Positiva vindar i Umeå City

Majoriteten av blogginläggen på sistone har handlat om Iksu och Dalen. Detta är ju rätt naturligt med tanke på de senaste veckornas händelser.

Men vi får inte glömma bort de andra lagen i staden.

Umeå City har lyckats rusta ihop en riktigt vass trupp inför det allsvenska äventyret. Jag surrade lite löst med Peter Larsson och Mattias Hedlund på gymmet (ja, jag var faktiskt på gymmet) och de vittnade båda om den positiva stämning som råder i föreningen just nu – trots det väldigt bittra slutet på förra säsongen.

På något mirakulöst sätt har sportchefen Peter Sjöström, mitt i allt vad det innebär att bli småbarnsförälder, lyckats behålla i stort sett samma trupp som spelade i SSL förra säsongen.

Thomas Holmgren finns förvisso på minuskontot men då har man å andra sidan gjort en kanonvärvning i Peter Löfgren från Dalen. I övrigt smäller inte värvningarna jättehögt – men alla som har kommit bidrar med bredd och engagemang.

Lagets sommarträning är mer välbesökt nu än vad den var förra året. Det säger lite grann om att laget verkligen vill upp till SSL direkt. Det kommer långt ifrån bli enkelt då serien ser ut att bli tuffare än i fjol – men jag är övertygad om att City kommer att ligga med i toppen.

Som ni märker blev detta ett rätt ”löst” inlägg men jag ville bara dela med mig om lite tankar kring Citys kommande säsong. Dessutom har det varit tyst om laget länge på bloggen så det var hög tid för en lägesuppdatering.

”Bästa silly season någonsin”

IKSU har den senaste veckan förlängt med 4 A-landslagsspelare och tecknat nya avtal med 4 st RIG-elever med U19-meriter. Skapligt.

- Vi har gjort den klart bästa värvningssäsongen någonsin och fått ett ja från i princip alla vi tillfrågat, säger sportchefen Niklas Ekblom, och fortsätter:
 - Vi kommer att ha ett otroligt spännande lag nästa år med en perfekt blandning av rutin och ung talang, säger han.
Kan bli en ny guldhatt nästa år, Niklas… FOTO: Lars Lindberg
På frågan om det kan bli aktuellt med ännu fler värvningar svarar han:
- Nej, nu stänger vi truppen och fokuserar på de spelare som är klara.
Det låter vettigt, tycker bloggen. ”Mycket vill ha mer” brukar man ju säga men någonstans finns det också en gräns. Iksu hade redan ett urstarkt lag och har nu förstärkt med superintressanta spelare. Truppen känns nästan löjligt bred.
Dessa A-landslagsspelare har nyligen förlängt:
- Victoria Wikström.
- Cassandra Edberg.
- Josefina Eiremo.
- Jenny Gustavsson.
- Emelie Wibron.
- Iza Rydfjäll.
Nya spelare med U-19 meriter:
- Caroline Deutgen.
- Karin Nygren.
- Cornelia Fjellstedt.
- Julia Nordin.
Ekblom fortsätter:
- Jag är självklart överlycklig över att våra trotjänare förlänger. De är några av världens bästa spelare som alla vill ha i sitt lag. De visar alla ett stort klubbhjärta.
- Samtidigt känns det som en dröm att få in så många unga lovande spelare. Det tryggar framtiden. Det ska bli fantastiskt roligt att se dem utvecklas i Iksu.
Bloggens kommentar
Adjektiv är överflödiga för att beskriva Iksus trupp just nu. Som jag skrev på twitter (@ibblogg – häng med där!) så börjar det lukta nytt Iksu-guld i Umeå redan nu…

Iksu rustar vidare

Mästarklubben Iksu ser ut att få ett rysligt bra lag nästa år.

Nu är totalt fyra avgångselever från RIG klara för spel i den Philadelphia Flyers-inspirerade tröjan:

Carro Deutgen, Cornelia Fjellstedt, Karin Nygren och Evelina Wahlström.

Karin Nygren är bara en i mängden talanger som kritat på för Iksu.
Foto: Michael Lundström.

Detta är fyra erkänt bra spelare med minst sagt goda framtidsutsikter.
Iksu är en mycket seriös förening med bra träningsupplägg. All talang som finns i namnen ovan har med andra ord hamnat i goda händer.

Konkurrensen i Iksu var redan stentuff. Nu är den närmast bisarr. Personligen har jag svårt att se vilket lag som ska kunna utmana mästarklubben om guldet nästa säsong.

**

Utöver dessa fyra tillskott ryktas det om att Jennifer Cliffoord och Emelie Edström är på väg till Iksu Ungdom. Om så blir fallet kammar Iksu hem sex av sex avgångselever från RIG.

Gällande killarna som går ut så har tre av fyra gjort klart med ny klubb:

Viktor Borg, Team Thorengruppen.
Oscar Sander, Karlstad.
Pontus Ericsson, IBK Dalen.

Felix Stenbäck är fortfarande klubblös vad jag vet.

 

Grattis, Milan!

Zlatan och hans Milan fick ingen ligatitel i år. Därför är denna rubrik inte tillägnad det italienska fotbollslaget.

Utan den är tillägnad IBK Dalens Milan Tomasik som tog student-VM-guld med Tjeckien. Inte nog med det – han vann dessutom poängligan med imponerande 22 poäng.

Nu väntar vi på genombrottet i den gröna/svarta tröjan. FOTO: Folkbladet.

Även om det ”bara” är student-VM så kan inte vem som helst åka dit och göra 22 poäng.  Det visar att den ofta hårt kritiserade tjecken har fina kvaliteter som spelare.

Debutåret i SSL blev som det blev. Han fick begränsat förtroende och gjorde få riktigt bra matcher. Ibland blixtrade han till men oftast var han anonym.

Denna student-VM-bedrift visar att det fortfarande finns klass i tjecken. Nu blir utmaningen, både för honom och den som ska träna honom, att få ut hans breda register även på svensk mark.

Wibron är för bra för sporten

Inte nog med att hon redan avgjort en SM-final och dansat med Fson (på film i alla fall) den här säsongen. Nu har Emelie Wibron dessutom avgjort student-VM. I finalen gjorde backsuveränen tre av målen i 5-2-segern mot Tjeckien.

FOTO: Scanpix (arkiv)

Bloggen gratulerar tjejerna till guldet och vi tycker att det är extra kul att lokala spelare hade så stor del i det. De lokala spelarna som fanns med i truppen är fetmarkerade i laguppställningen som finns längst ner.

Matchfakta Tjeckien-Sverige 2-5 (1-0, 0-2, 1-3)
Första perioden
1-0 (0.24) Anet Jarolimova (Karla Kalecka)

Andra perioden
1-1 (7.19) Emelie Wibron (Johanna Holmbom)
1-2 (17.24) Lina Örnberg (Alexandra Högberg)

Tredje perioden
1-3 (0.35) Emelie Wibron (Johanna Holmbom)
1-4 (5.02) Emelie Wibron (Malin Eriksson)
2-4 (11.57) Anet Jaromlimova (Tereza Urbankova)
2-5 (19.38) Helga Karlsson (Sara Bergström)

SÅ SPELADE SVERIGE

Målvakt
Linnea Jonsson

Förstafemman
Sofie Andersson
Emelie Wibron
Helga Karlsson
Johanna Holmbom
Sara Bergström

Andrafemman
Malin Eriksson
Emelie Nordlinder
Johanna Dahlin
Moa Schilström
Sara Helin

Tredjefemman
Sofie Engel
Alexandra Högberg
Lina Örnberg
Isabell Larsson
Sandra Larsson

På bänken
Malin Wikström
Julia Larsson
Emma Torikka
Linnea Lexe

Källa: innebandy.se.

 

Hur mycket kan Urban göra?

Det går inte att blunda för faktum. Dalen har tappat tre landslagsspelare och en oerhört vass tränare.

Den som får ta stora skulden för detta på diverse sociala medier är av naturliga skäl sportchefen Urban Karlsson. 

Men hur mycket kan Urban Karlsson egentligen kritiseras för?

Kritiken har varit ganska extrem och bara riktad åt det negativa hållet. Det är väldigt enkelt att falla in i en våg av kritik och jag kan känna att jag själv har gjort det.
Nu tänkte jag göra raka motsatsen, och se hur mycket jag kan försvara Karlsson, för att se var jag slutligen landar.
Förhoppningsvis kan detta även få er läsare att tänka till en extra gång kring Karlssons arbete som sportchef i Dalen.

***

Några frågor…

1. Kan han rå för att Granlo går upp i SSL? Svar: Nej (han har ju snarare satt käppar i hjulen genom att värva det bästa som klubben producerat fram).

2. Är Granlos intåg i SSL den enskilt största anledningen att Nilsberth och Samuelsson lämnar? Svar: Ja, definitivt.

3. Har Nilsberth och Samuelsson under en längre tid, säg åtminstone 1-2 år, vetat om att Granlo varit på väg upp i SSL? Svar: Ja, definitivt.

4. Var det då lätt för Urban att signa långtidskontrakt med duon? Svar: Nej.

Det jag vill ha sagt med dessa fyra frågeställningar är att det troligen hade varit svårt även för den mest perfekta av sportchefer att förhindra det som precis har hänt.

Det är solklart och fullt förståeligt att duon har haft en dröm att spela i SSL med Granlo.
Då får man ju samtidigt som man drömmer se till att vara vaksam över när den möjligheten kan dyka upp. Båda visste garanterat om att Granlo var rejält på G upp i eliten och då ser man till att inte binda upp sig för länge på annan ort.

Det många glömmer i sammanhanget är också vilken fantastisk värvning Johan Samuelsson var i första läget. Det är svårt att värva spelare utifrån till Umeå och dessa externa värvningar stannar oftast eller aldrig för evigt. Speciellt inte yngre förmågor.
Nu stannade Johan i fyra år och det får man ändå se som fullt godkänt.
Robin Nilsberth räknar jag inte som värvning på samma sätt då det var RIG som lockade honom till Umeå.

***

Men Jonas Svahn då? Ja, kring honom kan jag köpa (åtminstone delar av) kritiken mot Urban Karlsson. Svahn kunde man förmodligen ha låst upp med ett kontrakt (som sträckte sig minst över nästa säsong) vid ett tidigare skede. Redan under debutsäsongen visade han vilken stjärna han år. Efter den säsongen kunde Dalen ha erbjudit honom ett saftigt flerårskontrakt. Han hade verkligen varit perfekt som center i första kedjan och arvtagare till Samuelsson nästa år. Men det är lätt att vara efterklok…

Och även i detta fall hade Urban geografiska skäl att kämpa mot. Svahn flyttade upp hit för att ta chansen att spela i SSL. Den chansen har han minst sagt tagit. Nu är han en fullfjädrad SSL-spelare som nosar på en landslagsplats. Han är med andra ord inte lika beroende av Dalen längre och kan därför vända hem till tryggheten i Dalarna med glädje.

Även här kan man dock komma ihåg och konstatera att det är en riktigt, riktigt bra värvning av Urban i första läget. Han kom från Moras skogar helt oprövad, gjorde succé, och har nu fått landslagsdebutera.

***

Sist men inte minst – Ulf Hallstensson. Nu lämnar även han efter bara ett år i klubben.

Oavsett vad som sägs utåt i denna fråga så tror jag personligen att Ulf lämnar på grund av det som hänt med de tre som är berörda ovan i det här inlägget.

Om Dalen hade haft kvar samma lag tror jag att han hade kört på ett år till minst. Det är klart att han tappar suget när tre av de bästa spelarna lämnar. Det rimmar nog inte riktigt med hans ambitioner…

Nåväl. Det här inlägget blev lite flummigt men jag ville bara ge en lite mer nyanserad bild av det som har hänt.

Många gånger, inte bara när det gäller just den här frågan, är det alldeles för lätt att bara haka på en kritisk våg och häva ur sig åsikter utan att egentligen tänka efter. Jag kom på mig själv med att göra just detta och ville därför skriva detta inlägg för att visa en annan sida av det berömda myntet.

Summa summarum:

Kritik mot att Samuelsson och Nilsberth har lämnat är mycket tveksam i min bok.
Det är yttre faktorer som spelar in och dessa är svåra/omöjliga att motverka och påverka som sportchef.

Kritiken mot att Svahn lämnar kan jag däremot köpa. Där hade gått att göra desto mer även om det fanns yttre faktorer inblandat även här.

Ulf Hallstensson. Ja, gick det inte att skriva ett längre kontrakt så gick det inte. Nu blev det som det blev med truppen och då lämnade även Ulf. Yttre faktorer, med sambo och trygghet i Boden, vägdes in även här.

Mina nattliga tankar stannar här för stunden. Känner på mig att det kan komma att bli mer åsikter i den här frågan en annan gång.

 

 

Ulf flyttar hem till Boden

IBK Dalens succétränare Ulf Hallstensson väljer att inte förlänga sitt kontrakt med IBK Dalen. Han flyttar istället hem till hemstaden Boden.

- Det är klart det känns tråkigt, han har hela tiden pratat om en långsiktig satsning och vi har hoppats på det. Men han flyttar hem till sambon i Boden, säger Dalens sportchef Urban Karlsson till kollega Ruuth.

Hallstensson var hårt kritiserad under hösten. Resultaten uteblev och spelet var långt ifrån glädjande. Men till slut tystade han varje kritiker med råge. Titeln ”succétränare” känns numera given. Men nu är alltså den korta sejouren i IBK Dalen över.

- Vi kunde bara garantera honom jobb (på John Bauerskolan som innebandyinstruktör) i ett år och det var därför vi skrev ett kontrakt på en säsong, förklarar Karlsson.

Jonatan Brolin är nyligen rekryterad till att arbeta runt herrlaget men efter detta besked kan vi nog räkna med ännu ett nytillskott i ledarstaben.

- Självklart ska vi hitta någon och vi är i full gång med det, vi har inte suttit helt stilla och tagit för givet att han ska fortsätta utan vi har sonderat och kollat runt, säger Urban Karlsson.

…men Alm stannar kvar

Här kommer en positiv nyhet kring Dalen. Mitt i rykten om ytterligare spelartapp.

Ex-kaptenen Johan Alm, som lär bli kapten igen nu när Samuelsson lämnat, har nämligen kritat på ett nytt kontrakt med klubben.

Johan Alm (t.v.) firar ett mål i TV-matchen mot Umeå City för ett par år sedan
tillsammans med Lars-Erik Torp (vars framtid ännu inte är klar). 

- Jätteviktigt för oss. Han tackade nej till AIK för att stanna hos oss. Han är grymt viktig, en bra ledare och kille och Ulf (Hallstensson, tränare) tyckte nästan han var slutspelets bäste back, säger sportchefen Urban Karlsson.

Alm har spelat i Dalen sedan 2007.

”Walle” har träffat Warberg

Ingen har undgått IBK Dalens blytunga spelartapp. Nu riskerar klubben att tappa sin fjärde landslagsspelare. Mattias Wallgren har nämligen varit nere i Varberg för att hälsa på hos storklubben.

- Det stämmer bra att jag har varit på besök i Varberg i helgen. Warberg är ju en av de största föreningarna i Sverige och världen, kanske den allra proffsigaste, säger Wallgren till Hallands Nyheter.

Men Wallgren, som har 57 A-landskamper i bagaget, har kontrakt med IBK Dalen så han lär inte bli enkel att lösa ut för Warberg. I så fall krävs nog en rätt rejäl peng.

– Det har ju hänt en del grejer i Dalen och det är klart det påverkar. Men vilken effekt det får det vet jag inte riktigt än, säger Wallgren om det som hänt i klubben på sistone.

Om även ”Walle” går känns det som att det snart inte finns kvar någon luft alls i det lag som relativt nytt spelade SM-final. Märkligt hur det kan bli.
I så fall kan vi definitivt sätta Dr Albans ”10 små moppepojkar” (och ändra texten till fyra små landslagspojkar?) som soundtrack för Dalens silly season.

 

Farväl, Johan Samuelsson!

Beslutet är taget. Precis som bloggen spekulerade i häromveckan blir det Granlo BK för Johan Samuelsson nästa säsong.

IBK Dalen tappar därmed sin tredje landslagsmeriterade spelare sedan den bittra SM-finalförlusten mot Storvreta. Dessutom är Andreas Carlbom förlorad (även om han inte kan räknas med i listan på samma sätt då det handlade om ett lån).

Johan Samuelsson är lika gammal som mig och jag minns redan från Kalle Anka Cup typ 2003 att han var rejält uppsnackad av Oskar Lund – som förmodligen var Sundsvalls största talang på den tiden.

Men på den tiden var IBK Nordic, (med Lund osv) det bästa juniorlaget – inte Granlo (som hade Johan Samuelsson och Nilsberth osv).

Vi vann faktiskt ganska enkelt mot Granlo just det året och jag minns att jag inte såg särskilt mycket av Oskar Lunds lovord i Johan Samuelssons spel…

Men tiden skulle komma att äta upp mig. Rejält.

Några år senare spelar jag i IBK Söder (Umeå Citys dåtida farmarlag).
Vi är ett bottenlag i division II där Granlo BK i samma veva går fram som ett ånglok.

Efter tre minuter täcker jag ett skott på insida lår från John Lehnberg. Perfekt.

Efter det sved det till på andra sätt och vis. Granlo vann med 14-3 mot oss och jag har nog aldrig känt mig så förnedrad i en innebandymatch som just då. Siffrorna var i underkant.

Johan Samuelsson gjorde ”bara” fem poäng (protokollet finns HÄR), totalt 87 den säsongen. På läktaren i Elofssonhallen stod det 97 personer. En av dessa hette Urban Karlsson – och han kollade in tre spelare lite extra mycket skulle det visa sig – bröderna Samuelsson och Filip Stenmark – som då, typ 12 år gammal, spelade för oss…

Karlsson ville nog ha brödraduon redan där och då. Men de beslöt sig för att stanna kvar och hjälpa Granlo i ettan ett år innan flytten till Umeå verkställdes. En snygg gest mot moderklubben.

Under den div-I säsongen minns jag att de bytte till det klubbfabrikat som Dalen använder sig av för att spela in sig och komma så väl förberedda som möjligt. En petitess, kanske många tänker, men det visar trots allt på professionalitet.

Väl i Umeå och IBK Dalen har det ju gått spikrakt uppåt för Johan Samuelsson (Anton valde att flytta hem och dominera Allsvenskan istället).

I början hade Johan en lite defensiv framtoning och kände sig för lite. Poängen rasslade inte in i sin vanliga ordning. Det blev 26 poäng på 33 matcher under debutsäsongen i SSL. Fullt godkänt – men inte sprudlande.

Året efter då? Ja, då började det lossna rejält. Med 51 poäng på 29 matcher (inräknat Ligacupen eller vad den nu hette) blev han ett namn på allvar i svensk innebandy. Landslagsdebuten kom som ett brev på posten.

Därefter har det bara fortsatt. Nu är han allmänt känd som en av Sveriges bästa spelare.

Det har varit spännande att få följa hans karriär och den lär inte bli mindre spännande framöver. Nu har han ett stort ansvar på sina axlar i moderklubben Granlo BK.

För Dalens del är det här en enorm förlust. Det är knappt så att ordet ”enorm” räcker till – men frågan är om något adjektiv i det svenska språket gör det.

Han är inte bara en fantastisk spelare utan han har även varit en fantastisk ambassadör för både innebandyn och IBK Dalen. Han har en ödmjukhet som få stjärnor i hans kaliber ens kan drömma om. Tänker t ex på när han delar ut sina målbollar till de handikappade på läktaren – som annars aldrig får chansen att fånga bollarna. Väldigt fin gest från lagkaptenen.

Nu är det Granlo BK som får ta del av allt detta istället. Man kan bara gratulera klubben och staden till ett fantastiskt tillskott.

Johan Samuelsson kommer att vara saknad i Umeå av många. Man hinner trots allt lämna en hel del avtryck under tre-fyra år i en stad.

Vi på bloggen får tacka särskilt för alla gånger han ställt upp på såväl gästbloggning, barnpussel och bowling. Alltid med samma leende på läpparna.

Lycka till, Johan!