I måndags höll exportchef Frederik Wilbrenninck från Vignobles Touchais (på bild) en fantastisk provning i Stockholm med 13 årgångar Moulin Touchais där ett av vinerna var från 1800-talets senare hälft. Helt klart är det en provning utöver det vanliga.
Att Moulin Touchais är ett vin som gäckat intresserade historiskt är sant. Att en vägg murade in vinkällaren undan de tyska soldaternas törst är bara början av alla de sägner och s k sanningar vi fått höra om ett av världen stora viner genom åren. Undertecknad måste också få chans till rättelse och just i mitt fall handlar det om hur man gör vinet.
Skörden av druvan chenin blanc sker i omgångar, vissa druvor plockas tidigt för att säkerställa god friskhet i vinet =hög syra, resten skördas med stor till mycket stor mognad vilket ger ett sötare vin. Det finns inte ädelröta på frukten, eller rättare sagt som Frederik Wilbrenninck säger,
-Vi söker inte efter ädelröta (jämför med ädelrötesöta vinerna från Sauternes). Således ibland finns det och ibland inte. Den specifika smaken av ädelröta påminner för många om honung.
Druvorna presses med hypermoderna pressar varefter musten pumpas på tank, där den får jäsa helt naturligt utan tillsatt industriell jäst. Det kan ta lång eller kort tid…hmmm…lång tid anser många kan bidra till större komplexitet till vinet. Temperaturen är hursomhelst ganska låg. Sedan flyttas vinet till cementtankar och det får inte göra malolaktisk jäsning. Under tidiga vårvinter buteljeras vinet och som ni ser på en bild från ett tidigare inlägg med vinsten, är det ett tecken på att det varit en varm vinter när vinet låg på tank och att reaktionen således inte fällt ut redan i tank. Det är ett hälsotecken med andra ord att hitta vinsten i flaskan.
Från 1994 sätter man på kapsyler på flaskorna som lagras i källaren, muren finns inte kvar längre, minst tio år innan vinet kommer ut till försäljning.
Att dricka Moulin Touchais är som att smaka ’levande historia’ –helt fantastiskt och något man kommer ihåg länge.
Att vinet håller sig så fräscht, så många år och att det hela tiden utvecklas, är en hushemlighet-är det druvan, vingården, vädret eller människan? – som hur mycket vi än hör historien om än det ena eller andra är lika häpnadsväckande som fantastisk. Och så kan det gott få vara. Bäst i min smak var vinet från 1959, sedan 1985, 1997 och 1991. Eller är det kanske den mogna 1953 och den intressanta 1887 som vinner flest ”gilla”poäng i denna provning, jag vet ärligt inte – alla var bra, på sitt sätt.
