåårskontrakt som skrevs med ambitionen att denne under det första året skulle färdigrehabiliteras från sin skada och med hjälp av hela det medicinska teamet  – och då Thomson i synnerhet – bygga upp sin kropp för att under kontraktsår två explodera med all den potential som där finns i dalkarlens kropp.

Mycket riktigt så kom också en explosion i den svartgula tröjan, men redan under det första året då Ritola efter många och långa månader av fysträning till slut kunde debutera i Skellefteå AIK och redan från början hade han en impact på laget som få spelare inom landets gränser kan ha. Jag vågar nästan påstå att han efter ett par matcher, och fram till finalserien mot Frölunda HC, presterade sin bästa ishockey på många år. Allt tack vare en metodisk och minutiös träning som saknar motstycke.

Lite betydde dock det då Mattias själv bröt kontraktet med Skellefteå AIK en dryg månad efter finalförlusten, då med anvisning till de öronproblem han har och som med alla flygresor förvärras. Och hade det stannat där så hade den förklaringen, och det brutna kontraktet, inte alls känts märkligt. Har man problem med öronen så måste detta respekteras från samtliga håll, och när han sedermera gick till Schweiz där lagen åker buss till samtliga matcher hade också det känts reko.

När det händer för fjärde gången på fem år känns det inte alls längre lika legitimt, inte längre som någon slump. En kan nästan säga att Ritola gjort det till tradition att inte fullfölja sitt kontrakt då han nu i tur och ordning brutit med Tampa Bay Lightnings organisation (2011), Modo Hockey (-14), Leksands IF (-15), Skellefteå AIK (-16) och HC Fribourg Gotteron (-17).

Totalt sett har Mattias Ritola ej fullföljt nio (!) år av sina kontrakt sedan han 2011 lämnade Tampa Bay Lightnings med två år kvar på kontraktet. Modo Hockey lämnade han med två år kvar av kontraktet, Leksands IF med tre år kvar (dock handlade det till stor del där om att klubben åkte ur SHL), Skellefteå AIK lämnade han med ett år kvar och samma visa i Fribourg Gotteron.

Nu får Mattias Ritola stå för mycket negativt, men som jag tidigare varit inne på så är han tyvärr det klaraste exemplet på hur ett skrivet kontrakt inte har något som helst värde – spelare kan för enkelt komma undan med hänvisning till personliga skäl när det lyser igenom att det till mångt och mycket handlar om en önskan att gå till en specifik klubb.

Fan, säg som det är istället och lägg alla korten på bordet ”Jag vill inte spela för den här klubben utan drömmer om att återvända till mitt hjärtas klubb”.

Att, den redan så mycket nämnde, Ritola nu återvänder till SHL och Leksands IF sänder ju också väldigt kassa signaler då det inte skulle vara aktuellt med spel i Sverige den här säsongen – något Skellefteås sportchef Mikael Lindgren också var noga med att betona i slutet av maj när allt blev officiellt.

Noga vill jag också påpeka att jag inte hyser några som helst negativa känslor mot Mattias Ritola som person, vad jag med denna text ville lyfta är hur enkelt det är för spelare att komma undan något som man faktiskt skrivit under på.

3 kommentarer

  1. klubbarna kan ju dra spelaren inför domstol för kontraktsbrott men lagstiftningen i sverige är ju så klen vad gäller skadestånd för kontraktsbrott så det är liksom inte värt det.

  2. Ja du,vad ska man säga? Och bua när leksand kommer går väl inte för sig heller, risken är väl att ritola får sus i öronen ( ironi)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>