Arvidssons tankar från derbyfesten

 Efter en vanlig arbetsdag som blev förlängd med att liverapportera derbyt på plats var det rätt skönt att ta det lugnt i TV-soffan framför Premier League efter matchen. Därav kommer inlägget från matchen först nu. Hoppas ni har överseende med detta…

Jag var i ärlighetens namn inte särskilt taggad då jag bänkade mig i hallen. Mina förväntningar på matchen var faktiskt rätt låga. Detta mest baserat på att jag var säker att Dalen skulle vinna enkelt. Nu när det äntligen hade lossnat mot Helsingborg. Och nu när Umeå City hade fallit ihop mot Warberg.

Men som så många gånger förr var man ute och cyklade.

Umeå City visade nämligen direkt från start att det här inte skulle bli någon promenadseger för det stjärnspäckade IBK Dalen på andra sidan.

Inledningsvis var Citys vägvisare en ung rookie vid namn Albin Andersson.
Samma spelare som jag och min domarkollega Daniel Nygren (vi har slutat döma nu) försökte tämja på Elofssonhallen, spelandes för Obbola IK för x antal år sedan.  Där och då, när den på den tiden divige Albin Andersson föll över sargen och grinade över att jag inte blåste utvisning, trodde jag inte att han skulle göra ett ledningsmål för Umeå City i ett SSL-derby mot IBK Dalen ett par år senare.

Men även den gången var man ute och cyklade.

Snyggt var det dessutom. ”Hörna” tjuvade på passningen då Albin la ut bollen på backhandsidan – och då lättade han iskallt in bollen på första stolpen.

Bara sekunder senare höll han dessutom på att bli målskytt igen då han rann igenom och sköt ett Mats Jonsson-inspirerat suga-in-den-och-sedan-skjuta-skott. Men den gången täppte Hörnkvist igen på första stolpen.

Sedan avtog Albins rasande matchinledning successivt och han matchades lite mer sparsamt mot slutet – men han ska ändå hyllas för sin inledning av matchen!

Hans frenesi och fart tror jag nämligen var en bidragande orsak till att hela laget hade just dessa ingredienser i den resterande delen av matchen.

ALLA i Umeå City slet som sårade för den här segern. I 60 hela minuter istället för 45-55 som man är van att se City. Det brukar alltid komma en dipp. Men här lyste den med sin frånvaro.

Men även om det här var en klockren lagseger så måste jag ändå få hylla några fler individualister än Albin Andersson:

*Henrik Schäfer.
Vilken gigant han var i defensiven! Enligt mig en av de svåraste spelarna man kan möta. Det gör ont bara att vidröra honom. Det händer inte särskilt mycket offensivt men han tar mycket ödmjukt sin roll till 100 % och krigar som en sårad för laget i alla lägen. Den egenskapen skulle jag gärna sno lite av till mitt eget spelande…

*Simon Brändström.
Jag har ju som många säkert märkt svårt att såga folk rakt av men om det är något jag vid upprepade tillfällen uttryckt skepsis kring så är det Umeå Citys målvaktsuppsättning.
Och visst, i vissa matcher, typ Helsingborg hemma, så finns en hel del sanning i det påståendet men nu när juluppehållet är här måste man ändå ge klart godkänt till Simons höstsäsong.
Han verkar dessutom bara bli bättre och bättre ju mer han får växa in i det. Förra matchen mot Jönköping var han enligt rapporterna hur bra som helst och även ikväll var han grymt stabil. Jag lyfter på hatten!
Sportchefen Peter Sjöström kan med andra ord radera Gunnar Domeijs nummer ur telefonboken…

*Stefan Lindberg.
Nu är det inte bara jag och de andra som följt Stefans karriär hela livet som insett hans storhet som spelare. Stefan börjar bli en snackis på läktarna och det är med all rätta. Enligt mig är han stadens bästa högerback – om inte definitivt så i alla fall just nu. (Med Filip Stenmark som tätt skuggande tvåa).
I kvällens derby var han i alla fall planens klart bästa back.

…och den här kvällen finns så många mer att hylla egentligen, men jag nämner inga fler namn än så utan hyllar istället kollektivet Umeå City en gång till.

Den enda plumpen som på något sätt kan förstöra Citys kväll är att Sirius imponerade minst lika mycket genom att slå Storvreta. Därmed missade man chansen att öka gapet.

Sirius har fått tillbaka Umeå-bekantingen Lars Jedheim som tränare och har nu gjort två riktigt bra insatser i rad mot Caperiotäby och Storvreta. Mycket talar för att det blir en riktig rysare i bottenstriden.

***

IBK Dalen då? Ja, jag missade ju tyvärr den förra hemmamatchen mot Helsingborg där det äntligen lossnade lite grann. Enligt alla mina rapporter stod laget för en klockren insats då.

Ikväll var det desto mindre klockrent och spelet påminde mycket om några av de tidigare hemmamatcher man har sett.

För att börja positivt så vill jag berömma Johan Samuelsson för hans insats i matchen. Han är en riktig motor både offensivt och defensivt. Tyvärr för Johans del så hade kedjekamraterna Peder Bodén och Christian Hjort en riktigt dålig kväll där i stort sett ingenting stämde på hela matchen. Därmed rann många av Sundsvallssonens goda intentioner ut i sanden.

Jag vill på tal om det kritisera det faktum att det tog 56 minuter innan det gjordes en förändring i den kedjan som alltså hade grus stora som stenar i maskineriet den här kvällen. Först i minut 56 kom alltså Milan Tomasik in från frysboxen i Hjorts ställe, men det blev bara några sekunder på banan innan Peder Bodén tog den grymt orutinerade utvisningen i offensivt sarghörn.

Till Peders försvar så skulle han ha haft en solklar utvisning med sig bara bytet innan då han snurrade upp några Cityspelare och drabbades av x antal slag. Frustrationen över den situationen låg nog kvar till bytet efter och det kanske är förklaringen till det övertända agerandet mot Andreas Tuomas.

…Tuomas som förövrigt blev målskytt i matchen med ett slumpskott från kanten. Det kändes på något sätt signifikativt för kvällen att en föredetta bänknötare i Dalen är med och sänker laget ett par år senare. På helt omvänt sätt måste det kännas märkligt för Johan Alm att förlora mot sina gamla polare. Det blir trots allt en extra krydda till matchen när ett par av spelarna har ett förflutet i det andra laget.

***

En annan sak jag inte förstår är hur kedjan Svahn-A.Bodén-Kronberg, med så fantastiskt mycket speed i sig, kan bli så passiva som de ofta blir.
Där skulle jag vilja se lite mer släppta tyglar. Varför inte köra helplanspress?

Kan ni som spelar back och läser detta tänka er något värre än att bli tokjagad av Kronberg och A. Bodén för att sedan, om du nu väl kommer förbi den duon, ta dig an en löpduell med den inte helt osnabbe Jonas Svahn?

Det finns en enorm potential i den linan, och under delar av andra perioden gjorde de också några riktigt bra byten där ”bara” otur och en storspelande Brändström stod i vägen för utdelningen.

Hursomhelst är det något att bygga vidare på helt klart. Enligt mig ska den trion tillsammans kunna vara en av seriens absolut bästa kedjor.

Men det är ju lite den känslan man har med IBK Dalens säsong överlag. ”Det ska ju kunna gå så bra. Så mycket bättre än så här”.
För visst finns det ju någonting där som ligger och puttrar men än så länge är det bara smakprov vi får se. Det är frustrerande för oss i publiken men garanterat ännu mer frustrerande för spelarna själva.

När ska det lossna på riktigt? Uppenbarligen lossnade det ju inte tillräckligt mot Helsingborg…

**

Milan Tomasik var rejält på gång för några matcher sedan. Men nu är det frysboxen som gäller igen. 2+2 på 14 matcher är långt ifrån imponerande men det är heller inte särskilt lätt att prestera då man bara får spela i delar av matcherna.

**

Arrangemanget då?

Jodå, nog märktes det att det var något lite extra. Kaffet tog ju till och med slut… Men visst är det lite tråkigt att det är så tyst i hallen trots att det är 2444 personer på plats. Jag tror faktiskt det var rätt många i publiken som aldrig klappade händerna på hela matchen. Det blir liksom den stämningen. Det är svårt att förklara varför, men det är bara att inse att stämningen och inramningen man blivit bortskämd med i parketthallen är ett minne blott.

Det var dock bra stämning när VM-hjältinnorna hyllades i pausen. Men det var ju i pausen. Och då var ju Hasse Andersson med som pådrivare. Han är nog rätt saknad han med…

En del av tystnaden på läktarplats förklaras ju dock av att matchen under långa perioder var ett sömnpiller. Detta kompenserades dock med ett helt rasande slut med grym dramatik (hur nära var inte Ketil på att kvittera…?!) så alla de som satt kvar fick i alla fall lämna hallen nöjda med valutan.

Nu har jag tjatat tillräckligt för den här gången. Stort om ni orkade läsa ända hit!

Lars ska även han dela med sig av sina åsikter från matchen. Kanske är han rätt rejäl med den där motorsågen han brukar kunna plocka fram.

1 kommentarer

  1. Hur kan du ifrågasätta att det tog 56 minuter innan dom ändrade i kedjan och att Svahn-kedjan spelar passivt. Det är ju precis så Hallstensson vill ha det. Noll coachning och styrspel med laget tillbakadraget till mittlinjen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>