Två sidor av fotbollen


Skellefteå FF:s tränare Rainer Eskelinen kliver in i pressrummet efter att två poäng som skulle ge nytt hopp i bottenstriden – en seger som skulle betyda allt för både tabellposition och självförtroende – har sjabblats bort utan anledning. Rainer drar ut en stol och säger:
– Det är fotboll.

Janne Hallberg hade kunnat säga exakt samma sak efter 4-0-krossen i Malmö. Det var en eftermiddag som samlade det bästa och värsta i fotbollen – där vi såg hoppet tändas på en arena och där vi såg det släckas på en annan. Vi tar smärtan först.

ooo

Det är ofantligt synd om Fredrik Enberg. I sin kanske viktigaste match i karriären, i de mest avgörande minuterna av säsongen så långt, förstörde han 93 minuters slit och två månaders längtan efter första segern. Han kommer att ensam få ta på sig skulden för de missade poängen – riktigheten i det kan diskuteras när det fanns grova misstag framför offensiv målbur – och naturligtvis ska han ha massiv stöttning av lagkamraterna.

Ändå är det dags att ifrågasätta om Enberg är rätt man att agera på den vitala och utsatta positionen som målvakt i ett bottenlag faktiskt är. Det krävs en trygg, säker och stabil keeper som sprider lugn med alltifrån utboxningar till insparkar, och Enberg har för mig inte uppfyllt de kriterierna den säsongen. Jag vill se Jonathan Johansson från start mot Brage – killen som knappt har gjort ett misstag med Sunnanå i fyran. Det är värt ett försök, no?

ooo

Kvitteringen tog givetvis fokus från matchen i övrigt, men den ska varken förringas eller överdrivas. Ja, Skellefteå FF presterade bra fotboll i ett pressat läge men nej, Östersund höll inte division I-klass. När Rasmus Lindqvist och Dan Burlin fick ytor att spela på skapade de mer än FF har gjort under de senaste hemmamatcherna tillsammans. Lindqvist var fullständigt briljant och för att förstå hur duktig killen verkligen är måste ni bege er till Norrvalla för att se honom live – eller fråga Dan Burlin.
– Han är riktigt, riktigt bra. Han ska bli oerhört spännande att följa i framtiden, han har flera divisioner att klättra, säger Burlin.
Det vore kanske taktiskt att vila Rasmus mot Djurgården, så att de inte plockar hem honom direkt…?

ooo

Now, what about the flipside? Vi har sett fotbollens grymmaste sida, vi går vidare till den skönaste.

Sunnanå har aldrig trivts på Malmö IP. Faktum är att sedan 2001 (det är så långt förbundets statistik på internet sträcker sig) gjorde Sunnanå mål i en (!) av åtta bortamatcher mot Malmö. Med den här raden i ryggen – resultaten från fjolåret och sju säsonger tillbaka – lät nio gånger pengarna som ett värdelöst odds.
2001: 1-0
2002: 6-0
2003: 5-0
2004: 3-0
2005: 2-0
2006: 2-0
2007: 1-0
2008: 5-2
Och 2009: 0-4

Magnifikt.

ooo

Matchen tv-sändes ju inte, men av rapporterna att döma ska Nkwocha, Kate Gill och Linda Fransson alla ha presterat på topp. Det är nödvändigt för att Sunnanå ska fungera som lag. Det är de, Alex Nilsson och Hanna Marklund undantagna, som har störst kapacitet i SSK och det är de som måste trumma igång om vi ska få se liknande uppvisningar på Norrvalla.

I lördags skrev jag: Blir Malmö-matchen en skrällseger eller ett bottennapp? Inget vet, och det är väl spännande på sitt sätt.
Intressanta Sunnanå fortsätter att blanda – och hellre det än jämntråkiga precis-vad-vi-trodde-matcher.

2 kommentarer

  1. Vi som bevittnade Rasmus på Gamliavallen visste inte riktigt om det var han som spelade vänsterback. Mycket skriverier men inte mycket till spelare.. inte i den matchen iaf. Hampus överglänste denne klart

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *