Smak av kanel i en god bulle gör vem som helst på gott humör. Tur att vi har bemärkelsedagar som idag, Kanelbullens dag, eller våffeldagen (finns pannkakans dag) för att inte tala om semlan som har många egna fettisdagar.
Är man glad är man snäll eller tvärtom. Vilket får mig att fundera ännu en gång om det fria ordet som vi tar för självklart i Sverige. Som här, när jag får tillfälle att säga och berätta fritt. Det är en förmån, för ord kan nå långt, sparas och refereras till. Alla slags texter blir i den bemärkelsen gränslösa. Samma sak gäller för konst, bild och form. Det är fritt för var och en att uttrycka sig i konstnärlig mening. Men finns det en gräns för vad man får eller inte får? Jag kan inte svara på den frågan som både förtjänar och kräver tid, eftertanke och klokskap.
Men vem kan och har rätt att göra konst med andra människors kroppar, oavsett om det är offentliga personer eller inte? Hur känner dom som är föremålen, hur mycket kan en människa ”gilla läget”, foga sig osv. Oavsett anledning till exponeringen. Att man äger sin kropp är självklart men när kroppen görs till konst gör man tydligen inte det längre. Det är konstigt.
Om jag får önska vill jag se en snällare värld. Fler kanelbullar med andra ord, gärna i många olika former eller storlekar och för att alla hjälper till att sprida gränslös glädje.
I dryckesvärlden finns en direktkoppling i smak mellan kanelbulle till champagne eller veteöl. Mina tips just nu:
Champagne Bruno Paillard (7857), 349 kr
Öl, Wisby Weisse (1459), 26 kr för 500 ml
Läs mer om Kanelbullens dag på bullens egen hemsida. Dagen instiftades av Hembakningsrådet 1999.
Bilden är från Sara-Sofias blogg.
