De senaste två dagarna i staden har i tur och ordning bestått av:
- Anekdoter om Örjan Andersson berättade av mors sambo Elitdomaren
- Träningsmatch med klubbchefens dotter och…
- …Lyriskt klargjort att Kallay är vår nya frälsare
- Fått frågan om jag ”trots allt inte måste flytta hem till hemmapremiären” från flickväns mor följt av ett långt, skamset och ledset svar där jag förklarade att jag verkligen inte kan. Inte förrän efteråt insåg jag att det var ett skämt från hennes sida.
- Ätit fondue och tänkt på om Makelele eller Dugarry hade varit bäst för UFC
Såg idag ett par minuter utav premiärmatchen i superettan. Trelleborg mötte Ängelholm och matchen gjorde mig så jävla ledsen. Ända fram tills nu har jag tänkt att det inte spelar någon som helst jävla roll hur det går. Inga pengar och en profilvärvning som är äldre än hela IFK Värnamo skvallrar inte direkt om något jävla toppenresultat.
Men vad gör det. Det spelar ingen roll. Jag kommer ändå sitta där och svära över 1-2 borta mot Varberg. Jag kommer sitta i bunkern den 16 april med tröjan på och deppa över 0-3 i baken. Jag kommer sitta där och spy galla över Johan Larssons tredje raka felpassning.
Det spelar ingen roll vad jag eller klubben gör. Det kommer gå åt helvetet och alla vet om det. Ändå kommer jag följa med säsongen ut.
