När lammen tystnade

Jacke har ju redan skrivit av sig om sina tankar efter gårdagens derby och jag tänker såklart inte hålla tyst jag heller. Till att börja med ska det sägas att Putte och Grubbe hade gjort sin läxa från det förra derbyt och liksom jag misstänkte kom City ut och stängde defensivt med ett tätt och genomtänkt försvarsspel. En detalj som man enkelt kunde konstatera var att Erik Nilsson i förstafemman och den femma som var inne mot Dalens förstafemma hade i uppdrag att skära alla Dalens uppspel efter vänsterkanten och på så vis tvinga mer boll mot Christian Hjorts kant. Det gjorde att Dalens förstafemma knappt fick till någonting alls i anfallsväg föränn Peder Bodén började röra på sig och i ärlighetens namn skapade de inte speciellt mycket då heller, det blev mest trångt.

Vi börjar där. Dalens förstafemma. Peder Bodén gav frustrationen ett ansikte då han först tacklade ner Andreas Toumas bakom mål med fyra minuter kvar. Kan inte minnas att jag någonsin sett Peder Bodén göra något så orutinerat, dumt och ogenomtänkt. Den tacklingen gjorde faktiskt att Dalen fick ytterligare ett mål att hämta igen, och visst går det att förstå Peders frustration då verkligen ingenting fungerade i matchen, men jag hade i alla fall inte förväntat mig den reaktionen från Dalens mest rutinerade spelare.

Övriga i förstafemman. Filip Stenmark och Mattias Wallgren gjorde en helt okej insats. Jag tycker personligen att Robin Nilsberth skulle placeras i den femman för att sätta mer fart på passningarna från bakplanen och därav flytta Wallgren till andrafemman. Men den var i och för sig Dalens bästa så kanske ville Hallstensson behålla det.

Christian Hjort har inte rollen att ha mycket boll och spelmässigt bidrar han inte så fruktansvärt mycket. Hjorts roll är att göra mål, men då han inte gör målen så lyser hans innebandykunskaper med sin frånvaro. Gårdagskvällen var en riktig plump från Hjorts sida. Då har vi kommit till sista länken och navet i Dalens förstafemma i form av Johan Samuelsson. Visst försökte han, han gjorde ett mål och en assist, men det är fortfarande lite av det här man får ta då man har Johans kvalitéer. Det är orimligt höga förväntningar på honom och därför måste han vara ännu bättre än gårdagen, även om det kanske inte var direkt dåligt från hans sida, men ni förstår tankegången.

Nu hoppar vi till något roligare. Umeå Citys försvarsspel under gårdagen var en fröjd att skåda. Stefan Lindberg kan vara stadens hetaste högerback för dagen och även Toumas, Johansson och Holmgren ska ha en elogé. En elogé ska även Erik Nilsson, Henrik Schäfer, Peter Larsson, Erik Forsgren, Peder Viklund, Peter Reinholdt, Johan Lindgren, Mattias Hedlund och Albin Andersson ha för det här var en lagseger.

City kom ut som ett lag och visade från första sekund att skulle Dalen vinna det här skulle de springa ner nio forwards och fyra backar. Det gjorde inte Dalen. Istället blev det stillastående, brist på kreativitet och tråkigt.

City däremot visade prov på inställning och effektivitet. Laget satte sina målchanser och det var kul att se Albin Andersson, juniorlandslagskillen med ”nummer tio-outfit och material”, göra 1–0 för City.

Men en sak som City hade den här kvällen framför allt var Simon Brändström. Simon har enda sedan han kom från Sandåkern fått motstå funderingar kring om han verkligen är en superligamålvakt, men igårkväll bevisade han att det är exakt det han är.

Jag tror inte allt för många upplevde hur otroligt nära kvittering Ketil Kronberg var i slutsekunderna. Benparaden och sprattlandet från Brändström räddade City från en förlängning och en hel del av grädde på moset så all heder till Brändström.

Vad som även skiljde det här derbyt från det förra sett med Cityögon var att laget hade ett annat tålamod än senast. I det förra derbyt drogs City med av Dalens rallarbandy som det blev i den matchen och då tappade City allt. Den här gången höll de sig till matchplanen i 60 minuter och med det vann man tre poäng.

Dalens tredjeformation hängde inte med i matchen. Milan Tomasiks tidigare formtopp har kommit av sig och killen har svårt att bevisa något just nu. Anton Ermling kommer inte heller med i spelet och kanske är det dags att pröva något nytt för att få fart i den duon. Kim Lundström är inte tillbaka i den innebandyform han hade under fjolårssäsongen, men samtidigt har han ju varit skadad en längre tid också så det får man väl ha förståelse för.

2444 person är en magisk publiksiffra i innebandy. Man blir varm i Innneeeebaaaandy-hjärtat när man hör sådant, men tystnaden som dessa lämnade efter sig var lika minnesvärd. Matchen i sig var en sömnig historia i 55 minuter och just därför förstår jag att det blev lite tyst på läktaren.

Det som helt enkelt saknades var fart i spelet tack vare att City drog ner tempot. Det saknades även känslor i de 55 första minuterna. Det var aldrig några stentuffa närkamper där det small lite grann och det blev inga heta argumentationer efter avblåsning heller.

Måste säga att domarduon Rickard Wissman och Thomas Andersson skötte sig riktigt bra. Det enda jag hade att invända på var situationen framför Dalens bås i matchens slutminuter då jag tyckte att även Peder Bodén skulle ha haft en tvåa. Men annars fläckfritt enligt mig.

Min absolut sista tanke är att till en sådan här match skulle Dalen ha gjort allt för att övertalat Hasse Andersson att sitta som speaker. Killen som sitter nu gör det okej, men Hasse är i en klass för sig i den här staden gällande att skapa stämning i en innebandyhall och det hade verkligen behövts för de 2444 tillresta personerna.

Kul idé att springa ut med en massa vatten på planen i pauserna, men det torkades ju som tur var upp. Kul med lite extra moment i underhållningsväg. Dansarna var ju duktiga även om ”PälsmösseLinus” påstod sig göra det bättre.

Det var allt jag hade att säga om den här matchen. Jag håller på att slipa på en julspecial hit till bloggen och efter morgondagen meddelar jag att bloggen kommer att stängas ner under julafton och juldagen för att sedan återvända lagom i tid till att superligan drar igång på annandagen.