Skellefteå AIK hämtar hem talang från Björklöven

Skellefteå AIK:s J20-lag har i dag förstärkt truppen med Oliver Lindgren, 19, som hämtas hem Björklöven. Skellefteå-sonen har i tre år tillhört Umeå-klubben där han den senaste säsongen sköt 41 poäng på 32 matcher och under sommaren har han tränat med klubbens a-lag.

Lövenjunioren Oliver Lindgren kan ta steget upp i a-laget den här säsongen.

Foto: Jonatan Stålhös

Efter att Björklöven hämtat Mattias Granlund från Karlskrona HK stod det dock klart att forwardssidan ej hade någon plats för Oliver – som nu alltså är klar för Skellefteå AIK och det J20-lag som i vinter har stora chanser att gå långt då det i truppen finns en hel del talang.

Fem punkter som talar för att Skellefteå AIK lyfter Le Mat

Med en månad kvar till att SHL drar igång har i stort sett alla lag spikat sina trupper och det är bara att konstatera att årets upplaga kommer att hålla en väldigt hög nivå. Kampen om Le Mat kommer vara tuffare än någonsin och känslan är att sex-åtta lag har vad som krävs för att ta sig till final. Nu har Elithockeybloggen listat fem punkter som talar för att Skellefteå AIK blir det lag som lyfter bucklan i April. Håller ni med?

Läs mer

Nyförvärvet redo att ta nästa kliv – efter sin bästa försäsong någonsin: ”Har aldrig känt mig starkare i benen”

I ett stjärnfyllt Modo Hockey var han inför fjolårets säsong en av de minst namnkunniga – när säsongen summerades var det han som burit laget på sina axlar när den ena stjärnan efter den andra svikit. Nu är Emil Pettersson redo att ta nästa kliv i sin karriär, i ett lag inte alls likt det Modo som i våras åkte ur SHL: ”Skönt att komma till ett lag där man vet att alla drar åt samma håll”

sdltb07e7b9_NormalPreview

Läs mer

Syskonmötet som aldrig hettade till – till föräldrarnas glädje: ”De fick nog av att vi slogs när vi var unga”

Skellefteås tillskott från Strömsund gjorde i går sin första match i den svartgula dressen. En match där han direkt ställdes mot lillebrorsan Fredrik – ett syskonmöte som aldrig hettade till, något mamma Lena och pappa Pentti nog var nöjda med: ”Haha ja, de fick nog av att vi slogs när vi var unga så det var nog bara glada att det inte hettade till i går”

Läs mer

Haters gonna hate – men var är respekten?

22 sekunder tog det, sen hade årets säsong tagit den start som den absolut inte fick – en start som absolut ingen, ingen, vill se.

Klockan har stannat på exakt 22,5 sekunder och en vitgul spelare ligger orörlig på isen, han försöker ställa sig upp men benen liknar spaghetti mer än de två vältränade spirorna som han under försäsongen byggt upp för ännu en säsong i succéns tecken. Det går inte. Läkaren sätter ned honom i isen igen och båren rullas ut, en bår han ett par sekunder senare ligger på och rullas ut från isen.

Läs mer

Allt är inte som det varit – kan känslorna bli vad de en gång var?

​Sverige – landet där derbyn av oproportionerliga mått, fyllda av hat bortom rimlighetens tunna gräns, kan få en försäsongspremiär i mitten av augusti att kännas som den viktigaste av matcher i april. För väldigt många är kvällens sammanstötning lika viktig som en seger i säsongens sista match, trots att en seger i kväll inte säger eller mer än av akademiskt värde betyder någonting.

Läs mer

Skellefteå AIK fortsätter motarbeta sina supportrar

Säga vad man vill om Skellefteå AIK, men att lyssna till sina supportrar och gå dem till mötes är verkligen inte melodin som spelas inom föreningens kontorsväggar. Vi har en supporterklubbskärna där flera lämnat på grund av dessa problem, som ledsnat på att klubben snarare motarbetar än tar fansen i handen i såväl stora som små frågor. Tänker inte gå in djupare på det som varit, utan resten av texten handlar om det som i dag blivit klart:

Ett nytt klassikermöte med alla belägg som krävs för att få kallas hatmöte. Två föreningar, supporterklubbar och lag som spelat matcher vi än i dag talar om på kaffeträffar och ölkvällar. Som i höstas möttes i ett stekhett försäsongsderby, i Umeå, och som i höst kommer mötas i ännu ett kokande sådant, återigen i Umeå. Alla intäkter går till Björklöven och de Skellefteåsupportrar som än minns (det nya, unga gardet var inte med back in the days) alla hatmatcher tvingas bila ned 13 mil till Umeå för att se matchen. Och pengarna de lägger på biljetterna? Ja de går till den föreningen de avskyr allra mest.

Jag har inte problem med att matchen spelas i Umeå, för mig spelar det faktiskt ingen roll var den spelas. Men som supporter till Skellefteå AIK skulle jag vara rasande. Varför ska favoritlaget fortsätta envisas om att aldrig spela hemma på försäsongen? Varför ska en hockeytörstande stad inte få gå och se alla nyförvärven i matchsituationer förrän CHL/SHL startar. Men framförallt, varför ska favoritklubben i svart och gult två år i rad ge bort en fullsatt arena till supportrarnas enda hatobjekt, Björklöven? Respekten mot sina egna supporters, som ställt upp i vått och torrt, är obefintlig. Och den relationen är den viktigaste för varje förening att hålla god, något Skellefteå AIK inte gör.

Här tycker jag att Skellefteå AIK bör tänka om. Inte för att det egentligen är så hemskt att matchen spelas i Umeå, och de pengar de går miste om är inte någonstans avgörande för klubbens ekonomi. Men de pengar som Skellefteå AIK indirekt skänker till Björklöven är direkt avgörande för relationen mellan Skellefteå AIK som förening och alla supportrar som står på andra sidan, just nu bara förbannade.

Officiellt: Trotjänaren lämnar Skellefteå AIK

Allting har sitt slut, så även Erik Forssells tid i Skellefteå AIK. Efter nio säsonger, 562 matcher och 282 poäng står det i dag klart att det inte blir en tionde säsong. Med ett utgående kontrakt, åldern som en börda och flera nya, unga centrar i laget föll det sig till slut logiskt att den genuinte trevliga Erik flyttar vidare. Detta skriver MrMadhawk på sin blogg.

”Skellefteå ska ha sagt nej till en fortsättning med Forssell. Det är uppgifter som bekräftas av hans agent, Pontus Norén, som kort säger.
– Det är deras val.”

Låt oss bara börja med att slå fast, Erik Forssell är sina 34 år till trots fortfarande en bra center i SHL-mått, vilket vi fick beviset på i slutspelet där han var en av få som lyfte sig jämfört med grundserien. Nu räckte inte det, och givetvis är det en sorgens dag för alla runt laget som lärt känna honom. Det är en uppskattad profil som lämnar, om vi säger så. En spelare som under sina nio år i klubben aldrig gjort färre poäng än 20 på en säsong, en individ som alltid satt laget för sig själv och gått i bräschen för Skellefteå AIK:s mantra att det är kollektivet som vinner. I slutspel efter slutspel, när laget kryllat av stjärnor, har det så ofta ändå avgjorts via Forsells händer. Hur många matcher har karln inte avgjort? Hur många avgörande tekningar och boxplay har han inte fixat åt Skellefteå? Och kanske framförallt, sedan Forssell anslöt till klubben inför säsongen 2007/2007 har man inte missat slutspel en enda gång.
Jag förväntar mig inget annat än en rejäl hyllning från klubbens sida framöver, en sån där som får varje litet hårstrå att resa sig och fuktar ned den allra hårdaste av mäns kinder. Det har Erik Forssell förtjänat.

* Tre säsonger som assisterande lagkapten och en säsong med C:et på bröstet.
* Sex raka SM-finaler.
* Fyra SM-silver och två SM-guld.
* Nästan 600 matcher.
* Slutspel nio av nio säsonger.

Det säger allt.

Skellefteås styrka håller på att försvinna när klubben upplever ännu en mardröms-Silly

Det håller på att hända igen – ja, men den här gången fortsätter inte sången i lika positiv anda. Det blir ingen lovsång eller vacker melodi, det blir en jobbig kopia av 2014 års Silly Season när Skellefteå AIK dränerades på i stort sett hela sitt lag och den ena stjärnan efter den andra lämnade. DET håller på att hända igen.

För när Erik Hanses presenterades var det slutsignalen på ett gäng intensiva dagar där totalt sju spelare blev nyheter på Skellefteå AIK:s officiella hemsida – där och då såg klubbens Silly Season ut att vara ett par simtag från hamn. En back- och en forwardsplats fanns kvar sen kändes bygget dockat. Offensivt skulle det då se nästan ännu bättre ut än den gångna säsongen, och defensivt fanns lagets underskattade styrka kvar. Backuppsättningen som inte alls haft samma ruljans de senaste åren och i stort sett bara haft en rockad per säsong.

Nu håller den styrkan på att försvinna. Det började med att Arvid Lundberg skrev på för Växjö Lakers när det inte fanns någon plats för honom i Skellefteå AIK (ett beslut som känns något förhastat nu), det adderades med att de tre bästa och mest svårersatta backarna (Anton Lindholm, Niclas Burström, Tim Heed) ryktades välja NHL/AHL till nästa säsong. Ett naturligt steg för alla tre då de besitter skills tillräckliga för att klara det steget, men ack så plågsamt för Skellefteås backuppsättning likt väl. Nu är ingen i trion helt klar för ny klubb ”over there” ännu, men om vi säger så här.

Anton Lindholm har länge varit på gränsen mellan att köra i USA och Skellefteå AIK, den senaste säsongen föll valet på det sistnämnda. Efter den här säsongen lär inte pendeln väga över till SHL igen, Colorado har uppmärksammat Varuträsk-sonens färdigheter, och slickat sig om läpparna.
Tim Heed uppges vara klar för San Jose Sharks och skulle mycket troligt redan ha varit presenterad om det inte vore för hackspetten från Kusmark (Arvidsson) som i senaste matchen sköt avgörandet i förlängning och tvingade fram en game seven i San Jose.
Niclas Burström prisades som säsongens bästa back i SHL och är väl egentligen den mest kompletta backen i denna trio, självklart hör han då hemma i NHL/AHL och är det någon gång han ska ta chansen är det nu. Lär presenteras inom kort.

Jag ser det som att 90 procent talar mot att de stannar i Skellefteå – 10 procent för. Och det ger klubben den backuppsättning som följer: Fredrik Lindgren, Alexander Urbom, Sebastian Aho. Anton Öhman. Då måste minst två, helst tre nya backar in, utöver Filip Berglund som jagändå räknar med till vintern. Och helt plötsligt är Skellefteås lagbygge inför kommande säsong ett frågetecken som min namne Mikael nu måste få rätsida på. Snacka om tuff start på jobbet för den nya sportchefen.

I alla problem som uppstår finns dock givetvis sjukt mycket positivt – att Skellefteå AIK än en gång urvattnas på sina produkter är ett kvitto på hur bra klubben är på att fostra och utveckla spelare. Jag vet att Bert Robertsson med kompani myser av detta, av vetskapen att de än en gång bevisar sig bäst inom grenen.
Och ännu en positiv sak att hämta – Sebastian Aho finns kvar. En av de mest underskattade backarna i SHL som med det ansvar som nu väntar kan blomma ut till att bli nästa stora back. Så bra är han.

Säsongen 2013/2014 lämnade:
Bud Holloway
Johan Alm
Joakim Lindström
Melker Karlsson
Jimmie Ericsson
Pierre Eduard Bellemare
Viktor Arvidsson
Oscar Möller

Säsongen 2015/2016 lämnar:
Janne Pesonen
Patrik Zackrisson
John Norman
Martin Lundberg *
Niclas Burström *
Anton Lindholm *
Tim Heed *
Markus Svensson

* Ny klubb ej klar, men mycket pekar mot att de lämnar.

Kommentar: Jag har svårt att avgöra vilken ”löjlig” säsong som varit värst för Skellefteå AIK. Givetvis är 2014 ett år, eller en vår rättare sagt, som är svår att hitta någon som helst pararell med. Aldrig har ett lag blivit lika brandskattat som vad Skellefteå blev då – förrän då möjligtvis i år. Namnen som lämnar är visserligen inte lika stora nu som då, men att laget ser ut att tappa sina tre främsta backar (except Aho då.) och dessutom blir av med supermålvakten Markus Svensson samt Martin Lundberg och John Norman som båda fått sin stora utveckling i klubben. Ja det är nästan så att årets Silly går jämföra med den för två år sedan.