Svensk vinskörd 2012 förlorat år i förorten

Kan inte annat än konstatera än att år 2012 är botten-napp som vinår och som en sammanfattningen över årets skörd grüner veltliner och verdicchio med ursprungsbeteckning Stockholmsförorten.

Sedan jag rensat upp i bladverket för cirka sex veckor sedan och ufört en s k grön skörd när jag tog bort druvklasar som antingen hängde dåligt till för solljus eller att de låg efter utvecklingsmässigt har vädret varit under all kritik. Det har varit rekord i regn, alltså långt ifrån sol vilket var en nödvändighet för druvorna om de skulle mogna. Alltså, så blev det inte och kan jag bara konstatera att 2012 går till historien (nåja, i undertecknads vinodlarkarriär som är blygsamma sju år) som den sämsta årgången någonsin.

Här ser ni en klase grüner som ser fantastiskt fin ut, karakteristisk för sorten är fläckarn eller det prickiga utseendet som skulle druvan ha fräknar. Smakar man på en druva upptäcker man dock snabbt att de är långt ifrån mogna och aldrig tidigare har de varit så sura druvor i min vingård. Sol, sol och återigen sol har fattats, inte konstigt att de är på tvären och ilskna. Okej, innovativa odlaren kan tillföra socker till druvmusten, lagligt i nordligt belägna odlingsdistrikt, men det blir ändå inte bra vin för druvor måste mogna fullt ut även i sina tanniner (den kärva förnimmelsen), bland annat.

En gång lärde jag mig att när man smakar på en perfekt mogen druva släpper kärnorna från köttet som vore de oljiga och man biter lätt igenom skalet. Så är inte fallet nu, här är de kompakta, de smakar grönt och är så kärva att nackhåret reser sig, typ. Det enda positiva är att se är hur väl grüner klarar frost. Två nätter med temperatur långt under nollan har inte ställt till stor skada här. Intressant i jämförelse odlingsplats Österrike.

Värre är det med denna sköra sort, verdicchio, som trivs i Italien och region Marche. Verdicchio har mycket tunnare skal än grüner veltliner och ni ser att druvorna inte alls har kunnat tackla minusgrader. Man förstår hur avgörande väder, årgången, är för vinets kvalitet.

Vad jag ska göra med druvorna? Har inte bestämt mig än, men antingen plockar jag in dem och gör druvjuice att dricka direkt eller så lämnar jag dem till fåglarna. Dessvärre verkar de senare inte ens bry sig, förmodligen är de också på jakt efter en sötare smak.

 

Om EKO, att förlora allt och äntligen fredag

Återigen, det är dags för fredá och veckans tips. Då snön yr, nåja lätt överdrift men ändå vita flingor som snor runt i blåsten, passar rött vin. Kan ärligt inte tänka på något annat lämpligt dryckesalternativ när temperaturen faller under nollan såvida det inte skulle vara cognac då. Och om vinet är bokat kan man intressera sig för vilken mat man ska laga (gör tvärtom, välj vin först sedan maträtt).

Båda alternativen passar mustig mat vilket också det känns helt rätt i tid. Vinerna nedan ska finnas i det ordinarie sortimentet och jag har provat dem nyligen, dubbelkolla årgången bara för beskrivningen gäller specifikt för just den angivna.

Kul att berätta är att producenten för Rhônevinet Valreas arbetat ekologiskt i många många år utan att de lyft ord som EKO eller så kallad naturlig vinmakning som försäljningsargument. Michel Chapoutier anses av många vara en av världens absolut främsta vinmakare och har uppnått världsrykte som biodynamisk vinodlare med stjärnstatus. Och det utan att han mässat om EKO till kunder och press. Han är verkligen vinbonde och därtill gör han en stor portfölj av olika sorters vin. Det är verkligen imponerande och dags att han, såväl som ett antal andra producenter som arbetar på liknande sätt, blir uppmärksammade för sitt arbete och för sina viner.

Vill du läsa mer om M. Chapotier, på svenska, kan du besöka importörens Bibendums hemsida. Där kan man sedan gå vidare till Chapotiers egen hemsida. Kan rekommenderas.

Valréas 2010 (12815), Chapoutier, Frankrike, 99 kr
Medelfyllig. Mörk frukt, smak av örter och kryddor, lätt mineralton. Bättre vin. Balanserad, välgjord och ursprungstypisk.
Passar till: Smakrik kötträtt, gärna älg exempelvis rullader eller tafelspitz.

Allesverloren Touriga Naçional 2010 (12002), Allesverloren, Sydafrika, 120 kr
Medelfyllig. Mörk frukt, stram helhet, markerade tanniner, bra syra, inslag av gummi, lakrits, vanilj och viol. Fat. Bättre vin med bra helhet, fin balans. Passar gärna och till finmiddag.
Passar till: Grillad fläskkarré, bland annat.

Hur tragiskt var inte händelsen som drabbade familjen som åkt för att handla, minst en dagsresa till Stellenbosch, när de finner sitt hem nedbrunnet och plundrat vid återkomsten. Allesverloren! Orsaken är med hela sin förtvivlande och brutala verklighet tydlig i namnet – att förlora allt. Rubb och stubb. Men möjligen finns ändå en underliggande kraft i namnet, jämför till finskt sisu, för Allesverloren tillhör idag en av Sydafrikas mest kända vinproducenter. Vinmakare är Danie Malan och han är femte generationen i släkten som förlorade allt den ödesdigra dagen någon gång på 1700-talet.

För hela historien, besök Allesverlorens hemsida.

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag snart kommer bojkotta veckodagen fredag. Om jag är en festförstörare, ja möjligen men jag tycker fortfarande att en vecka är en dag för kort. Med glimten i ögat kan jag också kasta ut frågan: varför håller ingen med mig?

Trevlig helg!
/Elke

Julölsracet har startat

Hibernation Ale, Flying Dog K-9 Cruiser Winter Ale, Jólabjór, Mohawk Blizzard Imperial Porter och Jacobsen Golden Naked Christmas Ale är bara någar av alla de öl journalister ska prova idag. Det är dags för jul-ölsprovning på Systembolaget.

Ölintresset boomar och snart finns små bryggerier i varje stad precis som en ölklubb för entusiaster. Öl har precis som vin verkat gå i riktning, stark, starkare till starkast. Inte alltid bra såklart för när en dryck bara smakar alkohol går den bort. Det fungerar helt enkelt inte annat som en engångsföreteelse och bryggaren eller om det gäller vin, vinproducenten har missuppfattat syftet med sitt arbete. Balans är bäst och det som håller i långa loppet, oavsett stil.

Aldrig tidigare har jag varit med om att de varit lika många julöl till antalet, 50 stycken eller att de haft lika fantasifulla namn. Vad är det för fel med julöl, bara så…och vad betyder naked på en öletikett…man undrar. Förklaringen hittar man i malten och kornen, naked som är ett polerat korn…nakenhavre har alla hört som köper gryn och flingor från hälsokosten.

Julöl ska börja säljas den 15 november och min rekommendation för öl-fans är att vara med från start. För trist nog kan vissa brygder ta slut långt innan jul….Mina bästa tips publiceras här efter provning.

Vi hörs!

En vit vecka

Snabbare än man hinner blinka är det återigen dags för fredá och veckans vin denna vecka är vitt. Tror att det kan passa bra när snö är att vänta.

Kloster Eberbach Riesling Spätlese (6257), Tyskland, 119 kronor
Söt, medelfyllig. Gul frukt, persika, aprikos, mogna äpplen, mogen grape, balanserad syra, inslag av mineral. Gott! Drick vinet utan mat eller servera till rätter med milda asiatiska kryddor.

Testar att lägga in en länk här till Systembolaget och direkt till vinet. De har skrivit att vinet är halvtorrt, är ni känsliga för sötma, som mig, upplever ni smaken som söt.

Besök Kloster Eberbach virtuellt.

Diskuteras på nätet

Det kom en kommentar till ett tidigare inlägg här på bloggen som jag tror kan intressera fler. Läs diskussionen här,  Billigt är bra men bäst när rätt.

En annan viktig fråga är den som Bondbönan ställer på Facebook och som gäller utbredningen av billig mat av ospecat urpsrung på bekostnad av svensktillverkade livsmedel. Hanna är bonde på Öland och hon är engagerad. Läs mer på Bondbönans Blogg.

Fiskelycka i Umeälven

Dagens fångst var en riktig överaskning för undertecknad som fiskat en handfull gånger – någonsin. Okej, jag vet att omständigheten var allt annat än naturlig eftersom odlingen i Umgransele utsatts för sabotage. Förutsättningarna för en hobbyfiskare som mig var därför lysande.

Bästa draget?Fick med spö en amerikansk regnbågsforell och sex öringar. Wow! Middagen är given och nu har regnbågenskickats in i ugnen, inlindad i folie med smör och gräslök. Till serverar vi sedan tärnade ugnstekta rotsaker med en fänkålsås. Vinet ska vara vitt och i glaset finns en smörig chardonnay från Nya Zeeland, Villa Maria Reserve 2010.

Grönt kort.Men nog är det tråkigt om all denna fisk som inte är van vid att föda sig på egen hand eller ’vet’ hur det funger IRL (i frihet).Och glöm inte företagaren. Ojojoj….det är jobbigt läge och jag kan inte annat än beklaga. Det vore intressant att veta hur uthålliga veganer eller djurrättsaktivister är i sak och när dom lever verkliga livet. Att leva som man lär handlar sällan och som tur är inte om svart eller vitt.

Fredagsvin från Washington State

Washington State ligger norr om Oregon, gränsande till Kanada. Seattle är största stad. Att fisk och skaldjur är populärt är ganska självklart med tanke på närheten till det kalla havet.  Men även klimatet är av det kyligare slaget varför det odlas en hel del gröna druvor som vissa blå sorter vilka trivs och klarar sig väl i svalare temperatur. Syrahdruvan är en av dem.

Många som tänker ”vin” från USA utgår från att ursprunget är Kalifornien och såklart, det produceras mycket vin i solstaten men det finns också odlingar i många andra delar av USA. I exempelvis Texas görs en hel del vin av enklare sort medan vin från Oregon och Washington State har fått rykte om sig att vara välgjorda, snitsigt moderna och ”bra”. En anledning är det svala klimatet. En god och balanserad syra är den läckra vinsmakens signum och att druvan utvecklar mogen syra (i stället för o-mogen =hård och grön smak eller kanske värre, övermogen=ger platt vinsmak) kommer garanterat med på köpet när odlingstemperaturen är sval förutsatt att solsken inte är en bristvara. Båda viktiga parametrar när man gör vin av bra kvalitet.

Prova gärna det här röda vinet från Washington State.

Red Diamond Shiraz 2009 (6486), 99 kronor
Fruktig och smakrik av mörka bär och plommon, av rostade fat och choklad med en avslutande vaniljton. Mustig med skön mersmak. Omdömet är, vinet är okomplicerat och enkelt att gilla som att det har en viss finess. Servera till exempelvis älgrullader.

Nyfiken på att veta mer om Washington State och vin, läs på hemsidan
Washington State Wine.

Ha nu en riktigt trevlig helg. Själv ska jag fiska en av dagarna och får jag napp lovar jag lägga upp en bild här. Ska bli spännande att se vad som händer!

Vertikal med 13 årgångar Moulin Touchais

I måndags höll exportchef Frederik Wilbrenninck från Vignobles Touchais (på bild) en fantastisk provning i Stockholm med 13 årgångar Moulin Touchais där ett av vinerna var från 1800-talets senare hälft. Helt klart är det en provning utöver det vanliga.

Att Moulin Touchais är ett vin som gäckat intresserade historiskt är sant. Att en vägg murade in vinkällaren undan de tyska soldaternas törst är bara början av alla de sägner och s k sanningar vi fått höra om ett av världen stora viner genom åren. Undertecknad måste också få chans till rättelse  och just i mitt fall handlar det om hur man gör vinet.

Skörden av druvan chenin blanc sker i omgångar, vissa druvor plockas tidigt för att säkerställa god friskhet i vinet =hög syra, resten skördas med stor till mycket stor mognad vilket ger ett sötare vin. Det finns inte ädelröta på frukten, eller rättare sagt som Frederik Wilbrenninck säger,

-Vi söker inte efter ädelröta (jämför med ädelrötesöta vinerna från Sauternes). Således ibland finns det och ibland inte. Den specifika smaken av ädelröta påminner för många om honung.

Druvorna presses med hypermoderna pressar varefter musten pumpas på tank, där den får jäsa helt naturligt utan tillsatt industriell jäst. Det kan ta lång eller kort tid…hmmm…lång tid anser många kan bidra till större komplexitet till vinet. Temperaturen är hursomhelst ganska låg. Sedan flyttas vinet till cementtankar och det får inte göra malolaktisk jäsning. Under tidiga vårvinter buteljeras vinet och som ni ser på en bild från ett tidigare inlägg med vinsten, är det ett tecken på att det varit en varm vinter när vinet låg på tank och att reaktionen således inte fällt ut redan i tank. Det är ett hälsotecken med andra ord att hitta vinsten i flaskan.

Från 1994 sätter man på kapsyler på flaskorna som lagras i källaren, muren finns inte kvar längre, minst tio år innan vinet kommer ut till försäljning.

Att dricka Moulin Touchais är som att smaka ’levande historia’ –helt fantastiskt och något man kommer ihåg länge.

Att vinet håller sig så fräscht, så många år och att det hela tiden utvecklas, är en hushemlighet-är det druvan, vingården, vädret eller människan? – som hur mycket vi än hör historien om än det ena eller andra är lika häpnadsväckande som fantastisk. Och så kan det gott få vara. Bäst i min smak var vinet från 1959, sedan 1985, 1997 och 1991. Eller är det kanske den mogna 1953 och den intressanta 1887 som vinner flest ”gilla”poäng i denna provning, jag vet ärligt inte – alla var bra, på sitt sätt.

Fredagsvin

Igen, fredag. Själv har jag ett förmodligen starkt impopulärt förslag, – lägg till en dag i veckan för den räcker liksom inte till…..

Vin med extra allt är lättare att plocka fram än extra tid så jag får väl typ ”nöja” mig med att leverera vintips. Och inte mig emot för något av det roligaste jag vet är att fundera över vad jag ska äta och dricka till helgen.

Nedan ett vin som när jag provade det första gången i provningsrummet på Systembolagets journalistprovning direkt fick mig att tänka på Folkvinsbloggen. Helt perfekt!

NBNC 2011 (2533), Abreu & Sobreiro, Lisboa Portugal, 57 kr
Druvor: 70% aragonez (tempranillo), 20% castelão och 10% touriga nacional.
Smak: Medelfyllig. Mörk frukt, rostade fat, kaffe, inslag av kryddor, mustig rondör och smak av mörk choklad. Fat.
Passar till: Höstens mat! Ugnslagad stek, ugnsbakade rotsaker. Mustig sås.
Omdöme: Vardagsvin. Mustigt generös. Folkvins-hit!
Betyg: 4

Recensionen ovan har jag plockat ur min topplisteranking av nya oktoberviner på Systembolaget. Vill ni se hela listan är ni välkomna in till Vinbanken. Inlägget ligger längst upp, som en av nio rullande bilder.

Vad händer imorgon?
Själv ska jag ta hand om vindruvorna…ähum..skörda…och det ser ut som att detta år går till historen (har haft stockarna i 8-9 år cirka) som ett riktigt uselt sådant.

Trevlig helg! /Elke

Kanelbullens dag är gränslös

Smak av kanel i en god bulle gör vem som helst på gott humör. Tur att vi har bemärkelsedagar som idag, Kanelbullens dag, eller våffeldagen (finns pannkakans dag) för att inte tala om semlan som har många egna fettisdagar.
Är man glad är man snäll eller tvärtom. Vilket får mig att fundera ännu en gång om det fria ordet som vi tar för självklart i Sverige. Som här, när jag får tillfälle att säga och berätta fritt. Det är en förmån, för ord kan nå långt, sparas och refereras till. Alla slags texter blir i den bemärkelsen gränslösa. Samma sak gäller för konst, bild och form. Det är fritt för var och en att uttrycka sig i konstnärlig mening. Men finns det en gräns för vad man får eller inte får? Jag kan inte svara på den frågan som både förtjänar och kräver tid, eftertanke och klokskap.

Men vem kan och har rätt att göra konst med andra människors kroppar, oavsett om det är offentliga personer eller inte? Hur känner dom som är föremålen, hur mycket kan en människa ”gilla läget”, foga sig osv. Oavsett anledning till exponeringen. Att man äger sin kropp är självklart men när kroppen görs till konst gör man tydligen inte det längre. Det är konstigt.

Om jag får önska vill jag se en snällare värld. Fler kanelbullar med andra ord, gärna i många olika former eller storlekar och för att alla hjälper till att sprida gränslös glädje.

I dryckesvärlden finns en direktkoppling i smak mellan kanelbulle till champagne eller veteöl. Mina tips just nu:
Champagne Bruno Paillard (7857), 349 kr
Öl, Wisby Weisse (1459), 26 kr för 500 ml

Läs mer om Kanelbullens dag på bullens egen hemsida. Dagen instiftades av Hembakningsrådet 1999.

Bilden är från Sara-Sofias blogg.