Svensk vinskörd 2012 förlorat år i förorten

Kan inte annat än konstatera än att år 2012 är botten-napp som vinår och som en sammanfattningen över årets skörd grüner veltliner och verdicchio med ursprungsbeteckning Stockholmsförorten.

Sedan jag rensat upp i bladverket för cirka sex veckor sedan och ufört en s k grön skörd när jag tog bort druvklasar som antingen hängde dåligt till för solljus eller att de låg efter utvecklingsmässigt har vädret varit under all kritik. Det har varit rekord i regn, alltså långt ifrån sol vilket var en nödvändighet för druvorna om de skulle mogna. Alltså, så blev det inte och kan jag bara konstatera att 2012 går till historien (nåja, i undertecknads vinodlarkarriär som är blygsamma sju år) som den sämsta årgången någonsin.

Här ser ni en klase grüner som ser fantastiskt fin ut, karakteristisk för sorten är fläckarn eller det prickiga utseendet som skulle druvan ha fräknar. Smakar man på en druva upptäcker man dock snabbt att de är långt ifrån mogna och aldrig tidigare har de varit så sura druvor i min vingård. Sol, sol och återigen sol har fattats, inte konstigt att de är på tvären och ilskna. Okej, innovativa odlaren kan tillföra socker till druvmusten, lagligt i nordligt belägna odlingsdistrikt, men det blir ändå inte bra vin för druvor måste mogna fullt ut även i sina tanniner (den kärva förnimmelsen), bland annat.

En gång lärde jag mig att när man smakar på en perfekt mogen druva släpper kärnorna från köttet som vore de oljiga och man biter lätt igenom skalet. Så är inte fallet nu, här är de kompakta, de smakar grönt och är så kärva att nackhåret reser sig, typ. Det enda positiva är att se är hur väl grüner klarar frost. Två nätter med temperatur långt under nollan har inte ställt till stor skada här. Intressant i jämförelse odlingsplats Österrike.

Värre är det med denna sköra sort, verdicchio, som trivs i Italien och region Marche. Verdicchio har mycket tunnare skal än grüner veltliner och ni ser att druvorna inte alls har kunnat tackla minusgrader. Man förstår hur avgörande väder, årgången, är för vinets kvalitet.

Vad jag ska göra med druvorna? Har inte bestämt mig än, men antingen plockar jag in dem och gör druvjuice att dricka direkt eller så lämnar jag dem till fåglarna. Dessvärre verkar de senare inte ens bry sig, förmodligen är de också på jakt efter en sötare smak.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *