SHL är hetare än på många år och de avslutande elva omgångarna kommer att bli helt underbara för oss som älskar ishockey.
Det börjar på lördag med en stekhet seriefinal, ja den är tamigtusan löjligt het.
Det avslutas den 8 mars.
Och fler lag än någonsin kommer därefter ha rimlig chans att avsluta säsongen på en scen på stadens största torg.
Vi börjar där det började – efter en rätt grå säsong ifjol med sämre lag och färre stjärnor än på länge gick vårens/sommarens silly season på rätt väg.
Den ena stjärnan efter den andra anslöt till ligan och fler lag än någonsin slog på stort med målsättningar att vinna guldet av regerande mästarna Växjö.
Säsongen började och det visade sig direkt att hockeyn var attraktivare, det var fler riktigt bra lag. Samtidigt fortsatte det att ansluta nya och gamla stjärnor.
Med färgade glasögon för sitt lag kan en värvning som poängkungen Arlbrandt sticka i ögonen, eller Salminen för den delen. Men för varumärket SHL och för ett spännande slutspel är det exakt vad som behövs.
Med elva omgångar kvar är det nu stor dramatik kring tabellens första streck – det som skiljer de sex första lagen och skickar dem direkt till slutspel mellan de fyra lag som får spela play-in för att nå slutspelet.
Just nu är det Djurgården, Växjö, HV71 och Örebro som befinner sig under det strecket och alltså får gå den längre vägen för att spela kvartsfinal.
Jag vet inte hur ni ser på de lagen, men om jag ansvarade för Skellefteå eller Frölunda som kommer att få möta något av dessa lag i första stadiet skulle jag bäva.
Ett Djurgården med en dominerande Patrick Thoresen som bara blir allt bättre och en Marcus Sörensen som fortfarande inte nått sin peak.
Växjö som har två ruskigt starka kedjor (Rosén, Gynge, Kiiskinen, Leino, Hennessy, Salminen) och en stabil defensiv som kryllar av slutspelskaraktär.
HV71 som förstärkt laget och fortfarande inte känns nära den nivå de kan spela på även om de senaste veckorna visat embryon av lagets höga klass.
Det är väl egentligen bara defensivt svaga Örebro som kan klassas som ett ”lättare” motstånd. Men även de har hög skrällpotential i sitt lag.
Ifjol mötte Skellefteå ett svagt Brynäs i första utslagsomgången – i år kommer ingen motståndare att bli lätt för något lag.
Redan i kvartsfinalen kommer vi att bjudas på potentiella finalmatcher och hockeyälskaren i mig känner hur myslimpan reser sig i de nedre regionerna när jag tänker på alla magiska matchserier vi har framför oss.
Framför oss i en allt närmre tid har vi seriefinalen på lördag.
Skellefteå mot Frölunda. De två lag som dragit ifrån resten av ligan på ett skrattretande sätt möts för fjärde gången under säsongen.
Skellefteå letar fortfarande efter den första poängen mot sin stora nemesis.
På bortaläktaren över hundra galna indianer stärkta av malt och humle som kommer att föra ett jävla liv.
På hemmastå en svartgul hemmaklack som laddar inför lördagens match som om det vore en game seven.
På isen två lag som omgång 42 till trots kommer att spela som att det är, ja just det, en game seven.
Det känns inte bara hett. Det känns löjligt, sjukt, galet, sexigt, underbart hett.Och där kommer jag sitta, på pressläktaren med min dator.
In heaven.
ROBIN LINDGREN
