Ängarna, haloumi och tankar i natten.

Är människa igen.

Hejsan.

Får ännu en gång be om ursäkt till er handfull läsare som älskar mina alster. Jag måste bli bättre på det här med kontinuitet. Om jag hade varit aningen mer prestigelös hade jag antagligen bett er BOMBA mitt kommentarsfält med… ja, inte vet jag. Frisparksvarianter kanske. Eller lite ömhet. Gör som ni vill.

Nåväl. Vi börjar med helgen. Det var ju yran.

Det gick inget vidare för mig och mitt lag. Vi blev bortdömda av en inkompetent maktgalning till domare som hellre såg ett gäng glada pirater ta slutspelsplatsen än ett engagerat kollektiv i axelskydd. Efter att ha hamnat i en domardispyt redan vid första slaget var jag mer ur fas än en dvärg i en NBA-final. I det ögonblicket skiftade jag mitt fokus från brännbollen till ölen och fre-lör är egentligen inte mycket att orda om. Jag var onykter och det var säkert du också. Vi nöjer oss så.

Domaren är en brännbollsmördare.

Jag landade i Sundbybergsbunkern i eftermiddag. ”Men är du dum i huvudet? Åker hem två timmar innan match? FC lirar ju mot Ängelholm ikväll?” sa en vän till mig. Och ja, det var inte särskilt genomtänkt. Av någon anledning hade jag fått för mig att matchen var på söndagen och bokade därför hemresan till måndag. Istället för att få uppleva min första hemmamatch för säsongen på plats fick jag alltså förlita mig till Herminators expertis radioledes.

Det var inte kul.

0 pinnar på hemmaplan är inte bra. Framför allt inte mot ett lag som måste resa typ 40 000 miljarder mil för att spela av matchen. Ja, jag vet att Ängelholm var en tåpaj från Allsvenskan i våras. Men kom igen. Vi ska inte släppa in minst tre mål per match på hemmaplan. Det går inte. Förutsätter därför att Bäckström ringer Henrysson och erbjuder honom en bättre kista med guldmynt och gratis luggblonderingar.

Hur gör man för att ensam dämpa en förlust när man är den enda människa söder om Hörnefors som bryr sig? Jag tänkte haloumipizza. Det funkade inget vidare.

Plus med att haloumipizza inte fungerade som bedövning:

  •  Konceptet tröstätande är inget för mig. Lär med andra ord inte bli svintjock innan säsongen är över.

Minus med att haloumipizza inte fungerade som bedövning:

  • Om inte mat hjälper – kommer jag då att börja knarka?

Nu borde jag sova. Uppladdningen för bortamatchen mot Bromma börjar nu. Vi ses på Grimsta.

Ha d gott.

 

 

Kung Henry – Arise.

Hej!

Med solsken i blick och havrefras i tarmsystem författar jag detta inlägg tio minuter innan föreläsning med norrmännens norrman Sigurd Allern. Sigurd är en herre i sina bästa år med obegriplig dialekt. Skägget vågas när han skrattar. Hans markerade brillor ger honom en intellektuell tyngd. En riktig härförare.

Hänförare, ja. Det skulle vi behövt till UFC.

Fan. Nu har vi rasat igenom ett antal gånger den här säsongen. Rapporterna har varit unisona – bra första halvlek och bra rull. Men det räcker inte. När lag med 500 års erfaranhet från superettan ställs mot en halvknepig backlinje inser man att det kommer gå åt helvetet.

Alla inser det. Alla förutom tränarna.

RING HENRY NU

Föreläsningsdags. Hej.

SUPERMAN

Trelleborg borta. 4-2. Torsk.

Innan säsongen trodde jag att det här skulle vara säsongens svåraste bortamatch. Bortamatch på Vångavallen. Det låter ju livsfarligt.

Men fan, när grabbarna från Skåne börjat säsongen med blott en endaste poäng hade man ju ändå hunnit bygga upp ett visst hopp under veckan. Visst, vi torskade mot Ljungskile hemma. Visst, Sudar släppte en balja från 35 meter. Visst, det var dessutom Pavey som gjorde målet. Men vi hade ändå Legolas Larsson tillbaka. Vi har våra två brunkers på topp. Vi har en afrikan på högerbacken. Vad mer kan vi behöva?

Vi har ju sett TENDENSER på vägvinnande spel. Synd bara att Trelleborg ska ha världens bästa forwards. Gör vi två mål borta mot Trelleborg tycker jag ändå att en poäng vore rättvist.

Mattias Adelstam är ju en jävel på att pilla in avgörande bollar. Det vet alla. Men att Trellepågarna ska lyckas göra 4 mål på 7 jävla avslut på mål är INTE kul. När vi dessutom fixar en sen reducering fick man ju upp hoppet, men nej. Det funkar inte så. Vi är ju inte direkt Varberg.

Varberg, ja. Jag var en sväng på Söderstadion i förrgår. Tänkte kolla på Castro-Tello var lika bra på hemmaplan som i Norrland.

Tre korta tankar efter matchen:

  • – Castro-Tello är jävligt kort.
  • Varbergs Bois är inget roligt lag att titta på.
  • Bajenfansen är inte alls glada hela tiden.

Nu blickar vi framåt. Inspirerad av förra veckans facebooksuccé har någon slängt ihop ännu ett idolporträtt på en spelare. Den här gången är det Sudar som porträtteras.

Den högskoleutbildade bildläraren kanske har vissa synpunkter på att färgnyanserna i ansiktet inte helt matchar halsen. Dessa högskoleutbildade bildlärare ber jag vänligast att dra åt helvete.

Nu chockar vi Österjävlarna. Ingen vill ha ett Växjögäng i serieledning.

I med och motgång.

Ha d gott.