Änglarnas stad är Cognac

När jag anlände till Cognac slog en lätt sötma och eldig doft emot mig. Nu, tre dagar senare känner jag den inte. Man vänjer sig snabbt och nog är näsan utrustad med ett finurligt sinne, luktsinnet.

Det är med stor respekt jag hört att Cognacshusens källarmästare lärt sig yrket i 20 år eller mer innan de ens är påtänkta som kandidat att söka jobbet. Därefter följer många år, 10 cirka, som lärling. Att ha ”en lätt förkylning eller täppt näsa” går bort precis som att det är en dålig dag på jobbet för att man ätit en stark indisk curry på kvällen innan en ”blend” ska sättas. Källarmästaren väljer bland många eau-de-vier, destillat, ut vilka som passar för cognacen som huset vill göra. Sedan följer oändliga provningar för att få fram blender/blandingar/ för producentens olika kvaliteter.

Det är efter två års ekfatslagring som brandyn, kan kallas cognac. Grunden är ett bränt vin, man gör initialt ett vin med låg alkoholhalt som sedan destilleras två gånger i kopparpanna. Cognac kan bara komma från ett avgränsat område i franska departementen Charente. Ursprungsbeteckningen är Cognac och med därtill olika kvaliteter som innebär en stegring av cognacens ålder (olika mellan de flesta producenterna men minimum är 2, 4, 6 år) som VS, VSOP och XO. Remy Martins VSOP, cognacen i den svarta flaskan, produceras i ofattbara 17 000 buteljer i timmen och då är den bara en av många populära cognacer i området. Att en källarmästare med ansvar för så stora volymer måste var otroligt skicklig är bara förnamnet. Hos Remy Martin är källarmästare en kvinna, Mme Trichet, vilket är mycket ovanligt.

Det är inget snack om saken att cognac är mycket populärt i Asien vilket öppnat upp dörrar få producenter trodde var möjligt för tio år sedan. Då var deras business långt ifrån lysande. Det många hus då började göra var att se efter alternativa sätt för konsumenter att dricka och servera cognac på. Att blanda drinkar, dricka cognacen kall, med is, i mat eller till mat är nytt för mig men i Aisen, hett. Och att cognac XO, sval men inte iskall, till en mumsbit med gåslever var SÅ gott hade jag inte aning om….eller att rökt lax och VSOP kan fungera, nåja-om anstränger sig så. Men bäst smakar cognacen ändå till en mörk choklad. Och vilken kvalitet ska man välja?, helst XO frågar ni mig för det är i a f något som jag upptäckt på min resa – det är stor skillnad på smak men bara marginell skillnad i pris.

Mellan 2 till 3 procent cognac dunstar ur faten varje år. Det är anledning till varför lagringstid spelar roll för smak koncentreras. I volym handlar det om cirka 20 miljoner buteljer som går till änglarna. Om de är nöjda – vad tror du?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *