Lillebror lurade storebror

Då var jag hemkommen från derbyt i Skellefteå där FF tog säsongens tredje seger!

Så, vad fick vi se i afton?

Jo, vi fick se ett Skellefteå FF som pumpats fulla av Kanlic-förtroende och gick ut och slet sig sårade för klubbmärket. FF låg lågt och väntade på ett UFC som inte riktigt visste hur man skulle dyrka upp deras försvar. Johan Larsson hade en sån där dag där han inte lyckades med något och när han väl fick superläge att peta-springa så valde han att försöka bryta in i planen.

”Du springer ju förbi han” skrek Andreas Hermansson till Larsson i mitten av första. Sant, sant.

Problemet för UFC:s del var att de inte hade förmåga att lyckas med någon annan taktik än Plan A. UFC visste att de egentligen var bättre än FF, men de visste inte hur de skulle visa det.

Magnus Henrysson la tusen chip-bollar upp på Danny Persson och Andreas Hermansson men i regel fanns Matti Kilpelä där och styrde undan allt. Avsaknaden av Erik Lundström var stor mot Skellefteå FF:s täta och låga försvar. Dessutom var som sagt Johan Larsson under isen och han brukar ligga bakom mycket i UFC.

Jumbon och hemmalaget gjorde det riktigt bra i kväll. Efter en lite darrig inledning vågade man sig upp i planen, litade på sitt eget spel – och på sitt eget försvar.

Robin Nilsson gjorde ett mål som förbanne mig var värdigt Alessandro del Piero. Han fick en perfekt djupledsboll från André Calisir. Trots att han hade Jens Sjöström och Erik Sandvärn jagandes bakom sig sög han ner bollen så att den dog på foten, hade en magisk andratouch och slog sedan enkelt in 1-0, fri med Vladimir Sudar. 

3-1 var lika snyggt och av lika internationellt snitt när Jonas Desai (för övrigt lysande, vågade hålla i boll, vända och vrida) dunkade in bollen från 25 meters håll. Situationen som föregick målet var talande. UFC torskade två motlägg mot ett betydligt hetare Skellefteå.

ooo

Men skrällen hängde i luften. Om inte annat på grund av de yttre förutsättningarna. Dimma, naturgräs och elljusmatch.

ooo

Bara drygt 500 pers på läktarna dock. Hetare än så är det inte med division I-fotboll.

ooo

Två roligaste kuriosahändelserna på matchen.

1. När linjedomaren Anders Nilsson efter att ha fått sin lätt stukade fot tejpad körde några ruscher längs sidlinjen, till publikens förtjusning.

2. När Vladimir Sudar tog hand om Fredrik Lundh och stretchade ut hans krampande vad. Sudar höll dock uppsikt över spelet. Och när FF var på väg att vinna boll på mittplan släppte han bara ner Lundhs ben och rusade ut i straffområdet. Bara för att en sekund senare återvända och fortsätta töja ut Lundhs vad.

ooo

Förlusten var tung som tusan för UFC. En klassiker. Precis när de är på väg att få riktigt, riktigt häng på division I-toppen kommer bakslaget.

ooo

Skellefteå FF kan andas morgonluft nu. Det lär nog bli torsk borta mot Degerfors men FF har visat att de kan och om Kanlic/Grenholm kan fortsätta inspirera sitt lag till liknande kämpa-insatser som i dag finns det nog chans att rädda kontraktet.

ooo

Det var det.

3 kommentarer

  1. Division 2-fotboll i Norrbotten är lite hetare än division 1 i Västerbotten: Bodens BK-IFK Luleå drygt 5000 åskådare, IFK Luleå-Bodens BK 2400 i publiken och IFK Luleå-Piteå IF drygt 1500. Säger ju lite om vad historia och tradition betyder inom sport, Skellefteåfotbollen borde knyta an till ursprunget i AIK liksom Umeå till… vet inte, Brädgårdsindianerna i Holmsund kanske.

  2. synd för norrbottensborna att det inte är publiksiffor som räknas när det kommer till fotbollskunnande.

    då kanske det varit så att ni varit flera klasser bättre än västerbottenslagen, både vad gäller spets och bredd, istället för tvärtom.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>