En helg i Ö-vik med stora förhoppningar om ett sista jerkpass, öringfisket lockade lika mycket!
Efter arbetet i fredags åkte vi till pappa och Märta för att hälsa på, äta julbord och svinga spöna för sista gången i år. En lugn fredagkväll med mat och sen ett gäng hösäckar i soffan, Felix vräkte ut sig i sin bäddsoffa och tittade på tv. På Fiskesnack hade jag läst om Naturkompaniet i Ö-vik, det är ”Fjällrävens outletbutik” med många bra priser. Jag PM´ade med Johan P som är tävlingsgeneral för Pike Challenge, han tipsade om bra pris på en lågprofilrulle som heter ”Daiwa Viento”.
Lördagmorgon och jag var otroligt peppad på att ta mig ner till stranden, det går öring i sundet men jag har aldrig fått någon som vanligt 🙁 Jerkfisket var bara att glömma då min vik var frusen. Först skulle vi shoppa lite, Lena och jag satte oss i bilen för nya inköp. Naturkompaniet var en fantastisk butik med bra priser på kläder, skor och olika utrustningar, en välsorterad och organiserad fiskeavdelning trots att det var ganska utplockat just nu. ”Vienton” låg och väntade på mig, ordinarie pris var 2999 kr men jag betalade glatt 999 kr. Jag handlade samtidigt grejor för ismetet och tafstillverkning, Lena köpte också en rulle och ett par schyssta regn och vindbyxor. Nöjda åkte vi tillbaks, jag ringde Robert och kollade om han var sugen på en rulle. Det var han inte och fisket lockade så mycket att jag glömde att ringa Makke och kolla.
Vi käkade lunch, på med flytoverallerna och satte oss på fyrhjulingen för att åka ut mot sundet. Vi fiskade längs stränderna på hala stenar, tyvärr låg sundet i lä och nästan inte en krusning på ytan gjorde det svårt. Solen värmde och tyvärr var det inte långt borta innan den skull gå ned. Lena fick trassel nästan direkt, mina grejor fungerade utmärkt men ändå blev det ingen fisk.
(Foto: Mats Söderholm)
Solen på väg ner och vi bestämde oss för att se om det fanns några abborrar vid piren, där fick vi ett gäng på mete i somras. Hala stenar gjorde det svårt att stå, jag fick ut jiggen som jag dansade fram sakta sakta sakta på botten. Händerna började protestera och det blev snabbt mörkt, inte ett nafs eller så hugg så vi valde att avrunda. Felix ville åka fyrhjuling, vi körde en sväng och jag ville ut i skogen. Vi körde tillbaks mot sundet och svängde upp i skogen för riktig trialkörning, det gick så sakta att Lena gick ikapp oss! Vi körde fast och var på väg att välta några gånger, spännande och roligt var det. Det enda jag saknade på fyrhjulingen var spöhållare 😀
Nu får det bli is snart!!
M
