En vacker saga – men på fel nations bekostnad

Tankarna har samlat sig. Känslorna har lugnat ner sig. Det har nu gått två dagar sen Sverige premiärförlorade mot Ukraina. Det var på många sätt en mycket bitter tillställning. Sverige vågade inte tillräckligt mycket och åkte på en välförtjänt förlust. Matchen kan analyseras på miljontals olika sätt. Men jag väljer att göra det ur en positiv vinkel. Ur Ukrainarnas syn.

Det var sannerligen en mycket speciell afton. Ukraina marscherade in på Olympiastadion i Kiev för nationens hittills kanske största match i historien. Det handlade om en EM-premiär på hemmaplan. Mannen som ledde laget in på arenan var den store kapten och legendaren. Nationalikonen Andrej Sjevtjenko. Och på tränarbänken satt Oleg Blokhin, den ende vars popularitet kan nämnas i samma andetag som Stjevtjenko. Ukrainas två största profiler genom tiderna sammanlänkades i nationens största match någonsin. Det var som givet hur det skulle sluta.

Ukraina 2-1 Sverige

Ibrahimovic, 52´

Sjevtjenko, 55´

Sjevtjenko 62´

Jag var på plats när denne Sjevtjenko sköt Champions League-guldet till Milan 2003 och minns hur nöjd jag var med att det just var Sjevtjenko som fick avgöra.Mot Sverige gjorde ikonen bägge målen. Två klassmål dessutom. Sjevtjenko är inte lika snabb och kvick längre. Men det finns något väl bevarat i den 35-åriga kroppen som gör honom speciell. Målskyttet. Kylan. Mannen Andrej Sjevtjenko.Att han dessutom är en så fantastiskt ödmjuk människa (att han löpte och inte gick ut från planen vid bytet imponerar) förstärker bara den positiva bilden.

Det här var en kväll för alla ukrainare. En kväll för alla dom som lidit av fattigdom och en bitter vardag. Det var ett tillfälle för dem att enas och uppleva en känsla av gemenskap och glädje. Och stolthet, en stor portion av stolthet.

Att det var Sjevtjenko som stod i händelsernas centrum och ordnade en kväll folk sent kommer att glömma kändes lika givet. Det var lite som en Hollywood-saga. Graciöst regiserat. Dessvärre hade dessa filmskapare extremdålig känsla när Sverige valdes som förlorarlag.

Artisteri i världsklass

Spanien 1-1 Italien

Kroatien 3-1 Irland

Stundtals underhållande fotboll. Spanjorerna utan anfallare fick någorlunda överraskande enbart oavgjort mot Italien som anammade en trebackslinje. Och i Poznan fick vi se ett tappert Irländskt lag med en rejäl dos otur förlora mot Kroatien.

I en klass för sig:

  • Andrea Pirlos framspelning till Di Natale. C’est magnifique!
  • David Silvas instick till Fabregas. Poesi.
  • Sebastian Giovincos delikata chip till Di Natale. Förtjänade ett mål där.
  • Mario Balotellis nedtagning. Till och med Berbatov måste ha njutit. Makalöst!

Artisterna:

  • Antonio Cassano, Barisonen var på ett lysande spelhumör och ett ständigt hot mot Spaniens försvarare
  • Andrea Pirlo. Att Pirlo är ett geni utöver det vanliga var ingen hemlighet. Men återigen visade Brescia-produkten prov på sitt fantastiska spel.
  • Andres Iniesta, sagolikt vacker och mjuk i sitt spel. Spaniens i särklass bästa igår.
  • Mario Mandzukic, navet i det kroatiska anfallsspelet. Två mål, visserligen ganska turliga men ändå en finfin insats.

Och dessa vill gärna glömma sina insatser:

  • Shay Given. Nädu Shay, det här var ingen bra insats.  Allt som oftast en klassmålvakt, men igår ingen höjdare.
  • Fernando Torres. Återigen. Trots att anfallaren såg relativt pigg ut så är han fortfarande så oerhört ineffektiv framför målet att det börjar bli smått komiskt.

Annars:

  • Spanien spelade vad som spås bli framtidens fotboll, 4-6-0. Läckert vågat av del Bosque men inte särskilt underhållande dessvärre.
  • Att Spanien spelade utan renodlad anfallare är summan av att laget har för många duktiga mittfältare. Nästan för många för att det ska bli optimalt. Silva och Fabregas är inga spelare någon tränare i världen vill peta, men faktum är att det nästan blev lite överflödigt på mitten.
  • Irland är i högsta grad ett mediokert fotbollslag. Men vilken vilja och kämparglöd! Oerhört roligt att se.
  • Och fansen! Där dominerade Irländarna som vanligt.
  • Varför, varför och åter varför hade Slaven Bilic en Nike-mössa till sin kostym? Modeexperter världen över måste ha skrattat åt eländet.
  • Jelavic kan vara en av Europas mest underskattade anfallare. Där har Everton gjort ett kap!

Betyg på dagen: 3/5 Berbatovnedtagningar

Kaiser Mats och Dansk Dynamit

EM-kväll numero 2 avklarad ifrån Östeuropa. Holland-Danmark fick inleda grupp B. Undertecknad kom hem si sådär 30 minuter inpå matchen efter att ha sett UFC torska mot Brage. Att förtränga sorgerna i högkvalitativ EM-fotboll stod således på agendan. Jag skulle snabbt försättas i chocktillstånd då de tre insikterna nedan snabbt infann sig.

Chock 1:

  • Så fort som ytterdörren slogs upp möttes jag av ”Danmark leder!!”. En smärre chock givetvis då Holländarna var skyhöga favoriter inför matchens start.

Chock 2:

  • Redan tidigt noterade jag hur Perlskog nämnde Jetro Willems namn i den holländska startelvan. Willems, född samma år som undertecknad själv alltså. Nittonhundranittiofyra. En smärre ålderschock att faktiskt uppleva hur jämnåriga kan starta i en EM-premiär.

Chock 3:

  • Danmark spelar ju bra! Tidigt stod det klart för mig hur bra Danmark faktiskt spelade. EM-historiens mest tatuerade mittbackspar, firma Kjaer-Agger hade full koll på van Persie och co. Och med Eriksen i favoritrollen som trequartista, vindsnabbe Rommedahl till höger och för dagen briljanta Gravesen-kopian Zimling såg det riktigt fint ut. Jag gillar lag som länge håller vid till sina gamla spelsystem. Och Danmark ytterspelspräglade fotboll gick att känna igen som vanligt.

Att Danmark faktiskt vann matchen kändes mycket överraskande. Men roligt för spänningen i gruppen. Det ska bli mycket spännande att höra tongångarna från Holland imorgon.

Och Krohn-Dehli, vilket mål han gör! Sagolik dragning och läcker tunnel på Stekelenburg. Klass!

Kvällens givna höjdpunkt, Tyskland mot Portugal stod härnäst på agendan. Och likväl som jag under morgonens löptävling konstaterade att man inte kan dricka vatten och löpa samtidigt, insåg jag här snabbt hur man inte skall äta framför TV: n då EM-fotboll är på. De första tio minuterna finns alltså inte med i mitt minne.

Matchen i sig kändes inte som att den riktigt levde upp till förväntningarna. Jag twitter-predikade om att få in min käre Miroslav Klose istället för Gomez. Och när legendaren stod redo att ersätta gjorde just denne Super-Mario som han brukar. Mål. Vackert dessutom. Det slog mig vilken enorm bålstyrka det krävs för att lyckas styra in bollen som Gomez gjorde. Enastående.

Men matchens i särklass största glädjeämne kom när jag faktiskt insåg hur fantastiskt bra Mats Hummels varit. Ännu en personlig favorit som jag under flera år försökt få mina vänner att se storheten i. Allt som oftast förgäves. Den i landslaget så kritiserade, men i klubblaget så hyllade mittbacken dominerade fullständigt ikväll. Till och med Glenn Strömberg som innan matchen såg honom som tyskarnas akilleshäll insåg sitt misstag. Enligt mig är Hummels en av världens allra bästa mittbackar och det närmaste tyskarna kommit en ny Kaiser Franz på många år.

Betyg på dagen: 3/5 Berbatovnedtagningar

Tankar efter premiären: Som ett åsknedslag i Dnipropetrovsk

Första matcherna avklarade. Och känslan efteråt var något i stil med ”wow”. Med handen på hjärtat hade jag inte förväntat mig någon extraordinär underhållning rent fotbollsmässigt idag. Men faktum är att vi bjöds på två riktigt härliga matcher. Premiären kan ha innehållit det mesta som en fotbollsmatch kan bjuda på. Och just det kändes väldigt härligt då premiärmatcher kan vara väldigt enformiga och intetsägande.

Extrembra:

  • Polens högerkant. Vilket samspel. Vilken fart. Vilken frenesi.
  • Grekernas vilja att inte ge upp.
  • Alan Dzagoev, marknadsvärdet lär inte ha sjunkit efter dagens insats
  • Ryssarnas uppvisning. Det blixtrade till som ett åsknedslag i Dnipropetrovsk och offensiven förde oavkortat tankarna till Makarov, Larionov och framförallt Krutov. Arsjavin spelade på ett sätt vi inte sett honom göra sen målfyrverkeriet på Anfield och EM 2008.
  • Fingertoppkänslan. Salpingidis, Tyton, Pavlyuchenko. Tränarna lyckades med sina byten på ett fantastiskt sätt.

Också väldigt bra:

  • Lewandowski. Visst osar det av klass?
  • Ryska centrala mittfältet. Total kontroll
  • Wasiliewskis karatebrytning. Ojojoj säger jag bara!

Euforiska glädjevrål:

  • Lewandowskis 1-0. Vilken glädje bland hemmapubliken!
  • Pyatovs straffrädning. Vilken glädje bland hemmapubliken!

Helt offside:

  • Carlos Velasco Carballo, domaren. Aldrig lätt att döma en premiärmatch men idag blev det lite väl mycket fel. Utvisningen känns i högsta grad tveksam.
  • Giorgios Karagounis, 115 landskamper på meritlistan och en så dålig straff…
  • Tjeckiens försvarsspel. Visst förtjänar en klassmålvakt som Petr Cech en bättre fyrbackslinje framför sig?

Högt, högt, högt över ribban:

  • Alexander Kerzhakov. Aldrig tidigare har en spelare missat så många lägen i en EM-match som den ryske anfallaren gjorde idag. Skotten var inte heller nära att överlista Cech. Ironiskt hur ersättaren Pavlyuchenko (som kritiserats så mycket för sin oförmåga att göra mål) bara behöver en chans på sig att göra mål och dessutom levererar en assist.

Annars:

  • Theodor Gebre Selassie, tjeckisk far och etiopisk mor kan ha mästerskapets coolaste efternamn. Precis som tankarna efter ryssarnas uppvisning idag går till sovjetisk hockey går tankarna här till legendaren Haile Gebrselassie. Om Theodor hade samma löpstyrka som den forna olympiska guldmedaljören låter vi vara osagt.
  • Så är det väldigt underligt hur Pavlyuchenko och Kerzhakov går före Pogbrenjak efter den sistnämndes fantastiska vår i Fulham.
  • Kan just Polen mot Grekland ha varit den mest svårkommenterade matchen i historien med tanke på alla efternamn. ”Papastathopoulos till Katsouranis som passar vidare till Karagounis som tappar bollen till Polens Blaszczykowski som skjuter ett inlägg mot Wawrzyniak…”

Betyg på dagen: 4/5 Berbatovnedtagningar

Sundströms Spådomar

Datumet har varit inprickat i kalendern sedan länge. Den 8 juni. Nationalstadion i Warszawa. Polen mot Grekland. Ikväll kickar festen alltså igång. Som jag tidigare nämnt är det med oerhört stor förtjusning som jag ser fram emot den kommande månaden. Stora mästerskap på sommaren är precis så bra som det kan bli. Nedan tänkte jag i kortfattad form titta in i spåkulan och avslöja vad jag tror om mästerskapen.

Turneringens…

Segrare: Tyskland

Konung: Bastian Schweinsteiger, Tyskland

Bubblare: Franck Ribéry, Mario Gomez

Kronprins: Philipp Lahm, Tyskland

Bubblare: Wojciech Szczęsny

Skyttekung: Karim Benzema

Bubblare: Mario Gomez, Robin van Persie, Robert Lewandowski

Genombrottsman: Jordi Alba, Spanien

Bubblare: Adil Rami, Marco Reus, Antonio Nocerino

Blågula genombrottsman: Rasmus Elm, Sverige

Bubblare: Martin Olsson

Mest saknade 1: Andrea Barzagli, Italien

Bubblare: David Villa, Carles Puyol

Målvakt: Manuel Neuer, Tyskland

Bubblare: Wojciech Szczęsny, Joe Hart, Hugo Lloris

Sensation: Polen

Bubblare: Ryssland

Floppar: Portugal

Bubblare: Ukraina, England

Transfer Target: Robert Lewandwoski, Polen

Bubblare: Rasmus Elm, Gregory van der Wiel, Christian Eriksen

Grupp A:

1. Ryssland

2. Polen

3. Tjeckien

4. Grekland

Grupp B:

1. Tyskland

2. Holland

3. Portugal

4. Danmark

Grupp C:

1. Spanien

2. Italien

3. Kroatien

4. Irland

Grupp D:

1. Frankrike

2. England

3. Sverige

4. Ukraina

Kvartsfinaler:

Ryssland – Holland

Tyskland – Polen

Spanien – England

Frankrike – Italien

Semifinaler:

Holland – Tyskland

Spanien – Frankrike

Final:

Tyskland – Frankrike

Kommentar: En ganska tråkig spådom då det inte bjuder på särskilt stora överraskningar. Att Frankrike besegrar Spanien i semifinal får väl ses som en skräll. Men jag tror stenhårt att det kan vara dags för Frankrike igen. Grupp A känns annars väldigt oviss. Polen utfärdar jag en viss skrällvarning för. Ryssarna har en del kvalitetsspelare, men hur står de sig mot Greklands trygga kollektiv? Och hur bra är Tjeckien egentligen? Irland och Danmark känns som givna slagpåsar i sina grupper. De räcker inte till helt enkelt. Och Sverige får det också lite för tufft vilket gör att vi missar slutspel. Tyskarna får tillslut segerdansa i Kiev efter att Gomez avgör finalen.

Och till kvällens matcher då…

Polen-Grekland: Har potential att bli en rätt målsnål match. Premiärer är sällan sprakande målfyrverkerier (VM 06 undantaget) och med det defensivt präglade Grekland kan jag inte tippa några stora siffror. Ser dock Polen med dess hemmaplansfavör som favoriter. Min personliga favorit, Lewandowski gör matchens enda mål och försätter hela Polen i glädjerus.

Ryssland-Tjeckien: Extremt svårtippad match. Ryssarna har jag som favoriter i gruppen som känns som den mest svårtippade. Tjeckien har i Rosicky och Cech två stekheta spelare varav den sistnämnda kanske varit Europas bästa målvakt i år. Jag tippar 1-1. Spelar Baros gör han vad han alltid gör i landslaget (tillskillnad från klubblagen) mål.

Zaczynamy

Поїхали

Nu kör vi

Tisdagstankar

I väntan på Stanley Cup-finalen som håller mig vaken och i väntan på EM-starten passar jag på att fundera och reflektera lite såhär dagarna före premiären:

I Englands landslag råder kris. Skadorna avlöser varandra och hela situationen om hur en efter en försvinner påminner om hur det såg ut i mitt gamla lag inför viktiga matcher.  Att Martin Kelly tog Gary Cahills plats har rört upp en hel del, framförallt hos Rio Ferdinand. Det faktum att Rio inte får plats i truppen är enbart på fotbollspolitiska grunder och hela situationen, att det är Rio och inte Terry, som är med är så tragisk i sig. Och att det är just Kelly (som absolut inte hade varit med om han tillhört någon annan klubb) som ersätter får en att fundera om det härnäst blir ”You´ll never walk alone” istället för ”God save the queen” som nationalsång.

Men just det faktum att i princip allt går emot England talar kanske för dem.

Att enastående trion Carroll, Henderson och Downing kan vara startmän. Att Hodgson tog över alldeles nyligt. Att skadorna är enorma. Och att Wayne Rooney missar de två första matcherna. Just detta kan vara precis det som talar för England. Tro det eller ej.

Jag har under året jobbat så hårt som en ungdom bara kan göra med att trycka på diverse gilla-knappar och twitter-predika #holtforengland med anledning av att få med Grant Holt i EM: Norwich-buffeln är ett unikum och hade den forna Singaporeliga-spelaren fått en plats i truppen hade nog England seglat upp som än större favoriter. Åtminstone i min värld.

I Frankrike kan vi åter skåda harmoni i truppen. Blanc har lyckats på ett oerhört imponerande sätt att skapa ett lugn efter stormen 2010. Men även om mycket är nytt så finns fortfarande spåren av Domenech kvar och många oroar sig för att osämja och gammalt groll skall segla upp till ytan igen. Med en tung inledning skulle jag inte säga att det är en omöjlighet.

Dock har jag på känn att Frankrike kan gå mot ett lyckat mästerskap.

Det är dags för det nu. Offensiven är fantastiskt läcker och att se Ben Arfa och Benzema dansa ihop igen som de gjorde under Lyon-tiden vittnar om en spännande fransk sommar. Och skulle inte Benzema leverera finns en stekhet succéman i form utav Olivier Giroud redo att slå igenom på den stora scenen.

Akilleshälen i det franska laget stavas Phillippe Mexès som inte bara hunnit byta frisyr utan även fått vikariera som lagkapten. Mexès blev aldrig den Mexès skulle bli. Och Mexès är sannerligen inte den Mexès han skulle vara.

Jag tror en av Blancs nycklar till framgång är att spela polenbördige Koscielny bredvid den givna Rami i mittförsvaret.

I övrigt:

*Så känns det som att Sverige har mer att förlora än vinna i landskampen mot Serbien.

* Och att utan Elmander förlorar vi ett enormt hot framåt

* Är det minst sagt underligt att Soldado inte fick plats i den spanska EM-truppen

* Är tyskarnas gröna bortaställ turneringens läckraste.

* Så slår Jordi Alba igenom på den stora scenen i sommar.

* Kan Tjeckien vara det på papperet tråkigaste laget i sommar.

* Men i mål har tjeckerna världens kanske allra hetaste burväktare just nu. Cech.

* Kan Andrea Barzaglis skada vara det i särklass sämsta som kunde hända för Italien. Serie A: s mest underskattade spelare.

* Så är EM inte långt borta nu…

The Art of Football

Det finns många bitar av stora mästerskap som kan vara något alldeles extra i frågan om skönhet. Men det finns ett moment som är nära förknippat med just EM som jag fastnat lite extra för. Ett moment som kräver så mycket av en människa men ändå så lite. En liten bollträff en tioåring har tekniken att göra men bara en galning har psyke att göra. Jag skulle vilja säga att jag har en liten kärleksförklaring till just detta. Panenka-straffen.

Europamästerskapsfinalen 1976 var den stora scenen när en tjeckoslovakisk pionjär stegade fram mot straffpunkten på Crvena Zvezda Stadium. Antonín Panenka, en då helt okänd kille kunde skjuta guldet till Tjeckoslovakien. Mot sig stod den store Sepp Maier, världens bästa målvakt. En hel nation vred sig av nervositet. Panenka däremot, han var lugn som en filbunke. Ansatsen var lång och hastigheten snabb. De flesta förväntade sig nog ett ganska hårt vristskott. Men Panenka gjorde något annat.

Han. Chippade Mitt. I. Mål.

Och lyckades. 

Aldrig hade världen skådat något liknande. Det här var extremt. Hyllningarna världen över strömmade in och Panenka blev världskänd över en bollspark.

Än idag pratar man om ”the Panenka penalty”. Många har försökt kopiera och lyckats. I EM 2000 lyckades Totti på ett elegant vis överlista van der Sar. Samme Totti som i en ligamatch mot Lecce gjorde så här

I hemma-EM 2004 var det Helder Postigas tur att göra en Panenka

Och 2006 i Zidanes avskedsföreställning tillika VM-finalen gjorde mittfältsmaestron så här vackert 1-0 från straffpunkten.

Europamästerskapet med sin historia är utan tvekan det optimala tillfället att göra en ”Panenka”. Hela världens blickar är riktade mot samma match. Samma spelare. Samma straff.

Pelé kommenterade en gång i tiden Panenkas straff och sa att det krävdes antingen ett geni eller en galning för att slå en sådan straff. Undertecknad kan bara instämma och bjuder nedan på min topp fem lista över tänkbara kandidater till att slå en Panenka-straff i EM:

5. Antonio Cassano

En joker givetvis. Cassano som knappt någon trodde skulle hinna rehabilitera sig till turneringen har säkerligen fått en del nya perspektiv på livet och tokhetsfaktorn försvunnit en del. Men och hemskt mycket men, Cassano är fortfarande Cassano och då kan det mesta hända.

4. Ricardo Quaresma

Hur Quaresma fick en plats i EM-truppen förblir en gåta. Men mannen som en gång i tiden kallades ”Harry Potter” för sina magiska finter och knorrade in mål med yttersidan är i högsta grad en kandidat till att gå i Panenkas fotspår. Dock har genistämpeln försvunnit och den tidigare vinnaren av ”gyllene soptunnan” är mer utav en galning.

3. Nicklas Bendtner

Geni? Nej. Galning? Ja. Med ett Bendtnerskt självförtroende som på Arsenals psykologiska tester resulterade i 11/10 i självförtroende är Köpenhamnssonen definitivt en potentiell chippare.

2. Robin van Persie

Konstnärssonen van Persie talade tidigt i karriären om sin vilja att uttrycka sig kreativt på fotbollsplanen istället för vid skolbänken. Och även om den estetiska briljansen mer övergått till en kliniskt tänkande skyttekung kan van Persie mycket väl göra en Panenka i sommar.

1. Mario Balotelli

Super-Mario förstås. Med Balotelli i farten kan allt hända. Det räcker så.

 

Losing My Religion

Medan Sverige förbereder sig på Gotland och Spanien vilar upp sig i en alpby gör jag så gott jag kan för att förbereda mig på bästa möjliga vis. Jag sitter in soffan, hittar de perfekta vinklarna, fixar persiennerna och så. Utöver alla dessa livsviktiga åtgärder så har jag även inhandlat kvällstidningarnas superguider och biblar. Och inspirerad av Kenza, Blondinbella och de andra världsstjärnorna till bloggare tänkte jag i ren blogganda presentera dagens inköp:

Fotbolls-EM Superguide, säljes med Expressen, 29kr, från Konsum

EM-Bibeln, säljes med Aftonbladet, 39kr, från Konsum

Notera hur Expressens tidning både är billigare, inplastad (!!!) och hur en knapp; ”håll tummen för Sverige” följer med så man har något att pryda sommarkläderna med…

Och just sommar, så är detta något som definitivt råder i Umeå en dag som denna.

Utöver kvällstidningarnas verk är offsides supernummer och FourFourTwos dito inhandlade. Och icke att förglömma det officiella magasin som vid varje tillfälle ”EM” skall skrivas slår till med ”UEFA Euro 2012 TM”. Samt den absurda översättningsmissen som fick laget ”Kalkon” att placera sig tvåa efter Tyskland

Med detta på plats har jag gjort mitt för att lyckas under mästerskapet, allt såvida ingen till mittfältsskada uppdagas och tvingar in Jordan Henderson på mittfältet.

I nästa inlägg fortsätter jag på bloggandan och presenterar dagens outf…..en konstform på fotbollsplanen som undertecknad fattat tycke för

På återseende

Därför vinner Tyskland EM

När Oliver Bierhoff slog in det avgörande målet i förlängningen i EM-finalen 1996 var det många som förutspådde en ny tysk storhetstid. Med Dortmund som blivande Champions League-vinnare och ett landslag åter på frammarsch skulle framtiden färgas svart, röd och gul; tysk. Men vindarna vände. Dortmund sjönk som en sten och landslaget har sedan den där Bierhoff-fullträffen inte vunnit något. Sedan EM-guldet 1996 har tyskarna förlorat både en EM- och VM-final. Lägg därtill två raka tredjeplatser i fotbolls-VM. Tyskarna har helt enkelt inte räckt enda in i kaklet vilket enligt mig kan tala för ett trendbrott.

Likväl som jag var övertygad om att Holland skulle spela VM-final 2010 är jag nu övertygad om att Tyskland står som mästare i år. Trots en svår grupp med Ronaldos Portugal, van Persies Holland och framförallt den store Bendtners Danmark så är man helt enkelt för bra.

Slump eller ej, men Tyskland förmodade nya storhetstid sammanfaller i samband med Dortmunds återfödelse på den största scenen.

Inför årets turnering är man bättre än någonsin. Både på papperet och på planen. Den enorma talangsatsning landet startade efter EM-fiaskot 2000 har börjat ge resultat. Och med klokt och sunt förnuft (de har b.la. tagit in en psykolog i ledarstaben) har man börjat klättra tillbaka mot den absoluta världstoppen.

I målet har man pantern Manuel Neuer med en räckvidd och ett psyke man skulle kunna offra en njure för.

I backlinjen är überduktige Phillip Lahm den stora stjärnan med lagkaptensbindeln runt armen. Lahm ackompanjeras av Boateng, Badstuber, Mertesacker och den stigande stjärnan Mats Hummels. Just Hummels är en potentiell genombrottsman i sommar och kan vara det närmaste Die Mannschaft  kommit en ny kaiser på många år.

Defensiva mittfältet bjuder på Schweinsteiger och Khedira som är oerhört stabila och i offensiven råder lyxproblem, med Kroos, Müller, Özil, Podolski, Götze och Reus b.la.

Och på topp, stenhårda duon Gomez och Klose som kommer göra mål i EM.

Löw förfogar över sin kanske allra starkaste 23-mannatrupp någonsin. Den nya tyska generationen är på väg att utvecklas till något alldeles extraordinärt. Det enda negativa som kan sägas om den är att det något genuint tyska försvunnit en aning längs vägen. Det är helt enkelt inte lika mycket hår under armarna längre. Och kamplustan som länge varit det kanske starkaste kännetecknet för tyska stjärnor har övergått till tekniskt och individuellt skickliga spelare.

När Thomas Müller nickade in Bayerns ledningsmål i årets Champions League-final var känslan att detta skett förut. Ett Bayern som tillslut maler ner motståndet och avgör genom en Müller. Men fotbollslogiken rubbades då engelsmännen kvitterade och hade nerver av (tyskt) stål då de vann i straffläggningen. Bayern Münchens snöpliga finalsorti kan vara precis den extra tändvätskan som behövs. Och är det något tyskar kan så är det att tända till.

Den 1 juli går finalen av stapeln i Olimpiyskiy National Sports Complex (notera det absurt klingande namnet, med den östeuropeiska inledningen kryddat med amerikansk business, ingen vacker kombination). Bli inte förvånade om Kiev kommer färgas tyskt. Och räkna kallt med en galen fest i tyska fotbollshuvudstaden Berl…..München!

Also bis bald

På återseende

Go East

Det kan egentligen inte bli så mycket bättre än en internationell fotbollsturnering på sommaren. När Polen kickar igång hemma mot Grekland den 8 juni 2012 är det startskottet på en månadslång fest. Soffan kommer bli mitt hem den kommande månaden och europamästerskapen kommer vara min underhållning. Min räddning dessutom. Det vakuum som kan uppstå om somrarna är svårt att fylla. Abstinensen efter högkvalificerad fotboll kan vara rejäl och därför kan jag knappt bärga mig av spänning och förväntan. En hel världs blickar kommer att riktas mot Polen och Ukraina under en månad och årets turnering är oerhört intressant på många sätt.

Ska Spanien ta sin tredje raka mästerskapstitel?

Får Umeås stolthet Micke Lustig speltid?

Kan Hodgson förvandla England till vinnare?

Och lyckas Polen och Ukraina arrangera turneringen på ett bra sätt?

Frågorna är många. Än finns det inga svar. De kommer uppenbara sig under den kommande månaden.

Jag ska följa den här turneringen ur ett soffperspektiv och givetvis heja fram Sverige. Men fokus på den här bloggen kommer inte alls enbart ligga på Sverige. I mitt intresse ligger det mesta. Får Jakub Błaszczykowski sitt internationella genombrott? Och kan James McClean fullborda sin sensationella karriärsutveckling med ett lyckat mästerskap t.ex?

Och visst vore det underbart med en blågul framgång. Även om skepsisen är stor så ger mästerskap som denna en möjlighet att förenas med en hel nation om en stor dröm. Och precis som Loreen gjorde vill även jag få möjlighet att euforiskt jubla ut min glädje i Östeuropa.

Jag kommer under EM-turneringens gång blogga här och hoppas bjuda på en intressant blogg med fokus på egna analyser, känslor och åsikter kring den månadslånga fest vi har att se fram emot!

Do zobaczenia wkrótce

До швидкої зустрічі

På återseende