Till att börja med så vill jag bara be om ursäkt för de senaste dagarnas torka. Har haft det struligt i privatlivet och inte haft motivation eller lust att skriva något men jag har ett jobb att sköta så nu kan ni räkna med dagliga uppdateringar av bloggen.
Bloggen ja. Jag önskar att jag kunde ge er dagliga träningsrapporter, intervjuer och sådant men jag har ett heltidsjobb som gör att jag inte kan åka iväg till arenan för att kunna kolla på träningar. Men jag kommer istället att försöka ge er andra vinklar och tankar som jag hoppas kommer att tillfredsställa era läsar-behov!
Åter till rubriken. Leksand.
Förra året var laget från Dalarna, med Sveriges absolut trognaste ishockeysupportrar, tillbaka i finrummet efter många år i Hockeyallsvenskan. Man gjorde en riktigt bra säsong som nykomlingar och var bara en match och två mål ifrån att nå kvartsfinalspel. Anledningen till att man nådde så långt var ett gediget försvarsspel, ett fantastiskt målvaktsspel och ett lag som aldrig vek ner sig. Ett lag som nöjde sig med ett skitmål.
Efter en sån stark säsong så känns det som att sportchef Salo fick lite hybris och ville bygga ett lag för toppstriden. Ett lag som han byggt med bra importer, på papperet. Ett lag med importer som är här för att tjäna pengar till vårens semester och egentligen inte bryr sig sådär överdrivet mycket om laget och bygden.
”Rom byggdes inte på en dag”.
Och det gjorde inte Skellefteå heller.
Uppe i Västerbotten så gick Skellefteå AIK igenom samma resa genom öknen som Leksand gjort. Skellefteå försökte år efter år att kvala sig uppåt men föll alltid på målsnöret. Men till slut så tog man sig upp, och man förstod vad som skulle krävas för att stanna. Man försökte inte att köpa ihop ett lag bestående av högbetalda legoknektar. Man försökte inte att sätta ihop ketchup med pannkaka. Utan man valde att sätta ihop ett lag där alla skulle dra åt samma håll, varje individ skulle passa ihop med de dryga tjugo andra individer som man delade omklädningsrum med. Det började knackigt för Skellefteå som fick kvala sig kvar första året. Men nu, cirka åtta år senare så har laget spelat i SM-final de fyra senaste åren. Man har vunnit serien och sm-slutspelet två år i rad och trots en spelarflykt som saknar motstycke så är man även detta år ett lag för toppstriden.
Så vad har Salo då gjort fel mer än att köpa in bra statistik på ett papper?
Ett stort fel är att gå ut i media och kritisera Johan Ryno, som nybliven lagkapten, och peka ut honom som orsaken till den dåliga starten. Johan Ryno är helt ny i rollen som lagkapten och behöver tid för att komma in i den rollen.
Ett annat fel som jag inte förstår alls är varför han i denna kris väljer att sparka andre-målvakten? Finns det någon lagdel som har fungerat någorlunda så har det varit just målvakts-delen. Nej Salo skulle hellre lägga ner tiden på att locka till sig två bra anfallare som kan spetsa till lagets offensivt och se till att laget jobbar på defensiven. Laget har på sju matcher gjort 7 mål och släppt in 30. Det är under all kritik.
Hur många poäng har man då tagit? Ja det har väl ingen missat, men laget står alltså fortfarande på noll poäng. Vart ska detta sluta?
Tommy, om du läser detta. Se och lär av vad Skellefteå AIK har gjort. Du kan inte stressa fram ett topplag.
Övrig hockey ikväll:
Luleå – Frölunda 2-3 efter straffar. Ett resultat som innebär att Växjö och Skellefteå vid seger efter full tid imorgon passerar Norrbottens-laget i tabellen.
Brynäs – Modo 4-3. Sent avgörande i Gävle där Modo först kvitterar med bara några minuter kvar men hemmalaget replikerar omgående och tar alla tre poängen.
