Har fått många många förfrågningar och önskemål om att publicera historien om hur jag fick smeknamnet Icing Åström. Här kommer den ocensurerade och sanna historien om vad som hände den där kvällen den fjärde november 2005.

Domarteamet i matchen i den tolfte omgången mellan IF Björklöven och Rögle BK i Hockeyallsvanskan bestod av mig och min bror, Joakim Åström, på linjen. Som huvuddomare gick Peter Eriksson. Första perioden var en mycket lugn tillställning med endast en utvisning åt vardera lag och 19:19 in i första tog Rögle ledningen med 0-1.

Andra perioden inleddes med tre raka puckout-utvisningar till Rögle och efter 6:50 in i andra kunde Daniel ”Ragge” Olofsson kvittera i ett fem mot tre powerplay. Kort därefter tog Rögle återigen ledningen. 11:47 in i andra åker Jimmy ”BamBam” Danielsson ut för en holding utvisning och det är i detta powerplay som jag ska få mitt smeknamn.

Det är Rögleikonen Mikael Gath som åker upp med pucken i egen zon. I höjd med egen blå slår han ett slagskottpass utan adress. Vid Björklövens blå står en annan legend, Jesper Jäger, som jag för tillfället tyckte kunde ta pucken, och jag slår av icingen. Alla spelare slutar att spela förutom tre stycken, Tobias Lundström, Mikael Gath och Pär Arlbrandt. Tobbe åker ut i hörnet för att stoppa pucken och efter sig har han Arlbrandt. Det hela slutar med att Arlbrandt snor åt sig pucken och spelar den till Gath som kan slå in den i öppet mål vilket betydde 1-3 till Rögle.

Det är nu helvetet bryter lös. Jag förstår inte riktigt hur arg H-sektionen är förrän jag ska åka ner och ta upp lite skräp som av någon märklig anledning har kommit in…. Nu ser jag att i stort sett hela H kastar sig mot plexit som gör att plexit svajjar som en flaggstång i en höststorm. När jag tittar upp mot H kommer en storm av snus, mynt (tror jag fick 14 kronor i dricks) programblad och annat. Jag tror att det var nog väldigt få saker som fanns tillgängliga som inte kom in. Det märkliga i det hela var att spelarna i Löven var relativt lugna men framförallt tränaren, Sasja var lugn som en filbunke. Det enda han sa när vi åkte fram till båset var:

— Blir det omspolning nu?

Så blev det och vid det här läget hade sittplats kommit igång också. Min uppskattning är att jag just där och då var mer hatad än vad Skellefteå AIK någonsin har varit i Umeå Arena.

När vi kommer in i domarrummet under omspolningen kommer vår vakt in och säger:

— Erik, kan jag få din bilnyckel så jag kan flytta din bil.

Saken var att vi domare på den tiden hade vår parkering bara några meter från Green Devils ingång i arenan, dessutom stod det stora skyltar med texten ”DOMARE”

Just där och då tänkte jag inte så mycket på det, men det var nog ganska tur att han flyttade på bilen.

Isen spolades klart och in kom vi på isen igen. Det var inte direkt någon klang och jubel föreställning när jag skrinnade in på isen.

Vad som hände resten av matchen har jag ingen koll på. Matchen slutade dock 3-4 till Rögle.

Dagen efter var det match mot Malmö med samma domarteam. Det första som mötte oss var en banderoll som sträckte sig över hela H med texten: ”Tre zebror ska inte få avgöra en match”. En varm hälsning 🙂 Det roliga var att detta var en direktsänd match så Åke Unger på Viasat hade lite att prata om.

Så gick det till när jag fick mitt smeknamn, Icing Åström. De första matcherna efter incidenten fick jag stora applåder vid varje icing jag blåste och än i dag hör jag namnet Icing Åström skrikas efter mig. När man ser tillbaka på det är det lite småkul.

Gjorde jag fel? Självklart! Tycker jag att H överregerade och är bittra på er? Absolut inte. Men dock tycker jag det är lite småkomiskt att jag fem år efter, fortfarande stod som ytterst ansvarig för att Löven missade kvalserien det året. Det bjuder jag på.

Så, där har ni den nakna sanningen.