Folk pekar mot mig och skrattar


Folk på stan som skakar på huvudet när man går förbi: ”han måste ju vara dum eller nå”, föräldrar som slutat ringa, att posten nu ligger i trappuppgången. Konsekvenser vänner, så enkelt är det. Träffade idag både chefen och min närmsta vän – ingen hälsade. Min facebook är bakgrunden, Jacke drar i trådarna, det är jag som syns.

Att inte ha kontroll över sin egen profil, vad som skrivs där – vilka bilder som visas och vem de visas för. Nej, dessa självklara saker får jag alltså inte styra själv. Ångesten är total.

Gymmet fick sig en sväng, tiden måste spenderas aktivt för att inte tänka på mitt sug – inte efter mat, det är facebook jag vill ha. Försökte ändå ät, tänkte laga själv. Hemlagat är överskattat. Blir lätt så att allt som är hemlagat tycks vara bättre när folk som jobbar med mat egentligen är överlägsna. Gör du egen medicin hemma i stället för att gå till Apoteket? Det gör inte jag. Däremot kan snabbmaten vara skit. Men ibland god.

Mina, så kallade, ”vänner” som jag bor med skrattar, pekar och mår gott. ”Kolla vad han har skrivit!”, ”kolla vad han har gjort!”, satan så roligt – ”helt seriöst, Lars – du måste se det här”, säger Markus med hopp om att få en ny iPhone.

Det är svårare än man kan tro att vara utan det man är så van vid att alltid ha nära till hands.

Dag ett av det här straffet är över – sex kvar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *