Jag satt och läste på DN-webben här på morgonen och fick snabbt syn på en artikel kring alla dessa fördärvade knäskador. Julia Nordins fall belyses, inte korrekt dock, men det tas som exempel och Iksus sjukgymnast, Emma Ragnarsson uttalar sig. Vill du läsa artikeln finns den här.
Utöver det ska jag följa några bloggkollegors inslagna väg och disskutera det här kring fallande publiksiffror. Både Umeå City och IBK Dalen har haft sina hemmapremiärer och det är inte utan att man blir bekymrad när man läser vad det är som händer i Sveriges innebandysfär.
I derbyt mellan Umeå City och IBK Dalen lockades 1445 personer till Gammlia Arena. En katastrofsiffra i mina ögon då det inte går få ett bättre läge att fylla nedre delen av läktarna – i alla fall. Nu har tidigare derbyn visat att det oftast är mindre folk på matcherna om Umeå City är hemmalag. Dessutom förstörde Björklövens hemmapremiär en del och snodde gararantera några hundra intressanter. Men trots det måste man inse att det är ett problem med fallande publiksiffror, fallande tittarsiffror i tv-produktionerna av innebandysändningar och fallande intresse för innebandyn.
Men samtidigt kan jag förstå att folk inte intresseras av innebandyn i dag då den inte är lika profilstark som får bara något år sedan. Peter Fischerström, Mattias ”Bult” Larsson, Anders Hellgård, Niklas Jihde och Conny Vesterlund var alla stora profiler i superligan för några, eller bara ett, år sedan och exeptionella ambasadörer får vår idrott. Visst kommer det nya profiler, men just nu profilerar inte SEI och SIBF våra spelare på samma sätt.
Tidigare var Niklas Jihde hela innebandyns reklampelare och syntes massvis i mediasfären. Svenska Innebandyförbundet försökte göra Kim Nilsson till det nya namnet, men det fungerade föga. Nu väntar vi alla på vem som ska bli det nya dragnamnet. I Umeå finns det självklara val. Peder Bodén är det starkaste namnet som just nu är aktiv i den här staden. Nu finns ju inte aktiva spelare som Daniel Marklund, Gustaf Forsberg och Robert Holmberg. Visst kan Mattias Wallgren, Johan Samuelsson och Peter Reinholdt ta över, men just nu är de inte tillräckligt stora för att vara kända rejält utanför innebandyfamiljen.
Här hade jag redan ifjol ett förslag. Mitt förslag grundade i en allstarmatch och en heldag i innebandyns tecken. Jag ville skapa en allstarmatch där Umeås allstarlag (med spelare från superligan, allsvenskan och division I) skulle möta ett ihopplock utifrån, då med stjärnor från andra lag i Sverige, eller budgetvarianten där Umeåfödda spelare möter spelarna i staden som är utifrån i en allstarmatch. Utöver den här matchen ville jag göra en happening där samtliga föreningar, alla aktiva innebandyspelare i Umeå, skulle samlas till en dag i innebandyns tecken. I pausen hade jag även en tanke om att göra en kändismatch där man kunde locka en ny publik som förutom kändisar på planen skulle få se högkvalitetsinnebandy i och med stjärnornas uppvisning före och efter.
Det här var även något vi tipsade SEI om. Jag tycker att formatet känns oerhört spännande även i en rikstäckande version. Tänk dig att få skapa ett dreamteam där norr möter söder, eller varför inte Sverige möter övriga världen, eller väst mot öst. Det här känns som ett perfekt tillfälle att få bästa sändningstid från tv-världen, få massmedia att belysa våra största stjärnor och dessutom skapa nya intressanter som får se våra absolut bästa göra upp i en match, men såklart även i alla allstarmatchers stora höjdpunkt – nämligen skills competition.
Jag själv känner att det här är en idé som beprövats tidigare och som då fungerat. Vad man dessutom skulle göra för att krydda Umeåversionen är att göra det till Innebandyns dag eller Innebandydagen för den delen. Få hela dagen att cirkulera runt innebandyn. Säg att du har ett damderby mellan Iksu och Dalen, för att efter ha allstarmatchen och kändismatchen inslagen. Avrunda kvällen på tillsammans där du samlar hela innebandyfamiljen och trivs.
Idéerna är många, men dragfolket är få. Just nu är innebandyn inne i en utvecklingsfas samtidigt som vi upplever en generationsväxling där ambasadörerna och dragvilliga inte är lika starka. Tänk dig att inom ett år bli av med Mika Kohonen. Fundera över vad det kommer innebära för sporten. Vår just nu överlägset största stjärna försvinner och bakom finns det nya uppstickare, men väldigt få som är kända utanför Sveriges innebandyfamilj.
Summa summarum vill jag konstatera att SEI och SIBF måste jobba ännu hårdare på att profilera sina stjärnor. Se bara vad Tony Rickardsson har gjort för speedway, som ett exempel. Tänk då vad vår nästa superstjärna kan göra för oss.
