Pulsa i snö

Planerna pågick nästan hela vecka, sen så slog vi till. Robert och jag gjorde ett lakpass i onsdags där strapatsen kom till liv och självklart ville Lena med!

Robert tog en riktig bra bild på mig i onsdags. Som vanligt hade han med sig två ton kamerautrustning. Jag frågade om han kunde ta en ”reklambild” för umeafishing.se. Fisket var uselt och kylan gjorde det nästan outhärdligt, det var lika bra att leka lite grand. Han riggade upp en blixt och började trixa, det blev nästan så illa att hans nästipp nästa frös fast i kameran. Själv är jag grymt nöjd, TACK Robert!

(Foto: Robert Fjällborg/fjallfoto.se)
Restes av veckan smidde vi alltså planerna på lite sikpimpel i havet. Vi kollade med Blixt sport vart det hade fångats sik. Valet föll då på ett gäng vikar i havet utanför Rovågern. Lena var med och det kändes spännande med en söndagsutflykt vid havet.  På lördagkvällen åt vi middag med Li och André, då var redan allt klart för fiskedagen. Väderprognosen visade inte allför positivt. Kallt och soligt skulle det bli men vinden skulle hålla sig borta. Tyvärr var det också lågvatten, det brukar inte var bra för sik enligt VF-Jerry! Lena blev lite osäker men fiskesuget blev för stort, tänk om vi skulle drilla kilos sikar utan henne?

Vi packade in oss och mina böner gick till ”bilguden” att batteriet skulle hålla. För att vara säker så tog jag med ett extra fulladdat batteri som kunde starta bilen om batteriet dött. Robert stod peppad och klar, nu hade han med sig fyra ton kameragrejor. Väl framme parkerade vi bilen. Efter lite photoshop plockade jag ut nästa reklambild.

(Foto: Robert Fjällborg/fjallfoto.se)
Den långa promenaden på ca två km som jag trodde var närmare 2,5-3 km.Vissa ställen var riktigt tunga att gå på. Att pulsa i snö är iofs precis vad min otränade hydda behöver. Svetten lackade och när vi stannade bytte vi snabbt underställ så att vi inte skulle börja frysa.

Vi borrade hål efter hål, tiden gick och Roberts aura som ”Hall of shame” bestod. Bompasset väntade runt hörnet. Lunchdags och spritköket åkte fram och soppan värmde gott, kokkaffet efteråt var ännu godare. Fisket fortsatte och vi borrade oss in mot grundare vatten hela tiden utan att känna eller se något.

(Foto: Robert Fjällborg/fjallfoto.se)
Det var första gången jag kikmetade på riktigt. Det var lite lurigt att se men Lena hjälpte mig och tipsade om hur jag skulle göra. Robert stod precis och tog den här bilden när Lena ropade till – En fisk!!  – Vadå? sa vi i kör – Det är en sik fick hon fram, ca 10 CENTIMETER!! Jag hade sagt att hon skulle krossa oss idag, vilket hon självklart gjorde.

Nöjda med dagen vände vi mot bilen, oron spred sig i kroppen. Skulle bilen starta? Det avr ett riktigt spännande område att fiska på. Det blir nog en repris men då ska det vara högvatten eller hur Jerry? Svetten lackade ännu mer när vi kom fram till bilen. Nervös som jag var så packade vi in oss, nyckeln åkte i och bilen STARTADE 😀

Jag förväntar mig ett mellanår efter storgäddan 2010, förra årets unika prestation enligt Fiskejournalen gör nog att fiskeguden vilar mig . Det har han iofs gjort för Robert i flera år!! 😀

Skitfiske
Mats�
umeafishing.se