Damer, damer, damer, damer


Just nu kretsar väl allt i den här staden kring morgondagens Umeåderby mellan IBK Dalen och Umeå City. Personligen består mitt största problem i vilken kaval jag ska ha i sändningen, men antar att huvudbryn för Hallstensson/Westerlund och Grubbe/Putte är lite större än så.

Men trots det spelas det ju mer innebandy och jag tänkte att vi skulle belysa lite vad som hände under helgen som inte hanns med då.

Iksu plockade hem fyra poäng efter att ha förlorat mot Endre i förlängningen kunde laget vinna enkelt mot Huddinge. Enligt Tomas ”Bullen” Hugosson-Wallgren var det inte landslagsstjärnornas helg utan det var de övriga i laget som gjorde det. Svårt för mig att bedöma då jag inte var på plats, men vad jag däremot kan bedöma är hur Iksu nu börjat få igång tåget i rullning.

Laget ligger just nu trea i elitserietabellen och det känns verkligen som att laget är strået vassare än både Djurgårnden, som Iksu tidigare i höst besegrade, och Kais Mora som lever till 90 procent på sin fullkomligt lysande förstafemma. Jag tror att Iksu, om det vill sig rätt, till våren spelar sin sjunga SM-final på åtta år och den här gången tror jag – återigen – att det kommer bli en roligare valör på medaljen än de två tidigare åren.

Som jag ser det har laget löst backproblemet genom att använda Cassandra Edberg som back. Sara Wilhelmsson har inte fullt motsvarat försäsongens förväntningar, men Jenny Gustafsson har tagit ett extra kliv och samma sak gäller Iza Rydfjäll. Emelie Wibron är lysande som förväntat och framåt har laget kvar en del att göra, men det är fortfarande en underhållande och publikvänlig innebandy som laget står för – även om jag i alla fall hade förväntat mig mer Iksunamn högt upp i poängligan.

**

IBK Dalen tog fyra poäng under helgen de med. Att de skulle slå Endre på bortaplan, som är en av de svåraste bortamatcherna i serien, trodde jag dock inte. IBK Dalen har, trots Julia Nordins frånvaro, ett bättre lag än i fjol. Laget har etablerat en mer spelande attityd som spelarna tror på och att ha en extra växel från att bara försvara sig kan se sig nyttig i ett kommande slutspel som laget såklart kommer att nå.

Amanda Öhman är kanske den spelare som tillsammans med Isabell Larsson och Cecilia Di Nardo imponerat mest på mig under höstsäsongen. Öhman har alltid spelat fysiskt och rejält samt varit en lojal lagspelare, men i år har hon dessutom börjat hitta av målet och handlederna känns helt enkelt lite mjukare i år än tidigare år.

På målvaktssidan har Felicia Tjäderborn och Emmy Persson fyllt luckan efter Malin Marklund och Sofie Andersson har dessutom varit en välkommen krydda till laget. Nej, Dalen spelar slutspel även i år. Mest troligt även i år mot Iksu. Vilket alla Umeåbor säkert hoppas på tillsammans med mig.

1 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>