Signerat Bålfors

”Det är inte målet som är det viktiga utan resan dit”

”Det är inte målet som räknas utan vägen dit”

Oavsett hur man än vrider och vänder på uttrycket: det 20 grabbar och tre ledare åstadkommit under helgen är för mig stort. Riktigt stort. Det handlar inte bara om att de råkade vinna ett svenskt mästerskap i den sport jag är ämnad att rapportera om, utan det handlar snarare om den berömda RESAN som dessa 23 herrar gjort till målet som är det riktigt stora. I detta fall hur länslagskaptenerna Jonathan Brolin och Johan Eriksson redan på de första samlingarna talade om möjligheterna till medalj till att lagkaptenen Filip Stenmark lyfte SM-pokalen söndagen den 11 april 2010 klockan 17.07.

Allting som hände däremellan, hindren och problemen som man överkom, målen som infriades, de minnen som skapades. Det är stort. Det som gör den här sagan häftigare än många andra är just det faktum att det var en laginsats. Det var verkligen L-A-G-E-T som tog guldet. Emil Johansson och Filip Stenmark i all ära men utan målvakten Simon Johanssons storspel i finalen, utan Jesper Franssons hysteriska målform, utan de energifyllda inhoppen av avbytare, utan Brolin/Erikssons snack och tro på sina spelare hade nog inte blivit något guld.

Innebandyn är annars en sport, basket är extrem i det hänseende, där allt oftast handlar om enskilda individualisters prestationer snarare än om rena lagprestationer (även om tränare ofta vill ge sken av motsatsen). Den här gången var det inte så. Det gör det hela extra häftigt.

Vis av erfarenhet sa förbundaren David Lundberg efter kvartsfinalsegern ”bli inte mätta av det här nu”. Någonting säger mig att ett annat Västerbottens-gäng hade nöjt sig med att slagit ut favoriten Skåne och kastat in handuken av endast blotta tanken av semifinalmotståndaren, the big and bad, Stockholm. Detta gäng visste att tillsammans var dem starka – och den bubblan av självförtroende klarade Stockholm inte av att spräcka, hur än de försökte.

Jonathan Brolin trodde redan efter första dagen att det kunde bli en rolig fortsättning. Han pratade redan då om en grym lagsammanhållning där alla möjliga olika personegenskaper gav en perfekt mix. Efter finalen fanns det egentligen bara en förklaring till guldet: ”Det var gruppen som gjorde detta”.

Känslan som måste infunnit sig när Stenmark lyfte pokalen kan jag bara föreställa mig, de 23 inblandade vet exakt hur den känns, men den föreställningen räcker för att ge den skruvade människan som heter Joakim Bålfors gåshud. För de som var på plats är det en känsla som inte kommer försvinna i första taget.

Själv blir man förbannad och grinig över förlust i smålagsspel på träningen och t o m förlust i Schack mot datorn. Här vann Västerbotten över favoriten Skåne, över storfavoriten Stockholm och slutligen finalen. Som sagt: Jag kan bara föreställa mig känslan som varken Jonathan Brolin eller Emil Johansson just efter slutsignalen kunde beskriva.

”Vad har ni ställt till med egentligen?” var det första jag sa när jag fick tag på Emil Johansson. Hans svar? ”Jag har inte fattat det ännu. Det är helt jävla sjukt”.

ooo

DSC_0070_1__1.jpg

Guldgjädje. FOTO: Eric Nygård.

Tjejerna åkte ut i gruppen men uppges ha varit ett riktigt stort stöd på läktaren till guldlaget. Härligt!

ooo

Fyra spelare från division 4 och tre från division 3 i det här laget. Bara det är ju egentligen en ingångsvinkel och ånyo ett gott betyg till innebandyn i det här länet Div 4-målvakten Simon Johansson utsedd till matchens lirare i en SM-final. Div 4-forwarden Jesper Fransson 11 poäng (8+3) på sju matcher i HJ17-SM. Vem sa något om att fyran var dålig?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *