Vi snackar fettisdag och vi snackar allvar. Inga semlor här inte.
Vi tar en liten kikartitt på Superligan. Pixbo Wallenstam kallade nämligen till presskonferens igår där man visade upp en fin fångst i transferhåven. Schweiziska ligans poängkung, Daniel Calebsson, har trots locktoner från övriga giganter bestämt sig för Pixbo som slår på stora trumman inför kommande säsonger.
– Målet är att vinna klubbens tredje SM-guld, säger klubbens sportsligt ansvariga Kristina Landgren till Innebandymagazinet.
Den slumrande Göteborgsjätten har legat i dvala flera säsonger nu och måste nog punga upp med både pengar och annat för att locka till sig de stora stjärnor som behövs för att på allvar kunna konkurrera med giganter som AIK och Warberg. För närvarande ligger Pixbo inte ens på slutspelsplats.
Hur som helst tycker jag det är otroligt skoj att det för en gångs skull inte blev AIK när en svensk landslagsspelare skiftar klubb. När det stod klart att Calebsson var redo att flytta hem till säsongen 10/11 så var jag fullkomligt stensäker på att det skulle bli AIK.
Kan tänka mig att Pixbo i sin kommande värvningsjakt helt klart att tänka sig att göra ett drag mot exempelvis IBK Dalens Johan Samuelsson. En kille med framtiden för sig, rätt mentalitet och dessutom landslagsspelare.
Speculations..
ooo
Apropå satsning och apropå Dalen. Har tidigare varit en av motståndarna till att enbart ha ett elitlag i stan på herrsidan. Och jag kan väl inte påstå att jag är helt övertygad i saken, men det är nog bara att inse: Ska det på allvar kunna bli jakt på SM-buckla i Umeå så krävs det investeringar och en mastig satsning på ett lag. IBK Dalen och Umeå City kan inte dela på den kakan.
Har däremot svårt för att tro att Umeå näringsliv är kapabla eller villiga nog för att skjuta till med det som behövs. Hyfsade möjligheter till marknadsföring javisst, men konkurrensen är hård gentemot klassiska (om än i vissa fall vissna) varumärken som Björklöven, Umeå IK och Umeå FC.
Utan att dra ut på det mycket mer ska jag dock klargöra att jag ändå ställer mig tveksam till en sammanslagning mot ett elitlag. Dagens idrott handlar visserligen till största del om framgång och troféer – med all rätt – men är det värt priset? Betyder inte klubbmärket på bröstet någonting?
Vissa saker kan inte köpas för pengar.
