Lyckad lördag!

Efter några dagars soffnötande så kom det förlösande samtalet från NUS, snabba ryck blev det!

Hälsenan gick av i tisdags och i onsdags fick jag veta att det skulle bli operation (OP), telefonen lämnade aldrig fickan och jag var på stand by. Inget samtal kom under torsdagen, på fredagen misströstade jag och började ringa runt i halv panik. Jag ringde ortopeden där en telefonsvarare hänvisade mig till måndag. Jag ringde Markus ortopedläkare och Andreas sjukgymnast, bägge arbetar där och har även jobbat med Umeå FC. Markus var ledig men Andreas kollade runt lite men hade inget definitivt svar, jag fanns inte på några listor men han trodde att det kunde bli i helgen? Det provisoriska gipset skavde och jag var rädd att få skavsår, har man sår nära OP-stället så blir det inget ingrepp förrän såret läkt.

Imorse satt jag som vanligt i soffan, ville inte äta något eftersom man behöver fasta om det skulle bli OP. Två klunkar kaffe han jag ta när mobilen ringde med dolt nummer, varken jag eller L-G svarar när det är så men nu svarade jag utan tvekan! En timme senare rullade Lena omkring mig på NUS, jag hade absolut ingen aning om vart jag skulle. Efter att vi frågat några så hittade vi rätt, jag mötte en läkare och fick den information jag behövde. Jag visades in i ett duschrum för lite tvagning, strippade oblygt för sköterskan och Lena. Strax efter ligger jag i OP-salen nervös och rädd, personalen som tog hand om mig är rutinerad och snart var mina tankar på Maldiverna innan jag sövdes. När jag vaknade mådde jag alldeles utmärkt, lite seg men inget illamående och bedövningen satt fortfarande i. Fräsch som jag var laddade jag en ”prilla”, sköterskan såg det och undrade om jag ville ha fika. Läkaren kom förbi, han berättade att allt gått bra. Hälsenan var rätt fransad och rupturen satt högt upp, det innebar att de fick skära mer än vanligt men det var inga problem.En timme låg jag på ”uppvaket”när Lena kom och hämtade mig, TACK DARLINGEN!! Två veckor i gips, trallalarabletter mot smärta, högläge, tio sprutor mot blodproppar i lika många dagar, återbesök för att ta stygn och prova ut en fotorthos (skydd) och när det gått sådär 6-8 veckor så får jag börja rehabträna. Då blir det arbete Matthias och Andreas!!

Längtan efter fisket är stor, jag har dock accepterat min situation. I veckan pratade jag med Matti Maldiverna, killen som ska ta hand om mig, Jari och P-G när vi är där. Det var ett trevligt samtal på skype, jag hade en del frågor som han besvarade. Jag berättade om min situation och förklarade att det inte skulle bli några problem med besöket, målvaktsutbildningen kommer att genomföras utan hinder. Han skulle prata med sin kompis och kolla vilket fiske som skulle passa mig, GT är inte aktuellt eftersom man måste kunna stå och nästan hänga över relingen. Det är en av de starkaste fiskarna i världen och då måste man vara fräsch! Många veckor dit och har jag tur kan det bli något pimpel innan, Lena får skjutsa ut mig med skotern på isen. Ismetet är bara att glömma men har jag tur så kan det bli något i april? Jag snackade också med Birkan i veckan, han visade mig runt i verkstaden på sina beten och hur han gör dem. Helt plötsligt frågade han om min adress, han ville att jag skulle provfiska en foliejerk som han gjort. Jag skulle få den som krya på mig present, vi pratade säkert 1 ½ timme till det var dags att knoppa in!

Tack till er alla för det stöd ni givit mig de senaste dagarna!!!
M

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *