Snackade lite med Andrée Jeglertz under kvällen. Vi drar ut den intervjun rakt av. I helgen drar Djurgården i gång med träningsmatchandet då de möter Sirius, första testet för nya tränarduon Jeglertz och Zoran Lukic.
– Det blir en bra öppning. Många av spelarna har ju inte spelat 4-3-3 så instuderat som vi tränat in nu så vi ska väl sjösätta hela konceptet och se så att det funkar i matcherna. Sedan börjar ju inte allsvenskan än, säger Andrée Jeglertz.
Men det är inte så långt dit ändå?
– Nej, 1,5 månad, men det känns som vi kommit ganska långt redan.
Vad blir det för träningsläger för er?
– Vi ska vill Algarve i Portugal i mitten på mars. Djurgården har varit där de senaste åren, jag har ju varit där ett par gånger under Algarve Cup då de damallsvenska tränarna samlats där.
Hur ser Micke Dahlberg ut?
– Jag tycker han har fått ett uppsving efter landslaget. Han är en väldigt ambitiös spelare och är omtyckt i trakterna också.
Hittar du och trivs i Stockholm?– Jag hittar mellan Bosön, Kaknäs och mitt hem. Det är väl en yta på ungefär fem kilometer. Jag trivs rätt bra, jobbet tar mycket tid men det känns som vi hittat våra roller bra och nu när det blir lite lugn och ro får jag lite tid att titta på var vi ska bo med familjen i framtiden.
Skönt ändå kanske att få koncentrera sig fullt ut på nya jobbet i början?
– Ja, det är mycket nya spelare och jag och Zoran har pratat mycket fotboll och om sättet att jobba.
Hur funkar det med honom då?
– Jättebra. Det är klart att det är en omställning, jag har ju varit ansvarig själv innan och nu ska vi ha ett delat ansvar och det är viktigt vi känner vi hittar rätt i rollerna och ger utrymme för varandra.
Hur har ni fördelat jobbet då?
– Vi planerar träningen tillsammans sedan skriver jag ner och organiserar de flesta momenten, men vi växeldrar rätt mycket. Han går ju in och instruerar varje spelare och ser vilka möjligheter och egenskaper den har att jobba med.
Men det gillar väl du med?
– Jo, men det är det jag menar med att växeldra. Sedan är det skönt att vi jobbar ganska likt som i UIK. Allt bygger på att träningarna ska vara så matchlika som möjligt.
Är det någon skillnad att träna ett herrlag?
– Jag misstar mig lite på ytorna. Med tjejerna jobbade vi mycket med mindre ytor, här kör vi nästan på stor plan hela tiden och farten är högre och killarna större. Sedan försöker vi jobba in det som UIK-tjejerna var så jävla skickliga på, förmågan att vara fokuserad från första minuten på träningen och att de var medvetna om att de tränar för sin egen skull och inte för någon annan.
Har du haft mycket kontakt med Mika Sankala förresten och snackat UIK?
– En del. Han har ju fått överta min träningsplanering och då kan det ju vara bra att veta hur jag tänkt. Sedan har jag givit honom en kort bakgrund om varje spelare men jag tror han känner likadant som mig i Djurgården, att han vill inte veta för mycket utan bilda sig en egen uppfattning. För spelarna kan det även vara skönt att få börja lite från noll.
Saknar du UIK och Umeå något?
– Såklart familjen framför allt. Sedan har jag haft ett par fantastiska år i en förening som jag var med och formade lite under mina år. Det var en skön tillvaro, främst de sista åren. Även om vi hade en press så var jag på hemmaplan, var trygg med dem jag jobbade och hade ju handplockat en del av dem. Den tryggheten och känslan saknar jag ju lite.
– Nu är det helt nytt folk, nya spelare, nya ledare och ny stad. Mycket nytt. Och även ny roll med delat ansvar.
En skillnad kan jag tänka.
– Ja, men det som är bra är att vi ser på fotboll på samma vis. Sedan är vi ju olika utanför planen och det tror jag är bra, en är mer för kaos och kreativitet och en vill ha ordning och reda.
Inte så svårt att gissa vem som är vem.
– Zoran är ju lite mer känslor och improvisation medan jag vill veta exakt vad som händer.
ooo
Det var det. Gonatt!
