Sällsynta är tillfällena att möta de riktigt stora vinerna. Dom är vinerna som sopar banan jämfört med andra och som gör att vinälskarens smaklökar fullständigt går i spinn. De är också vinerna man minns många år senare. Barolo är ett sådant vin.

I veckan höll vinmakare Danilo Drocco från vinhuset Fontanafredda en provning i Stockholm. Producenten är en av Piemontes äldsta vinhus med anrik bakgrund toppat av både kungar och vackra damer. Historien om Fontanafredda startar med Italiens förste kung, Vittorio Emanuele ll, som köpte egendomen i Piemonte till sin älskarinna Rosa som sedan blev grevinnan av Mirafiore och fick vingården La Rosa uppkallad efter sig.

Om Fontanafredda kan man skriva egna artiklar och svårt är att göra producenten rättvisa i några få meningar. Skulle dock vilja påstå att de är ett av de trendigaste husen i Piemonte, ’under cover’ av ett anrikt namn, stor produktion och ett renommé som skapat få rubriker i vinpressen över åren. Men det som är nytt, innovativt eller hur den ledande utvecklingen bedrivs utförs inte bara av vinvärldens garageproducenter eller från dem som syns och hörs mest. Det händer ’saker’ också bland de riktigt stora husen som att det är bland producenter som precis som Fontanafredda finns en skattgömma av äldre årgångars viner bevarad och som nu och då släpps till vinvänners stora glädje.

Danilo Drocca-enolog Fontanafredda

Danilo Drocco berättar om skörden som precis startat och att han innan sin resa till Stockholm gjort excel-ark av utförliga instruktioner för hur, var, när skördearbetet ska gå igång. Han vill vara i vingården snarare än på provning men med arbetet som vinmakare följer även andra arbetsuppgifter, som att hålla provning eller möte med Systembolaget, och när skörden ska starta vet man inte i förväg.

– Väderutsikterna förutspår regn på söndag och vi måste försöka få in druvorna från några vingårdar innan dess, säger Danilo Drocco och lägger till att det tar minst tre dagar för en vingård att ’torka upp’ för att skörd ska vara möjlig.

Mina favoriter från provningen med Fontanafredda:

Briccotondo 2012 (2773), 79 kr
Druvsort är barbera och vinet har mjukare tanniner (jämf med nebbiolo) och fokus på frisk körsbärsfrukt. Skönt vardagsvin som passar till det mesta. Husman, ost, kallskuret, pizza för att nämna några exempel.

Barolo Serralunga 2009 (2305), 235 kr
Veckans festvinsval på Folkvinsbloggen. Druvorna till vinet kommer från en by, Serralunga och i årgång 2009 finns även den frukt som annars var ämnad för husets prestigevin, La Rosa. Drocco berättade att han inte ansåg att kvaliteten på druvorna för den vingårdsbetecknade La Rosa höll måttet och beslutade sig därför att låta frukten gå in i Barolo Serralunga. Inte konstigt att smaken är så bra och i min anteckning har vinet fått betyg 5 av 5.

Vi provade också äldre årgångar av Barolo från lägena Lazzarito och La Rosa av årgång 1996 (lanserade på Systembolaget i september), Barolo Riserva från 1982, Barolo från 1974 och provningens absoluta höjdpunkt och vinet som för alltid kommer vara med mig, Barolo 1967. Wow, faktorn satt som en smäck, mitt i prick, och på ett sätt visar detta vin med sin höga ålder precis vad nebbiolo kan göra bäst – åldras utan att bli gammal och trött.

Under en sekund tänker jag att det vore fantastiskt om jag som vindrickare och Barolovän kunde få bara lite av denna nebbiolokraft. Som en extra antioxidant-infusion som skulle skydda mot åldrande.

I Barolo 1967 är vinsmaken att likna av ett ’slag’som träffar gommen med all sin kraft men inte bara hård och obeveklig eftersom upplevelsen samtidigt är att likna vid en smekning, som vore den ämnad för kinden. Kraftfull och kompakt samtidigt sammetslen, balanserad och fin. Det är sammanfattningen om smaken av en stor Barolo och att nebbiolovin är som få andra.

Kolla in på vinbanken.se för fler texter, vintips och recensioner av Baroloviner och många andra.