Det är bara att konstatera – Sunnanå trivs på naturgräs. Två raka segrar i damallsvenskan då konstgräset bytts ut mot naturgräs. Men självklart är det inte bara därför Sunnanå börjat vinna. Det finns tre anledningar till. Den första, och mest märkbara är Josefin Johanssons återkomst till mittfältet. Den balans som saknades i hennes skadefrånvaro är nu tillknäppt, och trots att hon inte är i fullgod matchform, så är hon en viktig spelare att ha tillbaka för Krister Lundgren. Hennes defensiva arbete och smartness i positionsspelet har gjort att Pepe fått fria ytor och mer boll – något som gjort att Sunnanå nu faktiskt har ett anfallsspel.
Den andra anledning är att Åsa Berglund petat Barbara. Säga vad man vill om damallsvenskans bästa målvakt, men i form, ja det kan det ingen säga att hon har varit. Åsa kommer in som en frisk fläkt i ett lag som helt avsaknade självförtroende. Hennes snack har gjort att backlinjen blivit ännu stabilare och hela lagets försvarsspel har förbättrats. Åsa kommer fortsätta stå, och om inte Barbara visar upp sig på träning och då hon får chansen igen, ja då kan Luana Gomes få en till lekkamrat i Brasilien inom kort.
Den sista anledningen till att Sunnanå nu är ett lag som kan vinna – stavas helt enkelt Krister Lundgren. Hans energi och motivationsspridning har gjort att hans lag börjat tro på sig själva igen. Att det inte bara är måsten i fotbollen, utan även att det är något som är roligt. Han har fått spelarna att spela för varandra och göra Sunnanå SK till ett kollektiv som arbetar, inte bara för sig själv, utan för sina medspelare också. Sunnanå kommer inte komma topp tre i årets allsvenska, det vet vi redan. Men fortsätter det såhär – ja då slipper i alla fall sportchefen Sören Gustafsson oroa sig för division I.
