Det tog ett bra tag, men till slut så är jag i hamn med tippandet av division 1. Till min kommentarsfältskompis Franks stora glädje, hoppas jag. De två lagen som är kvar att gå igenom är Jemtland Innebandy och Umeånykomlingen TGC. Emotser kommentarer i kommentarsfältet. Det här inlägget avslutas med en liten tanke kring tippningen.

1. SKELLEFTEÅ IBK

Kommentar: Fjolårets serietvåa som varit med en låååång tid i serien. Har alltid legat på den övre halvan och varit ett lag som setts som en outsider år efter år. I år tror jag de får det att stämma. Mycket av det vill jag tillskriva den förre storspelaren Arvid Marklund. Arjeplogssonen, som tog över som huvudtränare ifjol, har skärpt lagets taktiska förmåga och numer är laget inte bara att räkna med som ett gäng defensivspecialister – lagets anfallsspel såg väldigt bra ut redan ifjol, och på försäsongen såg det än bättre ut med ett livligt anfallsspel. Anfallsspelare som Joakim Nilsson (57 poäng ifjol), virtuosen Mathias Lundberg (74) och Joel Johansson (54) kommer samtliga att göra mycket poäng. Det ska även bli intressant att följa supertekniske Markus Eliasson som såg väldigt vass ut på försäsongen. Brukar sällan göra jättemycket poäng, men är nyttig i såväl anfalls- som försvarszon.
Nyckel till framgång: Kommer vara rysligt hemmastarka – ifall man arbetar som den maskin man har potential att vara på bortaplan kommer man vinna serien, men räkna med att det blir snortajt i fajten om seriesegern. Såväl för ”Hudik” som Skellefteå kommer jämnheten vara avgörande.

2. HUDIK/BJÖRKBERG IBK

Kommentar: Lyckades inte hålla i sitt fina spel från höstomgången ifjol och blev till slut trea, åtta poäng bakom tvåan Skellefteå och aderton efter vinnande Sandåkern. Har till i år tappat trion Nicklas Forslöf, Jakob Jonsson och John Jonsson som ifjol tillsammans stod för 230(!) poäng. Året innan det var man ännu värre med 250 pinnar. Klart är att det förstås blir jävligt svårt att ersätta. Det intressanta i fallet ”Hudik” är att man redan har en ny trio som kommer att ösa in poäng: Johan Elfving, Viktor Jansson (båda dessa födda 94) och Mikael Walfridsson kan samtliga göra mycket poäng. Elfving stod redan ifjol för 55 poäng – ett mycket fint resultat. Även Mattias Karlsson, ny för i år, kan också ersätta några av de mål fjolårets förstakedja stod för. Annars tror jag att årets Hudik/Björkberg kommer spela på samma sätt som de gjort de senaste åren – hög press och snabbt anfalsspel. Höjer ett varningens finger för försvarsspelet; ifjol utmanövrerades man av defensivt skickliga Wibax Patriots på bortaplan. En förlust som föregick den tunga våren.
Nyckeln till framgång: Att ersätta de cirkus 250 poäng som Jonssonbröderna och Forslöf skulle ha stått för. Det och jämnheten – att vinna bortamatcher i Kiruna och Piteå mörka lördagar i januari.

3. RIG UMEÅ

Kommentar: Unga RIG placerade sig på fjärde plats i fjolårets division 1. Årets säsong kommer förmodligen se ut som de brukar för RIG; det blir mycket mål, både framåt och bakåt, och matcher av varierad kvalité. Är det något som  ska nämnas om RIG är att det alltid blir målrikt när man spelar – ifjol gjorde man fler mål än vinnarna Sandåkern (femton mål fler), men släppte samtidigt in cirka sjuttio mål fler – och det faktum att man är hemskt ojämna. RIG har en förmåga att vara seriens bästa lag i medgång, medan man i sina sämsta stunder inte ens är division 1-klass. På försäsongen slog man det numer allsvenska Sandåkern i Nolia Cup, vilket säger lite om vad laget är kapabla till.
Har seriens bästa spelare i Albin Sjögren (73 poäng ifjol). Tridenten Sjögren, Sebastian Degeryd och Filip Persson kommer göra en hel del poäng i år igen.
Nyckel till framgång: Får man igång ett väl fungerande försvarsspel har man potential att vinna hela serien. För mål, det kommer man göra.

4. JEMTLAND INNEBANDY

Kommentar: Sammanslagningen av Frösön och IBC Östersund (om jag inte minns helt fel nu) där båda lagen kamperade i det som nu är just division 1 norra Norrland. Frösön var alltid ett av topplagen i serien medan IBC Östersund var något av ett mittenlag – och tanken var nog att få ett så slagkraftigt lag att man kunde gå upp i Allsvenskan. Så blev inte fallet utan Jemtland har snarare gått mot IBC Östersund-hållet, det vill säga att bli ett mittenlag. Slutade sjua ifjol.
Som vanligt kommer mitt tjat om hemmaplan och så är det även här: Det är skitjobbigt att åka till Östersund, spela på parkettgolv vid en skyhög tegelvägg. Skitjobbigt. Här kommer Jemtland vinna många matcher. Det mycket tack vare Martin Larsson, vilken som vanligt kommer göra mycket poäng, Daniel Andersson, som öst in poäng hittills samt Daniel Jonsson som jag vill höja ett varningens finger för. Finns vissa tveksamheter jag vill påpeka – man har tappat många spelare från förra säsongen och truppen ser lite tunn ut. Redan i första matchen mot TGC hade man väldigt få spelare med sig.
Nyckel till framgång: Hemmaspel, hemmaspel. Vinna mot lag som Runsten och Wibax… och helst inte torska mot bottenlag, såväl hemma som borta.

5. IBK RUNSTEN

Kommentar: Varken nykomling eller något lag som åkt ur Allsvenskan, IBK Runsten är istället nya från division 1 södra Norrland. Har varit ett stabilt mittenlag i den serien – ifjol slutade man på sjunde plats medan man säsongen innan hamnade på sjätte plats. Jag tror man kommer fortsätta ligga i mitten. Har ingen superkoll på Runsten, det ska jag ärligt erkänna. Jag har sett dem spela en gång för fem-sex år sedan när Mathias Bondeson och Joakim Rollén hade stor show i Norrmalmia i en kvalmatch mot Öjebyns IBF. Bondeson och Rollén spelar fortfarande i laget och är fortfarande en väldigt stark duo som samtliga lag får se upp med. Det är en nackdel för Runsten att man hamnat i norra istället för södra divisionen. Vanan att åka långa bortamatcher är knappast lika stor som i t.ex. Kirunas fall. Det kommer slita på laget psykiskt under en hel säsong.
Nyckel till framgång: Att 38-årige Bondeson fortsätter leverera på samma nivå som tidigare säsonger. Så sent som förra säsongen slutade han tvåa i poängligan – ska Runsten ha en bra säsong krävs det att han fortsätter spela bra. Det, tillsammans med ett bra bortaspel.

6. TGC IBK

Kommentar: Gentlemannaklubben med de märkliga uppvärmningarna. Fick en plats i division 1 trots att man gick på pumpen i kvalet mot IBK Luleå – det tag vare att man var bästa tvåa av alla kvalande lag i Sverige. Slog Jemtland i premiären, och har sedan dess klarat av ytterligare två matcher utan att förlora. Ett styrkebesked!
Har sedan dess, enligt vad jag eteriskt hört, tränat hårt i sommar och plockat in Mattias Mattsson som förmodligen kommer ligga i toppen av poängligan. Ifjol gjorde han 99 poäng i tvåan och att han är en kille som håller på högre nivå, ja det råder det förstås inga tvivel om.  Annars kan såväl Johan Nylén som Mattias Öster Waara också göra en hel del poäng även på den här nivån. Jag tycker också att Jim Johansson är en bra division 1-spelare som kommer göra mycket nytta i TGC. Anmärkningsvärt är medelåldern som är förhållandevis hög – något jag faktiskt tror är till gagn för laget. Rutin och tyngd ligger i åldern, något som jag själv i GUIF tror var en av anledningarna till att vi åkte ur ifjol. En premiss som till exempel TGC:s antagonister i fjolårets division 2, TBC, inte har med sig på samma sätt, även om flera av deras spelare spelat i ettan förut.
Nyckeln till framgång: Att vinna mot nykomlingar och lag som Wibax, Jemtland och Runsten. Speciellt då i Umeås mest vedervärdiga hall: Vildmannahallen. Kan nog vara bra för laget om ”Mattis” är med på bortamatcherna också… han kommer bidra otroligt mycket framåt.

7. WIBAX PATRIOTS

Kommentar: Ett av de lag som varit längst i serien, och som oftast kunnat titulera sig som en toppkandidat. Ifjol landade man på, med tanke på ambitionerna modesta, femte plats – och jag tror trenden fortsätter nedåt. Wibax har säsong efter säsong sett nyckelspelare gå: Erik Sandlund försvann 2010 till Team Thoréngruppen, ex-poängligevinnarna Andreas Morén och Jan Persson slutade inför säsongen 2011/12; i år är det fysfenomenet Niklas Morén och Jakob Söderström som försvinner för norrbottningarna, en duo som stod för 94 poäng ifjol. Väldigt kännbara tapp. Även i defensiven har man tappat två viktiga spelare i Fredrik Wallström och Fredrik Fürstenhoff. Det gör att jag sätter vissa frågetecken för den del som varit lagets adelsmärke, nämligen defensiven.  Rutinen av division 1-spel ska man dock inte förneka. Den blir viktig tillsammans med hårdskjutande backen Mikael Hällgren (ex-Umeå City och Team Thoréngruppen), målvakten Oscar Öberg och tekniske centern Elias Nyström. Redan första matchen, mot IBK Luleå, kommer bevisa var Wibax står i år. Själv är jag osäker.
Nyckel till framgång: Wibax behöver någon eller några spelare som kan ta det där sista steget. Jonas Karlsson, Niklas Persson och John Wirkola är alla kandidater till det.

8. KIRUNA AIF

Kommentar: ”Gruvans gäng” går i år in på säsong två i division 1 norra Norrland. Ifjol landade man på samma placering som jag tippar i år, det vill säga åtta. Kiruna har ett lag där viljan många gånger är större än kunnandet. Ett lag där alla alltid ger hundra procent, oavsett hur länge man suttit i en bussdjävel. Helt klart något på pluskontot. Hemmastarka i Rakethallen där såväl Jemtland som Ersboda gick på pumpen ifjol. Även RIG Umeå hade det besvärligt i Kiruna, men de lyckades kamma hem alla tre poäng. Det är där poängen kommer tas i år med för att klara sig kvar. Det stora frågetecknet för mig ligger förstås i hur man kommer ersätta Niklas Strängdahl. Den snabbe, tekniske men framförallt starke ex-hockeyspelaren (Piteå HC och Kiruna IF i Allsvenskan, 79 poäng på 149 matcher för den som undrar) gjorde 67 poäng ifjol, och det är klart att det blir svårt att ersätta. Jag skulle däremot inte bli förvånad om Strängdahl återvänder mitt i säsongen…
I Strängdahls abscens så blir Emil Uusikartano, Johan Johansson och backlippan Mattias Waarenperä viktiga för laget. Även Mattias Olofsson, tre kassar i förlustmatchen mot Skellefteå i 7-5-förlusten från i helgen, verkar intressant.
Nyckel till framgång: Det känns som jag tjatar om det, men hemmaspel är väldigt viktigt i division 1. Kiruna har fördel av att ligga så utsatt till rent geografiskt och måste dra nytta av det. Men hur kommer man lyckas ersätta Strängdahl?

9. TBS UMEÅ

Kommentar: Nykomling som ifjol joggade hem division 2 Västerbotten och sedan slog Alfta IBK i kvalet. Farmarklubb till Team Thoréngruppen som tippas vinna årets norra Allsvenska, och därför är det väl inte helt oväntat att man delar dessas hedonistiska livsåskådning. Det är svårt att säga var TBS står i år – hela bottenstriden kommer bli EXTREMT intressant att följa – men rutin från division 1 finns och den blir förstås nyttig. I övrigt tror jag det kommer svänga kring TBS med mycket mål såväl framåt och bakåt. Viktigt att inte offensiven klickar. En bra start är önskvärd – och när jag kollar in matchschemat ser jag två hyfsat tidiga nyckelmatcher i omgång fyra och fem när man möter Örnsköldsvik (borta) respektive Kiruna (hemma). Målfarlige snajpern Samuel Karlsson, teknikern Anton Bergström och målvaktsförvärvet från Umeå City, Johan Bernmark viktiga. Vill även lyfta ett varningens finger för bloggfavoriten med det fina spelsinnet, Daniel Nygren.
Nyckel till framgång: Att vinna nyckelmatcherna mot övriga streck-kandidater.

—————————
10. IBK LULEÅ

Kommentar: Jojolag som gick upp efter att ha kvalbesegrat TGC. Jag har för mig att Luleå gått upp i/åkt ur division 1 de senaste fyra åren, men om någon vet bättre får ni gärna rätta mig. Spelar sina hemmamatcher i svåra Pontushallen på parkettunderlag, en gynnsam faktor då de flesta av motståndarna varken tycker det är kul att spela på parkett (något TGC fick erfara) eller att åka långa bortaresor (fast vem gillar det). Således är det på hemmaplan jag tror Luleå ska ta poängen som krävs för att klara sig kvar. Frågetecknen för laget ligger i bredden och vem som ska göra lagets mål. I andra änden av banan ser däremot IBK Luleå starka ut.
Hårdföra försvararna Soheil Khayatbashi och Richard Edunger, duktige målvakten John Stiglund och talangfulle Marcus Hallman-Öster får dra ett stort lass om IBK Luleå ska lyckas hålla sig kvar till nästa säsong.
Nyckel till framgång: Ett tajt försvarsspel och ett bra hemmaspel.

11. ÖRNSKÖLDSVIK IBK

Kommentar: Klarade sig ifjol kvar med ett nödrop efter att ha besegrat redan klara seriesegrarna Sandåkern i sista omgången, vilket gjorde att man passerade Gamla Stan. Då var det numer Umeå-boende Oscar Lundin och inlånade Simon Sedin (som gjorde sexton poäng på sex matcher) som frälste laget de sista omgångarna. Båda spelarna är numera borta – och det är även fjolårets kapten Erik Nielsen, som gjort en handfull landskamper för Norge. Även André Johansson, som gjorde en del poäng, har lämnat klubben. Det gör att jag tror Örnsköldsvik får det väldigt, väldigt tufft i år. Helgens ganska förlust mot Brunflo – som jag ju tippat sist – gör knappast saken bättre. Dessutom var det en match som var på hemmaplan.
Oskar Spetsare, som stod för ett fint antal poäng ifjol, och Johan Börjegren får dra ett stort lass. Viktigt att de gör mycket mål. Örnsköldsvik har ett otroligt ungt lag som (förstås) saknar rutin – medelåldern ligger strax under tjugo år. Anrika Örnsköldsvik får vad jag tror nästa år ladda om i division 2.
Nyckel till framgång: Att några av lagets unga spelare kan blomma ut redan i år. Knappast någon omöjlighet, men finns det tillräckligt med sådana för att ersätta det stora antalet tongivande spelare som lämnat?

12. BRUNFLO FK

Kommentar: Nykomling som ifjol vann division 2 Västernorrland. Serien där Dalens Christian Larsson gjorde smått makalösa 136(!) poäng ifjol. Jag ska ärligt talat säga att jag inte känner till mycket om Brunflo, förutom Simon Sundström som ifjol gjorde en kortare sejour hos årets seriekollega Jemtland Innebandy. Ettan har en historia av lag från division 2 Västernorrland som går upp för att sedan trilla ut direkt (Sollefteå, Hernösand, Sundsvall City…) – i år tror jag Brunflo går samma öde till mötes. Precis som i alla andra nykomlingars fall så tror jag att hemmaspelet blir viktigt för Brunflo. Det, tillsammans med ett taktiskt bra försvarsspel.
Lagets starke man Stefan Björkbacka, 44 år ung, blir tillsammans med tidigare nämnde Sundström viktiga. Har ett tungt avbräck i Joakim Kramer, 56 poäng ifjol, som lämnat för FBC Engelholm.
Nyckel till framgång: Med ett bra hemma- och försvarsspel kommer man långt i division 1. Tyvärr tror jag Brunflo har en väldigt tung säsong framför sig.

***

Det har visserligen bara spelats en omgång av serien hittills (vissa har spelat två matcher), och där noterade jag att Örnsköldsvik gick på pumpen mot Brunflo bland annat. Vill det sig illa för Örnsköldsvik kommer man sist, men jag har svårt att se dem klara sig kvar i år. Har även svårt att se Brunflo göra detsamma – men positivt för dem är att Simon Sundström satt en jävla fart poängmässigt med nio poäng på två matcher. Detsamma gäller förstår Byström i Örnsköldsvik. Fortsätter han så här kan han själv skjuta kvar Örnsköldsvik.

TGC slog ganska komfortabelt Jemtland som jag tippat som fyra. Jemtland är nog litet väl högt upp i min rankning. Eller ärligt talat, hittills in på säsongen, Jemtland ÄR litet högt upp på min lista.

Runsten har inlett med två torskar men jag tror det vänder för Gävle-klubben. Det är trots allt RIG och Hudik man inlett mot. Ett Hudik som för övrigt känns väldigt starka, trots att man rätt rejält plumpade mot RIG Umeå i helgen!

Tror faktiskt det kan sluta hur som helst mellan plats 4-12, till och med. Plats 1-3 känns rätt givna i mina ögon – även om de tre kan skilja på sig. Kan RIG vinna allt?

Slutligen vill jag säga att det här på intet sätt är ett facit. Serien ska spelas också. Mycket händer mellan oktober och april. Påpekar för er att det ÄR en svår serie att prediktera, så var gärna vänliga med mig i kommentarsfältet, även om jag skulle älska att få diskutera positioner med er.